Vårkänslor och Pyromanporr
Skönt att vara hemma efter många dagars resa. Först Norge två dagar, sedan ner till Malmö 3 dagar... Stressigt på jobbet, och fullbokat schema en månad framöver.
Men man ska inte klaga. Ur ett globalt perspektiv har man det ganska bra, som min far brukar säga.
Värdet har varit bra. I lördags var det riktigt strålande i Malmö. Detta till trots sprang jag 15km på gymmet...
Knäpp? Kanske.
Men jag får skylla på mitt knäproblem. Nu har jag iaf bestämt mig för att köpa nya skor. Misstänkte att det kunde vara en lösning, och fick väl det något bekräftat när jag gick in på Löplabbet.
Jag hade också fått i uppdrag av N. att hitta en brasvideo att ladda ner på internet inför kvällen. Men jag måste ju erkänna att jag är ganska dålig på att ladda ner på internet. Efter en snabb sökning på nätet konstaterade jag att dessa filmer inte betingar det vanliga filmpriset (och tur är väl det med tanke på skådespelarinsatserna). Och då verkar det ju lättare att gå och köpa en.
Sagt och gjort, jag gick ner på stan för att göra slag i saken.
Jag gick in på Kvarn video, efter att ha blivit tipsad och gick fram till kassan och frågade tjejen:
- Hej! Har ni någon pyromanporr?.......Ja, alltså sån där Bras-DVD.
Tjejen i kassan log lite generat, och hajade skämtet. Det visade sig att de hade tre olika titlar. Alla verkade vara kombinerade brasfilmer och akvariefilmer. För jämvikt? Två var slut, men med flinka händer lyckades hon på några sekunder bläddra igenom några hyllmeter med film. Man såg på henne när hon letade att hon hade lite svårt att inte dra på smilbanden när hon tänkte på mitt ordval.
Jag vet inte hur jag kom på det. Det skedde i alla fall strax innan jag gick in i butiken. Jag misstänker att jag hört det på TV. Men en sökning Google ger bara en träff, som inte handlar om Bras-DVD. Är jag först? Ordet är bra i alla fall, och lockar till skratt.
Filmen blev succé under kvällen. 42" plasma. Faktiskt en riktigt bra sak att ha. Annars känns det ju lätt fånigt med denna gigantiska skärm som antingen ska stå svar och tom, alternativt visa TV vilket sabbar vilken fest som helst på nolltid. Ska nog skaffa en själv. (Glömde jag säga att det är ljud till? Brasknaster och akvarieblubb.)
Festen blev lyckad. Födelsedagsbarnet och hans blivande maka hade gjort ett suveränt arbete med tapas osv.
Dagen efter festen blev det en del sova. Lite jobba. Och sedan en avslappnande promenad i Malmös parker. Våren hade väl inte satt igång helt. Men hur ofta tar man sig tid till sådana promenader? Inte som singel iaf.
Idag har jag i alla fall gjort ytterligare lite vår. Dels har jag tagit fram cykeln! Min gamla trotjänare som varit med mig sedan i femte klass! (jag närmar mig 30 för de som inte vet) Den fungerar fortfarande, men är allt annat än attraktiv. Särskilt inte när den stått ute hela vintern. Men med lite 5-56 och en cykelpump blev den farbar. Egentligen skulle man vilja köpa en ny. Men det törs jag inte. En ny cykel lär man sällan få behålla särskilt länge. Och jag har inget vettigt sätt att hålla den inlåst i heller.
Så det lär nog bli ett par år till tillsammans. Börjar ju nästan bli lite sport... :-)
Sedan har jag sprungit första rundan runt Lillsjön. Visserligen bara två varv. Men det var lite kallt i shorts. Och träningsbyxorna har jag ju glömt på Gotland.
Skönt var det i alla fall. Blotta tanken på att man har ett så trevligt stråk så nära, trots att man bor i Stockholm, får en att må bra.
Man har det som sagt ganska bra, i ett globalt perspektiv.
Men man ska inte klaga. Ur ett globalt perspektiv har man det ganska bra, som min far brukar säga.
Värdet har varit bra. I lördags var det riktigt strålande i Malmö. Detta till trots sprang jag 15km på gymmet...
Knäpp? Kanske.
Men jag får skylla på mitt knäproblem. Nu har jag iaf bestämt mig för att köpa nya skor. Misstänkte att det kunde vara en lösning, och fick väl det något bekräftat när jag gick in på Löplabbet.
Jag hade också fått i uppdrag av N. att hitta en brasvideo att ladda ner på internet inför kvällen. Men jag måste ju erkänna att jag är ganska dålig på att ladda ner på internet. Efter en snabb sökning på nätet konstaterade jag att dessa filmer inte betingar det vanliga filmpriset (och tur är väl det med tanke på skådespelarinsatserna). Och då verkar det ju lättare att gå och köpa en.
Sagt och gjort, jag gick ner på stan för att göra slag i saken.
Jag gick in på Kvarn video, efter att ha blivit tipsad och gick fram till kassan och frågade tjejen:
- Hej! Har ni någon pyromanporr?.......Ja, alltså sån där Bras-DVD.
Tjejen i kassan log lite generat, och hajade skämtet. Det visade sig att de hade tre olika titlar. Alla verkade vara kombinerade brasfilmer och akvariefilmer. För jämvikt? Två var slut, men med flinka händer lyckades hon på några sekunder bläddra igenom några hyllmeter med film. Man såg på henne när hon letade att hon hade lite svårt att inte dra på smilbanden när hon tänkte på mitt ordval.
Jag vet inte hur jag kom på det. Det skedde i alla fall strax innan jag gick in i butiken. Jag misstänker att jag hört det på TV. Men en sökning Google ger bara en träff, som inte handlar om Bras-DVD. Är jag först? Ordet är bra i alla fall, och lockar till skratt.
Filmen blev succé under kvällen. 42" plasma. Faktiskt en riktigt bra sak att ha. Annars känns det ju lätt fånigt med denna gigantiska skärm som antingen ska stå svar och tom, alternativt visa TV vilket sabbar vilken fest som helst på nolltid. Ska nog skaffa en själv. (Glömde jag säga att det är ljud till? Brasknaster och akvarieblubb.)
Festen blev lyckad. Födelsedagsbarnet och hans blivande maka hade gjort ett suveränt arbete med tapas osv.
Dagen efter festen blev det en del sova. Lite jobba. Och sedan en avslappnande promenad i Malmös parker. Våren hade väl inte satt igång helt. Men hur ofta tar man sig tid till sådana promenader? Inte som singel iaf.
Idag har jag i alla fall gjort ytterligare lite vår. Dels har jag tagit fram cykeln! Min gamla trotjänare som varit med mig sedan i femte klass! (jag närmar mig 30 för de som inte vet) Den fungerar fortfarande, men är allt annat än attraktiv. Särskilt inte när den stått ute hela vintern. Men med lite 5-56 och en cykelpump blev den farbar. Egentligen skulle man vilja köpa en ny. Men det törs jag inte. En ny cykel lär man sällan få behålla särskilt länge. Och jag har inget vettigt sätt att hålla den inlåst i heller.
Så det lär nog bli ett par år till tillsammans. Börjar ju nästan bli lite sport... :-)
Sedan har jag sprungit första rundan runt Lillsjön. Visserligen bara två varv. Men det var lite kallt i shorts. Och träningsbyxorna har jag ju glömt på Gotland.
Skönt var det i alla fall. Blotta tanken på att man har ett så trevligt stråk så nära, trots att man bor i Stockholm, får en att må bra.
Man har det som sagt ganska bra, i ett globalt perspektiv.
Pyromanporr?
Hur hamnade jag här?
Rent musikaliskt alltså.
Musik ha länge varit ganska viktigt för mig. Som barn var det allt från hårdrock (Kiss, Iron Maiden och diverse annat som jag inte visste vad det var, men som jag fått på mixkasetter och som lät tufft). Ett år innan jag åkte till USA som utbytesstudent lyssnade jag på ganska lättsmält rock/pop som Phil Collins, Tom Petty, Elton John (och en del annat som jag inte kommer på just nu.) Men innan jag kom iväg till USA hann mitt musikintresse svänga lite mot mindre lättsmält jazz, progg och en del klassisk musik. Jag minns att mina amerikanska värdföräldrar blev lite förvånade. Min musiksmak var ju en av de saker de såg som gemensamma beröringspunkter. Det var i mångt och mycket J. jag har att tacka för den omsvängningen. Det är verkligen något som gett mig mycket njutning.
Vi pratar musik såsom Mats och Morgan, Samla Mammas Manna, Michael Nyman, Jan Johansson och en jättelång lista därefter (borde någon gång publicera en lista på alla skivor jag har för att ha som referens när någon frågar vad man lyssnar på för musik, för det är få av mina skivor som jag inte sätter på frivilligt (men ja, de finns…)).
När man sedan fick åldern inne, och började gå ut på krogen, insåg man de dagar man vaknade med inte allt för dominerande huvudsmärtor, att det inte var för musiken som man gick ut. Någon gång hamnade man på ställen där det spelades annorlunda musik. Musik man inte hört tidigare (på radio eller hemma hos kompisar). Genast infann sig en kön känsla.
Det var klubbmusik. Spelad av en DJ med mer eller mindre passion för de han la på spelaren. Inte en repris av låtarna som gnagt i öronen tidigare samma dag i kommersiella radiokanaler.
Jag började forska i vad jag hörde och köpte skivor lite på chans. En av de definitiva inkörsportarna i den elektroniska dansmusikvärlden var Faithless. Ett brittiskt band som är ett av få i genren som faktisk har turnéer där de genomför regelrätta konserter med sin egen musik. (Jag återkommer till hur det annars brukar se ut i branschen). I detta band finns tre nyckelpersoner: Maxi Jazz, en tanig neger som rappar och skriver texter. Sister Bliss, musikalisk talang (vacker dessutom), med klaviatur som främsta instrument vid framträdanden. Och Rollo Armstrong: Musikaliskt mastermind som producerar (ofta med Sister Bliss) den mesta musik, men som däremot aldrig är med och turnérar eller uppträder. Rollo är för övrigt bror med popstjärnan Dido, som gjort en del tillsammans med Faithless.
Ett år efter att jag flyttade till Stockholm kom nästa stora källa till inspriation in i mitt liv: T, i form av kollega.
Han hade redan en hel del koll på genrerna, och har även varit aktiv själv både som hobby-DJ och kompositör av musik. T. är nog den som fått EDM (Elekronisk Dansmusik) att ta riktig fart i mitt liv och min skivsamling. Vi har bland annat varit på konsert med Faithless. Det var också T. som introducerade mig till Groove Armada som blev en slags inkörsport till mycket annat. När jag sedan var nere i Tyskland och hälsade på D. gick vi igenom EDM-utbudet i skivbutikerna, och där hittade jag en nysläppt skiva med Faithless som hette Back to mine.
Det lustiga var att jag några minuter senare hittade en ny skiva med Groove Armada med samma titel. Jag hade ju inte analyserat den första skivan så noga, utan konstaterade bara att det var en skiva jag inte hade, och då måste jag ju köpa den. Jag visste ju att jag gillade Faitheless. (En ganska vanlig beslutsbana när jag köper skivor… ) Det visade sig att detta var två skivor där respektive grupp samlat ihop sina favoritefterfestlåtar. Dvs låtar som kanske inte alltid har en BPM (Beats per minute) på 130+, och inte alltid kanske har någon beat alls. Mer eller mindre softa låtar helt enkelt.
Back to mine visade sig bli ytterligare en av de största källorna till breddandet av mitt musiklyssnande. Det är nämligen en serie med skivor där olika kända profiler i EDM-branschen fått sätta ihop en egen ”after-hours grooving”-skiva. Det har släppts 20 stycken. Jag har alla utom de tre sista. Eftersom de som satt ihop skivorna är erkända talanger på ett eller annat sätt borgar det i mitt tycke för att låtarna som väljs ut har något att tillföra lyssnaren, även om det är trallsamba eller musik från munkar med gutturala ljud blandat med atmosfärisk klassisk musik.
När man sedan upptäcker en site vid namn allmusic.com (en site som gör skäl för sitt namn) öppnar sig den musikaliska världen exponentiellt när man slår upp artister, kompositörer osv. och får tips på andra de samarbetat med, framfört verk av, eller bara påminner om.
Att upptäcka ny musik är bland det bästa som finns. Tack J. och T.!
Musik ha länge varit ganska viktigt för mig. Som barn var det allt från hårdrock (Kiss, Iron Maiden och diverse annat som jag inte visste vad det var, men som jag fått på mixkasetter och som lät tufft). Ett år innan jag åkte till USA som utbytesstudent lyssnade jag på ganska lättsmält rock/pop som Phil Collins, Tom Petty, Elton John (och en del annat som jag inte kommer på just nu.) Men innan jag kom iväg till USA hann mitt musikintresse svänga lite mot mindre lättsmält jazz, progg och en del klassisk musik. Jag minns att mina amerikanska värdföräldrar blev lite förvånade. Min musiksmak var ju en av de saker de såg som gemensamma beröringspunkter. Det var i mångt och mycket J. jag har att tacka för den omsvängningen. Det är verkligen något som gett mig mycket njutning.
Vi pratar musik såsom Mats och Morgan, Samla Mammas Manna, Michael Nyman, Jan Johansson och en jättelång lista därefter (borde någon gång publicera en lista på alla skivor jag har för att ha som referens när någon frågar vad man lyssnar på för musik, för det är få av mina skivor som jag inte sätter på frivilligt (men ja, de finns…)).
När man sedan fick åldern inne, och började gå ut på krogen, insåg man de dagar man vaknade med inte allt för dominerande huvudsmärtor, att det inte var för musiken som man gick ut. Någon gång hamnade man på ställen där det spelades annorlunda musik. Musik man inte hört tidigare (på radio eller hemma hos kompisar). Genast infann sig en kön känsla.
Det var klubbmusik. Spelad av en DJ med mer eller mindre passion för de han la på spelaren. Inte en repris av låtarna som gnagt i öronen tidigare samma dag i kommersiella radiokanaler.
Jag började forska i vad jag hörde och köpte skivor lite på chans. En av de definitiva inkörsportarna i den elektroniska dansmusikvärlden var Faithless. Ett brittiskt band som är ett av få i genren som faktisk har turnéer där de genomför regelrätta konserter med sin egen musik. (Jag återkommer till hur det annars brukar se ut i branschen). I detta band finns tre nyckelpersoner: Maxi Jazz, en tanig neger som rappar och skriver texter. Sister Bliss, musikalisk talang (vacker dessutom), med klaviatur som främsta instrument vid framträdanden. Och Rollo Armstrong: Musikaliskt mastermind som producerar (ofta med Sister Bliss) den mesta musik, men som däremot aldrig är med och turnérar eller uppträder. Rollo är för övrigt bror med popstjärnan Dido, som gjort en del tillsammans med Faithless.
Ett år efter att jag flyttade till Stockholm kom nästa stora källa till inspriation in i mitt liv: T, i form av kollega.
Han hade redan en hel del koll på genrerna, och har även varit aktiv själv både som hobby-DJ och kompositör av musik. T. är nog den som fått EDM (Elekronisk Dansmusik) att ta riktig fart i mitt liv och min skivsamling. Vi har bland annat varit på konsert med Faithless. Det var också T. som introducerade mig till Groove Armada som blev en slags inkörsport till mycket annat. När jag sedan var nere i Tyskland och hälsade på D. gick vi igenom EDM-utbudet i skivbutikerna, och där hittade jag en nysläppt skiva med Faithless som hette Back to mine.
Det lustiga var att jag några minuter senare hittade en ny skiva med Groove Armada med samma titel. Jag hade ju inte analyserat den första skivan så noga, utan konstaterade bara att det var en skiva jag inte hade, och då måste jag ju köpa den. Jag visste ju att jag gillade Faitheless. (En ganska vanlig beslutsbana när jag köper skivor… ) Det visade sig att detta var två skivor där respektive grupp samlat ihop sina favoritefterfestlåtar. Dvs låtar som kanske inte alltid har en BPM (Beats per minute) på 130+, och inte alltid kanske har någon beat alls. Mer eller mindre softa låtar helt enkelt.
Back to mine visade sig bli ytterligare en av de största källorna till breddandet av mitt musiklyssnande. Det är nämligen en serie med skivor där olika kända profiler i EDM-branschen fått sätta ihop en egen ”after-hours grooving”-skiva. Det har släppts 20 stycken. Jag har alla utom de tre sista. Eftersom de som satt ihop skivorna är erkända talanger på ett eller annat sätt borgar det i mitt tycke för att låtarna som väljs ut har något att tillföra lyssnaren, även om det är trallsamba eller musik från munkar med gutturala ljud blandat med atmosfärisk klassisk musik.
När man sedan upptäcker en site vid namn allmusic.com (en site som gör skäl för sitt namn) öppnar sig den musikaliska världen exponentiellt när man slår upp artister, kompositörer osv. och får tips på andra de samarbetat med, framfört verk av, eller bara påminner om.
Att upptäcka ny musik är bland det bästa som finns. Tack J. och T.!
Diverse (eng.)
(Det här skrev jag i måndags kväll, men hade tyvärr inte Internetanslutning. Efter det har det gått i ett, och inte förrän nu har jag haft möjlighet att ladda upp texten.)
Nu sitter jag på en båt mitt på östersjön. Har precis bevittnat en vacker solnedgång.
Vädret går dock mot det regniga när vi närmar oss huvudstadsområdet.
Årets påsk var inte mycket till påsk. Men lika bra är det. Jag är ingen högtidsmänniska. Det känns lite som med födelsedagar. De minskar i betydelse ju äldre man blir. Men jag antar att värderingarna svänger åt andra hållet, dels när man får barn, och dels när man får barnbarn.
Jag har i alla fall haft några dagars välbehövlig sammanhängande ledighet.
Sedan har jag umgåtts med en massa olika människor. Både släkt och annat ”löst” folk. När man tänker på det så är det ganska fascinerande vilken blandning av människor vi varit, med olika åldrar, bakgrund, hemort, jobb och framför allt livsstil. Med det sistnämnda menar jag hur vi väljer att leva våra liv, frivilligt eller ofrivilligt. Vissa bor ute på landet med flera kilometer till närmaste granne. Andra bor granne med sin släkt. Och någon bor på flera ställen.
Själv har jag flyttat till huvudstaden för att ”söka lyckan”. Jag undrar om det är så folk ser på det när de tänker på mig? Nog är jag väl lycklig. Men det känns ju inte som att jag är någon lycksökare precis.
De andra runt bordet igår verkar ju även de vara ganska nöjda med tillvaron. Det hade inte jag varit i deras kläder.
Det är fascinerande att vi är så olika. Och tur också kanske?
Under tiden jag varit på Gotland har farsgubben hunnit passera de 60. Lite tvehågset om jag känner honom rätt. Det firades med den mest ambitiösa lunch jag någonsin sett på gården. En thailändsk kock ockuperade köket i fyra och en halv timme innan vi kunde slå oss till bords. Ett trick kanske? Gör gästerna hungriga. Det finns ingen krydda som hungern.
Gott var det i alla fall. Så in i h-lvete. Det var allt ifrån en stark kycklingsoppa till strimlat kött, friterad kyckliing osv.
Efter lunchen dök den ena drop-in-gästen efter den andra upp. Vissa mindre kända/väntade än andra. Eftersom jubilaren egentligen inte ville fira får man väl säga att det höll sig på lagom nivå.
Jag har också hunnit springa lite. Milen på landsväg, och knappa milen på skogsväg. Det var skönt. I gassande sol har sommarkänslorna lätt för att infinna sig. Dessvärre gjorde mitt vänstra knä sig påmint när jag sprang på asfalt. Det kom de sista 3-4 kilometrarna. Men eftersom det inte skedde på skogsväg två dagar senare drar jag slutsatsen att det är relaterat till underlaget. Frågan är nu bara vad jag ska göra. Kan man styrketräna knäet för att avhjälpa? Behöver man konsultera medicinsk expertis? Eller är mina favvislöparskor helt enkelt inte tillräckligt mjuka för landsvägslöpning? Dags för nya trots att jag tycker de är utmärkta i övrigt? Det var ju ändå tre år sedan jag köpte dem. Jag måste fatta beslut snart.
Som lite kuriosa kan nämnas att jag sprang den andra rundan tillsammans med Gotlands snabbaste man. Han hängde dock inte riktigt på hela vägen. Nämnas bör väl kanske att han sprang senast för två år sedan. Och då var det 100m som gällde. Och det varade i 11 sekunder istället för 50 minuter.
Nu sitter jag på en båt mitt på östersjön. Har precis bevittnat en vacker solnedgång.
Vädret går dock mot det regniga när vi närmar oss huvudstadsområdet.
Årets påsk var inte mycket till påsk. Men lika bra är det. Jag är ingen högtidsmänniska. Det känns lite som med födelsedagar. De minskar i betydelse ju äldre man blir. Men jag antar att värderingarna svänger åt andra hållet, dels när man får barn, och dels när man får barnbarn.
Jag har i alla fall haft några dagars välbehövlig sammanhängande ledighet.
Sedan har jag umgåtts med en massa olika människor. Både släkt och annat ”löst” folk. När man tänker på det så är det ganska fascinerande vilken blandning av människor vi varit, med olika åldrar, bakgrund, hemort, jobb och framför allt livsstil. Med det sistnämnda menar jag hur vi väljer att leva våra liv, frivilligt eller ofrivilligt. Vissa bor ute på landet med flera kilometer till närmaste granne. Andra bor granne med sin släkt. Och någon bor på flera ställen.
Själv har jag flyttat till huvudstaden för att ”söka lyckan”. Jag undrar om det är så folk ser på det när de tänker på mig? Nog är jag väl lycklig. Men det känns ju inte som att jag är någon lycksökare precis.
De andra runt bordet igår verkar ju även de vara ganska nöjda med tillvaron. Det hade inte jag varit i deras kläder.
Det är fascinerande att vi är så olika. Och tur också kanske?
Under tiden jag varit på Gotland har farsgubben hunnit passera de 60. Lite tvehågset om jag känner honom rätt. Det firades med den mest ambitiösa lunch jag någonsin sett på gården. En thailändsk kock ockuperade köket i fyra och en halv timme innan vi kunde slå oss till bords. Ett trick kanske? Gör gästerna hungriga. Det finns ingen krydda som hungern.
Gott var det i alla fall. Så in i h-lvete. Det var allt ifrån en stark kycklingsoppa till strimlat kött, friterad kyckliing osv.
Efter lunchen dök den ena drop-in-gästen efter den andra upp. Vissa mindre kända/väntade än andra. Eftersom jubilaren egentligen inte ville fira får man väl säga att det höll sig på lagom nivå.
Jag har också hunnit springa lite. Milen på landsväg, och knappa milen på skogsväg. Det var skönt. I gassande sol har sommarkänslorna lätt för att infinna sig. Dessvärre gjorde mitt vänstra knä sig påmint när jag sprang på asfalt. Det kom de sista 3-4 kilometrarna. Men eftersom det inte skedde på skogsväg två dagar senare drar jag slutsatsen att det är relaterat till underlaget. Frågan är nu bara vad jag ska göra. Kan man styrketräna knäet för att avhjälpa? Behöver man konsultera medicinsk expertis? Eller är mina favvislöparskor helt enkelt inte tillräckligt mjuka för landsvägslöpning? Dags för nya trots att jag tycker de är utmärkta i övrigt? Det var ju ändå tre år sedan jag köpte dem. Jag måste fatta beslut snart.
Som lite kuriosa kan nämnas att jag sprang den andra rundan tillsammans med Gotlands snabbaste man. Han hängde dock inte riktigt på hela vägen. Nämnas bör väl kanske att han sprang senast för två år sedan. Och då var det 100m som gällde. Och det varade i 11 sekunder istället för 50 minuter.
Om dagarna vore som denna...
Ibland blir man glad när man reflekterar över sin vardag. Idag har varit en skön dag.
Började med att kunna sova en timme mer än vanligt. Vid 8-tiden begav jag mig iväg på kundbesök. Våren är ju här, och den relativa värmen gör att både mössa, handskar och halsduk är fullständigt uteslutet. Solen sken.
När kundbesöket var färdigt vid 12 begav jag mig hem för att jobba hemifrån resten av dagen, eftersom jag blev tvungen att boka tvättstugan vid 16 för att få lite rent till i påsk. Vet du vad det bästa med att jobba hemifrån är? Kaffet. Oslagbart.
Efter att ha tvättat och hängt tvätten på tork begav jag mig i vårvädret till Sumpan för lite presentshopping till min jubilerande pappa. Vädret var nu så varmt att jag kunde ta på mig vårjackan och de lätta smidiga sommarskorna. Var det nån som sa att det snöade och var vitt i måndags?
Jag kom överens med T. att möta upp för en afterwork-öl på nyöppnade Bishops's Arms. Trevligt ställe, som nästan verkar formgjutet. De har i alla fall färidga "Bishop's-kit". Allt är sig likt. Lite annan layout bara.
Men innan T. hann komma smet jag in på systemet för att inhandla lite påsköl. Förvånandsvärt bra ölsortiment där faktiskt. Sen begav jag mig hem. Tömde tvättstugan på tvätt. Och nu sitter jag här.
Tänk om vardagarna vore som denna? (sånär som på tvätten som kanske kunde bytas ut mot nåt annat ibland ... :)
Man ska inte klaga!
Började med att kunna sova en timme mer än vanligt. Vid 8-tiden begav jag mig iväg på kundbesök. Våren är ju här, och den relativa värmen gör att både mössa, handskar och halsduk är fullständigt uteslutet. Solen sken.
När kundbesöket var färdigt vid 12 begav jag mig hem för att jobba hemifrån resten av dagen, eftersom jag blev tvungen att boka tvättstugan vid 16 för att få lite rent till i påsk. Vet du vad det bästa med att jobba hemifrån är? Kaffet. Oslagbart.
Efter att ha tvättat och hängt tvätten på tork begav jag mig i vårvädret till Sumpan för lite presentshopping till min jubilerande pappa. Vädret var nu så varmt att jag kunde ta på mig vårjackan och de lätta smidiga sommarskorna. Var det nån som sa att det snöade och var vitt i måndags?
Jag kom överens med T. att möta upp för en afterwork-öl på nyöppnade Bishops's Arms. Trevligt ställe, som nästan verkar formgjutet. De har i alla fall färidga "Bishop's-kit". Allt är sig likt. Lite annan layout bara.
Men innan T. hann komma smet jag in på systemet för att inhandla lite påsköl. Förvånandsvärt bra ölsortiment där faktiskt. Sen begav jag mig hem. Tömde tvättstugan på tvätt. Och nu sitter jag här.
Tänk om vardagarna vore som denna? (sånär som på tvätten som kanske kunde bytas ut mot nåt annat ibland ... :)
Man ska inte klaga!
Oskulden bruten
Någon kanske undrar hur det gick i fredags med plattvändandet.
Det undrar jag också. Min erfarenhet säger mig att det man tror sig höra i lurarna när man står och mixar inte alltid stämmer överens med vad man upplevern när man lyssnar genom högtalarna.
Dock avstod jag från att krångla med att spela in mig själv denna gång.
Det kändes som att man hade nog att göra ändå. Och det hade man.
Jag har fått en del nya insikter och idéer. Bland annat ska jag sortera om musiken i min databas och skriva ut på nytt (nej, inte bränna om skivorna(!))
Jag tror i alla fall att det hela var uppskattat. Det sas så. Men å andra sidan, vad ska de säga? :)
Hade det varit askasst hade väl sladden ryckts, eller så hade de väl kastat rutten frukt?
Som kuriosa kan väl nämnas att någon frågade mig om jag var inhyrd. Lite komiskt kändes det som.
Jag blev i alla fall inbjuden att spela på en fest på midsommar! Det känns som ett bra kvitto! Och så har man fått det problemet ur vägen också. Var man ska fira midsommar vill säga.
Nu är i alla fall oskulden bruten. Det är skönt.
Det märks att DJ-prylar är något som attraherar. När man är ute på krogen får man ju inte precis komma i närheten av prylarna, och än mindre pilla på dem. Så var inte fallet här. Jag behövde paus efter att ha spelat mer eller mindre 3-4 timmar i sträck, och då blev det lekstuga till och från som man ibland fick styra upp lite. Ju mer i hatten folk blev, dessto mer tordes de testa. Dock lät det inte bättre för det...
Att DJ:a är svårt koordinationsmässigt. Ett precisionsjobb utan tvekan. Då fungerar det inte att vara berusad. Jag försökte hålla mig lugn på den fronten. Och det är nog klokt, om man ska kunna gå in för sitt DJ:ande.
Jag pratade med några på festen om DJ:andet som hobby, och attraktionen med det. Och vi kunde väl sammanfatta diskussionen med att alla som gillar musik älskar att spela sin favoritmusik för andra. I hopp om att kanske frälsa fler. Det är precis vad en DJ får göra. Det är det som är så kul.
Beroende på vilken musik det sedan är kan ju kicken vara lite olika. Är det dansmusik, och tillfället ges, kanske folk kan ge uttryck för vad de tycker om musiken i sin dans. Det tillfället gavs inte i fredags dock.
Kvällen började i lite mjukare stil med lite lounge och jazzinfluerat. Men efter ett tag blev suget efter lite tydligare beats för starkt, vilket förde mig över till breaks och beats, samt lite house osv..
Jag har länge tänkt avhandla det här med EDM (Elektronisk Dans Musik) för er oinvigda, här på bloggen. Det här får väl bli startskottet.
Nu är helgen till ända, och nästa arbetsvecka börjar imorgon bitti. Tidigt. Åker första tåget som lämnar Stockholm. Helgen har gått fort. Men det har varit kul. På många sätt!
Det undrar jag också. Min erfarenhet säger mig att det man tror sig höra i lurarna när man står och mixar inte alltid stämmer överens med vad man upplevern när man lyssnar genom högtalarna.
Dock avstod jag från att krångla med att spela in mig själv denna gång.
Det kändes som att man hade nog att göra ändå. Och det hade man.
Jag har fått en del nya insikter och idéer. Bland annat ska jag sortera om musiken i min databas och skriva ut på nytt (nej, inte bränna om skivorna(!))
Jag tror i alla fall att det hela var uppskattat. Det sas så. Men å andra sidan, vad ska de säga? :)
Hade det varit askasst hade väl sladden ryckts, eller så hade de väl kastat rutten frukt?
Som kuriosa kan väl nämnas att någon frågade mig om jag var inhyrd. Lite komiskt kändes det som.
Jag blev i alla fall inbjuden att spela på en fest på midsommar! Det känns som ett bra kvitto! Och så har man fått det problemet ur vägen också. Var man ska fira midsommar vill säga.
Nu är i alla fall oskulden bruten. Det är skönt.
Det märks att DJ-prylar är något som attraherar. När man är ute på krogen får man ju inte precis komma i närheten av prylarna, och än mindre pilla på dem. Så var inte fallet här. Jag behövde paus efter att ha spelat mer eller mindre 3-4 timmar i sträck, och då blev det lekstuga till och från som man ibland fick styra upp lite. Ju mer i hatten folk blev, dessto mer tordes de testa. Dock lät det inte bättre för det...
Att DJ:a är svårt koordinationsmässigt. Ett precisionsjobb utan tvekan. Då fungerar det inte att vara berusad. Jag försökte hålla mig lugn på den fronten. Och det är nog klokt, om man ska kunna gå in för sitt DJ:ande.
Jag pratade med några på festen om DJ:andet som hobby, och attraktionen med det. Och vi kunde väl sammanfatta diskussionen med att alla som gillar musik älskar att spela sin favoritmusik för andra. I hopp om att kanske frälsa fler. Det är precis vad en DJ får göra. Det är det som är så kul.
Beroende på vilken musik det sedan är kan ju kicken vara lite olika. Är det dansmusik, och tillfället ges, kanske folk kan ge uttryck för vad de tycker om musiken i sin dans. Det tillfället gavs inte i fredags dock.
Kvällen började i lite mjukare stil med lite lounge och jazzinfluerat. Men efter ett tag blev suget efter lite tydligare beats för starkt, vilket förde mig över till breaks och beats, samt lite house osv..
Jag har länge tänkt avhandla det här med EDM (Elektronisk Dans Musik) för er oinvigda, här på bloggen. Det här får väl bli startskottet.
Nu är helgen till ända, och nästa arbetsvecka börjar imorgon bitti. Tidigt. Åker första tåget som lämnar Stockholm. Helgen har gått fort. Men det har varit kul. På många sätt!
Skönt att bocka av...
Nu kan jag bocka av ytterligare två punkter på min oändliga att-göra-lista...
Dels har jag nu sprungit milen på 45 minuter. (Skönt att ha det gjort får man säga)
Dels har jag äntligen fått tummen ur och nu köpt skjutdörrar till mitt sovrum vars renovering blivit ett slags evighetsprojekt. På sätt och vis var det bra tt det dragit ut på tiden, för nu hade Fredells kampanj på Elfas skjutdörrar (de enda förutom Aluland.se (som har dåligt med återförsäljare i Stockholm, och dessutom inte är så kända) som kunde göra dörrar på 270cm). Så ni fick jag drygt 20% rabatt. Och i sammanhanget är det iaf nästan 4000kr(!). Så om en dryg månad kanske sovrummet är komplett...
Om jag nu fixar en gardin också vill säga... Hmmm
Dels har jag nu sprungit milen på 45 minuter. (Skönt att ha det gjort får man säga)
Dels har jag äntligen fått tummen ur och nu köpt skjutdörrar till mitt sovrum vars renovering blivit ett slags evighetsprojekt. På sätt och vis var det bra tt det dragit ut på tiden, för nu hade Fredells kampanj på Elfas skjutdörrar (de enda förutom Aluland.se (som har dåligt med återförsäljare i Stockholm, och dessutom inte är så kända) som kunde göra dörrar på 270cm). Så ni fick jag drygt 20% rabatt. Och i sammanhanget är det iaf nästan 4000kr(!). Så om en dryg månad kanske sovrummet är komplett...
Om jag nu fixar en gardin också vill säga... Hmmm
Hardcore over-the-edge beer drinking...
typ...
Ja, så skulle man kunna sammanfatta det jag gör nu...
Jag sitter med ett glas Sam Adams Triple Bock.
Och det är LÄTT det mest extrema i ölväg jag druckit.
Triple Bock innebär att det är ett starkt öl som är jäst tre gånger. I det här fallet är alkoholhalten uppe i 18%.
Det finns även ett bocköl som kallas Eisbock, eftersom man fryser ölen och tar bort isen som bildas på toppen, och på så sätt ökar alkoholhalten. Huruvida Sam Adamas Triple Bock genomgår detta vet jag inte. Men utifrån vad jag vet går inte såhär höga alkoholhalter att uppnå på "naturlig" väg.
Nu kanske någon tror att det är alkoholhalten som har hardcore. Men det är inte det som slår mig först, även om det är det starkaste öl jag druckit.
När jag hällde upp ölet undrade jag genast om ölet blivit dåligt.
Vissa, mindre bevandrade, brukar oja sig när man beställer in en Guiness på krogen, och säga att det är som en måltid osv. Och att det inte är flytande etc etc....
I sammanhanget är Guinness tunnare än vatten.
Sam Adams Triple Bock är som svartsoppa, tror jag. Jag har ju inte ätit svartsoppa. Men tror mig veta ungefär...
Eftersom ölet, utöver de vanliga ingredienserna (humle, jäst, vatten och malt (kornmalt i detta fall)), även innehåller lönnsirap så är sötman väldigt påtaglig. Det är dessutom lagrat på ekfat, precis som många finare vin och spritsorter. Detta gör också att det skapas "tanniner", vilket man normalt pratar om i vinsammanahang.
Och faktum är att smaken är väldigt mycket kola och russin. Som ett portvin, men sötare (ändå!) och starkare.
Ölet är också utan kolsyra, och skummar således inte för fem öre...
Man kan läsa mer om detta öl på Sam Adams hemsida. Självklart ska man klicka på "Extreme beer" för att hitta rätt.
Tydligen har det bara tillverkats tre år, -94, -95 och -97. Ölet finns på välsorterade systembolag.
Prislappen ligger på 60 SEK för en flaska på 25cl, vilket gör ölet till det i särklass dyraste per liter, som finns på systembolaget. Men då får man också den i särklass vackraste ölflaskan, med en korktyp som en finare whisky.
Värt att notera dock, är att tillverkaren själv på sin hemsida skriver att en flaska lätt bör räcka för 2-5 personer. Både smak och alkoholhalt bidrar till detta kan jag tro.
För servering rekommenderas den rumtempererad till chokladdesserter.
Så den som är modig nog att testa detta (och lyckas hitta en flaska, det är tydligen slutlevererat från Systembolagets centrallager) gör rätt i att ha detta i åtanke.
Själv har jag som tur är två oöppnade flaskor kvar.
Uppdatering: några minuter in på 2:a april: Flaskan, som när man köper den framstår som kolsvart i glaset, gör så även efter att man hällt upp ölen (även om viss transparens uppstår). När man sedan sköljer ut flaskan och skakar lite visare det sig att det i själva verket är avlagringar på flaskans insida, av samma sort som bildar bottenslammet i glaset...
När dessa är borta är flaskan i själva verket mer eller mindre ljusblå i glaset!
Det börjar likna ett kinderägg... Godis, leksak och överraskning i ett...
Var man hittar leksaken har jag dock inte kommit på än... Men det kanske går att göra nåt kul med den exklusiva korken?
Ja, så skulle man kunna sammanfatta det jag gör nu...
Jag sitter med ett glas Sam Adams Triple Bock.
Och det är LÄTT det mest extrema i ölväg jag druckit.
Triple Bock innebär att det är ett starkt öl som är jäst tre gånger. I det här fallet är alkoholhalten uppe i 18%.
Det finns även ett bocköl som kallas Eisbock, eftersom man fryser ölen och tar bort isen som bildas på toppen, och på så sätt ökar alkoholhalten. Huruvida Sam Adamas Triple Bock genomgår detta vet jag inte. Men utifrån vad jag vet går inte såhär höga alkoholhalter att uppnå på "naturlig" väg.
Nu kanske någon tror att det är alkoholhalten som har hardcore. Men det är inte det som slår mig först, även om det är det starkaste öl jag druckit.
När jag hällde upp ölet undrade jag genast om ölet blivit dåligt.
Vissa, mindre bevandrade, brukar oja sig när man beställer in en Guiness på krogen, och säga att det är som en måltid osv. Och att det inte är flytande etc etc....
I sammanhanget är Guinness tunnare än vatten.
Sam Adams Triple Bock är som svartsoppa, tror jag. Jag har ju inte ätit svartsoppa. Men tror mig veta ungefär...
Eftersom ölet, utöver de vanliga ingredienserna (humle, jäst, vatten och malt (kornmalt i detta fall)), även innehåller lönnsirap så är sötman väldigt påtaglig. Det är dessutom lagrat på ekfat, precis som många finare vin och spritsorter. Detta gör också att det skapas "tanniner", vilket man normalt pratar om i vinsammanahang.
Och faktum är att smaken är väldigt mycket kola och russin. Som ett portvin, men sötare (ändå!) och starkare.
Ölet är också utan kolsyra, och skummar således inte för fem öre...
Man kan läsa mer om detta öl på Sam Adams hemsida. Självklart ska man klicka på "Extreme beer" för att hitta rätt.
Tydligen har det bara tillverkats tre år, -94, -95 och -97. Ölet finns på välsorterade systembolag.
Prislappen ligger på 60 SEK för en flaska på 25cl, vilket gör ölet till det i särklass dyraste per liter, som finns på systembolaget. Men då får man också den i särklass vackraste ölflaskan, med en korktyp som en finare whisky.
Värt att notera dock, är att tillverkaren själv på sin hemsida skriver att en flaska lätt bör räcka för 2-5 personer. Både smak och alkoholhalt bidrar till detta kan jag tro.
För servering rekommenderas den rumtempererad till chokladdesserter.
Så den som är modig nog att testa detta (och lyckas hitta en flaska, det är tydligen slutlevererat från Systembolagets centrallager) gör rätt i att ha detta i åtanke.
Själv har jag som tur är två oöppnade flaskor kvar.
Uppdatering: några minuter in på 2:a april: Flaskan, som när man köper den framstår som kolsvart i glaset, gör så även efter att man hällt upp ölen (även om viss transparens uppstår). När man sedan sköljer ut flaskan och skakar lite visare det sig att det i själva verket är avlagringar på flaskans insida, av samma sort som bildar bottenslammet i glaset...
När dessa är borta är flaskan i själva verket mer eller mindre ljusblå i glaset!
Det börjar likna ett kinderägg... Godis, leksak och överraskning i ett...
Var man hittar leksaken har jag dock inte kommit på än... Men det kanske går att göra nåt kul med den exklusiva korken?
