Typiskt...

Vaknade aningens senare än planerat. (Kom å andra sidan i säng senare också...)
Åt en stilla frukost med morgontidning (det har en tjusning med morgontidning ändå. Jag har precis börjat prenumerera tack vare ett sånt där oemotståndligt erbjudande som man får per telefon... ). Kaffe på det naturligtvis.

Dagens plan stavades r e n o v e r i n g med stora bokstäver. Det är ett smutsigt jobb, men någon måste göra det, sa nån gång nån kändis...
För att skjuta lite på det gjorde jag en till kaffe, och eftersom bönorna i kvarnen tog slut kände jag att det var dags att prova det nya exklusiva kaffet med det skumma namnet "234.0°".
Då kom jag på att det är nog lika bra att göra rent kvarnen på gamla kafferester.
Och då kom jag på att man kanske skulle göra en storrengöring som jag gjorde för något år sedan.
Jag började skruva isär fanskapet (förlåt, den fina kvarnen) och upptäckte att förra gången hade jag ju inte alls skurvat isär den lika långt som jag kanske borde, för att få rent den.
Jag bestämde mig för att göra det nu.

Det tog sin lilla tid kan jag säga. Det är lärorikt för visso. Det är bra att veta hur saker i ens omgivning fungerar och är konstruerade. Det här beteendet började redan när jag var liten och stod och tittade från sidan hur brevinkastet fungerade där hemma...

Kvarnen visade sig ha ganska mycket kaffe, jämnt fördelat i skrymslen och vrår. Och kvarnverket hade bitvis tjocka avlagringar. De av er läsare som trodde att kaffe var ett torrt pulver har fel! Kaffe är fett och kladdigt. Det blir som torkad sirap till slut. Eller nåt sånt...

När jag sedan skruvat ihop den visade det sig att den malde alldelens för grovt... Jag visste vad jag skulle göra för att justera det. No problems. Problemet var bara att jag hade lyckats dra sönder skruvhuvudet på en av skruvarna som tillverkaren valt en alldelens för litet mejselspår för. Samma skruvstorlek används nämligen på undersidan, och har ett rejält tilltaget spår... Suck.
Det var bara till att borra upp... Och med det kom problemen. När jag till slut skulle få loss plastlocket som hölls av skruvarna lyckades jag på bråkdelen av en sekund hugga av mig halva fingertoppen.
Oj! tänkte jag och gick och sköljde och så lugnt som möjligt, och satte på ett plåster för att inte fingertoppen skulle hamna på golvet...
I samma veva sprack denna plastdetalj (Varför görs så mycket i vår omgivning av plast? Har folket på Gaggia ingen känsla för kvalitet?) Jag har fått lite nya kriterier på listan nu, nästa gång det ska köpas utrustning. Plast går bort helt enkelt!

Till slut fick jag ihop kvarnen. Och nu fungerar den minst lika bra som tidigare.
Fingret läker nog. Förhoppningsvis snart. Och så hade renoveringsarbetet skjutits fram en sisådär 2-3 timmar... :)

Det är inte utan att man undrar hur det fungerar för andra. Jag misstänker att få plockar isär sin kvarn i syfte att göra rent den. Och så länge den inte är trasig fortsätter folk att använda den. Hmmmm.... Fräscht!

Porrsurf och våta drömmar en lördagförmiddag

Första riktiga hemma-och-slappa-dagen på länge.
Har ägnat någon timme åt porrsurf på italienska sajter saxat med svenska, i jakten på den perfekta.
De bästa sajterna har möjlighet till högupplösta bilder så att man ser detaljerna bra. Så att man kommer så nära verkligheten som möjligt. De riktiga skönheterna får man ju sällan, om någonsin, se i verkligheten.

Trots att jag vet att den jag har är nära nog så bra som de blir kan jag inte låta bli att drömma om de riktigt sexiga pjäserna. När man kommer över prislappar på en 4-5000kr är det oftast mest designen man betalar för. Men det finns detaljer som skiljer, och detaljerna gör helheten.

Krom och glans går alltid hem. Känslan av lite retro är också väldigt tilltalande.
Alla typer av elektroniska knappar går fetbort. Och inbyggd kvarn vill jag inte ha heller. Det är som att köpa att köpa en kompaktstereo till en HiFi-bög.

Det jag just nu känner att jag skulle vilja ha är en maskin med separata värmeelement för kaffe och ångmunstycke. Så att man kan köra båda samtidigt. Espressokaffe som kallnar blir nämligen lite stelt på ytan i creman, och då blir det svårare att lyckas med presentationen.
Sedan tror jag att det är smidigt med ett långt och krokigt ångrör. Många maskiner har på tok för korta.
Här har vi ett exempel på en "fulsnygg" maskin från Gaggia. Vacker på sitt sätt liksom.

Maskinen som känns bäst av de jag hittat i Sverige är den nedan, "Rituale" från Isomac.
Namnet är ju passande också för er kaffebög som jag.
Samma företag har (troligen på någon firmafest där ingen var körduglig) döpt en mycket lik maskin till "Tea" (!!!!???)

För lite mer kaffeporr kan jag rekommendera en titt in i Gaggias Museum på webben.
Där kan man se bilder från 50-talet på vad som närmast liknar ett Italienskt svar på amerikanska McDonald's-resturanger från samma tidsepok. (McD kom inte igång förrän -54 tydligen. Men ni förstår nog vad jag menar. Vi pratar neon.)
De visar även barmaskiner med fyra "grupper", handdragna så klart, breda som amerikanare (bilar) från samma tidsepok.

Sexigt värre!

Isomac Rituale




Vardagspassion

Många, om inte alla, mina vänner känner till min relation till kaffe.
Jag dricka nästan hur mycket som helst på en helg, om det är gott kaffe.
Oftast måste jag göra kaffet själv. Något jag absolut inte har något emot.
Men det är lite smått hjärtskärande när man i brist på lägenhetens faciliteter måste köpa kaffe på något av världens alla hippa kaffeställen och upptäcker att de inte förstått hälften av vad som borde ingå i en baristautbildning. Halva problemet är nog att många av de inte gått något utbildning alls...

Senast igår förfärades jag. Var på väg hem med tåg och hade lite tid kvar innan tåget gick. Bestämde mig för att köpa en cappucino på Wayne's Coffee. Problemet var att kaffet var aldelens för varmt. Och om kaffe blir för varmt dödar det smaken direkt. Det smakar också mer brännt, och mindre rostat. Lättare brännskador i munnen gör inte saken bättre heller, eftersom dessa inte återhämtar sig tills kaffet svalnat...
En teori kan ju vara att de tror sig ha en typkund som sätter sig på tåget till Stockholm med muggen och förväntas sitta och småsippa på sitt kaffe fram till Sundbybergs station.
Som en första uppmaning, i ett försök att frälsa världen med bättre kaffe, kan alltså sägas:
Bevaka temperaturen på mjölken. Helst ska man ha en tunn kanna i rostfritt så att man kan lägga handen om och känna temperaturen. Det ska vara varmt, men inte så varmt att det bränner eller att man egentligen skulle vilja ta bort handen.

Det finns naturligtvis de ställen som är betydligt bättre än ovan nämda. Framför allt är jag övertygad om att det hänger mer på vem som står vid kaffemaskingen än vad det är för logotyp på pappmuggen, eller porslinskoppen i bästa fall.
Ett exempel är Coffee Cup vid Göteborgs Central. Jag och M. hade lite tid över en gång och gick för att ta oss en kopp. M. är för övrigt en av de jag frälst med gott kaffe.
Jag har ju sedan några år en liten våt dröm om att jobba en säsong, en sommar eller jobba extra, som barista. För den som inte vet, barista betyder bartender på italienska, och baren är kaffebaren.
Jag märkte direkt att killen var duktig i sitt yrke, och frågade om de hade utbildningar för nyanställda, samt hur långa dessa var. De visade sig vara (om jag minns rätt) 4 timmar. Till slut klämde han ur sig att det var han som brukade hålla utbildningarna...
Jag frågade då om han hade några knep för att åstadkomma de mönster i kaffet som jag precis serverats. (Jag har ju sett det göras tidigare, men inte på nära håll. Hade inte lyckats återskapa det till fullo hemma.)
Han visade mig då lite snabbt hur han gjorde. Det mesta kände jag till. Som t.ex. temperaturavkänningen...
Till slut kom vi fram till att felet jag gjorde var främst att jag hade fel tillbringare.
Och då hade jag ändå köpt den nere i Italien.
Vilken av nedanstående kannor tror du är rätt resp. fel?

PitcherPitcher


Rätt kanna är den med pip. <-- Kaffetips nummer två!

Jag tackade för lektionen och började fantisera om vilka flådiga cappucino jag skulle göra när jag kom hem. :-)
Lite senare dök några kompisar till Mr Barista upp. Av samtalet framgick att han precis deltagit i Barista-SM.
Hmmm... Känns som att vi pratade med rätt person i ämnet iaf...
Hans insats var tydligen inte till belåtenhet. Han hade missat att utrustningen var helt ny och således torr, och inte lite oljig, somkaffeutrustning snabbt blir. Det fick tydligen konsekvenser för espresson och dess crema. Det är de små detaljerna som gör det... :-)

Cappucino


RSS 2.0