illectric

Det slutade med att vi begav oss till Rånö. På tok för tidig uppstigning på fredagsmorgonen.
P&D hämtade med bil strax före nio, sedan gick båten från Nynäshamn vid 11.20.

Rånö var en trevlig ö, med stugbyn en kilometer från färjeplatsen, affären och resturangen.
Vi bodde tre i vår stuga. Totalt var vi 14 pers vid långbordet när det nalkades midsommarlunch.
Det skrålades en del. Och skålades. Vi var nog bäst på det sista.
Efter lite midsommarlekar var det dags för bastu i två timmar. Till det kom årets första dopp.

Framåt kvällen blev det dags för livskvalitet: cigarr och whisky. Glennfiddish Gran Reserva, dubbellagrad på kubanska romfat. Cigarren var en The Griffin's Robusto Tubos.
Som tur var hade jag tagit med mig ljudanläggningen som lät lika väl som vanligt. Eller ja, det varierade med musiken. Jag styrde inte musikvalet hela kvällen... :)

Igår sov vi ut. Vi som stannat uppe någorlunda länge sov längre än de som slocknade skammligt tidigt...

Dagen efter laddades det med lite tremottre-fotboll innan vi gick bort till resturangen för att se "floppen" ackompanjerat av en god trerätters. Renstek, Lammstek och chokladkaka.

På kvällen gick vi längst ut på en udde och grillade.

Imorse blev det ett lugnt uppvaknande varefter vi städade och utrymde stugan. Båten gick 12.45.

Hela helgen var extremt lyckad. Inte minst tack vare ett strålande väder rakt igenom.
Känns som att hyra en stuga i skärgården blir ett förstahands val nästa år!

Jag får väl passa på att tacka alla som deltog, för en underbar helg!

I brist på fyrverkerier kan man vända upp och ner på

en engångsgrill som nästan slocknat och skaka lite.

Precis som vanligt såhär års blir jag arg och ledsen. Nu går vi mot mörkare tider. Katastrof!!!
Ljuset är ju ändå det i särklass bästa med sommaren. Den svenska.
Bättre än värmen. Bättre än jordgubbar. Bättre än fotobolls-VM.
Och jag har missat det... I stort sett.

Nej, riktigt så illa är det inte förstås. Det kommer att vara ljusa kvällar en till två månader till.

De senaste dagarna har jag funderat på vad det ska bli på midsommar. Det har gått fram och tillbaka. Och när man känner som mest osäkerhet, och någon slags beslutsångest, eller snarare ångest över att det klockrena alternativet inte infunnit sig, känner jag nästan att jag inte orka bry mig, eller bestämma mig. Ta midsommar som den kommer. Kan ju vara skönt det också, eller?

Ska försöka att njuta av sommarljuset så mycket jag kan. Återstår att se var. Och hur.
Blev i skrivande stund sugen på en cigarr. Av en händelse har jag ett kundbesök sen eftermiddag imorgon, inte långt från tobaksbutiken... :-) Måste vara ett år sedan sist jag blossade. Då satt jag på den här bänken. På toppen av Nuvolau.

Efter en tvådagars turné med jobbet till Göteborg och Malmö (med en tur förbi Ystad) har jag nu landat i Malmö, hos N&I. P. ansluter om två timmar. Är typ hur hungrig och trött som helst i skrivande stund. Det ska snart åtgärdas dock.
Och imorgon bär det av!!! Prognosen pekar mot att det blir varmt. Troligen lite väl varmt... Den som lever får se.
Jag lär rapportera på söndag... :)

Nu har jag äntligen fixat punkteringen på cykeln. Men det blev först efter två besök i cykeltillbehörsaffären. Jag lyckades nämligen vara lite väl hårdhänt när jag skulle dra åt ventilringen som håller fast ventilen i fälgen. Ventilen släppte från slangen... Klantigt! Men nu är Gamla Bettan back in buiness. Varje gång jag tänker på det faschineras jag av att jag haft cyklen sedan jag var 11 år eller nåt sånt. Och den fungerar fortfarande.
På tisdagen gav jag mig sedan ut på sista löpturen innan det stora loppet. Det blev milen i sommarkvällen. Jag gav mig ut vid niotiden, vilket visade sig vara helt perfekt temperatur- och ljusmässigt.
Jag har sagt det förr, och jag säger det igen: Svensk sommar är nåt visst.

Nu blev det sådär igen... Tiden går för fort.
Har hunnit med en hel del sedan sist. Jobbat (vad annars?), haft favorithunden (han vars fuktiga kalla tryne pryder min bloggs förstasida) på besök. Haft middagsbesök av favorithundens matte, tillika min mor, med vännina. Lyckades styra ihop en rätt av vad som fanns förvånandsvärt väl. :-) Jag lyckades även trycka in ett milslopp till i benen. Det andra efter sjukdomsfrånvaron.

Sen bar det av till Jönköping med första tåget som lämnar Stockholm.
På kvällen besökte jag några släktingar där nere. Förstklassigt mottagande med en förtjusande middag. Kändes inte så kul att veta att jag skulle åka hem redan dagen efter. Hade gärna stannat ett tag till.

Igår blev det en relativt skön dag på kontoret. Vi har nu begåvats med en "riktig" espressomaskin. En likadan som jag har hemma. Gaggia Classic. Med samma kvarn och samma bottenplatta. Det hade jag nog inte trott. Men jag är glad att det blev en seriös "satsning". Jag sa en gång till chefen att det bästa med att jobba hemifrån var kaffet, varpå han sa att vi skulle köpa in något till kontoret. Det var ett tag sedan iofs. Men nu har det alltså hänt! Fett!

När jag kom hem blev det ett milslopp till. Skönt i den svenska sommarkvällen. Gick väl hyffsat. Fick ta ut mig rejält, och lyckades även pressa mig bra. Bra att "skrämma" igång pumpen igen...
Efter att ha stretchat duschat och ätit begav jag mig till Bishops i Sumpan där jag stämt träff med T&C. Det är en skön känsla att kunna ta bussen i bara T-shirt till puben, utan att behöva frysa när man ska hem sen. Svensk sommar!

Idag var det tänkt att jag skulle uträtta det mesta och lite till. Städa osv...
Jag har varit och handlat. Och ja, jag har fått upp en gardin i sovrummet. Inte den snyggaste, men det ser bättre ut än innan. Och så har jag dragit elsladd till garderoben, där jag numera har ganska mycket elektriskt. Passade även på att köpa en sladdlös telefon. Även den basen är i garderoben. Blev riktigt nöjd med installationen. Tyvärr har jag inte hunnit så mycket mer dock... Ska väl "plocka" lite mer innan jag går och lägger mig. Resten av städningen får jag ta imorgon. Har ju lite "press" på mig eftersom jag ordnade middagsgäster i fredags. Kan vara bra med lite press ibland.

Imorgon bitti springer jag min andra, och sista halvmara innan loppet, som går nästa lördag. Usch vad tiden går fort....

En ny kompis på jobbet

Jaha, då är jag tillbaka på X2000. Den här gången har tåget inte ens börjat rulla när jag börjar skriva.
Det har varit en intensiv, men roligt dygn. (Har väl varis hos kusin vitamin i drygt 26 timmar typ...)
Träffade många trevliga människor. Både nya och gamla bekanntskaper. Bra med lite "pejling" innan det stundande bröllopet i augusti.

Idag var det strålande väder, och det kändes som att det var läge att testa kroppen. Nån gång måste man ta steget. Det är lätt att man känner efter för mycket och inbillar sig, efter en sjukdom.
Så det blev idag. Tur att tanken hade slagit mig tidigare, och att jag hade löparutrustningen med mig.
Det är ett vackert försommarlandskap i Halland. Ganska böljande och kuperat. Dofterna varierade med terrängen. Sprang förbi ett par välväxta kor, två gånger. Första gången stod en av de stora bestarna och glodde förbryllat. När jag sprang tillbaka stod nästan alla korna och blängde, sådär som bara kor kan göra. Jag undrar om det var solglasögonen, MP3-spelaren eller pulsklockan som väckte uppmärksamhet. Eller kanske vattenflaskan på höger arm?
Det blev en mil på ett ungefär. Och orken var riktigt hyffsad. Över förväntan i alla fall. Skönt att vara tillbaka på rätt spår.
Nu är det bara 12 dagar kvar till broloppet...

Jag har kastat mig in i något nytt. En kund har efterfrågat en lösning som jag inte besitter kompetens för att ro i hamn hela vägen på egen hand. Jag har undersökt vad som behövs, och fått en hel del tips på vägen. Men för att fixa det måste jag antingen anlita andra, vilket blir kostsamt både tidsmässigt och pengamässigt. Och jag gillar att ha kontroll på jag gör, och har ofta svårt att lita på att andra gör något lika väl som jag. (En brist i många fall...)

Så nu har jag gjort slag i saken. Idag gick jag till Akademibokhandeln och inhandlade en bok om SQL. Ett databasspråk som är från början av 70-talet(!!!) Databaser är en helt ny värld för mig. Det är riktigt spännande. Och så är det bra gymnastik för hjärnan.
Boken heter Learning SQL, och kommer från O'Reily, ett av världens största och bästa bokförlag för IT-relaterad litteratur. De har ett enormt sortiment. Många av böckerna är ganska snygga, med sina karaktäristiska djurteckningar. Huruvida djurvalet har någon tanke eller koppling till ämnet låter jag vara osagt...
De bästa böckerna är de tunna böckerna som beskriver komplicerade ämnen kort och koncist. Först hade jag tänkt köpa SQL in a Nutshell, men insåg snabbt att den var mer av en referensguide än en utbildande bok.
Nu har jag börjat läsa. Och det är riktigt kul. Bland annat för att det är något helt nytt. Känns också som att man gör rejäla framsteg. Kanske till och med klarar av uppdraget nästa vecka...

När jag ändå är inne på böcker kan jag tipsa om två andra riktigt bra böcker. Dels boken till höger, Secrets and Lies. Bästa boken jag läst tror jag. Fler borde läsa den. Den handlar om säkerhet i det digitala samhälle vi numera lever i. Utan att vara djupteknisk. Den bekräftade många av de uppfattningar jag hade. Läs den! (jag har ett ex jag kan låna ut till den som vill låna).

Den andra är boken BGP4, från Wiley. Att man på 160 sidor kan ge en mer eller mindre fullständig beskrivning av det routingprotokoll som får Internet att fungera (så att datapaketen hittar fram i praktiken), tycker jag är imponerande. Det faktum att boken är väldigt teoretisk, och inte tar upp något praktiskt eller produktspecifik är nog ganska typiskt mig också, om man tittar på personlighetstypprofilen jag kom fram till här om dagen. BGP är häftigt. Och bilden nedan är bland de häftigaste. Den ger en grafisk bild över näten och kopplingarna på internet, med längdgraderna runt vårt klot runt om. Där ser man lätt hur utbrett Internet är på olika delar av jorden. Ju fler anslutningar till andra nätverk ett nät har, dessto närmare mitten hamnar det. UUNET i USA är störst. Men Telianet är inte att förakta. Bilden finns att köpa på nätet genom Caida

...trött på att vara sjuk!
Har haft någon slags halsåkomma i drygt två veckor nu. Det har blivit väldigt mycket bättre, men igår kändes det som att det var på väg åt fel hål. Idag känns det bättre. Men när ska den vara borta?
Har inte haft tid att gå till läkaren heller. Sånt är meckigt. Man måste beställa tid. Min närmaste vårdcentral har inte drop-in. Osmidigt. Och som jobbet ser ut nu passar det dåligt att stanna hemma för sånt.
Jag vet ju heller inte vad de kan göra. Misstänker att de skriver ut nåt litet piller eller så. Inte mer.
Egentligen är jag av åsikten att kroppen reder ut de flesta vardagskrämpor av sig själv, med rätt mat och framför allt sömn.

Men nu börjar jag bli väldigt löpsugen. Rastlös rentutav. Och lite orolig. Konditionen går som bekannt snabbt ner när man är sjuk, och eftersom det snart bara är två veckor till Broloppet ges det inte många möjligheter att springa mer... Får väl vara glad om jag får en till halvmara under fötterna. Hade tänkt mig 3 till egentligen.

Nu har jag och P. börjat prata om att springa St Eriksloppet också. Det är på min födelsedag. Nånting ska man ju göra den dagen också... Man sitter ju inte och äter tårta från morgon till kväll när man fyller 28 precis... Vi får väl se vad som händer.

Idag uträttade jag lite ärenden på stan för en gångs skull. Var bland annat på centralen för att lösa tillbaka en biljett till Malmö som jag inte behöver. Passade under den eviga väntetiden på att köpa en chili-espresso på Coffeecup. (ja, det är gott!) Fick då syn på något nytt: Baristamjölk! Från Arla! Frågade naturligtvis killen, som berättade att den bara såldes till branschens företag via grossister. Lägre fetthalt och högre proteinhalt, för bättre skum, är tanken. Men enligt killen var det ingen märkbar skilllnad vare sig i smak eller att arbeta med den.
När jag ny gjorde en snabb sökning på Google hittade jag fler bloggar som skriver om den. (Det finns många kaffefetischister som bloggar...)
Tydligen har Arla svarat att den troligen kommer ut i handeln till hösten. Man får väl prova den då.

Ännu en helg är till ända. På sämsta tänkbara vis (en överdrift kanske).
Går som en packåsna ner i tvättstugan, och väl där får jag klart för mig att jag inte alls hade bokat tvättstugan till den tiden, som jag var så övertygad om. Jag hade inte bokat den alls i själva verket.
Får leva på nödlösningar på vissa håll, fram till torsdag.

Har i alla fall haft en relativt avkopplande helg. Idkade lite "teknisk hemtjänst" när jag kom till Västerås på fredagkvällen. Sedan bar det av till Värmland för en dags utflykt med A&L. Målet var ett museum upprättat av konstnären själv, Lars Lerin. Laxholmen heter stället och ligger i Munkfors.
En fantastisk konstnär som åstadkommit makalösa verk. Jag talar du främst om hans akvarell som på ett unikt sätt sätter ljus i bilden. Ska upplevas på plats. Bäst är Boningar. En matris med 150 små akvareller föreställande diverse......boningar. Den skulle man ha. Tyvärr får man nog inte det. Eller kanske, om man har några hundra tusen över...

Idag blev det lite mer teknisk hjälp, men även semesterplanering. Det bär av till Norge i sommar. Med hund(ar). Kanske tält. Ska bli kul.

Än en gång blir jag vrålsugen på DJ:andet, och klubbandet. Har väl iPoden att tacka. Och DJ Magazine. Läser om alla möjliga klubbar och festivaler runt om på vårt klot. Några i Sverige? Nej då... Sverige är underutvecklat för sånt.
Har en tid varit sugen på att åka till Global Gathering. Ett slags Woodstock för EDM. Typ alla de stora är där.... Jag skämtar inte. 3 dagar, på ett flygfält i England.
Men det känns som att man ska ha någon med sig. Tyvärr har jag inga kompisar med riktigt samma frihet som jag. T. var i och för sig intresserad, men det passade dåligt med andra semesterplaner. Andra är inte tillräckligt intresserade för att lägga de pengar det kostar. Och vissa är mer eller mindre tvingade att spendera semestern med sin andra hälft. I viss mån är man väl lite avis. Samtidigt som jag inte skulle vilja behöva avstå från sådana aktiviteter pga den andra hälften. Optimalt vore onekligen att träffa någon som delar mitt musikintresse... Det finns ju en del tilltalande personer när man går ut på klubb. Men det faktum att miljön som sådan (ljudmässigt) är allt annat än optimal för konversation i kombination med att man är halvt talanglös när det gäller raggning gör ju att man förblir singel... Så känns det i alla fall.

Drömmen vore ju att träffa någon med drömmar och önskningar om att åka jorden runt och lyssna på bra musik (varvat med annat).
Danny Tenaglia spelar till exempel i Chicago på en festival i sommar. Dit skulle jag lätt kunna tänka mig att åka, medan legenden fortfarande håller på. Men inte ensam.

Imorgon bär det i alla fall av till Oslo för kurs. Och på onsdag kommer något riktigt spännande. Kritikerrosade Steve Lawler spelar house på Göta Källare. Blir kul som omväxling med tung house på världsnivå. Har aldrig hört Steve.

Upptäckte just att det nästan en vecka sedan sist jag skrev. Så jag tänkte komma i kapp lite.
Bloggandet tenderar att komma ganska klumpvis. Ketchupeffekt? :-)

I fredags blev det löpning igen. Denna gång i sällskap av både P. och J. Det blev en mil till kungen.
Gick hyffsat, men inte jättebra. Det följdes av bastubad i bostadsrättsföreningen. Ganska trevligt att ha tillgång till sådan får man säga. Tur att det finns två i föreningen, eftersom den första verkade ha en defekt termostat.
Sen blev det middag med stor köttbit, klyftpotatis, bearnaise flankerat av ett gott rött vin som P. hade med sig, med toner av körsbär. Min första tanke gick till Dr Pepper, pinsamt nog.... :-)

Sen blev det lördag. Den stora dagen. Stor på två sätt.
P och jag ägnade ett par timmar åt att sätta upp garderobsdörrar. ÄNTLIGEN är de på plats! Tack P!
Har inte hunnit insupa känslan riktigt, men ska göra det.
Sen bar det av till O'Learys för att kolla på FA-cupfinalen.

Sen var det kryssning! Silja Festival. Mondaybar. Det var vad som såg ut att bli en av de bästa kryssningarna hittills. I efterhand är jag tveksam. Men det var ändå bra, och värt både tid och pengar.
Tyvärr var man aningens för trött för att kunna njuta tillräckligt.
Bäst på kryssen var John Dahlbäck. En svensk 21-åring (nätt och jämt åldern inne för kryssningen!) som spelat som DJ flera år. En supertalang som även producerar en hel del musik under olika namn och pseudonym. (En vanlig företeelse i delar av EDM-branschen)
Han spelade minimalistisk techno med electrobreaks (om jag får sätta ord på det själv, sånt där är ju alltid svårt...) vilket var kul. Lite mer vågat, lite mer oväntat och kreativt än vad som kanske är typiskt inom EDM.
Han hade en skön och avslappnad attityd när han spelade. Tyvärr hängde sig några lättklädda groupies av exhibitionistisk riktigtning fast vid skivspelarbordet vilket säkert störde honom en del. Ibland undrade man vem som valde musiken. Han skulle ha haft lite bättre integritet och sagt ifrån. Men så är han bara 21 år...

Många andra var bra också. Miss Dilemma var en annan av höjdpunkterna dag 2. Techno. Grym utstrålning!

De stora dragplåstrena som Ferry Corsten och Scot Project gjorde också sitt jobb. Men de har jag hört förut, så wowkänslan var inte den samma. Men det var grymt när solskydden drogs upp tidig morgon, och morgonsolen strilade ner på dansgolvet när Corsten spelade som bäst.
Samma känsla fick vi igen 12 timmar senare när Scot Project spelade för vad som måste vara en av planetens bästa dansgolvspublik, trots att båten då åkte åt andra hållet! Lite coolt när man tänker på det.
Stämningen var på topp, och båda våningarna i "Dancing Palace" (ja, det heter så på en vanlig finlandsfärja) var knökfulla.

Väl hemma var det bara att gå och lägga sig. Upp kvart i fem på morgonen för att flyga till Skåne. Därifrån kom jag hem för tre timmar sedan... Nu är det dags att sova!

Ja, då sitter man här, mitt i ett enda långt resande. Har varit två dagar i Piteå. Strålande väder. Svettigt till och med stundvis.
Samtiigt kunde man från flygplanet se att isen ligger kvar på havet… Naturen är märklig, men skön.

Flyget hem var invaderat med tandhygienister. Det hade jag gissat på från början, då alla sprang omkring som yra höns vid incheckningen (ingen överdrift!) med turkosa nylånväskor sponsrade av något medel mot munntorrhet. (Märklig, men säkert jobbig, åkomma) Tankarna gick genast till min kusin, som är tandhygienist. Hon var inte med (vad jag kunde se iaf). Men nu vet jag hur hon väntas bli! Haha!

På vägen hem bestämde man sig för att landa söder ifrån på Arlanda. Och då gör man inte någon U-sväng i höjd med Upplands Väsby. Nej, då åker de hela vägen till Stockholm, så att man fick en fin översikt över ett vårigt Stockholm, med allt från Globen, Söder, Stadshuset osv som utsikt. Kort därefter siktades mitt hem. Hur retligt är det? Man kanske skulle ha tagit det där fallskärmscertet…

Jag fick även ett fågelperspektiv (live!) på min ”halvmararunda” som jag sprang i söndags. Lite kul.
Nu (21.00) sitter jag på flygbussen på väg hem. Ska nog koja ganska direkt efter att jag lagt ut detta.
Imorgon går flygbussen 05.38 igen till Arlanda. Den gången bär det av till Oslo och sedan Kristiansand i Norge. Bara över dagen som tur är. Så jag slipper checka in bagage. Det är skönt.
Sen blir det två dagar på hemma plan, som tur är. Och på lördag är det den stora dagen! Kryssning på Östersjön. Några RIKTIGT bra DJ:s. Allt ifrån Sundsvall till Tyskland, England och Holland.
Hemkomst söndag kväll. Törs jag nämna att jag troligen åker till Skåne med 05.20-tåget på måndag morgon? Nej troligen inte.

Satte nyss på iPoden. Den har lustigt nog inte varit igång sedan jag sluta springa i söndags. Jag fascineras lite hur man uppskattar olika musik vid olika tillfällen. Breakbeats har på senaste tiden kännts som det roligaste att lyssna på. Men nu lyssnar jag på Hernan Cattaneo från Argentina. Progressiv house. Det är på något sätt väldigt skön resemusik.Sköna ljudmattor med ovanpåliggande rythmer, med utrymme för lite mystik.

Det bidde ingen löpning igår. Finölen gjorde sig aningens för påminnd, i kombination med tidsbrist.
Jag blev nämligen bjuden till A och L för att spana in deras halvnya lägenhet (de har haft den ett år, men jag har inte varit där) och äten god pizza.
Jag bestämde mig för att sikta på morgondagen.
Lägenheten var jättemysig. Luftigt möblerad. Men så är det ju också ett andra boende...
Jag vill också ha så luftigt, minimalistiskt osv, hemma hos mig. Frågan är bara var jag ska göra av alla saker... :-)
Lite åt det hållet blir det i alla fall när jag renoverat mitt vardagsrum. Då ska nämligen soffa och fåtölj ut, och ersättas av något som står i lite bättre proportion till resten av lägenheten och dess storlek.

Nu har jag precis laddat med ett stort lass gröt och en massa vatten. Sticker väl iväg och springer inom en timme skulle jag tro. Strålande sommarväder ute. Kanon för löpning.
Samma sak var det igår. Då kunde jag ha knickers och solglasögon.

Nu gäller det bara att hitta musik till iPoden som håller i två timmar.

Så var då äntligen arbetsveckan till ända, även om det kanske blir lite jobb i helgen.
Avslutade med vad som skulle bli en öl och lite mat på Bishops's Arms i Sumpan.
Det blev många öl. För många för att vara optimalt för dagens planerade löpning. Men det ska väl gå.
Beställde gös med risotto som var smaksatt med något jag inte minns (*skäms*). Grönt var det i alla fall. Knallgrönt. Och gott. Jättegott!
Hade sällskap av T och C. Det blev så många öl att det blev en bulle hem.
När jag sedan kom hem började jag tänka på morgondagen och satte igång att dricka en massa vatten. Sedan kom jag på att jag måste bestämma mig för hur jag ska skulle förlägga de 21.1 kilometrarna. Ingen aning. Jag skrev ut kartor från Eniro och började mäta med min "Kartenmesser". Där satt jag alltså, mitt i natten, lite lullig och försökte komma fram till var jag skulle springa dagen efter...
Tur att ingen ser eller vet...

Skönt att vara hemma efter många dagars resa. Först Norge två dagar, sedan ner till Malmö 3 dagar... Stressigt på jobbet, och fullbokat schema en månad framöver.
Men man ska inte klaga. Ur ett globalt perspektiv har man det ganska bra, som min far brukar säga.

Värdet har varit bra. I lördags var det riktigt strålande i Malmö. Detta till trots sprang jag 15km på gymmet...
Knäpp? Kanske.
Men jag får skylla på mitt knäproblem. Nu har jag iaf bestämt mig för att köpa nya skor. Misstänkte att det kunde vara en lösning, och fick väl det något bekräftat när jag gick in på Löplabbet.
Jag hade också fått i uppdrag av N. att hitta en brasvideo att ladda ner på internet inför kvällen. Men jag måste ju erkänna att jag är ganska dålig på att ladda ner på internet. Efter en snabb sökning på nätet konstaterade jag att dessa filmer inte betingar det vanliga filmpriset (och tur är väl det med tanke på skådespelarinsatserna). Och då verkar det ju lättare att gå och köpa en.
Sagt och gjort, jag gick ner på stan för att göra slag i saken.
Jag gick in på Kvarn video, efter att ha blivit tipsad och gick fram till kassan och frågade tjejen:
- Hej! Har ni någon pyromanporr?.......Ja, alltså sån där Bras-DVD.
Tjejen i kassan log lite generat, och hajade skämtet. Det visade sig att de hade tre olika titlar. Alla verkade vara kombinerade brasfilmer och akvariefilmer. För jämvikt? Två var slut, men med flinka händer lyckades hon på några sekunder bläddra igenom några hyllmeter med film. Man såg på henne när hon letade att hon hade lite svårt att inte dra på smilbanden när hon tänkte på mitt ordval.

Jag vet inte hur jag kom på det. Det skedde i alla fall strax innan jag gick in i butiken. Jag misstänker att jag hört det på TV. Men en sökning Google ger bara en träff, som inte handlar om Bras-DVD. Är jag först? Ordet är bra i alla fall, och lockar till skratt.
Filmen blev succé under kvällen. 42" plasma. Faktiskt en riktigt bra sak att ha. Annars känns det ju lätt fånigt med denna gigantiska skärm som antingen ska stå svar och tom, alternativt visa TV vilket sabbar vilken fest som helst på nolltid. Ska nog skaffa en själv. (Glömde jag säga att det är ljud till? Brasknaster och akvarieblubb.)
Festen blev lyckad. Födelsedagsbarnet och hans blivande maka hade gjort ett suveränt arbete med tapas osv.

Dagen efter festen blev det en del sova. Lite jobba. Och sedan en avslappnande promenad i Malmös parker. Våren hade väl inte satt igång helt. Men hur ofta tar man sig tid till sådana promenader? Inte som singel iaf.

Idag har jag i alla fall gjort ytterligare lite vår. Dels har jag tagit fram cykeln! Min gamla trotjänare som varit med mig sedan i femte klass! (jag närmar mig 30 för de som inte vet) Den fungerar fortfarande, men är allt annat än attraktiv. Särskilt inte när den stått ute hela vintern. Men med lite 5-56 och en cykelpump blev den farbar. Egentligen skulle man vilja köpa en ny. Men det törs jag inte. En ny cykel lär man sällan få behålla särskilt länge. Och jag har inget vettigt sätt att hålla den inlåst i heller.
Så det lär nog bli ett par år till tillsammans. Börjar ju nästan bli lite sport... :-)

Sedan har jag sprungit första rundan runt Lillsjön. Visserligen bara två varv. Men det var lite kallt i shorts. Och träningsbyxorna har jag ju glömt på Gotland.
Skönt var det i alla fall. Blotta tanken på att man har ett så trevligt stråk så nära, trots att man bor i Stockholm, får en att må bra.

Man har det som sagt ganska bra, i ett globalt perspektiv.

Pyromanporr?

Nu kan jag bocka av ytterligare två punkter på min oändliga att-göra-lista...

Dels har jag nu sprungit milen på 45 minuter. (Skönt att ha det gjort får man säga)

Dels har jag äntligen fått tummen ur och nu köpt skjutdörrar till mitt sovrum vars renovering blivit ett slags evighetsprojekt. På sätt och vis var det bra tt det dragit ut på tiden, för nu hade Fredells kampanj på Elfas skjutdörrar (de enda förutom Aluland.se (som har dåligt med återförsäljare i Stockholm, och dessutom inte är så kända) som kunde göra dörrar på 270cm). Så ni fick jag drygt 20% rabatt. Och i sammanhanget är det iaf nästan 4000kr(!). Så om en dryg månad kanske sovrummet är komplett...
Om jag nu fixar en gardin också vill säga... Hmmm

Så, då har man avverkat ytterligare en "att-göra"-sak. Springa 5km på 19 minuter, vilket är det samma som att maxa löpbandet hela vägen. Inte utan ansträngning dock. (PI=59)
Det känns lite som att att ha klarat klarat ett TV-spel. The end liksom.
Bara det att ett löpband har två dimensioner till (tre egentligen). Dels att springa längre sträckor (vilket jag naturligtvis kommer att göra, tyvärr är den begränsad till en timme så några halvmaror blir det inte) dels att göra det med lägre puls. (Den sista varianten är att öka lutningen. Det tar emot...)
Och att springa med lägre puls är ju inget man direkt kan påverka i stunden. Det är en tämligen långsiktig sak.
Nästa mål är milen under 45. Sen blir det halvmaror varvat med intervallträning och milslopp. Skönt att vara back on track, på riktigt.

En anledning till att jag lyckades pressa mig idag kan ha varit en mindre lycka inombords. Jag blev inbjuden till en liten fest på fredag där jag ska få DJ:a för första gången med åhörare i pluralis.
Det är något jag längtat efter. Och det blir väl ett lagom avslappnat tillfälle att prova hur det fungerar i verkligheten. Nu börjar man nästan bli nervös... Man skulle ju vilja hinna förbereda lite mer. Lyssna igenom och kanske välja ut lite låtar i förväg....
Men dryga året efter att man köpt prylarna är det väl dags att ta tjuren vid hornen. En spark i arslet, i rätt riktning.

Lyckan är fullständig för stunden.

En gång i tidernas begynnelse (inte så länge sedan som det låter) när jag började träna hade man naturligtvis vissa mål. 20 minuter på 5 kilometer sågs som en drömgräns skulle jag vilja säga (eller vilja minnas...).
Idag sprang jag, relativt oanstängt, 5km på 20 minuter. Till på köpet blev det ett PI på 62(!!!).

Sånt mår man bra av inombords, på mer än ett sätt.

Det går åt rätt håll.
I senaste numret av SATS Magasin avhandlas pulsträning i ett antal artiklar och produkttester.
Fördelarna med pulsbaserad träning har jag upptäckt för länge sedan.

Dagens femma resulterade i ett PI på 58. Om inte nytt rekord så iaf en tangering av det gamla.
Jag kände redan i början att det fanns förutsättningar för låg puls. Så jag satte låg puls som mål.
Detta gjorde att jag lät den traditionella spurten/tempohöjningen, som jag normalt avslutar med de sista minutrarna, vara.
Efter en kilometer ungefär passerades 150bpm. Och vid fem var den 171. Den hade iofs varit uppe på 173.
Knepet var i viss mån att vara disciplinerad med andningen. Långa djupa andetag genom näsan, men utblås genom munnen. Det fungerar när man inte spurtar.
Men man skulle vilja ha lite större näsborrar... :-) Som han till höger typ...
Det känns som att comebacken gick ganska bra ändå. Tur det. I SATS Magasin skrev de att man bör ha ungefär 4 riktiga långlopp, i närheten av fulla längden, i kroppen innan man springer halvmara, om man ska prestera någorlunda.
Jag siktar på att springa två halmaror i månaden. Start i april?

Ska bli skönt när man kan börja springa ute i shorts. Men som läget är nu verkar det ju vara ett tag kvar.
Men imorgon är vi mittemellan mörkaste vintern och midsommar (eller sommarsolståndet om man ska vara exakt). Det är vårdagsjämning. Klockan 15.36 närmare bestämt.

Underbart!

Ja, det sammanfattar väl dagens känsla på gymmet.
Konditionen är inte vad det varit...
Det märktes både på flåset, pulsen och tiden.
En månads avsaknad av löpträning sätter onekligen sina spår. Det närmaste jag kommit är skidåkning med ovallade turskidor på Mälaren, med draghjälp av en stor svart hund vars tryne ser ut ungefär som på bilden uppe till höger.
Ska bli intressant att se hur lång tid det tar innan jag kan börja jaga rekord igen.

Som lök på laxen (dumt uttryck) vaknar man säkert med träningsvärk imorgon...

Efter en dags arbete begav jag mig hem till Västerås för umgänge med mor och hund.
Det var då det hände. Jag väcktes klockan sex på söndag morgon och blev uppmanad att ringa 112 pga invärtes förblödning. Bara sådär. Jag vet inte riktigt vad jag tänkte… Att någon ska börja blöda i sömnen utan att sova med knivar är ju inte det första man tänker.

Det satte igång en mindre cirkus med att planera hundvakt etc vid sidan av att tänka på min mor. Det är tur att min mor är omgiven av så många vänner som hjälper och stöttar. Jag vet inte hur många som sagt att de ställer upp ”om det är något”. Man orkar dock inte finfördela hjälpbördan. Vissa får onekligen ta ett större lass än andra.

Nu har det snart gått två veckor sedan det hände. Och det är den stora orsaken till mitt blogguppehåll. Jag har saknat lust, ork och inspiration.

Det gjordes en kortvisit hem (mindre än ett dygn) innan det var dags att åka ambulans igen, av samma orsak. Nu kändes det nästan mer dramatiskt. Hela historien har väckt tankar och framför allt känslor jag inte haft på många år.
Och som det ser ut nu lär hon bli kvar på sjukhuset 1-2 veckor till… Och jag lär fortsätta att komma till Västerås för att avlasta hundvakter och hälsa på min stackars mor.
Det finns tydligen vissa åkommor som är ovanligare än andra, och mer avancerade än andra, som därför tar längre tid att reda ut. På det får man lägga svensk sjukvårdsbyråkrati… Då tar saker och ting tid.
Nu börjar jag fundera på om man måste vänja sig vid att föräldrarna hamnar på sjukhus några gånger om året. De är ju snart pensionsklara. Men jag hoppas verkligen att så inte är fallet. Det känns jobbigt bara man tänker på det.
Utsikterna har dock förbättrats. Båda två har äntligen slutat röka till följd av sina incidenter de senaste månaderna. Tänk att det ska hända en olycka innan man lär sig.