illectric

Här är dagsverket för dagen:

En electrohousemix baserad enbart på den Cr2-skiva jag skrev om för två veckor sedan. Bara låtar utgivna på skivbolaget Cr2. Varannan låt från skiva nummer 1, och varannan från nummer 2 av förklarliga skäl... :)

Mixen hämtar du här

Och tillhörande tracklist har du här

Glömde ju att jag gjorde klart min senaste mix för snart två veckor sedan också.

Du kan ladda ner den här.
Tracklist hittar du här

Den går åt minimaltechnohållet..... Tror jag... :)

När jag var liten var TV-spel ganska nytt. Nintendos första system kom nog lagom till jag blev mogen att spela på nåt sätt.
Jag hade aldrig något TV-spel. Några kompisar hade det. Man blev lite avis. Inte så att man mådde dåligt av det, men visst kändes det extra roligt att åka hem till kompisar som hade TV-spel.
När jag var sjuk brukade mamma HYRA TV-spel i videobutiken (där man för övrigt hyrde videobandspelare också). Oftast med standardspelen Ice Climber och Super Marios Broooos. Jag minns första gången. Jag spelade flera timmar i streck, och var spänd som en gitarrsträng. Ögonen blev enligt utsago helt fyrkantiga...
Lite senare kunde man hyra TV-spel även när man var frisk, och planerade då att utnyttja spelet maximalt under den tiden man ändå betalade för...

Var vill jag då komma?
Jo, under julhelgen och nyårshelgen är det ofantligt mycket som blivit ogjort. Jag har varit fruktansvärt ineffektiv. Inte fått nåt gjort alls i praktiken. Kollade på Lyckad nerfrysning av Herr Moro med Galenskaparna igår, eller om det var i förrgår. Där går resonemanget i effektivitetsstudien som så att om man uppnår nollresultat så är man fruktansvärt ineffektiv. Men det ineffektiva maximum uppnår man först om man anstränger sig ännu mer och fortfarande uppnår nollresultat. Och det är väl det jag gör nu när jag bloggar gissar jag....

Tillbaka till mitt ärende:
Mycket av den tid jag fördrivit för att förtränga att-göra-listan har tillbringats vid datorn. Mycket chattande och surfande. Surfandet har berört två saker. Dels har jag plockat upp en gammal tråd som var mitt hjärtebarn för några år sedan i mitt tidigare jobb: IPSec. Ett VPN-protokoll för säkerhet på internet. Har meckat en del för jobbets, min egen och en god väns räkning. Försökt få olika saker att prata sig samman. Läst RFC:er och labbat och testat.
Riktigt roligt av något fruktansvärt nördig anledning.... Stimulerande på något sätt. Protokoll ligger mig varmt om hjärtat...

Tillbaka till mitt ärdende igen:
Den andra tiden har lagts på surfande kring DJ-utrustning. Är väldigt sugen på ny utrustning, i hopp om att kunna göra fler och bättre saker. (Även om jag inser att jag är långt ifrån de gränser som min nuvarande utrustning sätter. Och detta faktum är väl det som ändå får mig att i slut änden INTE skicka iväg en beställning... Jag är ju ganska resonlig ändå, inbillar jag mig.)
Tankarna går i flera banor. Ny mixer. Ska man ha en deluxe-mixer med bra ljud och bra funktioner. Som t.ex Allen&Heath Xone92 som har bästa ljudet enligt uppgift, och även fyrbands-EQ. Eller ska man ha en Pioneer DJM-800 som är mer standard på många klubbar? Dessutom med möjlighet att köra digitalt hela vägen från CD till t.ex. datorn. Eller ska jag hålla mig till mitt nuvarande märke, Denon, och titta på DN-X1500S. Lite billigare dessutom. Halvdigital.
På spelarfronten är jag nog främst ute efter bättre upplösning på pitchbenden. Dvs hastigheten. Idag har jag 0,1%. De bästa har en tiondel av det. Denons DN-S3500 har roterande skivtalrik och bättre upplösning. I övrigt relativt lik de spelare jag har. Ett annat alterantiv är Pioneers värsting, som också tenderar att vara klubbstandard, CDJ-1000. Det sista alternativet är Denons nya heldigitala spelare. Utan CD-inkast(!!!) (något de ska förklara vidare den 17:e januari säger de...) DN-HS5500 heter den i alla fall, och har inte börjat skeppas än. Alla har de fördelar...

Troligen slutar det väl med att jag fortsätter att slipa på mina skills med min nuvarande utrustning ett tag till. Det finns ju annat att lägga pengar på så att säga...

Men nu har jag i alla fall bestämt mig!!! Jag ska HYRA ett "proffskit". Två Denon S3500 och en X1500 kan jag hyra för 1000kr per dygn. Eller 1200kr för två dygn. En intensiv helg med massor av diskojockande.
Så får vi se om det är nåt att ha. Blir det roligare? Blir det bättre? Är det värt pengarna? Och är Denons topprylar nåt att ha?

I min lägenhet om några veckor

Igår var det dags för en annan jultradition.
Adam Beyer och Joel Mull hade en tillställning. Techno som sig bör.
Förra året var det på Grodan. I år var det på Esque. Det är gamla Teatron. Har inte varit där sedan det hette Teatron, och då var jag bara där en gång.
Lokalen var sig lik. Några mindre ändringar kändes det som. De har en ganska fet ljudanläggning, från Funktion-One. Tyvärr har basen en förmåga att skallra på övervåningen... Ölutbudet är också som så ofta kraftigt undermåligt. En enda flasköl. Och en fatöl.
Adam och Joel skulle spela en best-of-2007 med låtar släppta under det gångna året. Tyvärr blev låtvalen ganska ojämna kändes det som, vilket inte var så bra för dansandet. Det blandades modern techno med numera kanske lite mindre modern (men inte dessto sämre om nu frågar mig och stora delar av publiken) minimal-techno.
Men med tiden blev stället proppat med folk, och dansgolvet fullt med juldagsfirare av varierande stil, ålder och nykterhet.

Adam och Joels teknik var det dock inget fel på. Det är kul att se dem jobba bakom mixerbordet och skivspelarna. Adam, som för övrigt inte kan stå raklång i DJ-båset på Esque...

Nu ser jag fram emot att gå och höra två andra favoriter på samma ställe på fredag: John Dahlbäck och Ida Engberg!

Ställde mig och gjorde en mix av lite låtar jag tänkt mixa tidigare, men aldrig fullföljt.

Den är improviserad och detta är första tagningen. Första gången jag är så pass nöjd med första tagningen att jag kan tänka mig att sprida den.
Som vanligt inte perfekt, men den går att lyssna på hoppas jag... (kommentera gärna)

Ladda ner här. (Högerklicka och välj Spara som...)
Tracklist finns här.

Enjoy!

Nu blev det ett sånt där glapp i bloggandet igen. Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Orsaken bottnar väl egentligen i två olika saker. Antingen brist på nåt vettigt att skriva om (om jag nu någonsin har det...) eller brist på tid. Nu är det väl någon slags komobination.
Jag har spenderat lite mer tid vid skivspelarna nu. Förra lördagen blev det ett flertal timmar. På kvällen var jag för övrigt på Cocktail Club på Grodan och lyssnade på Anja Schneider från Tyskland, som fick uppvärmningen levererad av Ida Engberg.
Jag fortsatte lite vid skivspelarna på söndagen, men lyckades aldrig riktigt med den mix jag försökt få till och spela in. Till slut fick jag för mig att det kunde bero på att jag spelade med redan mixade låtar, vilket gör att takten inte nödvändigtvis är exakt hela låten igenom eftersom att den som mixat troligen justerat lite för sin mixning. Detta gör det svårt att trimma ihop låtarna.
Så jag bestämde mig för att äntligen ta steget och börja köpa musik på nätet. Något jag tänkt länge.
Och nu pratar vi inte Ginza, CDON eller iTunes Store. Nu pratar vi renodlade DJ-sajter med högre ambitioner vad gäller kvalitet, och naturligtvis med ett enormt mycket bättre sortiment.
Det slutade med att jag fick köpa låtarna på tre olika ställen för att få ihop till mixen i fråga. Bästa sajten är Beatport.com. De har ett väldigt bra gränssnitt med möjlighet att göra bokmärken, lägga upp konto för att handla samt naturligtvis provlyssna. Och då är det inga 20 sekunder som på iTS. Nu pratar vi minst 2 minuter. Snabbt fungerar det också.
Den andra sajten var Juno (www.juno.co.uk), som är en gammal sajt med anor. De säljer både elektroniskt och fysiskt.
Den sista låten fick jag köpa direkt från skivbolaget.
Filerna kan man oftast köpa antingen i MP3-format eller okomprimerat. Det sistnämda till ett lite högre pris. Jag nöjde mig med MP3 i 320kbps. Allt var betalat på ett kick, och nedladdningen (15-20MB per låt) tog några minuter. Helt underbart att kunna köpa musik på det sättet. Och dessutom veta att man stöder de som betyder mest för en, låtmakarna.
Problemet som jag genast insåg, är att det finns kopiösa mängder bra musik. Fördelen är att man betalar bara för de verkligt bra låtarna. Det är inte som i vanliga skivbutiker där man oftast måste köpa hela album eller mixade skivor.
En annan sak man genast upptäcker är att många av låtarna man redan kan utantill faktiskt har betyligt längre intron och avslutningar än man tror (eftersom man mest lyssnat på mixade varianter). Förutsättningarna för en beatmixer ökar markant, och jag har redan gjort en del övergångar som jag blivit riktigt nöjd med.
I fredags blev det så en till shoppingrunda. Mestadels minimaltechno och electro house. Jag hittade dessutom av någon slags slump en låt som jag fastnade mycket för som Ida Engberg spelade för en vecka sedan. The end of it all heter låten, och är skriven av John Tejada. En RIKTIGT bra låt. Hittade även en spin-off i form av Mutations, av samme John.
Igår kväll var jag åter igen på Grodan. Nu var det Joel Mull bakom skivspelarna. Techno. Inte det mest minimala. Men ändå väldigt bra. Om två veckor är det hans kompis Adam Beyer som intar platsen vid mixerbordet. Då i fem timmar. Gissa vem som kommer vara där....
I somras, när jag hörde dem spela på F12 Terassen, hörde jag en kul låt som jag för övrigt hittade i fredags på Beatport. Dance med John Dahlbäck (eller om det var utgivet under hans pseudonym Huggotron).
Det här känns absolut som en ny era i min musikkonsumption. På gott och ont... Jag framhäver dock bara det positiva.

Den tredje skivan jag köpte igår var Trentemøllers album The last resort.
Trentemøller, som heter Anders i förnamn, är dansk och en väldigt aktiv producent inom electronica. Lite som vårt svenska under, John Dahlbäck.
Han är känd (åtminstone av mig) för låtar såsom Rykketid och Physical Fraction. Det var även han som gjorde remixen av Les Djinns som jag skrev om i november.
Detta är alltså Anders första album. Innan dess har det bara varit singlar och maxisinglar. Ett allt annat än ovanligt fenomen i electronicavärlden.
Förväntningarna låg i riktning med dessa låtar. Men skivan var helt annorlunda.
Det här är en riktig lyssnaskiva, mer än en shejkaskiva.
Det är bara att koppla in HD-600:orna, lägga sig i nya soffan, sluta ögonen och följan med Anders i hans tillflykt.
Musiken är elektronisk på ett sånt där skönt sätt. Minimalistisk i mångt och mycket. Och drömsk, äventyrlig och spännande. Anders tar med lyssnaren på en resa med både bekannta och nya ljud.
De bästa låtarna är Take me into your skin, Vamp, Nightwalker och Snowflake och Chameleon.
En riktig fullträff för den som vill ha elektroniskt att smälta till.

Gudabegåvad Anders

På lördagskvällen var det så dags att bege sig till Grodan och Cocktail Club som firar 5 år.
Grodan är för mig en relativt ny upptäckt. Jag var på väg dit en gång för länge sedan, men det blev inte så av olika anledningar.
Till skillnad från Mondaybar som numera nästan helt verkar rikta in sig på trance av alla dess slag (med några få undantag som tur är), så har Cocktail Club hjärtat i housen och technon och de avarter som kommer därur. Dessa två börjar dessutom närma sig varandra mer och mer, så blandningen känns naturlig.

Inbjuden (eller hitköpt, hur man nu ser på det) DJ var Ralph Lawson. En kille jag inte hört talas om tidigare, men som lovordades på diverse forum där jag läser titt som tätt. Britain's best kept secret, stod det i marknadsmatieralet. Och killen finns inte med på DJ Magazines framröstade topplista (inte ens på plats 101-250). Vis som jag är förstår jag att denna topplista inte säger allt om alla. Jag fick gå på vad alla andra skrivit i forumen. Kvällen innan upptäckte jag dock av en slump att det är Ralph som gör reklam för Allen&Heaths Xone3D-mixer. Ett monster.
Nu fick Ralph inget monster att leka med, utan fick nöja sig med "lillebror" Xone92 som inte går av för hackor den heller.
Jag kollade lite när Dana Bergkvist värmde upp, och utan att förstå allt vad han gjorde med mixern var jag imponerad. Vill ha!
Nu visade det sig att denne doldis, Ralph Lawson, lirade housemusik som en GUD! Och då pratar vi riktig house! Med lite åt tech-hållet emellanåt iofs. (=positivt).
Killen kvalar utan en blinkning in på förstaplatsen vid sidan om Steve Lawler på min houselista.
Närvaron och entusiasmen var inte att ta miste på. Killen studsade emellan åt som en studsboll bakom spelarna. Han hade dessutom den goda vanan att inte inmundiga etanol när han jobbade. Seriöst.

Ny favvo

Jaha, då var man tillbaka iland, efter ytterligare en klubbkryssning.
Åttonde i ordningen, med Mondaybar. Tyvärr var det väl inte riktigt lika bra som det brukar. Främst eftersom musikinriktningen var en bit från mitt favoritspår, och variationen mellan olika DJ och dansgolv, som annars brukar vara bra, var betydligt mindre denna gång.
Men det var bra drag, och mycket folk.
Bäst var, inte helt otippat, Eddie Halliwell. Som vanligt gav han en strålande show, och kunde med sin tekniska ohämmade spelstil briljera bakom skivspelarna.
I övrigt spelades det mest olika typer av hardstyle, som jag tycker kan bli lite tjatigt och framför allt saknar spänning. Att BPM:en sällan går under 140 gör inte saken bättre.
Misstaget jag kanske gjorde var nog att boka kryssningen innan jag visste vad för musik som skulle spelas. Tidigare kryssningar har det inte varit några problem, eftersom variationen varit bättre. Men jag får även en känsla av att Mondaybars inriktning glidit mer åt det hårda trancehållet, medan min smak utvecklats mer mot techno och breakbeats, med försmak för minimalistiskt.
Så nästa kryssning jag åker på är nog mer researchad från min sida.

När jag kom hem låg i alla fall senaste numret av DJ Magazine bland posten. Dels med ett reportage från kryssen till Tallin i höstas (eller är det inte fortfarande höst förresten?), dels med en mixskiva med en av få DJ:s jag hemskt gärna skulle höra live, som jag ännu inte hört: James Zabiela.
Precis som Eddie Halliwell tillhör han en yngre generation, och de har båda gemensamt att de är tekniska bakom mixerbordet. Zabiela än närmare min smak. Det jag hört hittills av skivan är riktigt bra!

Sitter och tittar på lite bilder från kryssningen förra veckan. Det är inte utan att man blir lite tårögd.
Faaaaan vad najs det var... När man ser bilderna känns det som att man missat hälften, minst. Men så kunde man ju inte vara överallt samtidigt...
Lyssnar på en (gammal?) mix från Brasilien med Nick Warren. Lite annorlunda än det han spelar nuförtiden känns det som.

Schyssta bilder från kryssen hittar man på Sthlms Finest första och andra galleri bland annat.

Tack vare Annikas blogg, vid namn Mrs Lawler, fick jag också reda på vilken låt det var Mr Lawler avslutade med. Den satte sina spår, och bidrog nog till ögonfuktningen.
Annika som för övrigt verkar vara en riktigt festprincessa med gediget intresse för musiken. Intressant tjej på nåt sätt. Man kan inte tro att hon sprungit Lidingöloppet och anmält sig till Stockholm Marathon. Det är mer än en annan törs göra...

Låten kan du lyssna till delvis om du går in på Beatport och söker på "les djinns" bland låtar. Trentemöller (The Man! för övrigt) remix är det som gäller.

Då har man klivit iland igen då...
Det var länge sedan jag bloggade. Mest pga för mycket att göra kring jobbet.
I fredags körde jag hårt in i det sista. Hade prov med kursdeltagarna, och fast bara en var färdig blev jag tvungen att beställa en taxi vid fyratiden, till halvfem.
Det blev stressigt. Till slut fick jag lämna dem och slänga mig in i en taxi mot Värtahamnen. Som tur är gick resan bra, och jag hann i tid med god marginal.

Denna gången var det kryssning till Tallin, ordnad av Fokused och Renaissance. Hade aldrig varit i Estland eller Baltikum.
Mina farhågor besannades, och båden var långt ifrån fullsatt. Å andra sidan var båten kopiöst stor... Men kunden springa halvmara i korridorerna kändes det som. Allt var större än med Silja, utom hytten som kändes aningens mindre.
Men det fanns ingen anledning att deppa. Vi hade ju allt som behövdes, inklusive musikanläggningen till hytten som i vanlig ordning regerade. De tre dansgolven hade en lång och gedigen lista på DJ:s och andra uppträdanden. Och de levererade. Som väntat var Lawler och Warren bäst.
Maten var bättre än på Silja också. Lite dyrare iofs, men det var det värt.
Sömnmässigt var den här kryssen sämre. Var vaken till femtiden på lördagmorgonen, men hade väckning vid niotiden för att hinna av båten och upptäcka Tallin.
Vi var fyra killar som irrade omkring i Tallin och letade efter ett ställe för frukost eller brunch. Det slutade efter långt knatande med pasta på ett litet italienskt hak i en källare. I övrigt hade inte Tallin mycket att erbjuda. Vi gick i motsvarigheten till Gamla stan, och jag tyckte mest att det var hantverks- och souvernirbutiker. Något som inte tilltalar mig. Och matutbudet var skralt.
När vi väl kom tillbaka ombord la vi oss för tre timmars ytterligare sömn innan kväll nummer tvås röj. Det blev drygt fyra. Medan de andra kände av John Blund lite tidigare stannade jag uppe för att fullfölja mitt mål, att höra gamlingen/veteranen Nick Warrens set.
De andra trodde mig knappt först när jag lite diskret hintade om att det var en av kryssningens två stora namn som gick förbi inne i bufféresturangen. Det märks att han varit med ett tag, och således inte är lika purung som de han avlöste. Men med erfarenheten och integriteten levererade han ett underbart set.
Jag kröp till kojs strax efter halv sju på morgonen. Uppstigning vid nio...
Då kan du ju räkna ut själv vilken nivå jag ligger på nu när jag skriver detta, med en cappuccino framför mig och frukost i magen.
Längtar redan till nästa kryssning, i december. De är bra för själen.

När jag kom hem från träningen idag låg en glad plastförpackning på hallmattan.
Senaste numret av DJ Magazine. Bland annat med en ganska gedigen produktkatalog från Hard To Find Records, eller HTFR som de kallas...
Men även senaste skivan i DJ Faceoff-serien. Denna gången med Audio Fly och Steve Lawler. Tre herrar som gästade stockholm tidigare i våras (eller var det i somras? Är det sommar nu förresten?).
Steve ser man fram emot i början av November när man för första gången korsar Östersjön mot Estland på årets största klubbkryssning. Steve och Nick är huvudnumrena.
Skivan som följde med tidningen är riktigt bra. Skön progressiv elektrohouse med lite minimalistisk techno invävt. Är det inte underbart att det bara dimper ner sköna plattor som inte går att köpa i butikerna, rätt ner på hallmattan? Värt varenda krona det kostar.

Det enda man kan gräma sig över nu är väl att man inte har möjlighet att bege sig till Grodan och lyssna på Carl Craig. Technolegendar som spelar på en liten källarklubb i lilla Stockholm. Och enda orsaken är att man ska jobba imorgon och ta tåget 06.20 från centralen... Surt värre.

Ja! Så var det dags, för ännu en "knarkkryssning".

Kvart över åtta kastar vi loss, för sommarens phetaste dansfest i Sverige.

Den här gången är det dels ett antal svenska DJs av olika storlek, samt ett helt gäng från ett holländskt DJ-stall. Det lär, i vanlig ordning, bli en bra blandning av trance, techno och house. Allt utspritt på tre olika golv, som håller igång 20 timmar eller så. Resten av tiden har vi världens ös i hytten!

Vår hytt brukar vara den mest bäst musik och bäst ljud!

(För den som inte vet det var både polisen och majoriteten av media ute på en rejäl cykelsemester när artikeln ovan skrevs. Men det är en helt anna historia. Nu ska jag dansa och ha kul!)

Det är skönt. Var länge sedan sist man hade en hel dag utan hållpunkter (sånär som på tvättstugan, tack vare det försmädliga misstaget i söndags).
Äta frukost i oändligheten. Hur många cappucino ska man göra för att det ska klassas som frosseri?

Efter hårt arbete begav det sig till Göta Källare igår kväll. Stockholm och Sverige gästades av en av världens största house-DJs. Det är inget som Sverige bryr sig om förvisso. Inte Stockholmarna heller. Nästan.
Tror inte det stod något om det i tidningarna. Jag har sagt det förr, jag säger det igen. Sverige är ett U-land.
Det var som tur var välfyllt igår. Senast Sverige hade besök av en house-DJ i den här klassen var det bara halvfullt.
Steve Lawler heter fenoment igår (eller imorse kanske man ska säga). En ny erfarenhet för min del. Förväntningarna var höga. Värmde gjorde duon Audiofly. De hade vi kunnat vara utan. Nästan så att man kände att man hade gjort en bättre insats själv.
Steve var bra. Men han hade lika gärna kunnat ha artistnamnet Hemlige Arne. Hela settet (3 timmar) genomfördes nämligen i totalt mörker vid DJ-bordet. En liten pennficklampa användes flitigt från gång till annan. Som tur var hade Mondaybar bullat upp med det senaste i utrustningsväg från en av deras sponsorer, vilket innebär en hel del lysande knappar. Men för oss DJ-wannabes var ju mörkläggningen lite av en besvikelse eftersom Arne påstods vara tekniskt väldigt skicklig.
Ljussättningen blev dock mycket effektfull. Så helt fel kändes det ändå inte. Det ger också ett intryck av att han var där för spela skivor för ett gungande dansgolv, snarare än att praktisera exhibitionism, som vissa andra DJs.
Det var faschinerade att se den totala förändringen av klientel. Monday har på senare år blivit väldigt mycket trance, med lite techno. House har inte varit stort. Kanske pga besvikelsen (publikmässigt) förra sommaren när Nick Warren gästade. Igår var större delen av besökarna människor som inte brukar gå på Mondaybar. Visst, det var många man kände igen. Och det är väl vi som är allätarna inom EDM.
Jag har lite svårt att förstå mig på de här människorna med skygglappar som stirrar in sig på en enskild genre inom EDM.
Ett annat fenomen är att det känns som att man svettas mycket mer på housespelningar. Är det för att housefolk klär sig varmare?
När vi svettats färdigt och kommit ut möttes vi av de här underbara svenska sommarmornarna. Fullt dagsljus, klockan fyra. Nackdelen är att det också är svårare att sova ut, trots rullgardiner, persienner osv. 6 timmar sömn. Kan ju vara bra iofs, så att man somnar ikväll och inte behöver vända helt på dygnet.

Nej, nu är det dags för en till cappucino!

Så här mycket belysning var det inte igår.

Bilden tagen av en av världens bästa klubbfotografer, på förra MB-kryssningen

Det var en mindre evighet sedan jag var på klubb senast. Typ 4 månader.
Abstinens minst sagt. Jag har lyssnat mycket. Men inte fått löpa linan ut och shejka loss.
På valborg var det dags.
T. tittade över, och vi softade lite med musik och rusdrycker. Först franskt av ädlaste sort och sedan några väl valda öl.
Holländaren Marco V spelade på Berns, en trappa ner. Ny klubblokal för min del. Har varit där en gång, men då var det mer åt konserthållet.
Även Marco var ny för mig. Jag har varit på väg en gång. Marco är en liten renrakad holländare i en ganska tanig kropp. Men satan i gatan vad han kan lira skivor!!
Riktigt bra set med en frisk blandning av techno och techhouse uppblandat med lite annat.
Sen gör det ju inte saken värre att det är kryssning om mindre än en vecka. Och att ytterligare en blivit offentliggjort. Rivstart!

Kungen på Valborg!

Rent musikaliskt alltså.

Musik ha länge varit ganska viktigt för mig. Som barn var det allt från hårdrock (Kiss, Iron Maiden och diverse annat som jag inte visste vad det var, men som jag fått på mixkasetter och som lät tufft). Ett år innan jag åkte till USA som utbytesstudent lyssnade jag på ganska lättsmält rock/pop som Phil Collins, Tom Petty, Elton John (och en del annat som jag inte kommer på just nu.) Men innan jag kom iväg till USA hann mitt musikintresse svänga lite mot mindre lättsmält jazz, progg och en del klassisk musik. Jag minns att mina amerikanska värdföräldrar blev lite förvånade. Min musiksmak var ju en av de saker de såg som gemensamma beröringspunkter. Det var i mångt och mycket J. jag har att tacka för den omsvängningen. Det är verkligen något som gett mig mycket njutning.
Vi pratar musik såsom Mats och Morgan, Samla Mammas Manna, Michael Nyman, Jan Johansson och en jättelång lista därefter (borde någon gång publicera en lista på alla skivor jag har för att ha som referens när någon frågar vad man lyssnar på för musik, för det är få av mina skivor som jag inte sätter på frivilligt (men ja, de finns…)).

När man sedan fick åldern inne, och började gå ut på krogen, insåg man de dagar man vaknade med inte allt för dominerande huvudsmärtor, att det inte var för musiken som man gick ut. Någon gång hamnade man på ställen där det spelades annorlunda musik. Musik man inte hört tidigare (på radio eller hemma hos kompisar). Genast infann sig en kön känsla.
Det var klubbmusik. Spelad av en DJ med mer eller mindre passion för de han la på spelaren. Inte en repris av låtarna som gnagt i öronen tidigare samma dag i kommersiella radiokanaler.

Jag började forska i vad jag hörde och köpte skivor lite på chans. En av de definitiva inkörsportarna i den elektroniska dansmusikvärlden var Faithless. Ett brittiskt band som är ett av få i genren som faktisk har turnéer där de genomför regelrätta konserter med sin egen musik. (Jag återkommer till hur det annars brukar se ut i branschen). I detta band finns tre nyckelpersoner: Maxi Jazz, en tanig neger som rappar och skriver texter. Sister Bliss, musikalisk talang (vacker dessutom), med klaviatur som främsta instrument vid framträdanden. Och Rollo Armstrong: Musikaliskt mastermind som producerar (ofta med Sister Bliss) den mesta musik, men som däremot aldrig är med och turnérar eller uppträder. Rollo är för övrigt bror med popstjärnan Dido, som gjort en del tillsammans med Faithless.
Ett år efter att jag flyttade till Stockholm kom nästa stora källa till inspriation in i mitt liv: T, i form av kollega.
Han hade redan en hel del koll på genrerna, och har även varit aktiv själv både som hobby-DJ och kompositör av musik. T. är nog den som fått EDM (Elekronisk Dansmusik) att ta riktig fart i mitt liv och min skivsamling. Vi har bland annat varit på konsert med Faithless. Det var också T. som introducerade mig till Groove Armada som blev en slags inkörsport till mycket annat. När jag sedan var nere i Tyskland och hälsade på D. gick vi igenom EDM-utbudet i skivbutikerna, och där hittade jag en nysläppt skiva med Faithless som hette Back to mine.
Det lustiga var att jag några minuter senare hittade en ny skiva med Groove Armada med samma titel. Jag hade ju inte analyserat den första skivan så noga, utan konstaterade bara att det var en skiva jag inte hade, och då måste jag ju köpa den. Jag visste ju att jag gillade Faitheless. (En ganska vanlig beslutsbana när jag köper skivor…  ) Det visade sig att detta var två skivor där respektive grupp samlat ihop sina favoritefterfestlåtar. Dvs låtar som kanske inte alltid har en BPM (Beats per minute) på 130+, och inte alltid kanske har någon beat alls. Mer eller mindre softa låtar helt enkelt.
Back to mine visade sig bli ytterligare en av de största källorna till breddandet av mitt musiklyssnande. Det är nämligen en serie med skivor där olika kända profiler i EDM-branschen fått sätta ihop en egen ”after-hours grooving”-skiva. Det har släppts 20 stycken. Jag har alla utom de tre sista. Eftersom de som satt ihop skivorna är erkända talanger på ett eller annat sätt borgar det i mitt tycke för att låtarna som väljs ut har något att tillföra lyssnaren, även om det är trallsamba eller musik från munkar med gutturala ljud blandat med atmosfärisk klassisk musik.

När man sedan upptäcker en site vid namn allmusic.com (en site som gör skäl för sitt namn) öppnar sig den musikaliska världen exponentiellt när man slår upp artister, kompositörer osv. och får tips på andra de samarbetat med, framfört verk av, eller bara påminner om.

Att upptäcka ny musik är bland det bästa som finns. Tack J. och T.!

Någon kanske undrar hur det gick i fredags med plattvändandet.
Det undrar jag också. Min erfarenhet säger mig att det man tror sig höra i lurarna när man står och mixar inte alltid stämmer överens med vad man upplevern när man lyssnar genom högtalarna.
Dock avstod jag från att krångla med att spela in mig själv denna gång.
Det kändes som att man hade nog att göra ändå. Och det hade man.

Jag har fått en del nya insikter och idéer. Bland annat ska jag sortera om musiken i min databas och skriva ut på nytt (nej, inte bränna om skivorna(!))

Jag tror i alla fall att det hela var uppskattat. Det sas så. Men å andra sidan, vad ska de säga? :)
Hade det varit askasst hade väl sladden ryckts, eller så hade de väl kastat rutten frukt?
Som kuriosa kan väl nämnas att någon frågade mig om jag var inhyrd. Lite komiskt kändes det som.

Jag blev i alla fall inbjuden att spela på en fest på midsommar! Det känns som ett bra kvitto! Och så har man fått det problemet ur vägen också. Var man ska fira midsommar vill säga.
Nu är i alla fall oskulden bruten. Det är skönt.

Det märks att DJ-prylar är något som attraherar. När man är ute på krogen får man ju inte precis komma i närheten av prylarna, och än mindre pilla på dem. Så var inte fallet här. Jag behövde paus efter att ha spelat mer eller mindre 3-4 timmar i sträck, och då blev det lekstuga till och från som man ibland fick styra upp lite. Ju mer i hatten folk blev, dessto mer tordes de testa. Dock lät det inte bättre för det...
Att DJ:a är svårt koordinationsmässigt. Ett precisionsjobb utan tvekan. Då fungerar det inte att vara berusad. Jag försökte hålla mig lugn på den fronten. Och det är nog klokt, om man ska kunna gå in för sitt DJ:ande.

Jag pratade med några på festen om DJ:andet som hobby, och attraktionen med det. Och vi kunde väl sammanfatta diskussionen med att alla som gillar musik älskar att spela sin favoritmusik för andra. I hopp om att kanske frälsa fler. Det är precis vad en DJ får göra. Det är det som är så kul.
Beroende på vilken musik det sedan är kan ju kicken vara lite olika. Är det dansmusik, och tillfället ges, kanske folk kan ge uttryck för vad de tycker om musiken i sin dans. Det tillfället gavs inte i fredags dock.
Kvällen började i lite mjukare stil med lite lounge och jazzinfluerat. Men efter ett tag blev suget efter lite tydligare beats för starkt, vilket förde mig över till breaks och beats, samt lite house osv..

Jag har länge tänkt avhandla det här med EDM (Elektronisk Dans Musik) för er oinvigda, här på bloggen. Det här får väl bli startskottet.

Nu är helgen till ända, och nästa arbetsvecka börjar imorgon bitti. Tidigt. Åker första tåget som lämnar Stockholm. Helgen har gått fort. Men det har varit kul. På många sätt!

Idag blev dagen då jag lyckades få ut lite av mitt nötande vid flightcasen på Internet.

Det skedde med två gratisprogram från Apple, Broadcaster och Darwin Streaming Server. Båda gratis.
Med dessa kunde några tappra själar (med QuickTime Player, också gratis) i min bekantskapskrets lyssna på mina mixar, med några sekunders fördröjning. Med mest fjärran lyssnarna nådde inte ända fram rent tekniskt idag, men det jobbas på det... :-)

Det var ändå en kul känsla att stå där och spela och veta att några (tre som högst) lyssnade.
Samtidigt var det ju skönt att det inte var fler, eftersom mixandet inte alltid gick så bra...

Om du läser detta, och inte var en av de tappra, och ändå är nyfiken, kontakta då mig så ger jag adress och instruktioner. Jag får väl meddela om jag spelar för stunden via MSN eller nåt... :-)

Lite smått otroligt ändå vad man kan åstadkomma...
Nu är det bara att nöta och öva, och hoppas att någon orkar lyssna någon gång... :-)
Möjligheten till feedback via chat är ju också tilltalande.

På nätet:

I Metros Nöjespanelen idag, får Andrea Reuter (programledare för ett filmprogram i TV 400) frågan hur hon ska fira nyår.

Svaret blev:
Först förfest. Sedan går jag och ett tjugotal vänner till Cocktail Club på Nordic Light Hotel och dricker champagne och dansar till tysk minimalistisk knulltechno.

Ett skönt citat om du frågar mig. Det är lite målande med god portion humor också, eftersom det troligtvis ökar oförståelsen för techno hos de ej invigda. Vad ska de stackarna tro?

Etta annat kul uttyck på samma tema är "Näsblodstechno" som J. använde som beskrivning en gång.

En annan J. beskrev en gång Magnus Ugglas musik som Marsch-Pop. Minst lika talande, och roligt. Även om knulltechno är mer uppseendeväckande.

Det finns fler klockrena beskrivningar och uttryck, men för stunden kommer jag naturligtvis inte på några.

Innan jag startade den här bloggen tidigare ikväll, har jag gått och funderat på saken undermedvetet flera gånger. Funderat på saker som "det där skulle jag vilja/kunna skriva om i min blogg" med någon slags förhoppning om att det ska vara givande på någon mer än mig.

En sådan sak är all bra musik man hör hela tiden, och som man vill frälsa världen med... :-)

Även om jag de senaste två åren snöat in väldigt mycket på elektronisk dansmusik (edm) (Kan inte komma på en enda skiva jag köpt det senaste året som inte angänsar till edm.) så finns mycket annan musik som ligger mig varmt om hjärtat.

Nu ikväll fick jag ett ryck och bestämde för att ta fram något ur det "gamla" artilleriet. Ni som känner mig vet vad jag menar. Tidigare har jag nämligen haft ett lite bredare spektra på skivorna jag köpt.
Dessa har jag fortfarande kvar. Och faktum är att de fortfarande utgör nästan halva min skivsamling.

Ett av (om inte "DET") guldkornet är skivan Jazz Paña av Vince Mendoza och Arif Mardin. Ett impulsköp som visade sig vara en riktig fullträff. Skivbörsen spelade den i högtalarna och jag sa att, den vill jag ha. Det var enda exemplaret. Så de andra kunderna fick lyssna till nåt annat efter att jag gick ut.
Skivan är en blandning med latinamerikansk musik som växer genom skivan till att bli vad jag skulle kalla storbandsjazz. Men med den latinamerikanska rytmen i pulsen. Extremt skönt att lyssna på. Blev till och med sugen på att gå och ta mig lite livsvatten till. Men då bestämde jag mig att skriva detta...
Man måste ju fylla bloggen med lite så här i början... :-)
Och nu känns det mer aktuelllt att krypa till kojs.