Lycklig²
Så, då har man avverkat ytterligare en "att-göra"-sak. Springa 5km på 19 minuter, vilket är det samma som att maxa löpbandet hela vägen. Inte utan ansträngning dock. (PI=59)
Det känns lite som att att ha klarat klarat ett TV-spel. The end liksom.
Bara det att ett löpband har två dimensioner till (tre egentligen). Dels att springa längre sträckor (vilket jag naturligtvis kommer att göra, tyvärr är den begränsad till en timme så några halvmaror blir det inte) dels att göra det med lägre puls. (Den sista varianten är att öka lutningen. Det tar emot...)
Och att springa med lägre puls är ju inget man direkt kan påverka i stunden. Det är en tämligen långsiktig sak.
Nästa mål är milen under 45. Sen blir det halvmaror varvat med intervallträning och milslopp. Skönt att vara back on track, på riktigt.
En anledning till att jag lyckades pressa mig idag kan ha varit en mindre lycka inombords. Jag blev inbjuden till en liten fest på fredag där jag ska få DJ:a för första gången med åhörare i pluralis.
Det är något jag längtat efter. Och det blir väl ett lagom avslappnat tillfälle att prova hur det fungerar i verkligheten. Nu börjar man nästan bli nervös... Man skulle ju vilja hinna förbereda lite mer. Lyssna igenom och kanske välja ut lite låtar i förväg....
Men dryga året efter att man köpt prylarna är det väl dags att ta tjuren vid hornen. En spark i arslet, i rätt riktning.
Lyckan är fullständig för stunden.
Det känns lite som att att ha klarat klarat ett TV-spel. The end liksom.
Bara det att ett löpband har två dimensioner till (tre egentligen). Dels att springa längre sträckor (vilket jag naturligtvis kommer att göra, tyvärr är den begränsad till en timme så några halvmaror blir det inte) dels att göra det med lägre puls. (Den sista varianten är att öka lutningen. Det tar emot...)
Och att springa med lägre puls är ju inget man direkt kan påverka i stunden. Det är en tämligen långsiktig sak.
Nästa mål är milen under 45. Sen blir det halvmaror varvat med intervallträning och milslopp. Skönt att vara back on track, på riktigt.
En anledning till att jag lyckades pressa mig idag kan ha varit en mindre lycka inombords. Jag blev inbjuden till en liten fest på fredag där jag ska få DJ:a för första gången med åhörare i pluralis.
Det är något jag längtat efter. Och det blir väl ett lagom avslappnat tillfälle att prova hur det fungerar i verkligheten. Nu börjar man nästan bli nervös... Man skulle ju vilja hinna förbereda lite mer. Lyssna igenom och kanske välja ut lite låtar i förväg....
Men dryga året efter att man köpt prylarna är det väl dags att ta tjuren vid hornen. En spark i arslet, i rätt riktning.
Lyckan är fullständig för stunden.
Kommentarer
Trackback
