Har jag väntat eller har jag väntat...
Det här är nog en av de mest emotsedda semestrarna hittills i mitt liv. Drygt fyra timmar gammal. Jag mjukstartar med lite tvättstuga och semesterklippning. Sen bär det av till fjälls, via Västerås där jag ska hämta upp mitt resesällskap. 35kg svart blötnos.... :-) (Han till höger här på bloggen...)
Idag blev en mindre dröm verklighet. Sportkompaniet hade fått in min nya ögonsten. Kärlek vid första ögonkastet. Lite iPod-känsla faktiskt. Hur har jag klarat mig utan innan?
Sen blev det två sköna öl och lite mat tillsammans med J. på numera välkända (för bloggens läsare) Boule & Berså. Skönt som vanligt.
Måtte vädergudarna vara med oss framöver.
Idag blev en mindre dröm verklighet. Sportkompaniet hade fått in min nya ögonsten. Kärlek vid första ögonkastet. Lite iPod-känsla faktiskt. Hur har jag klarat mig utan innan?
Sen blev det två sköna öl och lite mat tillsammans med J. på numera välkända (för bloggens läsare) Boule & Berså. Skönt som vanligt.
Måtte vädergudarna vara med oss framöver.
Typiskt...
Vaknade aningens senare än planerat. (Kom å andra sidan i säng senare också...)
Åt en stilla frukost med morgontidning (det har en tjusning med morgontidning ändå. Jag har precis börjat prenumerera tack vare ett sånt där oemotståndligt erbjudande som man får per telefon... ). Kaffe på det naturligtvis.
Dagens plan stavades r e n o v e r i n g med stora bokstäver. Det är ett smutsigt jobb, men någon måste göra det, sa nån gång nån kändis...
För att skjuta lite på det gjorde jag en till kaffe, och eftersom bönorna i kvarnen tog slut kände jag att det var dags att prova det nya exklusiva kaffet med det skumma namnet "234.0°".
Då kom jag på att det är nog lika bra att göra rent kvarnen på gamla kafferester.
Och då kom jag på att man kanske skulle göra en storrengöring som jag gjorde för något år sedan.
Jag började skruva isär fanskapet (förlåt, den fina kvarnen) och upptäckte att förra gången hade jag ju inte alls skurvat isär den lika långt som jag kanske borde, för att få rent den.
Jag bestämde mig för att göra det nu.
Det tog sin lilla tid kan jag säga. Det är lärorikt för visso. Det är bra att veta hur saker i ens omgivning fungerar och är konstruerade. Det här beteendet började redan när jag var liten och stod och tittade från sidan hur brevinkastet fungerade där hemma...
Kvarnen visade sig ha ganska mycket kaffe, jämnt fördelat i skrymslen och vrår. Och kvarnverket hade bitvis tjocka avlagringar. De av er läsare som trodde att kaffe var ett torrt pulver har fel! Kaffe är fett och kladdigt. Det blir som torkad sirap till slut. Eller nåt sånt...
När jag sedan skruvat ihop den visade det sig att den malde alldelens för grovt... Jag visste vad jag skulle göra för att justera det. No problems. Problemet var bara att jag hade lyckats dra sönder skruvhuvudet på en av skruvarna som tillverkaren valt en alldelens för litet mejselspår för. Samma skruvstorlek används nämligen på undersidan, och har ett rejält tilltaget spår... Suck.
Det var bara till att borra upp... Och med det kom problemen. När jag till slut skulle få loss plastlocket som hölls av skruvarna lyckades jag på bråkdelen av en sekund hugga av mig halva fingertoppen.
Oj! tänkte jag och gick och sköljde och så lugnt som möjligt, och satte på ett plåster för att inte fingertoppen skulle hamna på golvet...
I samma veva sprack denna plastdetalj (Varför görs så mycket i vår omgivning av plast? Har folket på Gaggia ingen känsla för kvalitet?) Jag har fått lite nya kriterier på listan nu, nästa gång det ska köpas utrustning. Plast går bort helt enkelt!
Till slut fick jag ihop kvarnen. Och nu fungerar den minst lika bra som tidigare.
Fingret läker nog. Förhoppningsvis snart. Och så hade renoveringsarbetet skjutits fram en sisådär 2-3 timmar... :)
Det är inte utan att man undrar hur det fungerar för andra. Jag misstänker att få plockar isär sin kvarn i syfte att göra rent den. Och så länge den inte är trasig fortsätter folk att använda den. Hmmmm.... Fräscht!
Åt en stilla frukost med morgontidning (det har en tjusning med morgontidning ändå. Jag har precis börjat prenumerera tack vare ett sånt där oemotståndligt erbjudande som man får per telefon... ). Kaffe på det naturligtvis.
Dagens plan stavades r e n o v e r i n g med stora bokstäver. Det är ett smutsigt jobb, men någon måste göra det, sa nån gång nån kändis...
För att skjuta lite på det gjorde jag en till kaffe, och eftersom bönorna i kvarnen tog slut kände jag att det var dags att prova det nya exklusiva kaffet med det skumma namnet "234.0°".
Då kom jag på att det är nog lika bra att göra rent kvarnen på gamla kafferester.
Och då kom jag på att man kanske skulle göra en storrengöring som jag gjorde för något år sedan.
Jag började skruva isär fanskapet (förlåt, den fina kvarnen) och upptäckte att förra gången hade jag ju inte alls skurvat isär den lika långt som jag kanske borde, för att få rent den.
Jag bestämde mig för att göra det nu.
Det tog sin lilla tid kan jag säga. Det är lärorikt för visso. Det är bra att veta hur saker i ens omgivning fungerar och är konstruerade. Det här beteendet började redan när jag var liten och stod och tittade från sidan hur brevinkastet fungerade där hemma...
Kvarnen visade sig ha ganska mycket kaffe, jämnt fördelat i skrymslen och vrår. Och kvarnverket hade bitvis tjocka avlagringar. De av er läsare som trodde att kaffe var ett torrt pulver har fel! Kaffe är fett och kladdigt. Det blir som torkad sirap till slut. Eller nåt sånt...
När jag sedan skruvat ihop den visade det sig att den malde alldelens för grovt... Jag visste vad jag skulle göra för att justera det. No problems. Problemet var bara att jag hade lyckats dra sönder skruvhuvudet på en av skruvarna som tillverkaren valt en alldelens för litet mejselspår för. Samma skruvstorlek används nämligen på undersidan, och har ett rejält tilltaget spår... Suck.
Det var bara till att borra upp... Och med det kom problemen. När jag till slut skulle få loss plastlocket som hölls av skruvarna lyckades jag på bråkdelen av en sekund hugga av mig halva fingertoppen.
Oj! tänkte jag och gick och sköljde och så lugnt som möjligt, och satte på ett plåster för att inte fingertoppen skulle hamna på golvet...
I samma veva sprack denna plastdetalj (Varför görs så mycket i vår omgivning av plast? Har folket på Gaggia ingen känsla för kvalitet?) Jag har fått lite nya kriterier på listan nu, nästa gång det ska köpas utrustning. Plast går bort helt enkelt!
Till slut fick jag ihop kvarnen. Och nu fungerar den minst lika bra som tidigare.
Fingret läker nog. Förhoppningsvis snart. Och så hade renoveringsarbetet skjutits fram en sisådär 2-3 timmar... :)
Det är inte utan att man undrar hur det fungerar för andra. Jag misstänker att få plockar isär sin kvarn i syfte att göra rent den. Och så länge den inte är trasig fortsätter folk att använda den. Hmmmm.... Fräscht!
Lyckans olika ansikten
Lycka kan ge sig många uttryck i vardagen.
Som till exempel när man upptäcker att det finns en klockren metod för att få bort de sista tapet- och limresterna på väggen där man ägnat ett antal timmar åt att riva tapeter. Resultatet blir bra, och spacklingsarbetet minimalt. Underbart!
Ett annat kan vara att titta på gamla fotografier som minner om härliga upplevelser. Nu är de inte långt borta. En vecka närmare bestämt. Det blir första ensamvandringen. Och första tältningen med hund. (Jag är alltså inte helt själv på vandringen...)
Men man kan bli glad av en skön afterwork också. I vädret som råder är Boule & Berså det självskrivna målet för sådant.
Som till exempel när man upptäcker att det finns en klockren metod för att få bort de sista tapet- och limresterna på väggen där man ägnat ett antal timmar åt att riva tapeter. Resultatet blir bra, och spacklingsarbetet minimalt. Underbart!
Ett annat kan vara att titta på gamla fotografier som minner om härliga upplevelser. Nu är de inte långt borta. En vecka närmare bestämt. Det blir första ensamvandringen. Och första tältningen med hund. (Jag är alltså inte helt själv på vandringen...)
Men man kan bli glad av en skön afterwork också. I vädret som råder är Boule & Berså det självskrivna målet för sådant.
Slutet gott och framtiden får visa sig...
Nu var det åter igen länge sedan jag skrev nåt. Men jag har tänkt skriva nästan varje dag. Men vid slutet av dagen har det på nåt sätt prioriterats bort.
Jag har bland annat gått och funderat på det här Zidane gjorde för vad som nu känns fjärran.
Idag fick det ju åter igen sin aktualitet i och med att han fått sitt straff. Böter som ligger i paritet med vad han tjänar en förmiddag, och enligt vissa uppgifter straffarbete på nåt dagis (eller nåt sånt...).
Jag tycker Zidane gjorde rätt. Varför det? Jo, för att man måste reagera när folk håller på med osportsliga metoder, om och om igen. Dessutom i tysthet. Ingen har väl tidigare kommenterat alla glåpord som slängs på planen? Och ingen av oss åskådare, vare sig vi är på läktaren eller hemma i TV-soffan,
Dessutom gjorde han det med lite stil. Och detta säger jag eftersom han lyckades göra en tydlig markering, utan att använda ett våld som ger bestående fysiska men, och utan blodsurgjutelse. En skallning på näsan t.ex. hade inte varit snyggt. Att sedan italienaren är snabb med att fall är bara normalt i sammanhanget.
Som P. påpekade också när vi pratade om det här: Man har inte hört så mycket kritik från andra spelare i ärendet. Det är väl någon som svarat diplomatiskt vid intervjuer och konkreta frågor. Men i övrigt är det ju så att resten av fotbollsvärlden vet vilket svin Matterazzi är. Det råder väl inget tvivel om att han provocerade gång på gång.
Det ska också noteras att han gjorde utom spel. Dvs att han gjorde det inte för att vinna fördel i matchen. Han gjorde det inte för att sätta Materazzi ur spel. Man reser sig efter en sån sak när man är elitidrottare, tro mig.
Tidpunkten var troligtvis också förhållandevis väl valt. Om det är någon gång man ska göra en sån här grej så är det ju i sin sista match. Hade det varit i mitten av karriären kan vi ju fundera på vad han skulle utsättas för på planen i form av psykningar och provokationer i försök att få honom att göra om det. Ohållbart.
Att sedan sista matchen sammanfaller med en VM-final är ävl kanske lite synd. Främst för fransmannen. För visst finns det en chans att Frankrike hade avgjort med de sista tio minutrarna. Men jag skulle nog tippa att det hade gått till straffar ändå. Och där tror jag att Italien hade vunnit ändå. De var hungrigare. Och oavsett Zidanes deltagande eller inte så hade nog Trezeguet fått lägga en straff. Så det är ju omöjligt att hävda att Zidanes frånvaro var avgörande. Och om motståndaren italien sätter alla sina straffar (Bartez är ju inte någon överbra målvakt) så är det ju inte mycket att göra åt. Eller?
Vad var det då som var bra med detta tilltag, mer än att Materazzi fick veta att han levde, och att någon tog illa vid sig över vad han sagt?
Jo, att detta otyg med förolämpningar och annat verbalt våld inom idrotten äntligen kommit till ytan för offentlig diskussion. Nu är ju redan diskussionen igång om microfoner och buggning av spelarna. Problemet med bevisbördan är ju naturligtvis uppenbart i sammahanget. Men något måste göras. ?Myggor? på spelarna kanske inte är lösningen idag. Men med teknikens under kan det säkert vara det om en 10 år eller så.
Till sist måste jag såga en riktig nolla. Sladjan Osmanagic, Peter Jidhes sidekick. Genom hela turneringen har han varit något positivt i rutan. Men så, när han efter avslutat arbete ska kommentera Zidanes vs. Materazzi, häver han ur sig i ett intervjuklipp att han inte tycker att värderingarna som gäller i övriga samhället ska råda på planen. Han menar uttryckligen att psykningar och verbala påhopp hör sporten till och ska vara fullt tillåtet.
Hjärndött var ordet.
Sagan slutar dock glatt. Idag fick vi veta dommarna i ärendet, och vi kan alla gemensamt med Zidane och Materazzi skratta åt FIFA:s närhet till verkligheten. Till och med Zidane somnar nog med ett leende på läpparna ikväll.
Jag har bland annat gått och funderat på det här Zidane gjorde för vad som nu känns fjärran.
Idag fick det ju åter igen sin aktualitet i och med att han fått sitt straff. Böter som ligger i paritet med vad han tjänar en förmiddag, och enligt vissa uppgifter straffarbete på nåt dagis (eller nåt sånt...).
Jag tycker Zidane gjorde rätt. Varför det? Jo, för att man måste reagera när folk håller på med osportsliga metoder, om och om igen. Dessutom i tysthet. Ingen har väl tidigare kommenterat alla glåpord som slängs på planen? Och ingen av oss åskådare, vare sig vi är på läktaren eller hemma i TV-soffan,
Dessutom gjorde han det med lite stil. Och detta säger jag eftersom han lyckades göra en tydlig markering, utan att använda ett våld som ger bestående fysiska men, och utan blodsurgjutelse. En skallning på näsan t.ex. hade inte varit snyggt. Att sedan italienaren är snabb med att fall är bara normalt i sammanhanget.
Som P. påpekade också när vi pratade om det här: Man har inte hört så mycket kritik från andra spelare i ärendet. Det är väl någon som svarat diplomatiskt vid intervjuer och konkreta frågor. Men i övrigt är det ju så att resten av fotbollsvärlden vet vilket svin Matterazzi är. Det råder väl inget tvivel om att han provocerade gång på gång.
Det ska också noteras att han gjorde utom spel. Dvs att han gjorde det inte för att vinna fördel i matchen. Han gjorde det inte för att sätta Materazzi ur spel. Man reser sig efter en sån sak när man är elitidrottare, tro mig.
Tidpunkten var troligtvis också förhållandevis väl valt. Om det är någon gång man ska göra en sån här grej så är det ju i sin sista match. Hade det varit i mitten av karriären kan vi ju fundera på vad han skulle utsättas för på planen i form av psykningar och provokationer i försök att få honom att göra om det. Ohållbart.
Att sedan sista matchen sammanfaller med en VM-final är ävl kanske lite synd. Främst för fransmannen. För visst finns det en chans att Frankrike hade avgjort med de sista tio minutrarna. Men jag skulle nog tippa att det hade gått till straffar ändå. Och där tror jag att Italien hade vunnit ändå. De var hungrigare. Och oavsett Zidanes deltagande eller inte så hade nog Trezeguet fått lägga en straff. Så det är ju omöjligt att hävda att Zidanes frånvaro var avgörande. Och om motståndaren italien sätter alla sina straffar (Bartez är ju inte någon överbra målvakt) så är det ju inte mycket att göra åt. Eller?
Vad var det då som var bra med detta tilltag, mer än att Materazzi fick veta att han levde, och att någon tog illa vid sig över vad han sagt?
Jo, att detta otyg med förolämpningar och annat verbalt våld inom idrotten äntligen kommit till ytan för offentlig diskussion. Nu är ju redan diskussionen igång om microfoner och buggning av spelarna. Problemet med bevisbördan är ju naturligtvis uppenbart i sammahanget. Men något måste göras. ?Myggor? på spelarna kanske inte är lösningen idag. Men med teknikens under kan det säkert vara det om en 10 år eller så.
Till sist måste jag såga en riktig nolla. Sladjan Osmanagic, Peter Jidhes sidekick. Genom hela turneringen har han varit något positivt i rutan. Men så, när han efter avslutat arbete ska kommentera Zidanes vs. Materazzi, häver han ur sig i ett intervjuklipp att han inte tycker att värderingarna som gäller i övriga samhället ska råda på planen. Han menar uttryckligen att psykningar och verbala påhopp hör sporten till och ska vara fullt tillåtet.
Hjärndött var ordet.
Sagan slutar dock glatt. Idag fick vi veta dommarna i ärendet, och vi kan alla gemensamt med Zidane och Materazzi skratta åt FIFA:s närhet till verkligheten. Till och med Zidane somnar nog med ett leende på läpparna ikväll.
Man är inte ensam
Noterade på nerresan att SJ i sitt ombordmagasin Kupé uppmärksammar Boule & Berså:
?Det kan inte bli mycket mer avkopplat än på Boule och Berså. Precis efter Danvikstullsbron vid Hammarbykanalen ligger detta opretentiösa utomhushak.
Köp en bärs, hyr ett par bouleklot, eller ta det bara lugnt i en hängmatta. Från hammockarna längs med kanalern har man en perfekt vy. I förgrunden båtar på väg ut eller in i Mälaren, i bakgrunden tornar hela stan upp sig.
För barnen finns det sandlådor att gräva i och stora gräsmattor att spela fotboll på. På Boule och Berså sprider sig en ljuvlig doft av grillat till tonerna av reggae och ska, och för ett ögonblick känns det nästan som om man hamnat på Jamaica. Menyn är enkel: grillat rakt av. Räkor, fläskkarré, revbenssjäll.?
Tydligen spelade de lite annan musik när SJ var där. Men intrycket verkar vara identiskt...
?Det kan inte bli mycket mer avkopplat än på Boule och Berså. Precis efter Danvikstullsbron vid Hammarbykanalen ligger detta opretentiösa utomhushak.
Köp en bärs, hyr ett par bouleklot, eller ta det bara lugnt i en hängmatta. Från hammockarna längs med kanalern har man en perfekt vy. I förgrunden båtar på väg ut eller in i Mälaren, i bakgrunden tornar hela stan upp sig.
För barnen finns det sandlådor att gräva i och stora gräsmattor att spela fotboll på. På Boule och Berså sprider sig en ljuvlig doft av grillat till tonerna av reggae och ska, och för ett ögonblick känns det nästan som om man hamnat på Jamaica. Menyn är enkel: grillat rakt av. Räkor, fläskkarré, revbenssjäll.?
Tydligen spelade de lite annan musik när SJ var där. Men intrycket verkar vara identiskt...
På spåret igen. Sista gången på ett tag?
Då är man än en gång ute och åker tåg.
Denna gång blev det en kombinerad jobb- och nöjesresa.
Först ner till Malmö på onsdagskvällen med jobb där påföljande dag, följt av resa till Göteborg på kvällen. Väl där bodde jag hos min morbror. Skönt med lite omväxling mot hotellrum, som måste sägas är väldigt tråkiga generellt sett. Som sämst är det när de saknar luftkonditionering och svenska sommartermometrar pekar på närmare trettio grader?
På fredagen visade det sig att jag skulle stå och hålla utbildning i en källarlokal med stillastående luft från gårdagen, som höll sisådär en 28 grader?. Det var svettigt.
Sen växlade jag över till nöjesdelen av resan, och begav mig till Halmstad. Där vankades det nämligen svensexa på lördagmorgonen.
Det blev klippklättring vid kusten. Repellering från 20 meters höjd, och klättring uppåt ungefär hälften. Sen blev det hamburgare med en professionell kock som vi hade med oss.
Sen blev det laserdome följt av tre timmar på en relaxavdelning på ett av stadens hotell.
Allt med ?offret? ifört en ofrivillig, och urbota fånig fotbollsmundering, med en fotbollshatt i skummgummi som fick honom att likna en röksvamp? Otroligt roligt. Vi konstaterade att fler blickar, skratt och kommentarer (både framför och bakom ryggen) hade han inte fått ens om han gått naken genom stan.
Sen blev det trerätters middag (med samme kock) följt av en blindwhiskyprovning för offret. Vi avslutade på en av Halmstads många uteserveringar. Vi hade vädret med oss.
Imorse bar det av från offret och kusinen till Göteborg isällskap med andre kursinens man, för att träffa resten av släkten. Det blev lunch på Laxfabriken följt av eftermiddagskaffe hemma hos min morbror.
Nu sitter jag återigen på X2000. Chattar, surfar och bloggar.
Undrar vem som vinner matchen ikväll. Kommer jag att kunna dra ner den första tapetbiten ikväll månne? Nu måste jag faktiskt komma igång på riktigt, om det ska bli någon semester över?
Denna gång blev det en kombinerad jobb- och nöjesresa.
Först ner till Malmö på onsdagskvällen med jobb där påföljande dag, följt av resa till Göteborg på kvällen. Väl där bodde jag hos min morbror. Skönt med lite omväxling mot hotellrum, som måste sägas är väldigt tråkiga generellt sett. Som sämst är det när de saknar luftkonditionering och svenska sommartermometrar pekar på närmare trettio grader?
På fredagen visade det sig att jag skulle stå och hålla utbildning i en källarlokal med stillastående luft från gårdagen, som höll sisådär en 28 grader?. Det var svettigt.
Sen växlade jag över till nöjesdelen av resan, och begav mig till Halmstad. Där vankades det nämligen svensexa på lördagmorgonen.
Det blev klippklättring vid kusten. Repellering från 20 meters höjd, och klättring uppåt ungefär hälften. Sen blev det hamburgare med en professionell kock som vi hade med oss.
Sen blev det laserdome följt av tre timmar på en relaxavdelning på ett av stadens hotell.
Allt med ?offret? ifört en ofrivillig, och urbota fånig fotbollsmundering, med en fotbollshatt i skummgummi som fick honom att likna en röksvamp? Otroligt roligt. Vi konstaterade att fler blickar, skratt och kommentarer (både framför och bakom ryggen) hade han inte fått ens om han gått naken genom stan.
Sen blev det trerätters middag (med samme kock) följt av en blindwhiskyprovning för offret. Vi avslutade på en av Halmstads många uteserveringar. Vi hade vädret med oss.
Imorse bar det av från offret och kusinen till Göteborg isällskap med andre kursinens man, för att träffa resten av släkten. Det blev lunch på Laxfabriken följt av eftermiddagskaffe hemma hos min morbror.
Nu sitter jag återigen på X2000. Chattar, surfar och bloggar.
Undrar vem som vinner matchen ikväll. Kommer jag att kunna dra ner den första tapetbiten ikväll månne? Nu måste jag faktiskt komma igång på riktigt, om det ska bli någon semester över?
Vattenhål
Efter att ha avslutat dagens arbete föreslog kunden att vi skulle åka och äta något. Vi hamnade på en riktig dold idyll vid Hammarby. Öster ut från Slussen mot Nacka. Men så snart man lämnat Söder tar man vänster. Genom en mindre byggarbetsplats, och sedan till vänster. Där helt plötsligt uppenbara sig en liten oas. Längs kajen (som kantar passagen mellan fastlandet och söder. (Det åkte förbi både stora lyxjakter och transportpråmar med grus under tiden vi var där) finn otalet bouleabanor. På gården finns många bord, utspridda på ett avslappnat sätt. Det finns en lekplats. Och så finns baren/köket.
Dessa är byggda i uthus till något annat större hus, och köket verkar vara byggt i en mer eller mindre permanentad godscontainer som någon svetsat upp en lucka i.
Motbjudande? Nej, charmigt!
Ölsortimentet var bra. Mycket tjeckisk pilsner av olika slag. Maten var även den mycket bra, till habila priser.
Ur högtalarna strömmar skön musik av olika slag. Allt från sydamerikanska rythmer, till downbeats och leftfield/chill. Stämningen är sådär mysigt harmonisk. En salig blandning av människor.
Behöver jag säga mer?
Visst ja, stället heter Boule & Berså. Åk dit en varm och solig sommardag. After work anyone?
Dessa är byggda i uthus till något annat större hus, och köket verkar vara byggt i en mer eller mindre permanentad godscontainer som någon svetsat upp en lucka i.
Motbjudande? Nej, charmigt!
Ölsortimentet var bra. Mycket tjeckisk pilsner av olika slag. Maten var även den mycket bra, till habila priser.
Ur högtalarna strömmar skön musik av olika slag. Allt från sydamerikanska rythmer, till downbeats och leftfield/chill. Stämningen är sådär mysigt harmonisk. En salig blandning av människor.
Behöver jag säga mer?
Visst ja, stället heter Boule & Berså. Åk dit en varm och solig sommardag. After work anyone?
Det gäller att prioritera!
Att prioritera kan ibland vara bland det svåraste här i livet. Vilka kriterier ska man gå på?
Hur målmedveten är man?
Det är många gånger som folk undviker och/eller missar saker pga felprioriteringar. Eller pga att de inte prioriterar sin tillvaro alls.
Det klassiska exemplet är väl att börja träna. "Jag har inte tid" är ju en klassisk undanflykt.
Det finns många andra exempel. Ofta kan det nog vara att man söker problem/ursäkter istället för att söka lösningar.
"Hur ska jag göra för att kunna träna?" borde ju vara den naturliga frågan att ställa sig, om man vill träna.
Jag är ju, som många av er vet, insnöad på det här med EDM. Bästa tillfället att få uppleva detta på sitt rätta sätt (med bra DJs, och bra och hängiven publik) är att gå på Mondaybars tillställningar.
Namnet Mondaybar kommer av att man började med en klubb på måndagar. Sen har man naturligtvis börjat med andra dagar också.
Vad är poängen med att ha en klubb på en måndag? kan man fråga sig. Det måste ju vara den sämsta dagen på hela veckan. Eller? Fördelarna är många. Dels är det billigare lokaler. Det är billigare DJ:s. Eller som i vissa fall, man kan få dit DJ:s som man inte har råd att ta hit en fredag eller lördag t.ex. (Jag har sagt det förr, och jag säger det igen: Sverige är ett U-land på EDM-fronten publikmässigt. Besöksunderlaget är begränsat!)
Dessutom kan man filtrera bort Svensson (T. får ursäkta uttrycket, men det är vedertaget) som inte är intresserad av musiken, utan snarare optimerar APK:n....
Kvar blir de som har det genuina intresset, och då blir det så mycket trevligare. Både för besökarna och DJ:n.
På senare tid har arrangörerna bakom Mondaybar även tagit vara på fördelen med unika svenska helgdagar, och passat på att ta in riktigt dyra DJs, till en habil prislapp. Jag tänker på valborg, Kristi Flygare, nationaldagen (numera!) osv. (Visst, alla är inte unika helgdagar, men iaf inte fredag/lördag.)
På sommaren har Mondaybar av tradition klubb varje måndag. Kan man gå dit om man inte har semester och råkar vara i stan? Beror nog på vem man frågar. Mitt svar är: ja, om man vill.
Men sova då? Ska man vara en zombie på jobbet dagen efter?
Nej, inte om planerar lite. Min strategi är ganska enkel: Försök sova ut under helgen före. Sov inte för mycket natten mellan söndag och måndag. 7 timmar fungerar utmärkt. Gå till jobbet tidigt, i syfte att kunna gå hem i skapligt god tid.
Sen försöker man sova några timmar. Går upp och lagar mat. Går på klubb. Stannar inte hela natten (man kan uppleva musiken utan att stanna tiden ut). Och dricker sig inte berusad (ja, man kan faktiskt gå på klubb utan att dricka. Hade jag haft bil hade jag nog gjort det faktiskt. Nu blir det nog en öl iaf, eftersom det är så gott... :).
Jag räknar med att komma hem vid kvart över två. En normal arbetsdag kan jag då sova till sju om jag utnyttjar flexen. Det blir nästan 5 timmar. Med de andra timmarna blir det en klart acceptabel sömnmängd. Inget som håller flera dagar i rad kanske. Men zombie är jag inte. Hur många gånger har man inte sovit 5-6 timmar utan att gå på klubb?
Imorgon har jag extra tur, eftersom jag ska på kundbesök på morgonen, och kunden föreslog klocka 10.
Sova till åtta med andra ord... :)
Det går om man vill!
Hur målmedveten är man?
Det är många gånger som folk undviker och/eller missar saker pga felprioriteringar. Eller pga att de inte prioriterar sin tillvaro alls.
Det klassiska exemplet är väl att börja träna. "Jag har inte tid" är ju en klassisk undanflykt.
Det finns många andra exempel. Ofta kan det nog vara att man söker problem/ursäkter istället för att söka lösningar.
"Hur ska jag göra för att kunna träna?" borde ju vara den naturliga frågan att ställa sig, om man vill träna.
Jag är ju, som många av er vet, insnöad på det här med EDM. Bästa tillfället att få uppleva detta på sitt rätta sätt (med bra DJs, och bra och hängiven publik) är att gå på Mondaybars tillställningar.
Namnet Mondaybar kommer av att man började med en klubb på måndagar. Sen har man naturligtvis börjat med andra dagar också.
Vad är poängen med att ha en klubb på en måndag? kan man fråga sig. Det måste ju vara den sämsta dagen på hela veckan. Eller? Fördelarna är många. Dels är det billigare lokaler. Det är billigare DJ:s. Eller som i vissa fall, man kan få dit DJ:s som man inte har råd att ta hit en fredag eller lördag t.ex. (Jag har sagt det förr, och jag säger det igen: Sverige är ett U-land på EDM-fronten publikmässigt. Besöksunderlaget är begränsat!)
Dessutom kan man filtrera bort Svensson (T. får ursäkta uttrycket, men det är vedertaget) som inte är intresserad av musiken, utan snarare optimerar APK:n....
Kvar blir de som har det genuina intresset, och då blir det så mycket trevligare. Både för besökarna och DJ:n.
På senare tid har arrangörerna bakom Mondaybar även tagit vara på fördelen med unika svenska helgdagar, och passat på att ta in riktigt dyra DJs, till en habil prislapp. Jag tänker på valborg, Kristi Flygare, nationaldagen (numera!) osv. (Visst, alla är inte unika helgdagar, men iaf inte fredag/lördag.)
På sommaren har Mondaybar av tradition klubb varje måndag. Kan man gå dit om man inte har semester och råkar vara i stan? Beror nog på vem man frågar. Mitt svar är: ja, om man vill.
Men sova då? Ska man vara en zombie på jobbet dagen efter?
Nej, inte om planerar lite. Min strategi är ganska enkel: Försök sova ut under helgen före. Sov inte för mycket natten mellan söndag och måndag. 7 timmar fungerar utmärkt. Gå till jobbet tidigt, i syfte att kunna gå hem i skapligt god tid.
Sen försöker man sova några timmar. Går upp och lagar mat. Går på klubb. Stannar inte hela natten (man kan uppleva musiken utan att stanna tiden ut). Och dricker sig inte berusad (ja, man kan faktiskt gå på klubb utan att dricka. Hade jag haft bil hade jag nog gjort det faktiskt. Nu blir det nog en öl iaf, eftersom det är så gott... :).
Jag räknar med att komma hem vid kvart över två. En normal arbetsdag kan jag då sova till sju om jag utnyttjar flexen. Det blir nästan 5 timmar. Med de andra timmarna blir det en klart acceptabel sömnmängd. Inget som håller flera dagar i rad kanske. Men zombie är jag inte. Hur många gånger har man inte sovit 5-6 timmar utan att gå på klubb?
Imorgon har jag extra tur, eftersom jag ska på kundbesök på morgonen, och kunden föreslog klocka 10.
Sova till åtta med andra ord... :)
Det går om man vill!
Startskottet
Då har startsskottet gått.
Nej, jag menar inte till Gotland Runt. Startskottet till min vardagsrumsrenovering.
Pappa kom på besök i fredags förmiddag. Efter lite lokalsinnesgymnastik åkte vi till Välingby för att äta vedugnspizza och gå på Swedols (en slags proffs-Biltema på steroider, ganska kul faktiskt).
Sen blev det mest fotboll på kvällen, samt lite sällskapsspel och middag så klart. Svärdfisk.
Igår åkte vi till Naturhistoriska riksmuseet och Cosmonova, för att pappa skulle få uppleva IMAX. Det var en film om korallreven. Filmen var väl sådär... Men bild och ljud var som vanligt imponerande.
Sen åkte vi till Stureplan, varifrån vi promenerade längsmed Strandvägen bort till Gärdet där Tekniska museet ligger. På vägen stannade vi för lunch, och tittade på några vidunderliga lyxjakter. Otroligt vad det finns...
På tekniska musset var det en utställning om kaffe, respektive en utställning och racebilar som lockade. Båda var nog under förväntan. Eller iaf under förhoppning. Det var en del andra roliga saker dock. Bland annat en utställning om telefoner. Där uppstod en del nostalgi får jag erkänna.
Sen bar det av hem igen, till de återstående kvartsfinalerna på TV, middag och lite konka-soffa-å-fåtölj-ner-för-trappen. Nu har nämligen pappa övertagit min hörnsoffa och fåtölj. Tillförmån för avsevärda kvadratmeter tomrum som kommer att förenkla renoveringsarbetet avsevärt.
Återstår att se hur långt jag kommer under dagen. Förhoppningen är att dra ner den första tapetvåden i alla fall...
Nej, jag menar inte till Gotland Runt. Startskottet till min vardagsrumsrenovering.
Pappa kom på besök i fredags förmiddag. Efter lite lokalsinnesgymnastik åkte vi till Välingby för att äta vedugnspizza och gå på Swedols (en slags proffs-Biltema på steroider, ganska kul faktiskt).
Sen blev det mest fotboll på kvällen, samt lite sällskapsspel och middag så klart. Svärdfisk.
Igår åkte vi till Naturhistoriska riksmuseet och Cosmonova, för att pappa skulle få uppleva IMAX. Det var en film om korallreven. Filmen var väl sådär... Men bild och ljud var som vanligt imponerande.
Sen åkte vi till Stureplan, varifrån vi promenerade längsmed Strandvägen bort till Gärdet där Tekniska museet ligger. På vägen stannade vi för lunch, och tittade på några vidunderliga lyxjakter. Otroligt vad det finns...
På tekniska musset var det en utställning om kaffe, respektive en utställning och racebilar som lockade. Båda var nog under förväntan. Eller iaf under förhoppning. Det var en del andra roliga saker dock. Bland annat en utställning om telefoner. Där uppstod en del nostalgi får jag erkänna.
Sen bar det av hem igen, till de återstående kvartsfinalerna på TV, middag och lite konka-soffa-å-fåtölj-ner-för-trappen. Nu har nämligen pappa övertagit min hörnsoffa och fåtölj. Tillförmån för avsevärda kvadratmeter tomrum som kommer att förenkla renoveringsarbetet avsevärt.
Återstår att se hur långt jag kommer under dagen. Förhoppningen är att dra ner den första tapetvåden i alla fall...
