illectric

Jag har kastat mig in i något nytt. En kund har efterfrågat en lösning som jag inte besitter kompetens för att ro i hamn hela vägen på egen hand. Jag har undersökt vad som behövs, och fått en hel del tips på vägen. Men för att fixa det måste jag antingen anlita andra, vilket blir kostsamt både tidsmässigt och pengamässigt. Och jag gillar att ha kontroll på jag gör, och har ofta svårt att lita på att andra gör något lika väl som jag. (En brist i många fall...)

Så nu har jag gjort slag i saken. Idag gick jag till Akademibokhandeln och inhandlade en bok om SQL. Ett databasspråk som är från början av 70-talet(!!!) Databaser är en helt ny värld för mig. Det är riktigt spännande. Och så är det bra gymnastik för hjärnan.
Boken heter Learning SQL, och kommer från O'Reily, ett av världens största och bästa bokförlag för IT-relaterad litteratur. De har ett enormt sortiment. Många av böckerna är ganska snygga, med sina karaktäristiska djurteckningar. Huruvida djurvalet har någon tanke eller koppling till ämnet låter jag vara osagt...
De bästa böckerna är de tunna böckerna som beskriver komplicerade ämnen kort och koncist. Först hade jag tänkt köpa SQL in a Nutshell, men insåg snabbt att den var mer av en referensguide än en utbildande bok.
Nu har jag börjat läsa. Och det är riktigt kul. Bland annat för att det är något helt nytt. Känns också som att man gör rejäla framsteg. Kanske till och med klarar av uppdraget nästa vecka...

När jag ändå är inne på böcker kan jag tipsa om två andra riktigt bra böcker. Dels boken till höger, Secrets and Lies. Bästa boken jag läst tror jag. Fler borde läsa den. Den handlar om säkerhet i det digitala samhälle vi numera lever i. Utan att vara djupteknisk. Den bekräftade många av de uppfattningar jag hade. Läs den! (jag har ett ex jag kan låna ut till den som vill låna).

Den andra är boken BGP4, från Wiley. Att man på 160 sidor kan ge en mer eller mindre fullständig beskrivning av det routingprotokoll som får Internet att fungera (så att datapaketen hittar fram i praktiken), tycker jag är imponerande. Det faktum att boken är väldigt teoretisk, och inte tar upp något praktiskt eller produktspecifik är nog ganska typiskt mig också, om man tittar på personlighetstypprofilen jag kom fram till här om dagen. BGP är häftigt. Och bilden nedan är bland de häftigaste. Den ger en grafisk bild över näten och kopplingarna på internet, med längdgraderna runt vårt klot runt om. Där ser man lätt hur utbrett Internet är på olika delar av jorden. Ju fler anslutningar till andra nätverk ett nät har, dessto närmare mitten hamnar det. UUNET i USA är störst. Men Telianet är inte att förakta. Bilden finns att köpa på nätet genom Caida

...trött på att vara sjuk!
Har haft någon slags halsåkomma i drygt två veckor nu. Det har blivit väldigt mycket bättre, men igår kändes det som att det var på väg åt fel hål. Idag känns det bättre. Men när ska den vara borta?
Har inte haft tid att gå till läkaren heller. Sånt är meckigt. Man måste beställa tid. Min närmaste vårdcentral har inte drop-in. Osmidigt. Och som jobbet ser ut nu passar det dåligt att stanna hemma för sånt.
Jag vet ju heller inte vad de kan göra. Misstänker att de skriver ut nåt litet piller eller så. Inte mer.
Egentligen är jag av åsikten att kroppen reder ut de flesta vardagskrämpor av sig själv, med rätt mat och framför allt sömn.

Men nu börjar jag bli väldigt löpsugen. Rastlös rentutav. Och lite orolig. Konditionen går som bekannt snabbt ner när man är sjuk, och eftersom det snart bara är två veckor till Broloppet ges det inte många möjligheter att springa mer... Får väl vara glad om jag får en till halvmara under fötterna. Hade tänkt mig 3 till egentligen.

Nu har jag och P. börjat prata om att springa St Eriksloppet också. Det är på min födelsedag. Nånting ska man ju göra den dagen också... Man sitter ju inte och äter tårta från morgon till kväll när man fyller 28 precis... Vi får väl se vad som händer.

Idag uträttade jag lite ärenden på stan för en gångs skull. Var bland annat på centralen för att lösa tillbaka en biljett till Malmö som jag inte behöver. Passade under den eviga väntetiden på att köpa en chili-espresso på Coffeecup. (ja, det är gott!) Fick då syn på något nytt: Baristamjölk! Från Arla! Frågade naturligtvis killen, som berättade att den bara såldes till branschens företag via grossister. Lägre fetthalt och högre proteinhalt, för bättre skum, är tanken. Men enligt killen var det ingen märkbar skilllnad vare sig i smak eller att arbeta med den.
När jag ny gjorde en snabb sökning på Google hittade jag fler bloggar som skriver om den. (Det finns många kaffefetischister som bloggar...)
Tydligen har Arla svarat att den troligen kommer ut i handeln till hösten. Man får väl prova den då.

Idag har jag kommit ett stort steg mot mitt färdiga sovrum. Mor min var på besök, bland annat för att hjälpa till att sätta upp två reglar till mina skjutdörrar. Nu är de på plats!
Och så köpte jag en halv skåpbil full med plastbackar(!). Syftet är att ersätta de flyttkartonger jag hittills använt som dels börjar bli slitna, och dels inte är vare sig praktiska eller snygga.
Behöver dock eventuellt fler. Frågan är om man ska ha allt i plastbackar? Kanske vore nåt...
Tänkt vad lätt när man sen ska flytta... :-) Tål att tänkas på, helt klart!

Eftersom jag unnade mig lite vardagslyx igårkväll, efter en lång arbetsdag, sparade jag lite av den råa oxfilén till Max, skuren i några skivor. Något han inte verkade ha något emot!

Jag har nu avslutat dagen med att läsa en blogg som en bekannt skriver. www.bjornstrom.se Det var ett tag sedan jag var inne senast.
Extremt imponerande blogg. Snart två år gammal. Kopiösa mängder reseskildringar. Killen reser en hel del, och har en passion utöver det vanliga för det också. Det är inte utan att man undrar hur man kan ha råd och tid med allt. Vad lever jag själv för tråkigt äventyrslöst liv? Killen har åkt jorden runt ett par gånger på dessa år verkar det som.
Nåja, jag trivs ju trots allt ganska bra med mitt liv. Vem vet, jag kanske blir en globetrotter jag med, när jag hittat det rätta resesällskapet?

I bloggen finns en länk till ett personlighetstest enligt Meyer-Briggs. Frågorna är på svenska, men profilbeskrivningen är på engelska.
Jag gjorde naturligtvis testet, och fick den fina bokstavskombinationen INTP (1312, du förstår när du gjort testet själv)
Beskrivningen hittar du här!.
Tycker nog att den stämmer riktigt bra. Så ni som är nyfikna på vad jag är för en kuf, eller tror er veta, kan ju gå in och se hur väl det stämmer med er uppfattning.

Om du vill göra testet själv kan du göra det här!. Självklart är jag nyfiken på vad de jag känner får för resultat. Så ni som känner er träffade: Skicka era bokstäver, och eventuella kommentarer till hur väl ni tycker det stämmer, till mig. Via kommentarsfunktionen här i bloggen (som används allt för sparsamt i dagsläget) eller via mail.

Det är skönt. Var länge sedan sist man hade en hel dag utan hållpunkter (sånär som på tvättstugan, tack vare det försmädliga misstaget i söndags).
Äta frukost i oändligheten. Hur många cappucino ska man göra för att det ska klassas som frosseri?

Efter hårt arbete begav det sig till Göta Källare igår kväll. Stockholm och Sverige gästades av en av världens största house-DJs. Det är inget som Sverige bryr sig om förvisso. Inte Stockholmarna heller. Nästan.
Tror inte det stod något om det i tidningarna. Jag har sagt det förr, jag säger det igen. Sverige är ett U-land.
Det var som tur var välfyllt igår. Senast Sverige hade besök av en house-DJ i den här klassen var det bara halvfullt.
Steve Lawler heter fenoment igår (eller imorse kanske man ska säga). En ny erfarenhet för min del. Förväntningarna var höga. Värmde gjorde duon Audiofly. De hade vi kunnat vara utan. Nästan så att man kände att man hade gjort en bättre insats själv.
Steve var bra. Men han hade lika gärna kunnat ha artistnamnet Hemlige Arne. Hela settet (3 timmar) genomfördes nämligen i totalt mörker vid DJ-bordet. En liten pennficklampa användes flitigt från gång till annan. Som tur var hade Mondaybar bullat upp med det senaste i utrustningsväg från en av deras sponsorer, vilket innebär en hel del lysande knappar. Men för oss DJ-wannabes var ju mörkläggningen lite av en besvikelse eftersom Arne påstods vara tekniskt väldigt skicklig.
Ljussättningen blev dock mycket effektfull. Så helt fel kändes det ändå inte. Det ger också ett intryck av att han var där för spela skivor för ett gungande dansgolv, snarare än att praktisera exhibitionism, som vissa andra DJs.
Det var faschinerade att se den totala förändringen av klientel. Monday har på senare år blivit väldigt mycket trance, med lite techno. House har inte varit stort. Kanske pga besvikelsen (publikmässigt) förra sommaren när Nick Warren gästade. Igår var större delen av besökarna människor som inte brukar gå på Mondaybar. Visst, det var många man kände igen. Och det är väl vi som är allätarna inom EDM.
Jag har lite svårt att förstå mig på de här människorna med skygglappar som stirrar in sig på en enskild genre inom EDM.
Ett annat fenomen är att det känns som att man svettas mycket mer på housespelningar. Är det för att housefolk klär sig varmare?
När vi svettats färdigt och kommit ut möttes vi av de här underbara svenska sommarmornarna. Fullt dagsljus, klockan fyra. Nackdelen är att det också är svårare att sova ut, trots rullgardiner, persienner osv. 6 timmar sömn. Kan ju vara bra iofs, så att man somnar ikväll och inte behöver vända helt på dygnet.

Nej, nu är det dags för en till cappucino!

Så här mycket belysning var det inte igår.

Bilden tagen av en av världens bästa klubbfotografer, på förra MB-kryssningen

Ännu en helg är till ända. På sämsta tänkbara vis (en överdrift kanske).
Går som en packåsna ner i tvättstugan, och väl där får jag klart för mig att jag inte alls hade bokat tvättstugan till den tiden, som jag var så övertygad om. Jag hade inte bokat den alls i själva verket.
Får leva på nödlösningar på vissa håll, fram till torsdag.

Har i alla fall haft en relativt avkopplande helg. Idkade lite "teknisk hemtjänst" när jag kom till Västerås på fredagkvällen. Sedan bar det av till Värmland för en dags utflykt med A&L. Målet var ett museum upprättat av konstnären själv, Lars Lerin. Laxholmen heter stället och ligger i Munkfors.
En fantastisk konstnär som åstadkommit makalösa verk. Jag talar du främst om hans akvarell som på ett unikt sätt sätter ljus i bilden. Ska upplevas på plats. Bäst är Boningar. En matris med 150 små akvareller föreställande diverse......boningar. Den skulle man ha. Tyvärr får man nog inte det. Eller kanske, om man har några hundra tusen över...

Idag blev det lite mer teknisk hjälp, men även semesterplanering. Det bär av till Norge i sommar. Med hund(ar). Kanske tält. Ska bli kul.

Än en gång blir jag vrålsugen på DJ:andet, och klubbandet. Har väl iPoden att tacka. Och DJ Magazine. Läser om alla möjliga klubbar och festivaler runt om på vårt klot. Några i Sverige? Nej då... Sverige är underutvecklat för sånt.
Har en tid varit sugen på att åka till Global Gathering. Ett slags Woodstock för EDM. Typ alla de stora är där.... Jag skämtar inte. 3 dagar, på ett flygfält i England.
Men det känns som att man ska ha någon med sig. Tyvärr har jag inga kompisar med riktigt samma frihet som jag. T. var i och för sig intresserad, men det passade dåligt med andra semesterplaner. Andra är inte tillräckligt intresserade för att lägga de pengar det kostar. Och vissa är mer eller mindre tvingade att spendera semestern med sin andra hälft. I viss mån är man väl lite avis. Samtidigt som jag inte skulle vilja behöva avstå från sådana aktiviteter pga den andra hälften. Optimalt vore onekligen att träffa någon som delar mitt musikintresse... Det finns ju en del tilltalande personer när man går ut på klubb. Men det faktum att miljön som sådan (ljudmässigt) är allt annat än optimal för konversation i kombination med att man är halvt talanglös när det gäller raggning gör ju att man förblir singel... Så känns det i alla fall.

Drömmen vore ju att träffa någon med drömmar och önskningar om att åka jorden runt och lyssna på bra musik (varvat med annat).
Danny Tenaglia spelar till exempel i Chicago på en festival i sommar. Dit skulle jag lätt kunna tänka mig att åka, medan legenden fortfarande håller på. Men inte ensam.

Imorgon bär det i alla fall av till Oslo för kurs. Och på onsdag kommer något riktigt spännande. Kritikerrosade Steve Lawler spelar house på Göta Källare. Blir kul som omväxling med tung house på världsnivå. Har aldrig hört Steve.

Upptäckte just att det nästan en vecka sedan sist jag skrev. Så jag tänkte komma i kapp lite.
Bloggandet tenderar att komma ganska klumpvis. Ketchupeffekt? :-)

I fredags blev det löpning igen. Denna gång i sällskap av både P. och J. Det blev en mil till kungen.
Gick hyffsat, men inte jättebra. Det följdes av bastubad i bostadsrättsföreningen. Ganska trevligt att ha tillgång till sådan får man säga. Tur att det finns två i föreningen, eftersom den första verkade ha en defekt termostat.
Sen blev det middag med stor köttbit, klyftpotatis, bearnaise flankerat av ett gott rött vin som P. hade med sig, med toner av körsbär. Min första tanke gick till Dr Pepper, pinsamt nog.... :-)

Sen blev det lördag. Den stora dagen. Stor på två sätt.
P och jag ägnade ett par timmar åt att sätta upp garderobsdörrar. ÄNTLIGEN är de på plats! Tack P!
Har inte hunnit insupa känslan riktigt, men ska göra det.
Sen bar det av till O'Learys för att kolla på FA-cupfinalen.

Sen var det kryssning! Silja Festival. Mondaybar. Det var vad som såg ut att bli en av de bästa kryssningarna hittills. I efterhand är jag tveksam. Men det var ändå bra, och värt både tid och pengar.
Tyvärr var man aningens för trött för att kunna njuta tillräckligt.
Bäst på kryssen var John Dahlbäck. En svensk 21-åring (nätt och jämt åldern inne för kryssningen!) som spelat som DJ flera år. En supertalang som även producerar en hel del musik under olika namn och pseudonym. (En vanlig företeelse i delar av EDM-branschen)
Han spelade minimalistisk techno med electrobreaks (om jag får sätta ord på det själv, sånt där är ju alltid svårt...) vilket var kul. Lite mer vågat, lite mer oväntat och kreativt än vad som kanske är typiskt inom EDM.
Han hade en skön och avslappnad attityd när han spelade. Tyvärr hängde sig några lättklädda groupies av exhibitionistisk riktigtning fast vid skivspelarbordet vilket säkert störde honom en del. Ibland undrade man vem som valde musiken. Han skulle ha haft lite bättre integritet och sagt ifrån. Men så är han bara 21 år...

Många andra var bra också. Miss Dilemma var en annan av höjdpunkterna dag 2. Techno. Grym utstrålning!

De stora dragplåstrena som Ferry Corsten och Scot Project gjorde också sitt jobb. Men de har jag hört förut, så wowkänslan var inte den samma. Men det var grymt när solskydden drogs upp tidig morgon, och morgonsolen strilade ner på dansgolvet när Corsten spelade som bäst.
Samma känsla fick vi igen 12 timmar senare när Scot Project spelade för vad som måste vara en av planetens bästa dansgolvspublik, trots att båten då åkte åt andra hållet! Lite coolt när man tänker på det.
Stämningen var på topp, och båda våningarna i "Dancing Palace" (ja, det heter så på en vanlig finlandsfärja) var knökfulla.

Väl hemma var det bara att gå och lägga sig. Upp kvart i fem på morgonen för att flyga till Skåne. Därifrån kom jag hem för tre timmar sedan... Nu är det dags att sova!

Ja, då sitter man här, mitt i ett enda långt resande. Har varit två dagar i Piteå. Strålande väder. Svettigt till och med stundvis.
Samtiigt kunde man från flygplanet se att isen ligger kvar på havet… Naturen är märklig, men skön.

Flyget hem var invaderat med tandhygienister. Det hade jag gissat på från början, då alla sprang omkring som yra höns vid incheckningen (ingen överdrift!) med turkosa nylånväskor sponsrade av något medel mot munntorrhet. (Märklig, men säkert jobbig, åkomma) Tankarna gick genast till min kusin, som är tandhygienist. Hon var inte med (vad jag kunde se iaf). Men nu vet jag hur hon väntas bli! Haha!

På vägen hem bestämde man sig för att landa söder ifrån på Arlanda. Och då gör man inte någon U-sväng i höjd med Upplands Väsby. Nej, då åker de hela vägen till Stockholm, så att man fick en fin översikt över ett vårigt Stockholm, med allt från Globen, Söder, Stadshuset osv som utsikt. Kort därefter siktades mitt hem. Hur retligt är det? Man kanske skulle ha tagit det där fallskärmscertet…

Jag fick även ett fågelperspektiv (live!) på min ”halvmararunda” som jag sprang i söndags. Lite kul.
Nu (21.00) sitter jag på flygbussen på väg hem. Ska nog koja ganska direkt efter att jag lagt ut detta.
Imorgon går flygbussen 05.38 igen till Arlanda. Den gången bär det av till Oslo och sedan Kristiansand i Norge. Bara över dagen som tur är. Så jag slipper checka in bagage. Det är skönt.
Sen blir det två dagar på hemma plan, som tur är. Och på lördag är det den stora dagen! Kryssning på Östersjön. Några RIKTIGT bra DJ:s. Allt ifrån Sundsvall till Tyskland, England och Holland.
Hemkomst söndag kväll. Törs jag nämna att jag troligen åker till Skåne med 05.20-tåget på måndag morgon? Nej troligen inte.

Satte nyss på iPoden. Den har lustigt nog inte varit igång sedan jag sluta springa i söndags. Jag fascineras lite hur man uppskattar olika musik vid olika tillfällen. Breakbeats har på senaste tiden kännts som det roligaste att lyssna på. Men nu lyssnar jag på Hernan Cattaneo från Argentina. Progressiv house. Det är på något sätt väldigt skön resemusik.Sköna ljudmattor med ovanpåliggande rythmer, med utrymme för lite mystik.

Så blev det då av. En halvmara utomhus, på hemma plan.
Jag sprang förbi alla royalistiska turister, träningscyklister och inlinesmarodörer. (De åkte åt andra hållet.)
Vek av vid Drottningholms golfklubb och fick lukta lite på golfgräslukt (en green blir inte som den är helt utan tillsatser...) och se gamla överklasskärringar som gick i en så kallad fyrboll. Alla hade motordrivna golfvagnar som de sköt (eller snarare gasade) framför sig. Om man inte orkar dra en vanlig golfvagn vete sjutton om golf är den bästa motionsformen... Fånigt.
Sen sprang jag förbi Lovö kyrka och fick sedan lukta på landsbygden i form av en kohage.

Armin och Tall Paul fick muntra upp genom hörlurarna.
Löpningen gick ganska bra, sånär som på att jag hade tagit med mig lite för lite vatten för att kunna topprestera. Dessutom drabbades jag av en broöppning vid Kärsön. Där lyfter man inte bron, utan roterar brosegmentet runt en axel. Ganska häftigt att se i alla fall.

När det var 3km kvar började benen vekna. Pumpen och flåset var alltså helt OK. Men benen var utmattade.
Det är alltså nyttigt att springa några gånger innan den riktiga tävligen.

1.55 blev sluttiden ungefär. Då har jag dragit bort tiden för broöppningen och två gånger där jag blev tvungen att undersöka vad som kändes som en sten i skorna. Sträckan var inte exakt heller. (eller i alla fall inte verifierad), så tiden får man ta som en indikation. Nytt personligt. Men det var inte så otippat.

Knäet höll i alla fall, och det var det viktigaste. Kände inte antydan till ont.
Efter löpningen var man måttligt trött. Tog till och med en kort siesta efter maten. :)

Det bidde ingen löpning igår. Finölen gjorde sig aningens för påminnd, i kombination med tidsbrist.
Jag blev nämligen bjuden till A och L för att spana in deras halvnya lägenhet (de har haft den ett år, men jag har inte varit där) och äten god pizza.
Jag bestämde mig för att sikta på morgondagen.
Lägenheten var jättemysig. Luftigt möblerad. Men så är det ju också ett andra boende...
Jag vill också ha så luftigt, minimalistiskt osv, hemma hos mig. Frågan är bara var jag ska göra av alla saker... :-)
Lite åt det hållet blir det i alla fall när jag renoverat mitt vardagsrum. Då ska nämligen soffa och fåtölj ut, och ersättas av något som står i lite bättre proportion till resten av lägenheten och dess storlek.

Nu har jag precis laddat med ett stort lass gröt och en massa vatten. Sticker väl iväg och springer inom en timme skulle jag tro. Strålande sommarväder ute. Kanon för löpning.
Samma sak var det igår. Då kunde jag ha knickers och solglasögon.

Nu gäller det bara att hitta musik till iPoden som håller i två timmar.

Så var då äntligen arbetsveckan till ända, även om det kanske blir lite jobb i helgen.
Avslutade med vad som skulle bli en öl och lite mat på Bishops's Arms i Sumpan.
Det blev många öl. För många för att vara optimalt för dagens planerade löpning. Men det ska väl gå.
Beställde gös med risotto som var smaksatt med något jag inte minns (*skäms*). Grönt var det i alla fall. Knallgrönt. Och gott. Jättegott!
Hade sällskap av T och C. Det blev så många öl att det blev en bulle hem.
När jag sedan kom hem började jag tänka på morgondagen och satte igång att dricka en massa vatten. Sedan kom jag på att jag måste bestämma mig för hur jag ska skulle förlägga de 21.1 kilometrarna. Ingen aning. Jag skrev ut kartor från Eniro och började mäta med min "Kartenmesser". Där satt jag alltså, mitt i natten, lite lullig och försökte komma fram till var jag skulle springa dagen efter...
Tur att ingen ser eller vet...

Kände mig tvungen att testa de nya skorna idag. Kom hem lite väl sent från jobbet och näringsintaget var inte på topp. En dryg banan och lite fil ur glas.
Syftet var att se vad ett par nya skor kan göra för en knä som troligen inte är riktigt 100 när man springer på asfalt.
Kosan styrdes mot CG:s residens (där jag vände9, och skillnaden med de nya skorna var tydlig redan från början. Att det höll hela vägen visste jag inte förrän jag stod utanför porten. Men det gjorde det! Hurra! Nu ska här laddas, och till helgen tror jag att jag ska ge mig på de fulla 21.1 kilometrarna.
Tills dess ska jag plugga på lite kring hur pulsklockan fungerar. Man må tycka att vissa prylar har för många knappar. Men när en pryl har många funktioner och en knapp, då blir det lite väl jobbigt...

Det var skönt att komma igång med utomhuslöpningen på hemma plan också. Tajmingen att springa idag var bra. Man har nämligen motorträff på Kärsön, ön före CG:s koja. Och då åker det många häftiga bilar och motorcyklar fram och tillbaka när man springer förbi. Det var aningens kylslaget. Men klockan hade blivit ganska sen och solen var på väg ner.

Idag har jag gjort slag i saken. Jag gick till Löplabbet för att köpa nya löparskor, i hopp om att det ska lösa mina problem vid långlöpning på asfalt. Testa lite olika modeller, men valet förr till slut på samma modell som jag redan har. Men i årets färg förstås. Skillnaden i dämpning var ganska markant, så det är banne mig inget marknadsknep att säga att skorna och dämpningen är slut efter två år.

Slog samtidigt till på en pulsklocka. Lustig marknadsaktivitet: När jag bestämt mig fick jag en skraplott. Om jag skrapar fram tre klockor av samma sort får jag klockan gratis! Och om man, som jag gjorde, skrapar fram en joker, får man 10% rabatt.

Nästa överraskning var att Adidas hör till de generösa. Jag har fyra veckor på mig att prova skorna. Är jag inte nöjd får jag pengarna tillbaka! Öppet köp i fyra veckor, på ett par skor. Och det är full tillåtet att använda dem! (inte som vanligt öppet köp med kläder, där det gäller oanvända varor)
Det kallar jag självförtroende!

Nu hoppas jag bara att skorna kan ge mig och mitt knä självförtroende på Öresundsbron.

Dagen efter comebacken började tungt... Ställde mig och skulle diska mina fina ölglas och champagneglas.
Lyckades paja två ölglas. För två veckor sedan pajade jag mitt absoluta favoritölglas... Tungt.

Resten av dagen hade jag vigt åt skatteverket, eller deklaration för att vara mer konkret.
Självklart gick jag och sköt på det hela. Sprättade väl inte plastfickan förrän halv sex, och fick då en mindre chock då jag insåg att jag var tvungen att fylla i fler paper än vanligt på grund av någon ofrivillig aktieförsäljning (inlösen)... Till slut var klockan nio, och jag cyklade iväg för att lämna in.

Man undrar lite varför man ska behöva deklarera över huvudtaget. De borde väl kunna ha järnkoll på alla affärer man gör, och automatiskt räkna ut vilket upplägg som är fördelaktigast inom lagens gränser? Typ. På nåt sätt. Eller nåt sånt...

Skönt att det är klart nu i alla fall. Precis som det är varje år.

Det var en mindre evighet sedan jag var på klubb senast. Typ 4 månader.
Abstinens minst sagt. Jag har lyssnat mycket. Men inte fått löpa linan ut och shejka loss.
På valborg var det dags.
T. tittade över, och vi softade lite med musik och rusdrycker. Först franskt av ädlaste sort och sedan några väl valda öl.
Holländaren Marco V spelade på Berns, en trappa ner. Ny klubblokal för min del. Har varit där en gång, men då var det mer åt konserthållet.
Även Marco var ny för mig. Jag har varit på väg en gång. Marco är en liten renrakad holländare i en ganska tanig kropp. Men satan i gatan vad han kan lira skivor!!
Riktigt bra set med en frisk blandning av techno och techhouse uppblandat med lite annat.
Sen gör det ju inte saken värre att det är kryssning om mindre än en vecka. Och att ytterligare en blivit offentliggjort. Rivstart!

Kungen på Valborg!