illectric

Nu blev det ett sånt där glapp i bloggandet igen. Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Orsaken bottnar väl egentligen i två olika saker. Antingen brist på nåt vettigt att skriva om (om jag nu någonsin har det...) eller brist på tid. Nu är det väl någon slags komobination.
Jag har spenderat lite mer tid vid skivspelarna nu. Förra lördagen blev det ett flertal timmar. På kvällen var jag för övrigt på Cocktail Club på Grodan och lyssnade på Anja Schneider från Tyskland, som fick uppvärmningen levererad av Ida Engberg.
Jag fortsatte lite vid skivspelarna på söndagen, men lyckades aldrig riktigt med den mix jag försökt få till och spela in. Till slut fick jag för mig att det kunde bero på att jag spelade med redan mixade låtar, vilket gör att takten inte nödvändigtvis är exakt hela låten igenom eftersom att den som mixat troligen justerat lite för sin mixning. Detta gör det svårt att trimma ihop låtarna.
Så jag bestämde mig för att äntligen ta steget och börja köpa musik på nätet. Något jag tänkt länge.
Och nu pratar vi inte Ginza, CDON eller iTunes Store. Nu pratar vi renodlade DJ-sajter med högre ambitioner vad gäller kvalitet, och naturligtvis med ett enormt mycket bättre sortiment.
Det slutade med att jag fick köpa låtarna på tre olika ställen för att få ihop till mixen i fråga. Bästa sajten är Beatport.com. De har ett väldigt bra gränssnitt med möjlighet att göra bokmärken, lägga upp konto för att handla samt naturligtvis provlyssna. Och då är det inga 20 sekunder som på iTS. Nu pratar vi minst 2 minuter. Snabbt fungerar det också.
Den andra sajten var Juno (www.juno.co.uk), som är en gammal sajt med anor. De säljer både elektroniskt och fysiskt.
Den sista låten fick jag köpa direkt från skivbolaget.
Filerna kan man oftast köpa antingen i MP3-format eller okomprimerat. Det sistnämda till ett lite högre pris. Jag nöjde mig med MP3 i 320kbps. Allt var betalat på ett kick, och nedladdningen (15-20MB per låt) tog några minuter. Helt underbart att kunna köpa musik på det sättet. Och dessutom veta att man stöder de som betyder mest för en, låtmakarna.
Problemet som jag genast insåg, är att det finns kopiösa mängder bra musik. Fördelen är att man betalar bara för de verkligt bra låtarna. Det är inte som i vanliga skivbutiker där man oftast måste köpa hela album eller mixade skivor.
En annan sak man genast upptäcker är att många av låtarna man redan kan utantill faktiskt har betyligt längre intron och avslutningar än man tror (eftersom man mest lyssnat på mixade varianter). Förutsättningarna för en beatmixer ökar markant, och jag har redan gjort en del övergångar som jag blivit riktigt nöjd med.
I fredags blev det så en till shoppingrunda. Mestadels minimaltechno och electro house. Jag hittade dessutom av någon slags slump en låt som jag fastnade mycket för som Ida Engberg spelade för en vecka sedan. The end of it all heter låten, och är skriven av John Tejada. En RIKTIGT bra låt. Hittade även en spin-off i form av Mutations, av samme John.
Igår kväll var jag åter igen på Grodan. Nu var det Joel Mull bakom skivspelarna. Techno. Inte det mest minimala. Men ändå väldigt bra. Om två veckor är det hans kompis Adam Beyer som intar platsen vid mixerbordet. Då i fem timmar. Gissa vem som kommer vara där....
I somras, när jag hörde dem spela på F12 Terassen, hörde jag en kul låt som jag för övrigt hittade i fredags på Beatport. Dance med John Dahlbäck (eller om det var utgivet under hans pseudonym Huggotron).
Det här känns absolut som en ny era i min musikkonsumption. På gott och ont... Jag framhäver dock bara det positiva.