Nya favoriter och gamla drömmar...
Det blev inget gymmande i söndags som jag tänkt. Istället blev det hela dagen hemma med skivorna.
Det som jag tänkt på och pratat om så länge... :-)
Har insett att jag måste gallra och sortera ut det som är riktigt bra. Men det tar tid när man har drygt 2500 låtar... Hann några stycken i söndags.
Bland skivorna jag köpte i Bergen har det dykt upp en del riktiga favoriter.
Acid test, 2 Black 2 Gay, Monique och Pink is the new black heter de absoluta. Obskyra låttilar kan tänkas. Men det blir ju oftast så när man inte har någon egentlig text att hänga upp det på... 2 Black 2 Gay är väl undantaget. Men där får den nyfikne själv ta reda på grunden till den titeln.
Nåt annat som dragit till sig min uppmärksamhet är en kaffepryl. I-Roaster. En liten smidig kafferostare för hushållsbehov. Upp till 200g åt gången. Men mycket jämnt resultat varje gång enligt utlåtande. Inte farligt dyr heller om du frågar mig. Julklapp till sig själv någon????
I övrigt har jag bara en julklappsplan faktiskt. Men den berättar jag om sen...
I övrigt har jag funderat lite på vad man ska hitta på till nyår. Frågan dök tidigare pga en viss löpare som undrade. Tankarna nu går åt att se om det går att hitta någon som behöver en diskojocke till sin nyårsfest. Vore lite kul. Backup-planen är väl annars att själv gå på klubb.
Men det vore ju skönt att få tummen ur nån gång...
Det som jag tänkt på och pratat om så länge... :-)
Har insett att jag måste gallra och sortera ut det som är riktigt bra. Men det tar tid när man har drygt 2500 låtar... Hann några stycken i söndags.
Bland skivorna jag köpte i Bergen har det dykt upp en del riktiga favoriter.
Acid test, 2 Black 2 Gay, Monique och Pink is the new black heter de absoluta. Obskyra låttilar kan tänkas. Men det blir ju oftast så när man inte har någon egentlig text att hänga upp det på... 2 Black 2 Gay är väl undantaget. Men där får den nyfikne själv ta reda på grunden till den titeln.
Nåt annat som dragit till sig min uppmärksamhet är en kaffepryl. I-Roaster. En liten smidig kafferostare för hushållsbehov. Upp till 200g åt gången. Men mycket jämnt resultat varje gång enligt utlåtande. Inte farligt dyr heller om du frågar mig. Julklapp till sig själv någon????
I övrigt har jag bara en julklappsplan faktiskt. Men den berättar jag om sen...
I övrigt har jag funderat lite på vad man ska hitta på till nyår. Frågan dök tidigare pga en viss löpare som undrade. Tankarna nu går åt att se om det går att hitta någon som behöver en diskojocke till sin nyårsfest. Vore lite kul. Backup-planen är väl annars att själv gå på klubb.
Men det vore ju skönt att få tummen ur nån gång...
Inte den snyggaste köksinstallationen kanske. Men säkert funktionell
Bissy bissy...
Det är väl typ enda ursäkten för att jag inte skrivit på ett tag här i bloggen. Har tänkt flera gånger, men inte kommit till skott. Inte haft tid. Det har varit en hel del resande.
Började med att gå upp sex en söndagmorgon för att åka till Jönköping och hjälpa en kund i nöd. Det gick som tur är bra. Sen har det varit full fräs på jobbet. Och att göra-listan bara växer. Schemat är dessutom fullbokat fram till jul också. Det är aldrig bra, eftersom det alltid dyker upp något akut på vägen...
Förra helgen tog jag mig till Västerås för att vila upp mig lite. Men det blev lite jobb även då. Folk som behöver hjälp med det digitala.
Den här veckan har gått i flygets tecken. Flög till Luleå i tisdags. Hyrbil till Piteå. Höll kurs till sju på kvällen, hyrbil tillbaka. Flyg tillbaka. Hemma strax efter elva. Upp nästa morgon. Flyg till Umeå. Arbete där hela dagen. Flyg hem igen.
Varför detta? kanske man kan undra. Faktum är att det blir billigare. Och så slipper jag köra de mil det ändå är mellan Piteå och Umeå. I efterhand har jag dessutom fått höra att det var omöjligt att få rum i Umeå den kvällen. Men framför allt så slapp jag ha bagage och checka in. Och det är ingen liten nackdel i dessa tider med vätskeförbud osv.
I förrgår var det så dags för första stora konferensen med våra norska kollegor. Vi möttes halvvägs, och sammanstrålade i Karlstad. Mycket givande. Tyvärr blev det lite mycket dricka under kvällen. Och med kraftigt begränsad sömn var det inte den lilla träkepsen som satt på morgonen efter där konfererandet skulle fortsätta vid niotiden. Och när man summerar vad man hällt i sig under kvällen så krävs det ingen Einstein för att räkna ut resultatet. I bilen på vägen hem blev det bara sova med öronproppar och ögonlapp. Sen lyckades jag sova bort resten av dagen också när jag kom hem.
Men i morse vaknade jag pigg...
Började med att gå upp sex en söndagmorgon för att åka till Jönköping och hjälpa en kund i nöd. Det gick som tur är bra. Sen har det varit full fräs på jobbet. Och att göra-listan bara växer. Schemat är dessutom fullbokat fram till jul också. Det är aldrig bra, eftersom det alltid dyker upp något akut på vägen...
Förra helgen tog jag mig till Västerås för att vila upp mig lite. Men det blev lite jobb även då. Folk som behöver hjälp med det digitala.
Den här veckan har gått i flygets tecken. Flög till Luleå i tisdags. Hyrbil till Piteå. Höll kurs till sju på kvällen, hyrbil tillbaka. Flyg tillbaka. Hemma strax efter elva. Upp nästa morgon. Flyg till Umeå. Arbete där hela dagen. Flyg hem igen.
Varför detta? kanske man kan undra. Faktum är att det blir billigare. Och så slipper jag köra de mil det ändå är mellan Piteå och Umeå. I efterhand har jag dessutom fått höra att det var omöjligt att få rum i Umeå den kvällen. Men framför allt så slapp jag ha bagage och checka in. Och det är ingen liten nackdel i dessa tider med vätskeförbud osv.
I förrgår var det så dags för första stora konferensen med våra norska kollegor. Vi möttes halvvägs, och sammanstrålade i Karlstad. Mycket givande. Tyvärr blev det lite mycket dricka under kvällen. Och med kraftigt begränsad sömn var det inte den lilla träkepsen som satt på morgonen efter där konfererandet skulle fortsätta vid niotiden. Och när man summerar vad man hällt i sig under kvällen så krävs det ingen Einstein för att räkna ut resultatet. I bilen på vägen hem blev det bara sova med öronproppar och ögonlapp. Sen lyckades jag sova bort resten av dagen också när jag kom hem.
Men i morse vaknade jag pigg...
Tårögd...
Sitter och tittar på lite bilder från kryssningen förra veckan. Det är inte utan att man blir lite tårögd.
Faaaaan vad najs det var... När man ser bilderna känns det som att man missat hälften, minst. Men så kunde man ju inte vara överallt samtidigt...
Lyssnar på en (gammal?) mix från Brasilien med Nick Warren. Lite annorlunda än det han spelar nuförtiden känns det som.
Schyssta bilder från kryssen hittar man på Sthlms Finest första och andra galleri bland annat.
Tack vare Annikas blogg, vid namn Mrs Lawler, fick jag också reda på vilken låt det var Mr Lawler avslutade med. Den satte sina spår, och bidrog nog till ögonfuktningen.
Annika som för övrigt verkar vara en riktigt festprincessa med gediget intresse för musiken. Intressant tjej på nåt sätt. Man kan inte tro att hon sprungit Lidingöloppet och anmält sig till Stockholm Marathon. Det är mer än en annan törs göra...
Låten kan du lyssna till delvis om du går in på Beatport och söker på "les djinns" bland låtar. Trentemöller (The Man! för övrigt) remix är det som gäller.
Faaaaan vad najs det var... När man ser bilderna känns det som att man missat hälften, minst. Men så kunde man ju inte vara överallt samtidigt...
Lyssnar på en (gammal?) mix från Brasilien med Nick Warren. Lite annorlunda än det han spelar nuförtiden känns det som.
Schyssta bilder från kryssen hittar man på Sthlms Finest första och andra galleri bland annat.
Tack vare Annikas blogg, vid namn Mrs Lawler, fick jag också reda på vilken låt det var Mr Lawler avslutade med. Den satte sina spår, och bidrog nog till ögonfuktningen.
Annika som för övrigt verkar vara en riktigt festprincessa med gediget intresse för musiken. Intressant tjej på nåt sätt. Man kan inte tro att hon sprungit Lidingöloppet och anmält sig till Stockholm Marathon. Det är mer än en annan törs göra...
Låten kan du lyssna till delvis om du går in på Beatport och söker på "les djinns" bland låtar. Trentemöller (The Man! för övrigt) remix är det som gäller.
Det blir inte alltid som man tänkte sig...
Åkte till Norge, eller närmare bestämt Bergen i onsdags för att hålla kurs. Har aldrig varit där.
På vägen dit passade jag på att köpa en av få flaskor med Port Ellen på Arlanda. Lustigt nog var den billigare än den Port Ellen jag köpte i Paris på ett och ett halvt år sedan. Men jag tänkte att priset till trots får jag passa på. Man vet aldrig när de inte går att få tag på längre. Destilleriet är ju nedlagt sedan länge.
Bergen är en fascinerande stad, utbredd över ett till synes stort område, kuperad och splittrat av berg, dalar och fjordar. När mörkret lagt sig var det som i någon saga eller äventyrsspel där alla husen lyser strax ovan sin granne.
Jag passade på att träna på SATS i Bergen. Har ju en del SATS-anläggningar på min lista, och nu börjar det nästan bli sport att ha tränat på fler.
På torsdagen slank jag och kollegan in på Platekompaniet. Troligen Bergens största skivbutik.
Döm om min förvåning när de hade flera hyllmeter uppmärkt Electronica.
Jag började bläddra och hittade genast ett antal godbitar. Bland annat en skiva med norska electronicagruppen Xploding Plastix vars äldre skivor jag försökt få tag på i Sverige, men senare fått reda på att det inte går. Jag hittade även några skivor med min nya favorit, Steve Lawler. Summa sumarum blev det nytt rekord i skivinköp. Beloppet låter jag kvarstå höljt i dunkel, men de norska priserna gjorde kanske inte saken bättre. Jag fick i alla fall rabattkort (som visserligen bara fungerar i Bergen) som gav bonusutbetalning direkt. Eftersom det var ett tag sedan jag senast köpte skivor kändes det trots hålet i plånboken välförtjänt. En nöjd slösa helt enkelt....
Efter två jobbiga dagar med kurs, kursförberedelser och en massa telefonsupport såg jag bara fram emot att få komma hem. Lyssna på musik och dricka lite whisky.
Kursen, som avslutades med praktiskt certifieringsprov för mina elever, drog ut på tiden, och det kändes till slut lite tight tidsmässigt. Det var det inte, visade det sig. Flyget var försenat. Och mer försenat blev det. Till slut så försenat att jag missade flyget från Oslo till Arlanda. Har aldrig drabbats av detta förut, och fasade för det krångel som skulle uppstå med bagage (incheckat hela vägen) och hotellövernattning. Man vet ju aldrig hur flygbolagen tolkar sina texter. Jag har lärt mig att tolka texter till sämsta möjliga. Och då återstår inte mycket för resenären.
Men till min stora förvåning, och lättnad, var allt mycket väl ordnat. Vid ankomstservice på Gardemoen möttes jag av en norsk kvinna som tindrade med ögonen som aldrig förr (visserligen troligen pga gravt missanpassade kontaktlinser, men ändå…) och frågade vad jag hette. Allt var förberett. Jag fick en rekvisition och kunde sedan sätta mig på en direktbuss till ett hotell där all rimligt var betalt för mig. Upp sex i morse visserligen. Men så fick man ju hotellbuffé också. Buss tillbaka. Och nu sitter jag här på Gardemoen igen, och ska gå ombord om fem minuter. Längtar fortfarande efter att lyssna på den nya musiken. Men för stunden lockar inte whisky.
På vägen dit passade jag på att köpa en av få flaskor med Port Ellen på Arlanda. Lustigt nog var den billigare än den Port Ellen jag köpte i Paris på ett och ett halvt år sedan. Men jag tänkte att priset till trots får jag passa på. Man vet aldrig när de inte går att få tag på längre. Destilleriet är ju nedlagt sedan länge.
Bergen är en fascinerande stad, utbredd över ett till synes stort område, kuperad och splittrat av berg, dalar och fjordar. När mörkret lagt sig var det som i någon saga eller äventyrsspel där alla husen lyser strax ovan sin granne.
Jag passade på att träna på SATS i Bergen. Har ju en del SATS-anläggningar på min lista, och nu börjar det nästan bli sport att ha tränat på fler.
På torsdagen slank jag och kollegan in på Platekompaniet. Troligen Bergens största skivbutik.
Döm om min förvåning när de hade flera hyllmeter uppmärkt Electronica.
Jag började bläddra och hittade genast ett antal godbitar. Bland annat en skiva med norska electronicagruppen Xploding Plastix vars äldre skivor jag försökt få tag på i Sverige, men senare fått reda på att det inte går. Jag hittade även några skivor med min nya favorit, Steve Lawler. Summa sumarum blev det nytt rekord i skivinköp. Beloppet låter jag kvarstå höljt i dunkel, men de norska priserna gjorde kanske inte saken bättre. Jag fick i alla fall rabattkort (som visserligen bara fungerar i Bergen) som gav bonusutbetalning direkt. Eftersom det var ett tag sedan jag senast köpte skivor kändes det trots hålet i plånboken välförtjänt. En nöjd slösa helt enkelt....
Efter två jobbiga dagar med kurs, kursförberedelser och en massa telefonsupport såg jag bara fram emot att få komma hem. Lyssna på musik och dricka lite whisky.
Kursen, som avslutades med praktiskt certifieringsprov för mina elever, drog ut på tiden, och det kändes till slut lite tight tidsmässigt. Det var det inte, visade det sig. Flyget var försenat. Och mer försenat blev det. Till slut så försenat att jag missade flyget från Oslo till Arlanda. Har aldrig drabbats av detta förut, och fasade för det krångel som skulle uppstå med bagage (incheckat hela vägen) och hotellövernattning. Man vet ju aldrig hur flygbolagen tolkar sina texter. Jag har lärt mig att tolka texter till sämsta möjliga. Och då återstår inte mycket för resenären.
Men till min stora förvåning, och lättnad, var allt mycket väl ordnat. Vid ankomstservice på Gardemoen möttes jag av en norsk kvinna som tindrade med ögonen som aldrig förr (visserligen troligen pga gravt missanpassade kontaktlinser, men ändå…) och frågade vad jag hette. Allt var förberett. Jag fick en rekvisition och kunde sedan sätta mig på en direktbuss till ett hotell där all rimligt var betalt för mig. Upp sex i morse visserligen. Men så fick man ju hotellbuffé också. Buss tillbaka. Och nu sitter jag här på Gardemoen igen, och ska gå ombord om fem minuter. Längtar fortfarande efter att lyssna på den nya musiken. Men för stunden lockar inte whisky.
En gammal favorit, och en ny (fast något äldre)
Elixir
Då har man klivit iland igen då...
Det var länge sedan jag bloggade. Mest pga för mycket att göra kring jobbet.
I fredags körde jag hårt in i det sista. Hade prov med kursdeltagarna, och fast bara en var färdig blev jag tvungen att beställa en taxi vid fyratiden, till halvfem.
Det blev stressigt. Till slut fick jag lämna dem och slänga mig in i en taxi mot Värtahamnen. Som tur är gick resan bra, och jag hann i tid med god marginal.
Denna gången var det kryssning till Tallin, ordnad av Fokused och Renaissance. Hade aldrig varit i Estland eller Baltikum.
Mina farhågor besannades, och båden var långt ifrån fullsatt. Å andra sidan var båten kopiöst stor... Men kunden springa halvmara i korridorerna kändes det som. Allt var större än med Silja, utom hytten som kändes aningens mindre.
Men det fanns ingen anledning att deppa. Vi hade ju allt som behövdes, inklusive musikanläggningen till hytten som i vanlig ordning regerade. De tre dansgolven hade en lång och gedigen lista på DJ:s och andra uppträdanden. Och de levererade. Som väntat var Lawler och Warren bäst.
Maten var bättre än på Silja också. Lite dyrare iofs, men det var det värt.
Sömnmässigt var den här kryssen sämre. Var vaken till femtiden på lördagmorgonen, men hade väckning vid niotiden för att hinna av båten och upptäcka Tallin.
Vi var fyra killar som irrade omkring i Tallin och letade efter ett ställe för frukost eller brunch. Det slutade efter långt knatande med pasta på ett litet italienskt hak i en källare. I övrigt hade inte Tallin mycket att erbjuda. Vi gick i motsvarigheten till Gamla stan, och jag tyckte mest att det var hantverks- och souvernirbutiker. Något som inte tilltalar mig. Och matutbudet var skralt.
När vi väl kom tillbaka ombord la vi oss för tre timmars ytterligare sömn innan kväll nummer tvås röj. Det blev drygt fyra. Medan de andra kände av John Blund lite tidigare stannade jag uppe för att fullfölja mitt mål, att höra gamlingen/veteranen Nick Warrens set.
De andra trodde mig knappt först när jag lite diskret hintade om att det var en av kryssningens två stora namn som gick förbi inne i bufféresturangen. Det märks att han varit med ett tag, och således inte är lika purung som de han avlöste. Men med erfarenheten och integriteten levererade han ett underbart set.
Jag kröp till kojs strax efter halv sju på morgonen. Uppstigning vid nio...
Då kan du ju räkna ut själv vilken nivå jag ligger på nu när jag skriver detta, med en cappuccino framför mig och frukost i magen.
Längtar redan till nästa kryssning, i december. De är bra för själen.
Det var länge sedan jag bloggade. Mest pga för mycket att göra kring jobbet.
I fredags körde jag hårt in i det sista. Hade prov med kursdeltagarna, och fast bara en var färdig blev jag tvungen att beställa en taxi vid fyratiden, till halvfem.
Det blev stressigt. Till slut fick jag lämna dem och slänga mig in i en taxi mot Värtahamnen. Som tur är gick resan bra, och jag hann i tid med god marginal.
Denna gången var det kryssning till Tallin, ordnad av Fokused och Renaissance. Hade aldrig varit i Estland eller Baltikum.
Mina farhågor besannades, och båden var långt ifrån fullsatt. Å andra sidan var båten kopiöst stor... Men kunden springa halvmara i korridorerna kändes det som. Allt var större än med Silja, utom hytten som kändes aningens mindre.
Men det fanns ingen anledning att deppa. Vi hade ju allt som behövdes, inklusive musikanläggningen till hytten som i vanlig ordning regerade. De tre dansgolven hade en lång och gedigen lista på DJ:s och andra uppträdanden. Och de levererade. Som väntat var Lawler och Warren bäst.
Maten var bättre än på Silja också. Lite dyrare iofs, men det var det värt.
Sömnmässigt var den här kryssen sämre. Var vaken till femtiden på lördagmorgonen, men hade väckning vid niotiden för att hinna av båten och upptäcka Tallin.
Vi var fyra killar som irrade omkring i Tallin och letade efter ett ställe för frukost eller brunch. Det slutade efter långt knatande med pasta på ett litet italienskt hak i en källare. I övrigt hade inte Tallin mycket att erbjuda. Vi gick i motsvarigheten till Gamla stan, och jag tyckte mest att det var hantverks- och souvernirbutiker. Något som inte tilltalar mig. Och matutbudet var skralt.
När vi väl kom tillbaka ombord la vi oss för tre timmars ytterligare sömn innan kväll nummer tvås röj. Det blev drygt fyra. Medan de andra kände av John Blund lite tidigare stannade jag uppe för att fullfölja mitt mål, att höra gamlingen/veteranen Nick Warrens set.
De andra trodde mig knappt först när jag lite diskret hintade om att det var en av kryssningens två stora namn som gick förbi inne i bufféresturangen. Det märks att han varit med ett tag, och således inte är lika purung som de han avlöste. Men med erfarenheten och integriteten levererade han ett underbart set.
Jag kröp till kojs strax efter halv sju på morgonen. Uppstigning vid nio...
Då kan du ju räkna ut själv vilken nivå jag ligger på nu när jag skriver detta, med en cappuccino framför mig och frukost i magen.
Längtar redan till nästa kryssning, i december. De är bra för själen.
