Jag och Kicki Danielsson
Läste häromdagen på en löpsedel att “KICKI FIRAR NYÅR ENSAM”. Precis så stod det.
Det första som slog mig var naturligtvis att det faktiskt finns människor i detta avlånga och snöfattiga land som köper tidningen i sin iver att få veta allt om en gammal avdankad och förfallen schlagerstjärna. Vem vet, kanske kan några av er som läser detta sorteras i det facket. Då som nu lurade av rubriken.
Under rubriken stod att Kicki skulle tillbringa nyår åt att göra bokslut över 2006.
Tänkte jag också göra nu. Nu när jag ändå sitter här. Vet inte vad Kicki har att summera. Vet knappt vad jag sjävl ska skriva. Men några uppslag har jag.
Varför sitter jag då här undrar kanske någon? De flesta i min ålder slår ju sig till bords på någon fest för att påbörja firandet av det nya året. Eller kanske det gångna? Vore inte det mer logiskt? Att fira något som är dåtid så att säga. Det är ju så det brukar fungera som oftast.
Men nu hände det som inte fick hända. Mor min åkte in på sjukhus igen. Dan för dan. Så det var bara att ställa in alla nyårsplaner och bege sig till Västerås. Och vilken resa sen.... Började med att missa bussen, och fick ta ta taxi till tåget. Tåget fick sedan problem med lufttrycket (man kan tycka att tåg är och förblir elektriska, men lufttryck är tydligen viktigt också.) Så i Bålsta blev vi stående i en timme. Och om jag föstod det hela rätt var det långt till att de ens tänkte ringa in bussar eller andra alternativa transportmedel. Mitt i natten en lördagkväll....
Jaha, då sitter man här nu då. Tillsammans med en svart hund, som gudskelov inte är skotträdd.
På ett sätt skönt. Det är skönt att ta det lugnt. Framför allt när man upplever sitt liv i övrigt som väldigt fullbokat och flängigt. Men nog hade jag hellre varit hemma hos T&C på middag för att sedan bege mig till Münchenbryggeriet.
Men Miss Dilemma och de andra vinylgudinnorna får väl vänta till ett annat tillfällle...
Jaha, och hur ska man sammanfatta 2006 då? Jo....
2006 var året då...
...jag började blogga. (Ja, visst, ettårsjubileet firades (eller inte) 19 december, och ja, ett av de bästa inläggen skrevs då. Men det känns ändå som att 2006 var bloggåret så att säga.) Statistiken för året ser ut såhär:
Kurvans riktning är ju positiv. Man märker dock att vissa rubriker lockar mer än andra. Zoomar man in på december och januari i början, ser man följande kurva:
Där finns två tydliga peakar. Rubrikerna var “Porrsurf och våta drömmar en lördagförmiddag” respektive ”Nu snackar vi hårdporr...”.
Återstår att se vad statistiken för dagens rubrik mynnar ut i.
...jag fjällvandrade ensam för första, men inte sista, gången. Turen förgylldes av lite vilsenhet och en havererad känga.
...jag blev färdig med skivinventeringen. Har visserligen nästan börjat om igen nu, men ändå...
...jag blev färdig med renoveringen av både sovrummet och vardagsrummet. (Ja, skjutdörrarna köpte jag inte förrän i våras). Klar trivselhöjare för lägenheten.
...jag beställde en soffa som jag fortfarande inte sett röken av. Ska bli kul att se hur den ser ut. Det är inte utan att jag nästan glömt bort vilket tyg jag valde till slut...
...jag började testa nätdejting. Än har kemin inte stämt till fullo. Var hoppfull i början. Nu är jag mer, ska vi kalla det realist?
...jag insåg innebörden av att man börjar bli gammal, och ens föräldrar således ännu äldre.
...jag körde snöskoter för första gången. Häftigt!
...jag hoppade fallskärm för första gången. Men inte sista. Förhoppningsvis blir 2007 första året för hopp på egen hand.
Jag tog mig tid och bläddrade igenom gamla blogginlägg. Det väckte en del minnen.
Här har vi ett collage som någon slags visuell sammanfattning. Åtminstone av vad som visats på bloggen. Sen har det ju skrivits en hel del utan bilder. Framför allt mot slutet.
Vad minns ni mest? Kommentera gärna.
Det första som slog mig var naturligtvis att det faktiskt finns människor i detta avlånga och snöfattiga land som köper tidningen i sin iver att få veta allt om en gammal avdankad och förfallen schlagerstjärna. Vem vet, kanske kan några av er som läser detta sorteras i det facket. Då som nu lurade av rubriken.
Under rubriken stod att Kicki skulle tillbringa nyår åt att göra bokslut över 2006.
Tänkte jag också göra nu. Nu när jag ändå sitter här. Vet inte vad Kicki har att summera. Vet knappt vad jag sjävl ska skriva. Men några uppslag har jag.
Varför sitter jag då här undrar kanske någon? De flesta i min ålder slår ju sig till bords på någon fest för att påbörja firandet av det nya året. Eller kanske det gångna? Vore inte det mer logiskt? Att fira något som är dåtid så att säga. Det är ju så det brukar fungera som oftast.
Men nu hände det som inte fick hända. Mor min åkte in på sjukhus igen. Dan för dan. Så det var bara att ställa in alla nyårsplaner och bege sig till Västerås. Och vilken resa sen.... Började med att missa bussen, och fick ta ta taxi till tåget. Tåget fick sedan problem med lufttrycket (man kan tycka att tåg är och förblir elektriska, men lufttryck är tydligen viktigt också.) Så i Bålsta blev vi stående i en timme. Och om jag föstod det hela rätt var det långt till att de ens tänkte ringa in bussar eller andra alternativa transportmedel. Mitt i natten en lördagkväll....
Jaha, då sitter man här nu då. Tillsammans med en svart hund, som gudskelov inte är skotträdd.
På ett sätt skönt. Det är skönt att ta det lugnt. Framför allt när man upplever sitt liv i övrigt som väldigt fullbokat och flängigt. Men nog hade jag hellre varit hemma hos T&C på middag för att sedan bege mig till Münchenbryggeriet.
Men Miss Dilemma och de andra vinylgudinnorna får väl vänta till ett annat tillfällle...
Jaha, och hur ska man sammanfatta 2006 då? Jo....
2006 var året då...
...jag började blogga. (Ja, visst, ettårsjubileet firades (eller inte) 19 december, och ja, ett av de bästa inläggen skrevs då. Men det känns ändå som att 2006 var bloggåret så att säga.) Statistiken för året ser ut såhär:
Kurvans riktning är ju positiv. Man märker dock att vissa rubriker lockar mer än andra. Zoomar man in på december och januari i början, ser man följande kurva:
Där finns två tydliga peakar. Rubrikerna var “Porrsurf och våta drömmar en lördagförmiddag” respektive ”Nu snackar vi hårdporr...”.
Återstår att se vad statistiken för dagens rubrik mynnar ut i.
...jag fjällvandrade ensam för första, men inte sista, gången. Turen förgylldes av lite vilsenhet och en havererad känga.
...jag blev färdig med skivinventeringen. Har visserligen nästan börjat om igen nu, men ändå...
...jag blev färdig med renoveringen av både sovrummet och vardagsrummet. (Ja, skjutdörrarna köpte jag inte förrän i våras). Klar trivselhöjare för lägenheten.
...jag beställde en soffa som jag fortfarande inte sett röken av. Ska bli kul att se hur den ser ut. Det är inte utan att jag nästan glömt bort vilket tyg jag valde till slut...
...jag började testa nätdejting. Än har kemin inte stämt till fullo. Var hoppfull i början. Nu är jag mer, ska vi kalla det realist?
...jag insåg innebörden av att man börjar bli gammal, och ens föräldrar således ännu äldre.
...jag körde snöskoter för första gången. Häftigt!
...jag hoppade fallskärm för första gången. Men inte sista. Förhoppningsvis blir 2007 första året för hopp på egen hand.
Jag tog mig tid och bläddrade igenom gamla blogginlägg. Det väckte en del minnen.
Här har vi ett collage som någon slags visuell sammanfattning. Åtminstone av vad som visats på bloggen. Sen har det ju skrivits en hel del utan bilder. Framför allt mot slutet.
Vad minns ni mest? Kommentera gärna.
Gott Nytt År!
Mögelobservationer och bobygge
Tänk vad skönt det kan vara att vara ledig och göra ingenting... Eller lite som man känner för snarare.
I nån slags ambition att inte vända helt på dygnet hade jag satt klocka på väckning vid 8 i morse.
Stängde av och somnade om. Vaknade vid 11... Suck. Men å så skönt.
Läste sedan i tidningen att det inte blir ljust i Stockholm förrän strax före nio, så det var väl lika bra...
Skönt att kunna ta det lugnt på morgonen och läsa tidningen, dricka sitt kaffe och strosa omkring i morgonrocken.
Annars har jag varvat jobb vid skrivspelarna med lite allmänt datorpill.
Vet ni förresten hur man vet att man har ledigt? Det är när man måste tömma sumplådan innan det utvecklats mögel. Ett mögel som för övrigt är grönaktigt hemma, men som är rosa i en likadan sumplåda på jobbet.
Igår fick jag ett ryck beträffande träningen också. Det var länge sedan nu, vilket märktes både på pulsen och vågen. Hade gått upp ett kilo(!). Och då brukar jag ändå gå ner i vikt när jag inte tränar. Eller brukar och brukar, jag gjorde iaf det i somras...
Igår fick jag äntligen soffhistorien någorlunda utredd. Vet ju fortfarande inte exakt vad som hänt. I förrgår stod den för utleverans vid fabriken. Men igår kunde man inte hitta den. Bara "puffen" som var beställd.
Hur som helst är jag nu lovad leverans om en vecka exakt. Återstår att se om det blir verkliget. Jag har slutat tro... Dessutom kanske jag inte ens är hemma och kan ta emot...
Passade i alla fall på köpa ett till duntäcke med kudde på rea idag. Så tillsammans med årets julklappar så är det klappat och klart för lite gäster... :-) Ser jag fram emot. Har ju inte kunnat ha det på ganska exakt ett halvår nu. Det var nämligen då den gamla soffan transporterades bort...
Väntar iofs även på att soffbordet ska komma in till butik också. Efter många turer blev det till slut ett sånt här. Det är i härdat ofärgat glas, om det inte framgår av bilden.
I nån slags ambition att inte vända helt på dygnet hade jag satt klocka på väckning vid 8 i morse.
Stängde av och somnade om. Vaknade vid 11... Suck. Men å så skönt.
Läste sedan i tidningen att det inte blir ljust i Stockholm förrän strax före nio, så det var väl lika bra...
Skönt att kunna ta det lugnt på morgonen och läsa tidningen, dricka sitt kaffe och strosa omkring i morgonrocken.
Annars har jag varvat jobb vid skrivspelarna med lite allmänt datorpill.
Vet ni förresten hur man vet att man har ledigt? Det är när man måste tömma sumplådan innan det utvecklats mögel. Ett mögel som för övrigt är grönaktigt hemma, men som är rosa i en likadan sumplåda på jobbet.
Igår fick jag ett ryck beträffande träningen också. Det var länge sedan nu, vilket märktes både på pulsen och vågen. Hade gått upp ett kilo(!). Och då brukar jag ändå gå ner i vikt när jag inte tränar. Eller brukar och brukar, jag gjorde iaf det i somras...
Igår fick jag äntligen soffhistorien någorlunda utredd. Vet ju fortfarande inte exakt vad som hänt. I förrgår stod den för utleverans vid fabriken. Men igår kunde man inte hitta den. Bara "puffen" som var beställd.
Hur som helst är jag nu lovad leverans om en vecka exakt. Återstår att se om det blir verkliget. Jag har slutat tro... Dessutom kanske jag inte ens är hemma och kan ta emot...
Passade i alla fall på köpa ett till duntäcke med kudde på rea idag. Så tillsammans med årets julklappar så är det klappat och klart för lite gäster... :-) Ser jag fram emot. Har ju inte kunnat ha det på ganska exakt ett halvår nu. Det var nämligen då den gamla soffan transporterades bort...
Väntar iofs även på att soffbordet ska komma in till butik också. Efter många turer blev det till slut ett sånt här. Det är i härdat ofärgat glas, om det inte framgår av bilden.
Ännu en jul till ända...
Jaha, så var det åter vardag då.
Jag överlevde även denna jul. Det blev till slut en helt OK jul, utan allt för späckat program och påtvingade åtaganden. Julafton blev mest slappa hemma hos mor och hund, varvat med promenader med den sistnämda. Mot kvällen fick jag förflytta mig några meter för att få lite whisky. Tack!
Juldagen blev soft även den, och jag passade på att hälsa på J&K, som jag inte hälsat på på över ett år. Kul att se hur folk bor. Man lever verkligen i olika verkligheter. Vissa med familj, barn osv, i stora lägenheter.
Medans en annan inte är i närheten, utan istället myser i sin lilla minitvå...
På kvällen lånade jag bilen och åkte till Stockholm. Det var Adam och Joel som lockade. Två grymma DJ:s som för en gångs skulle var på hemmaplan och spelade på juldagen. Cocktail Club på Grodan Grev Ture.
Efter en god natts sömn bar det av till Västerås igen. Med ett misslyckat bord i baksätet.
Där avnjöts sedan en underbar middag med norrländskt tema med mor, A&L. Mitt favvistema.
Idag bar det så av tillbaka till vardagen. En vardag som förvisso innebär tvättstuga med mera. Men som i övrigt innebär ett par oplanerade dagar ledigt, hemma(!). Dvs tid vid flightcasen. När hände det senast?
Tyvärr dyker det ju upp saker mest hela tiden som måste fixas. Men så behöver man väl varva mixandet med nånting annat också.
Ambitionen är i alla fall att svänga ihop en två tre stycken demomixar i olika stilar. Återstår att se hur det går. Stay tuned...
Jag överlevde även denna jul. Det blev till slut en helt OK jul, utan allt för späckat program och påtvingade åtaganden. Julafton blev mest slappa hemma hos mor och hund, varvat med promenader med den sistnämda. Mot kvällen fick jag förflytta mig några meter för att få lite whisky. Tack!
Juldagen blev soft även den, och jag passade på att hälsa på J&K, som jag inte hälsat på på över ett år. Kul att se hur folk bor. Man lever verkligen i olika verkligheter. Vissa med familj, barn osv, i stora lägenheter.
Medans en annan inte är i närheten, utan istället myser i sin lilla minitvå...
På kvällen lånade jag bilen och åkte till Stockholm. Det var Adam och Joel som lockade. Två grymma DJ:s som för en gångs skulle var på hemmaplan och spelade på juldagen. Cocktail Club på Grodan Grev Ture.
Efter en god natts sömn bar det av till Västerås igen. Med ett misslyckat bord i baksätet.
Där avnjöts sedan en underbar middag med norrländskt tema med mor, A&L. Mitt favvistema.
Idag bar det så av tillbaka till vardagen. En vardag som förvisso innebär tvättstuga med mera. Men som i övrigt innebär ett par oplanerade dagar ledigt, hemma(!). Dvs tid vid flightcasen. När hände det senast?
Tyvärr dyker det ju upp saker mest hela tiden som måste fixas. Men så behöver man väl varva mixandet med nånting annat också.
Ambitionen är i alla fall att svänga ihop en två tre stycken demomixar i olika stilar. Återstår att se hur det går. Stay tuned...
Tankar dan före dan...
Så var det dags igen. Om en timme är det dagen man väntade på när man var liten.
Jag minns när jag var liten. Vi hade en tavla med julmotiv där man kunde se junior ligga och sova, samtidigt som tomtenissarna i rummet intill klädde granen. Den tavlan var nog ganska viktig för mig.
För det var precis så jag upplevde julen. Mamma brukade nämligen alltid ta in och klä granen på kvällen den 23:e, efter att jag gått och lagt mig. Jag lärde mig ganska snabbt också att julafton kommer snabbare om man går och lägger sig tidigt.
Det måste vara enda kvällen (möjligtvis vid sidan av dagen före födelsedagen) som jag frivilligt gick och la mig tidigt.
Har pallrat mig till Västerås, för att tillbringa med min mor och sötnosen till höger. För en gångs skull hade jag bokat tågbiljett på nätet för att få sittplats. Och SJ lyckades lura mig att tro att det var precis vad jag hade bokat. När jag hämtade ut biljetten visade det sig dock att det inte alls var någon platsbiljett.
Folk trängdes som boskap på det dubbeldäckade tåget.
Fine, kan man tycka. Det är jul. Många som reser. Men efter tåget släpades ytterligare ett tågset. Helt tomt. Och låst. Hallå personalen!? När ska regeringen (eller vem det nu är som bestämmer i ärendet) göra spårtrafiken helt konkurrensutsatt? Någonting måste göras! Pga av en lite dråplig händelse där konduktören, förlåt, tågvärden, blev kvar på perrongen i Stockholm och fick åka taxi (och springa troligtvis) till Sundbyberg, så viserades inga biljetter, och jag kunde lugnt sitta kvar i förstaklass (som för övrigt inte skiljer sig från andra klass i dubbeldäckarna...) hela resan. Var dock redo att ta en rejäl diskussion om läge för sådan skulle infinna sig. Nu slutade det hela lugnt och relativt avslappnat. Lokföraren lyckades faktiskt köra in en hel del tid. Troligtvis pga dåligt samvete för att ha kört ifrån sin kollega. (Det säger en del om vad man _skulle_ kunna prestera på sträckan...)
Men nu är det jul.
Som tur är har jag en ganska avslappnad inställning till julen. Eller kanske man ska säga obefintlig?
Det mesta som hör julen till känns lite uttjatat, och det känns liksom ganska skönt att inte ha några som helst bestyr att ta tag i. Jag har ingen släkt på nära håll som jag måste umgås med. Pappa är bortrest till breddgrader där det är mer midsommarväder än det "dåliga midsommarväder" vi upplever.
Så valet av plats för uppehälle under denna komersens högtid blev lätt.
Men i år skippade jag det här med julklappar. Inte en enda har jag köpt.
Det har stått en del i tidningar under hösten om något som på engelska kallas Voluntary Simplicity. Måste säga att jag till väldigt stor del sympatiserar med den. Jag har den senaste tiden levt med inställningen att jag inte behöver en massa nya prylar. En bidragande orsak är att jag bor tångt, och nyligen investerat en massa pengar i att få det rymligare på den yta jag har. Men när man får lite avstånd till det "samhälle" vi lever i inser man vilket trams det är frågan om, och att det knappast är hållbart i längden. Tänker då främst på att det säljs kopiösa mängder prylar med kort livslängd, pga av bristande kvalitet t.ex.
Man kan väl se allt möjligt som kanske vore bra att ha, eller trevligt att ha. Kollade senast idag på högtalare på Blocket. Men behöver jag nya högtalare? Vissa av de som läser vet att svaret är nej. Jag har bra högtalare. De ger bra ljud. (Något som dock är viktigt. Folk som lyssnar på musik i små bärbara kassettbandspelare eller motsvarande vet inte vad de går miste om... I vissa fall är det iofs saker man kan vara utan...)
Men när det kommer till kritan lever jag ju ett alldelens utmärkt liv redan nu. Jag behöver inte en ny mindre ipod. Vore kanske häftigt. Men fullständigt onödigt... Som jag brukar säga (eller snarare "som jag skulle vilja att det stod på en av mina T-shirts:", "It doesn't matter what model iPod you have. It's what's on it!")
Appropå det här med nya trender, såg jag följande artikel i SvD om vad som anses vara status idag. Intressant får jag säga. Och det är väl till viss del något jag känner igen också. Det är nog i de banorna man tänker till viss del. Komiskt i det hela är att man på plats 95 kan läsa "Vara en duktig amatördiskjockey". Jag får väl tänka som så att det finns en miljard grejer som inte ens kom med på listan...
Skönt i sammanhanget är i alla fall att min mor till stor del håller med mig. Och försöker så gott hon kan att undvika onödiga prylar. Hon har också en stående punkt på sin att-göra-lista som heter "rensa". Det rensas både det ena och det andra. Tror det på något sätt bottnar i intryck från när hon blev tvungen att med sin bror röja ut efter sina föräldrar. Och lite omtanke har hon faktiskt om mig än idag...
Komiskt i sammanhanget är att min far är precis tvärtom. Även den som inte känner mig kanske förstår att dessa två inte bor ihop.
Han är bland den värsta samlaren som finns. Han säljer aldrig något. Och om han gör det så för han det till underpris. Tvärt om. Han konsumerar som ingen annan, trots sin vänstervridna inställning till mycket. (Om det nu är relevant i sammanhanget. Lite osäker...) Han har t.ex. tre mycket moderna datorer (en arbetsstation, en liten hemma dator och nu senaste en modern bärbar dator. Alla av samma märke och med samma operativsystem.) men kan inte kopiera filer till en extern hårddisk. Något han för övrigt har två av... Kommentarer överflödiga.
I år har jag så lyckats att inte köpa en enda julklapp. Tidigare år har de dragit åt samma håll, men ändå blivit nånting i slutänden.
I år bestämde jag mig ganska tidigt för att skänka en ansenlig (nåja, jämfört med tidigare allmosor) summa pengar till välgörande ändamål istället. Något jag idag verkställde.
Happy Holiday! (som de så politiskt korrekt, och religöst obundet, säger på andra sidan Atlanten)
Jag minns när jag var liten. Vi hade en tavla med julmotiv där man kunde se junior ligga och sova, samtidigt som tomtenissarna i rummet intill klädde granen. Den tavlan var nog ganska viktig för mig.
För det var precis så jag upplevde julen. Mamma brukade nämligen alltid ta in och klä granen på kvällen den 23:e, efter att jag gått och lagt mig. Jag lärde mig ganska snabbt också att julafton kommer snabbare om man går och lägger sig tidigt.
Det måste vara enda kvällen (möjligtvis vid sidan av dagen före födelsedagen) som jag frivilligt gick och la mig tidigt.
Har pallrat mig till Västerås, för att tillbringa med min mor och sötnosen till höger. För en gångs skull hade jag bokat tågbiljett på nätet för att få sittplats. Och SJ lyckades lura mig att tro att det var precis vad jag hade bokat. När jag hämtade ut biljetten visade det sig dock att det inte alls var någon platsbiljett.
Folk trängdes som boskap på det dubbeldäckade tåget.
Fine, kan man tycka. Det är jul. Många som reser. Men efter tåget släpades ytterligare ett tågset. Helt tomt. Och låst. Hallå personalen!? När ska regeringen (eller vem det nu är som bestämmer i ärendet) göra spårtrafiken helt konkurrensutsatt? Någonting måste göras! Pga av en lite dråplig händelse där konduktören, förlåt, tågvärden, blev kvar på perrongen i Stockholm och fick åka taxi (och springa troligtvis) till Sundbyberg, så viserades inga biljetter, och jag kunde lugnt sitta kvar i förstaklass (som för övrigt inte skiljer sig från andra klass i dubbeldäckarna...) hela resan. Var dock redo att ta en rejäl diskussion om läge för sådan skulle infinna sig. Nu slutade det hela lugnt och relativt avslappnat. Lokföraren lyckades faktiskt köra in en hel del tid. Troligtvis pga dåligt samvete för att ha kört ifrån sin kollega. (Det säger en del om vad man _skulle_ kunna prestera på sträckan...)
Men nu är det jul.
Som tur är har jag en ganska avslappnad inställning till julen. Eller kanske man ska säga obefintlig?
Det mesta som hör julen till känns lite uttjatat, och det känns liksom ganska skönt att inte ha några som helst bestyr att ta tag i. Jag har ingen släkt på nära håll som jag måste umgås med. Pappa är bortrest till breddgrader där det är mer midsommarväder än det "dåliga midsommarväder" vi upplever.
Så valet av plats för uppehälle under denna komersens högtid blev lätt.
Men i år skippade jag det här med julklappar. Inte en enda har jag köpt.
Det har stått en del i tidningar under hösten om något som på engelska kallas Voluntary Simplicity. Måste säga att jag till väldigt stor del sympatiserar med den. Jag har den senaste tiden levt med inställningen att jag inte behöver en massa nya prylar. En bidragande orsak är att jag bor tångt, och nyligen investerat en massa pengar i att få det rymligare på den yta jag har. Men när man får lite avstånd till det "samhälle" vi lever i inser man vilket trams det är frågan om, och att det knappast är hållbart i längden. Tänker då främst på att det säljs kopiösa mängder prylar med kort livslängd, pga av bristande kvalitet t.ex.
Man kan väl se allt möjligt som kanske vore bra att ha, eller trevligt att ha. Kollade senast idag på högtalare på Blocket. Men behöver jag nya högtalare? Vissa av de som läser vet att svaret är nej. Jag har bra högtalare. De ger bra ljud. (Något som dock är viktigt. Folk som lyssnar på musik i små bärbara kassettbandspelare eller motsvarande vet inte vad de går miste om... I vissa fall är det iofs saker man kan vara utan...)
Men när det kommer till kritan lever jag ju ett alldelens utmärkt liv redan nu. Jag behöver inte en ny mindre ipod. Vore kanske häftigt. Men fullständigt onödigt... Som jag brukar säga (eller snarare "som jag skulle vilja att det stod på en av mina T-shirts:", "It doesn't matter what model iPod you have. It's what's on it!")
Appropå det här med nya trender, såg jag följande artikel i SvD om vad som anses vara status idag. Intressant får jag säga. Och det är väl till viss del något jag känner igen också. Det är nog i de banorna man tänker till viss del. Komiskt i det hela är att man på plats 95 kan läsa "Vara en duktig amatördiskjockey". Jag får väl tänka som så att det finns en miljard grejer som inte ens kom med på listan...
Skönt i sammanhanget är i alla fall att min mor till stor del håller med mig. Och försöker så gott hon kan att undvika onödiga prylar. Hon har också en stående punkt på sin att-göra-lista som heter "rensa". Det rensas både det ena och det andra. Tror det på något sätt bottnar i intryck från när hon blev tvungen att med sin bror röja ut efter sina föräldrar. Och lite omtanke har hon faktiskt om mig än idag...
Komiskt i sammanhanget är att min far är precis tvärtom. Även den som inte känner mig kanske förstår att dessa två inte bor ihop.
Han är bland den värsta samlaren som finns. Han säljer aldrig något. Och om han gör det så för han det till underpris. Tvärt om. Han konsumerar som ingen annan, trots sin vänstervridna inställning till mycket. (Om det nu är relevant i sammanhanget. Lite osäker...) Han har t.ex. tre mycket moderna datorer (en arbetsstation, en liten hemma dator och nu senaste en modern bärbar dator. Alla av samma märke och med samma operativsystem.) men kan inte kopiera filer till en extern hårddisk. Något han för övrigt har två av... Kommentarer överflödiga.
I år har jag så lyckats att inte köpa en enda julklapp. Tidigare år har de dragit åt samma håll, men ändå blivit nånting i slutänden.
I år bestämde jag mig ganska tidigt för att skänka en ansenlig (nåja, jämfört med tidigare allmosor) summa pengar till välgörande ändamål istället. Något jag idag verkställde.
Happy Holiday! (som de så politiskt korrekt, och religöst obundet, säger på andra sidan Atlanten)
Antaganden och stöldbegärlig öl
Helgen tillbringades i Västerås, och var där på bio för första gången på jag minns inte när... Såg Borat, som jag sett fram emot.
Tyvärr var det en stor besvikelse. Jag kan för mitt liv inte förstå hur filmen fått högsta betyg av diverse recensenter. Vad ni än gör, gå inte och se den på bio iaf.
I måndags åkte jag till Luleå. Och där är jag nu. Tre dagar kurs. Åkte med Taxi 66666, där taxichaffören lyssnade på hårdrock. Sammanträffande?
Åt pizza som skulle vara halvinbakad och med oxfile. Den var vare sig halvinboakad eller med oxfilé....
Igår åt jag på Bishops Arms. De hade till min stora besvikelse ingen julöl. Oseriöst tycker jag.
Men de sålde hamburgare, kingsize. Det innebär 400g. "Den är stor" sa bartendern i nåt slags försök att ta något mindre. Men jag stod på mig. Jag har ju ätit större förut. Och så stor var den faktiskt inte. Dessutom var det faktiskt en dubbelburgare. God var den i alla fall.
Till denna drack jag en Winter Warmer från Young's. En god öl.
Efter det blev det en klassiker, Kwak. Jag var på en annan pub för någon månad sedan, och de hade slutat med Kwak för att glasen stals, och var väldigt dyra att köpa in. På Bishops fick jag nu lämna in kredikortet som pant(!). Jaja, för mig är det ok, så länge jag får dricka Kwak...
Ikväll blev det middag på resturangen/baren/nattklubben i anslutning till hotellet. Ravioli med serranoskinka. Delikat. Även här saknades det julöl. Eller, nej, de hade lättöl i julutförande...
Det fick bli mörk Staropramen. Vad de däremot hade var två CDJ-800 och en battlemixer. Men ingen spelade. Inten ens en mixskiva. Man blev bra sugen på att spela lite loungemusik. Hade lätt frågat om jag fått spela om jag haft skivor med. Nu hade jag inte det. Istället kunde jag sitta och lyssna på ett gäng tjejer i min ålder (+/- några år). Ganska kul får jag säga. Det pratades bland annat om att killar inte vill ha smarta (eller om det kallades intelligenta) tjejer. Tycker mig känna igen resonemanget, eller tankarna. Problemet är väl att alla har så många förutfattade meningar, och gör så många dumma antaganden...
"Assumption is the mother of all fuckups" som det hette i en berömd film.
Tyvärr var det en stor besvikelse. Jag kan för mitt liv inte förstå hur filmen fått högsta betyg av diverse recensenter. Vad ni än gör, gå inte och se den på bio iaf.
I måndags åkte jag till Luleå. Och där är jag nu. Tre dagar kurs. Åkte med Taxi 66666, där taxichaffören lyssnade på hårdrock. Sammanträffande?
Åt pizza som skulle vara halvinbakad och med oxfile. Den var vare sig halvinboakad eller med oxfilé....
Igår åt jag på Bishops Arms. De hade till min stora besvikelse ingen julöl. Oseriöst tycker jag.
Men de sålde hamburgare, kingsize. Det innebär 400g. "Den är stor" sa bartendern i nåt slags försök att ta något mindre. Men jag stod på mig. Jag har ju ätit större förut. Och så stor var den faktiskt inte. Dessutom var det faktiskt en dubbelburgare. God var den i alla fall.
Till denna drack jag en Winter Warmer från Young's. En god öl.
Efter det blev det en klassiker, Kwak. Jag var på en annan pub för någon månad sedan, och de hade slutat med Kwak för att glasen stals, och var väldigt dyra att köpa in. På Bishops fick jag nu lämna in kredikortet som pant(!). Jaja, för mig är det ok, så länge jag får dricka Kwak...
Ikväll blev det middag på resturangen/baren/nattklubben i anslutning till hotellet. Ravioli med serranoskinka. Delikat. Även här saknades det julöl. Eller, nej, de hade lättöl i julutförande...
Det fick bli mörk Staropramen. Vad de däremot hade var två CDJ-800 och en battlemixer. Men ingen spelade. Inten ens en mixskiva. Man blev bra sugen på att spela lite loungemusik. Hade lätt frågat om jag fått spela om jag haft skivor med. Nu hade jag inte det. Istället kunde jag sitta och lyssna på ett gäng tjejer i min ålder (+/- några år). Ganska kul får jag säga. Det pratades bland annat om att killar inte vill ha smarta (eller om det kallades intelligenta) tjejer. Tycker mig känna igen resonemanget, eller tankarna. Problemet är väl att alla har så många förutfattade meningar, och gör så många dumma antaganden...
"Assumption is the mother of all fuckups" som det hette i en berömd film.
Stöldbegärlig
Gottegrisarnas årliga sammankomst
Direkt efter att jag klivit av båten åkte jag med min lilla ryggsäck (cirkus 90L och 25kg) direkt till Slussen, för den årliga sammankomsten med J. på Akkurat, för årets julölsprovning. Även J. P. och P var med. Varav de två första varit med på varsin sammankomst tidigare.
Som vanligt en fredagkväll var det packat på Akkurat. Vissa människor likså. Ganska patetiskt med gamla kostymgubbar köper öl och dricker så att de knappt kan stå, och går raskt in i folkhavet när de tappar pintglas rakt ner i golvet så att det både splittrade och sprutade (för att lite senare, när ölen var upptorkad och glasskärvorna upplockade komma tillbaka som om ingenting hade hänt...)
Andra gör allt för att tränga sig före framme vid bardisken, för att sedan beställa "två stora stark". Det är banne mig som att svära i kyrkan. När bartendern serverade hette det dock "två ljusa lager".
Började med en cuvée från 2001 från Nils Oscar. Riktigt god julöl. Alkoholstark. Därefter kände jag att det var dags att gräva ner sig i Akkurats öllista. En öllista som inte går av för hackor. Mot slutet finns några sidor med julöl. Julöl som Akkurat själva lagrat i sin källare.
Min filosofi var att försöka testa de äldsta. De är det ju minst sannolikt att de finns kvar följande år, liksom.
Och en vällagrad julöl är svårslagen.
Först hittade jag en McEwan Christmas ale. Lagrad från 1984. Halva priset man betalar är nog för den tid det tar att hämta ölen. J. kom förbi och frågade om jag hade beställt från den mörkaste källaren...
Det hade jag nog. Det tog sin lilla tid. Flaskan var rejält dammig. På ett värdigt sätt liksom...
Och den smakade underbart.
Därefter blev det en klassiker, Achnor Christrmas (Anchor Steam från San Francisco), från 1996.
Samma bartender igen. "Gottegris är vad du är!" utbrast han. Inte utan att man blir lite smickrad på ett sånt ställe. Då vet man att man valt rätt.
Efter det blev det ett öl vars namn jag tyvärr inte minns för stunden (och Akkurats öllista på webben verkar inte fungera som den borde). Helt OK den också. Från 1983 enligt uppgift. Även om flaskan var märkt (av Akkurat) med 1991... ska låta det vara osagt.
Provsmakade även några andra som övriga deltagare beställde in. Honungsöl, öl med ton av daddlar och nejlikor osv...
Som vanligt en extremt trevlig kväll, även om vi inte fick sitta. Utan tvekan världens bästa jultradition.
Godast var McEwans 1984. Får väl se om den finns kvar nästa gång...
Som vanligt en fredagkväll var det packat på Akkurat. Vissa människor likså. Ganska patetiskt med gamla kostymgubbar köper öl och dricker så att de knappt kan stå, och går raskt in i folkhavet när de tappar pintglas rakt ner i golvet så att det både splittrade och sprutade (för att lite senare, när ölen var upptorkad och glasskärvorna upplockade komma tillbaka som om ingenting hade hänt...)
Andra gör allt för att tränga sig före framme vid bardisken, för att sedan beställa "två stora stark". Det är banne mig som att svära i kyrkan. När bartendern serverade hette det dock "två ljusa lager".
Började med en cuvée från 2001 från Nils Oscar. Riktigt god julöl. Alkoholstark. Därefter kände jag att det var dags att gräva ner sig i Akkurats öllista. En öllista som inte går av för hackor. Mot slutet finns några sidor med julöl. Julöl som Akkurat själva lagrat i sin källare.
Min filosofi var att försöka testa de äldsta. De är det ju minst sannolikt att de finns kvar följande år, liksom.
Och en vällagrad julöl är svårslagen.
Först hittade jag en McEwan Christmas ale. Lagrad från 1984. Halva priset man betalar är nog för den tid det tar att hämta ölen. J. kom förbi och frågade om jag hade beställt från den mörkaste källaren...
Det hade jag nog. Det tog sin lilla tid. Flaskan var rejält dammig. På ett värdigt sätt liksom...
Och den smakade underbart.
Därefter blev det en klassiker, Achnor Christrmas (Anchor Steam från San Francisco), från 1996.
Samma bartender igen. "Gottegris är vad du är!" utbrast han. Inte utan att man blir lite smickrad på ett sånt ställe. Då vet man att man valt rätt.
Efter det blev det ett öl vars namn jag tyvärr inte minns för stunden (och Akkurats öllista på webben verkar inte fungera som den borde). Helt OK den också. Från 1983 enligt uppgift. Även om flaskan var märkt (av Akkurat) med 1991... ska låta det vara osagt.
Provsmakade även några andra som övriga deltagare beställde in. Honungsöl, öl med ton av daddlar och nejlikor osv...
Som vanligt en extremt trevlig kväll, även om vi inte fick sitta. Utan tvekan världens bästa jultradition.
Godast var McEwans 1984. Får väl se om den finns kvar nästa gång...
Godis för en gottegris
Besvikelser och uppiggning
Jaha, då var man tillbaka iland, efter ytterligare en klubbkryssning.
Åttonde i ordningen, med Mondaybar. Tyvärr var det väl inte riktigt lika bra som det brukar. Främst eftersom musikinriktningen var en bit från mitt favoritspår, och variationen mellan olika DJ och dansgolv, som annars brukar vara bra, var betydligt mindre denna gång.
Men det var bra drag, och mycket folk.
Bäst var, inte helt otippat, Eddie Halliwell. Som vanligt gav han en strålande show, och kunde med sin tekniska ohämmade spelstil briljera bakom skivspelarna.
I övrigt spelades det mest olika typer av hardstyle, som jag tycker kan bli lite tjatigt och framför allt saknar spänning. Att BPM:en sällan går under 140 gör inte saken bättre.
Misstaget jag kanske gjorde var nog att boka kryssningen innan jag visste vad för musik som skulle spelas. Tidigare kryssningar har det inte varit några problem, eftersom variationen varit bättre. Men jag får även en känsla av att Mondaybars inriktning glidit mer åt det hårda trancehållet, medan min smak utvecklats mer mot techno och breakbeats, med försmak för minimalistiskt.
Så nästa kryssning jag åker på är nog mer researchad från min sida.
När jag kom hem låg i alla fall senaste numret av DJ Magazine bland posten. Dels med ett reportage från kryssen till Tallin i höstas (eller är det inte fortfarande höst förresten?), dels med en mixskiva med en av få DJ:s jag hemskt gärna skulle höra live, som jag ännu inte hört: James Zabiela.
Precis som Eddie Halliwell tillhör han en yngre generation, och de har båda gemensamt att de är tekniska bakom mixerbordet. Zabiela än närmare min smak. Det jag hört hittills av skivan är riktigt bra!
Åttonde i ordningen, med Mondaybar. Tyvärr var det väl inte riktigt lika bra som det brukar. Främst eftersom musikinriktningen var en bit från mitt favoritspår, och variationen mellan olika DJ och dansgolv, som annars brukar vara bra, var betydligt mindre denna gång.
Men det var bra drag, och mycket folk.
Bäst var, inte helt otippat, Eddie Halliwell. Som vanligt gav han en strålande show, och kunde med sin tekniska ohämmade spelstil briljera bakom skivspelarna.
I övrigt spelades det mest olika typer av hardstyle, som jag tycker kan bli lite tjatigt och framför allt saknar spänning. Att BPM:en sällan går under 140 gör inte saken bättre.
Misstaget jag kanske gjorde var nog att boka kryssningen innan jag visste vad för musik som skulle spelas. Tidigare kryssningar har det inte varit några problem, eftersom variationen varit bättre. Men jag får även en känsla av att Mondaybars inriktning glidit mer åt det hårda trancehållet, medan min smak utvecklats mer mot techno och breakbeats, med försmak för minimalistiskt.
Så nästa kryssning jag åker på är nog mer researchad från min sida.
När jag kom hem låg i alla fall senaste numret av DJ Magazine bland posten. Dels med ett reportage från kryssen till Tallin i höstas (eller är det inte fortfarande höst förresten?), dels med en mixskiva med en av få DJ:s jag hemskt gärna skulle höra live, som jag ännu inte hört: James Zabiela.
Precis som Eddie Halliwell tillhör han en yngre generation, och de har båda gemensamt att de är tekniska bakom mixerbordet. Zabiela än närmare min smak. Det jag hört hittills av skivan är riktigt bra!
Paris Hilton! (eller var det Hilton Charles de Gaulle?)
Jaha, då var man tillbaka i sin i sammanhanget underbara lägenhet... :-)
Åkte i onsdags kväll till Paris, och Charles de Gaulle, för att gå en kurs i två dagar.
Kursen hölls på Hiltons flygplatshotell, där vi även bodde. I vanlig stil stort och flådigt. Schyssta rum. Sköna sängar. Grymt god mat.
Enda nackdelen var nog den ibland lite överdrivna servicen. Som t.ex. i resturangen, där vi åt frukost, lunch och middag. Man kunden knappt lägga i från sig besticken för att andas innan någon var framme och tog bort talriken. Sån stör mig. När man formligen måste vakta sin mat. På en resturang...
För att hålla kostnaderna nere hade vi bokat sent hemflyg. Typ 1400kr per person t/r. Det innebar att flyget gick 21.25, med hemkomst till Arlanda vid midnatt. Så jag och kollegan hade lite tid att döda, och valde att stanna i lobbyn på hotellet några timmar efter avklarad kurs.
Frankrike verkar hopplöst efter när det gäller rökning i offentliga lokaler. Inga avsatta ytor för rökning. Rökning överallt. Askkoppar överallt.
När vi väl kom till terminalen med skyttelbussen blev man inte särskilt imponerad av Fransmännen. Terminal 1 är lite speciellt rent arkitektoriskt. Med en huvudbyggnad i mitten som är runt, och satelliter runt om innehållande ett antal gater. Transporten till satelliterna sker på böljande rullband som går ner under jord och upp igen. Med stora flygplan rullandes på marken ovanför.
I mitten av centrumbyggnaden har man dessutom rullband kors och tvärs i stora genomskinliga rör. Känslan är onekligen lite av science-fiction-karaktär. Science-fiction från 60- eller 70-tal.
Och 60- och 70-talskänsla ger tyvärr resten av bygget också. Väldigt omodernt och inget fräscht intryck. Trångt vid gaterna. Och (!) de har ingen toalett på andra sidan säkerhetskontrollen... Hål i huvudet? Det betyder att man måste ut och sedan passera säkerhetskontrollen (som ju numera omfattar relativt långa köer, även om vår tid säkert inte var den värsta på något sätt) när man ska in igen....
Planet var så klart försenat. Pga vädret. För mycket motvind tydligen. Som tur är innebar detta medvind för oss, och vi kunde landa i tid på Arlanda.
Så nu sitter jag här i min lägenhet, redo att äta frukost för att sedan packa upp.
Det blev en whisky (surprise!?), och några flaskor champagne. En dyrgrip och några mer normalprisade varianter.
Åkte i onsdags kväll till Paris, och Charles de Gaulle, för att gå en kurs i två dagar.
Kursen hölls på Hiltons flygplatshotell, där vi även bodde. I vanlig stil stort och flådigt. Schyssta rum. Sköna sängar. Grymt god mat.
Enda nackdelen var nog den ibland lite överdrivna servicen. Som t.ex. i resturangen, där vi åt frukost, lunch och middag. Man kunden knappt lägga i från sig besticken för att andas innan någon var framme och tog bort talriken. Sån stör mig. När man formligen måste vakta sin mat. På en resturang...
För att hålla kostnaderna nere hade vi bokat sent hemflyg. Typ 1400kr per person t/r. Det innebar att flyget gick 21.25, med hemkomst till Arlanda vid midnatt. Så jag och kollegan hade lite tid att döda, och valde att stanna i lobbyn på hotellet några timmar efter avklarad kurs.
Frankrike verkar hopplöst efter när det gäller rökning i offentliga lokaler. Inga avsatta ytor för rökning. Rökning överallt. Askkoppar överallt.
När vi väl kom till terminalen med skyttelbussen blev man inte särskilt imponerad av Fransmännen. Terminal 1 är lite speciellt rent arkitektoriskt. Med en huvudbyggnad i mitten som är runt, och satelliter runt om innehållande ett antal gater. Transporten till satelliterna sker på böljande rullband som går ner under jord och upp igen. Med stora flygplan rullandes på marken ovanför.
I mitten av centrumbyggnaden har man dessutom rullband kors och tvärs i stora genomskinliga rör. Känslan är onekligen lite av science-fiction-karaktär. Science-fiction från 60- eller 70-tal.
Och 60- och 70-talskänsla ger tyvärr resten av bygget också. Väldigt omodernt och inget fräscht intryck. Trångt vid gaterna. Och (!) de har ingen toalett på andra sidan säkerhetskontrollen... Hål i huvudet? Det betyder att man måste ut och sedan passera säkerhetskontrollen (som ju numera omfattar relativt långa köer, även om vår tid säkert inte var den värsta på något sätt) när man ska in igen....
Planet var så klart försenat. Pga vädret. För mycket motvind tydligen. Som tur är innebar detta medvind för oss, och vi kunde landa i tid på Arlanda.
Så nu sitter jag här i min lägenhet, redo att äta frukost för att sedan packa upp.
Det blev en whisky (surprise!?), och några flaskor champagne. En dyrgrip och några mer normalprisade varianter.
Nu slipper jag gissa
Det blev en tur till Västerås igår.
Men Swebus hade som vanligt supit bort sig själva. (Det företaget är i kris organisatoriskt... men de verkar ju vara på dekis så det är väl ett minne blott snart...)
Hjälpte min mor köpa TV. Stor sak. Men snygg. Som hon sa idag: Man vänjer sig snabbt.... så det är nog svårt att gå tillbaka.
Sen blev det lite kvalificerad lekstuga i ett serverrum. Kom väl inte en bråkdel så långt som det vi initialt hade tänkt oss. Men tur var väl det eftersom det är ganska stora förändringar vi planerade.
Vi lyckades i alla fall komma fram till en plan, samt synkronisera versionsnummer på alla leksaker. Min kompis J., som äger serverhallen, har köpt ett större parti datorutrustning som jag en gång sålt till ett värde av flera miljoner för några tusenlappar. Nu är det lite mitt kall att hjälpa till att sätta dessa i drift och se till att han får Västerås bästa serverhall, på sikt. Ganska kul, och mycket nördigt.
Men nördigast var nog när T. en gång sa att han i händelse av att vinna en miljon på Lotto eller dylikt, skulle köpa en serverhall. Rätt snart kom vi fram till att det inte räcker så långt. Fast med Js. taktik är det inte helt omöjligt.
Sen blev det lite öl inne hos grannen, A. som annars roade sig med att titta på en tveksam film från sin iPod.
Sen bar det av till ett annat ställe som står ganska lågt. Blue Moon Bar. Har inte varit där sedan de fick namnet. Men det var väl ungfär lika hemskt som jag hade trott. Som tur är lyckades man med lite förvirrad taktik att ta sig in utan att betala entré.
I övrigt blev det en del flashbacks från liknande ställen där folk går som pingviner i oorganiserad militärmarsch i sillformation. På något sätt hade ägarna lyckats skapa ett par riktigt trånga passager där alla skulle passera i båda riktningarna samtidigt... Suck... Är det det som kallas umgänge?
Needless to say, musiken på samtliga dansgolv sög kamelgenetalier... Och diskojockarna (en av dem åtminstone) framstod som ett skämt när man hörde hur han mixade. Kunde nästan lika gärna spelat på ett dubbelkassettdäck...
Det enda som var bra var väl att det verkade finnas en del trevligt folk där, i varierande ålder. Synd bara att de ska matas med så tråkig musik. Jag är fullständigt övertygad om att fler skulle tilltalas av delar av (inte all) musiken jag förespråkar i dessa sammanhang. Men att missionera i Sverige, eller ännu värre, i Västerås är nog inte helt lätt.
Nåja, nu vet jag i alla fall vad jag vad jag tackar nej till framöver. Tidigare har jag ju bara gjort kvalificerade gissningar.
Men Swebus hade som vanligt supit bort sig själva. (Det företaget är i kris organisatoriskt... men de verkar ju vara på dekis så det är väl ett minne blott snart...)
Hjälpte min mor köpa TV. Stor sak. Men snygg. Som hon sa idag: Man vänjer sig snabbt.... så det är nog svårt att gå tillbaka.
Sen blev det lite kvalificerad lekstuga i ett serverrum. Kom väl inte en bråkdel så långt som det vi initialt hade tänkt oss. Men tur var väl det eftersom det är ganska stora förändringar vi planerade.
Vi lyckades i alla fall komma fram till en plan, samt synkronisera versionsnummer på alla leksaker. Min kompis J., som äger serverhallen, har köpt ett större parti datorutrustning som jag en gång sålt till ett värde av flera miljoner för några tusenlappar. Nu är det lite mitt kall att hjälpa till att sätta dessa i drift och se till att han får Västerås bästa serverhall, på sikt. Ganska kul, och mycket nördigt.
Men nördigast var nog när T. en gång sa att han i händelse av att vinna en miljon på Lotto eller dylikt, skulle köpa en serverhall. Rätt snart kom vi fram till att det inte räcker så långt. Fast med Js. taktik är det inte helt omöjligt.
Sen blev det lite öl inne hos grannen, A. som annars roade sig med att titta på en tveksam film från sin iPod.
Sen bar det av till ett annat ställe som står ganska lågt. Blue Moon Bar. Har inte varit där sedan de fick namnet. Men det var väl ungfär lika hemskt som jag hade trott. Som tur är lyckades man med lite förvirrad taktik att ta sig in utan att betala entré.
I övrigt blev det en del flashbacks från liknande ställen där folk går som pingviner i oorganiserad militärmarsch i sillformation. På något sätt hade ägarna lyckats skapa ett par riktigt trånga passager där alla skulle passera i båda riktningarna samtidigt... Suck... Är det det som kallas umgänge?
Needless to say, musiken på samtliga dansgolv sög kamelgenetalier... Och diskojockarna (en av dem åtminstone) framstod som ett skämt när man hörde hur han mixade. Kunde nästan lika gärna spelat på ett dubbelkassettdäck...
Det enda som var bra var väl att det verkade finnas en del trevligt folk där, i varierande ålder. Synd bara att de ska matas med så tråkig musik. Jag är fullständigt övertygad om att fler skulle tilltalas av delar av (inte all) musiken jag förespråkar i dessa sammanhang. Men att missionera i Sverige, eller ännu värre, i Västerås är nog inte helt lätt.
Nåja, nu vet jag i alla fall vad jag vad jag tackar nej till framöver. Tidigare har jag ju bara gjort kvalificerade gissningar.
Nästan kär
Var på date igår, igen. Åt på Libanesisk resturang. Dvs en buffé serverad till bordet mer eller mindre. Det var gott! Sällskapet var det inte något fel på heller.... :-) Vi hade trevligt.
Innan detta hade jag lite tid att "döda" och knatade från centralen mot Fridhemsplan för att gå in i Macbutiken i Västermalmsgallerian.
Men på vägen upptäckte jag att Ljudia hade öppnat en butik. Sjävklart var jag tvungen att gå in där. Har ju handlat lite DJ-prylar av dem förut över nätet. Men en butik är ju aldrig fel. Inte heller denna.
Ett ganska brett utbud. Och min kropp drogs främst mot CD-spelarna och mixrarna i den högre skolan. Äntligen fick jag möjlighet att stå och känna och pilla lite på Pioneer CDJ-1000 och Denon S3500, S5000 och X1500.
Och testspela osv. Tyvärr låter det aldrig bra när man står och testar funktioner och känsla, dessutom med musik som man inte valt själv, och aldrig skulle välja....
Men en lite kärlek uppstod nog ändå. Denons två flaggskepp är inte helt fel. Synd bara att de kostar nämare tio lax. Styck. Köper man i Tyskland över nätet kan man dock köpa ganska mycket billigare. Precis som jag gjorde för snart två år sedan. (Usch vad tiden går...)
Jag har också forskat vidare på området kafferostare. Och genom lite kontakter med andra kaffenördar har jag än en gång fått bekräftat min tes om att på internet finns det ALLTID någon/något som är värre.
Har du till exempel en film på en katt som står och scratchar med en vinylspelare så kan du ge dig f-n på att någon annan också har det, med med två skivspelare... Typ.
Fick tips om denna kafferostare som naturligtvis är dyrare, men samtidigt känns ännu mer specialistorienterad. Lite mer proffspryl helt enkelt. Det är svårt att inte bli lite kär...
Innan detta hade jag lite tid att "döda" och knatade från centralen mot Fridhemsplan för att gå in i Macbutiken i Västermalmsgallerian.
Men på vägen upptäckte jag att Ljudia hade öppnat en butik. Sjävklart var jag tvungen att gå in där. Har ju handlat lite DJ-prylar av dem förut över nätet. Men en butik är ju aldrig fel. Inte heller denna.
Ett ganska brett utbud. Och min kropp drogs främst mot CD-spelarna och mixrarna i den högre skolan. Äntligen fick jag möjlighet att stå och känna och pilla lite på Pioneer CDJ-1000 och Denon S3500, S5000 och X1500.
Och testspela osv. Tyvärr låter det aldrig bra när man står och testar funktioner och känsla, dessutom med musik som man inte valt själv, och aldrig skulle välja....
Men en lite kärlek uppstod nog ändå. Denons två flaggskepp är inte helt fel. Synd bara att de kostar nämare tio lax. Styck. Köper man i Tyskland över nätet kan man dock köpa ganska mycket billigare. Precis som jag gjorde för snart två år sedan. (Usch vad tiden går...)
Jag har också forskat vidare på området kafferostare. Och genom lite kontakter med andra kaffenördar har jag än en gång fått bekräftat min tes om att på internet finns det ALLTID någon/något som är värre.
Har du till exempel en film på en katt som står och scratchar med en vinylspelare så kan du ge dig f-n på att någon annan också har det, med med två skivspelare... Typ.
Fick tips om denna kafferostare som naturligtvis är dyrare, men samtidigt känns ännu mer specialistorienterad. Lite mer proffspryl helt enkelt. Det är svårt att inte bli lite kär...
Kafferostare för de ytterligare lite proffsigare
