Hjärnsläpp, tidsändringsförslag och lite drömmar...
Hjärnsläppet:
Såg Aktuellt. Inget konstigt med det. Det var inslag om strejkvarslet inom handeln. En process som troligtvis är lika dålig propaganda för svenskt näringsliv som när herr Treschkow uttalade sig för några månader sedan...
Det följde ett reportage om en bransch där facket försöker att hålla nere lönerna. IT-branschen. Kontentan var ganska vettig. Och man pratade om bristen på utbildad (borde vara kompentent, men ordet utbildad användes...) personal i branschen. Man nämde även att det var få sökande till IT-utbildningar.
Och man konstaterade att det var färre som sökte än till Big Brother.
Ursäkta, backa bandet... Var det färre än som sökte till Big Brother? Vem kom på den jämförelsen? Vad ska den visa? Att Big Brother är populärare än IT? Att den utbildade IT-personalen flyr till Big Brother? Eller vad?
Kan någon förklara för mig vad någon tänkte när inslaget gjordes? Kommentera gärna om ni har några förslag...
Tidsändringsförslaget:
Idag var det ganska varmt ute. Det är sommartid. Sommatid = ljusa kvällar. Något mörkare mornar om man går upp tidigt. Men det är övergående. Ljuset är utan tvekan det bästa med sommaren.
Jag tror mig ha sagt det förut, men jag säger det igen: Jag tycker vi borde ha en till sommartidstimme om en månad eller så. Som det är nu så förskjuter vi mörkaste tiden på dygnet från 12 till 01 på natten. Mörkret håller sig alltså till lika stor del om båda sidor om detta klockslag. När då natten är t.ex. 8 timmar lång, blir det mörkt klockan 21 och ljust klockan 5. Vore det inte bättre om vi förskjöt det till 22 resp. 6? Eller som när natten är 4 timmar. Mörkt från 23 till 03. Vore det inte bättre med ljust fram till midnatt och soluppgång klockan 4? Ytterst få har nytta av ljuset mellan 03 och 04 vågar jag påstå.
Bra eller dålig idé? Kommentera.
Drömmarna:
Läser på e24 om ett nytt hastighetsrekordförsök. Denna gången på räls. 17 år sedan sist. Det är fransmän, och det är (hör och häpna) på vanlig räls (dvs vanlig sånär som på att den är lite längre och rakare än svenska genomsnittet).
Själv trodde jag att magnet tågen innehade rekordet, men så är alltså inte fallet. Även om magnettågen tydligen (enligt kommentarerna, som man iofs ofta ska ta med en nypa salt) är byggda för högre hastigheter.
Det är nåt visst med tåg. Det har jag nog alltid tyckt. Och det tycker nog många. Det är ett behagligt och verklighetsnära sätt att resa.Tågresandet har utan tvekan utvecklats på sistone. I Sverige pratar man om att börja provköra i 250km/h. Det franska tåget har tänkt knäcka 540km/h. Samma typ av spår.
Jag kan inte låta bli att fantisera lite kring vad ett tåg i 540km/h skulle innebära för största långdistanssträcka. Stockholm/Göteborg. Man borde kunna köra på dryga timmen. Det ställer iofs vissa krav på ombyggnationer längs vägen. Och som någon av kommentarerna kommenderar så måste man i praktiken inhägna spåret hela vägen för att inte få för mycket splatter på loket av vilt och annat konstigt som hittar upp på spåret...
Häftigast av allt vore nog ändå en tågbana upphöjd sisådär en 6-7 meter (varför just 6-7? jo för då kan vanliga fullhöjdslastbilar köra under) som gick genom det svenska landskapet. Det skulle kunna bli en riktig turistattraktion till och med. Även om huvudnyttan vore att transportera människor effektivt. Tyvärr är det knappast realistiskt med tanke på vår folkmängd. Dessutom skulle ingen politiker tordas ens försöka finansiera det hela. Åtminstone inte så länge som staten är delägare i SAS...
Bonushjärnsläpp:
Hade tänkte springa i söndags. Långt. På löpband. Men jag fick av någon anledning för mig att inspektera fötterna först, och upptäckte då att vad som ibland kännts lite svidande på hälen i själva verket var en blåsa. Den skulle naturligt vis den klåfinrige ägaren punktera för att tömma på var.
Efter det såg skinnet, som i dessa trakter blir ganska tjockt, ganska dött ut, så jag bestämde mig för att ta bort det med en liten sax. Mindre klokt kanske. Nu bildades vad som kan likans vid en mindre krater, och i botten rent och skärt kött... :) Svider det? Ibland...
Har med fotfil försökt att minska på kraterdjupet, men skulle behöva en fotrasp snarare än en fotfil. Nu sitter det iaf en compeed som ett trumskin över avgrunden. Fungerar över förväntan.
Tycker det är ofta som man får sådana här hjärnsläpp som man sedan ångrar...
Såg Aktuellt. Inget konstigt med det. Det var inslag om strejkvarslet inom handeln. En process som troligtvis är lika dålig propaganda för svenskt näringsliv som när herr Treschkow uttalade sig för några månader sedan...
Det följde ett reportage om en bransch där facket försöker att hålla nere lönerna. IT-branschen. Kontentan var ganska vettig. Och man pratade om bristen på utbildad (borde vara kompentent, men ordet utbildad användes...) personal i branschen. Man nämde även att det var få sökande till IT-utbildningar.
Och man konstaterade att det var färre som sökte än till Big Brother.
Ursäkta, backa bandet... Var det färre än som sökte till Big Brother? Vem kom på den jämförelsen? Vad ska den visa? Att Big Brother är populärare än IT? Att den utbildade IT-personalen flyr till Big Brother? Eller vad?
Kan någon förklara för mig vad någon tänkte när inslaget gjordes? Kommentera gärna om ni har några förslag...
Tidsändringsförslaget:
Idag var det ganska varmt ute. Det är sommartid. Sommatid = ljusa kvällar. Något mörkare mornar om man går upp tidigt. Men det är övergående. Ljuset är utan tvekan det bästa med sommaren.
Jag tror mig ha sagt det förut, men jag säger det igen: Jag tycker vi borde ha en till sommartidstimme om en månad eller så. Som det är nu så förskjuter vi mörkaste tiden på dygnet från 12 till 01 på natten. Mörkret håller sig alltså till lika stor del om båda sidor om detta klockslag. När då natten är t.ex. 8 timmar lång, blir det mörkt klockan 21 och ljust klockan 5. Vore det inte bättre om vi förskjöt det till 22 resp. 6? Eller som när natten är 4 timmar. Mörkt från 23 till 03. Vore det inte bättre med ljust fram till midnatt och soluppgång klockan 4? Ytterst få har nytta av ljuset mellan 03 och 04 vågar jag påstå.
Bra eller dålig idé? Kommentera.
Drömmarna:
Läser på e24 om ett nytt hastighetsrekordförsök. Denna gången på räls. 17 år sedan sist. Det är fransmän, och det är (hör och häpna) på vanlig räls (dvs vanlig sånär som på att den är lite längre och rakare än svenska genomsnittet).
Själv trodde jag att magnet tågen innehade rekordet, men så är alltså inte fallet. Även om magnettågen tydligen (enligt kommentarerna, som man iofs ofta ska ta med en nypa salt) är byggda för högre hastigheter.
Det är nåt visst med tåg. Det har jag nog alltid tyckt. Och det tycker nog många. Det är ett behagligt och verklighetsnära sätt att resa.Tågresandet har utan tvekan utvecklats på sistone. I Sverige pratar man om att börja provköra i 250km/h. Det franska tåget har tänkt knäcka 540km/h. Samma typ av spår.
Jag kan inte låta bli att fantisera lite kring vad ett tåg i 540km/h skulle innebära för största långdistanssträcka. Stockholm/Göteborg. Man borde kunna köra på dryga timmen. Det ställer iofs vissa krav på ombyggnationer längs vägen. Och som någon av kommentarerna kommenderar så måste man i praktiken inhägna spåret hela vägen för att inte få för mycket splatter på loket av vilt och annat konstigt som hittar upp på spåret...
Häftigast av allt vore nog ändå en tågbana upphöjd sisådär en 6-7 meter (varför just 6-7? jo för då kan vanliga fullhöjdslastbilar köra under) som gick genom det svenska landskapet. Det skulle kunna bli en riktig turistattraktion till och med. Även om huvudnyttan vore att transportera människor effektivt. Tyvärr är det knappast realistiskt med tanke på vår folkmängd. Dessutom skulle ingen politiker tordas ens försöka finansiera det hela. Åtminstone inte så länge som staten är delägare i SAS...
Bonushjärnsläpp:
Hade tänkte springa i söndags. Långt. På löpband. Men jag fick av någon anledning för mig att inspektera fötterna först, och upptäckte då att vad som ibland kännts lite svidande på hälen i själva verket var en blåsa. Den skulle naturligt vis den klåfinrige ägaren punktera för att tömma på var.
Efter det såg skinnet, som i dessa trakter blir ganska tjockt, ganska dött ut, så jag bestämde mig för att ta bort det med en liten sax. Mindre klokt kanske. Nu bildades vad som kan likans vid en mindre krater, och i botten rent och skärt kött... :) Svider det? Ibland...
Har med fotfil försökt att minska på kraterdjupet, men skulle behöva en fotrasp snarare än en fotfil. Nu sitter det iaf en compeed som ett trumskin över avgrunden. Fungerar över förväntan.
Tycker det är ofta som man får sådana här hjärnsläpp som man sedan ångrar...
Krater
Öl vs. Vin
I fredags var jag på Terrenos Vinotek. På dejt.
Vinotek. Samling av vin. Konceptet går ut på att man köper kort i olika valörer (100, 300 eller 500kr) och stoppar in i automaten för att sedan få 4cl vin per knapptryck. Olika många kronor dras från kortet beroende på vin.
Ganska kul koncept. Trevlig atmosfär. Såhär i efterhand kan jag ju räkna ut att det inte var något billigt sätt att dricka vin. Men som sagt, kul. Sortimentet var så att det räckte för kvällen. Jag han prova viner vars smakbeskrivning innehöll formuleringar såsom "brännt gummi" och "gris"(?)!.
Maten mycket bra också, även om jag kanske hellre sett carpaccion serverad utan krämig vitlöksdressing...
Själva dejten blev väl inte riktigt enligt förhoppning. Men jag börjar vänja mig...
Dagen har jag tillbringat i lägenheten. Ömsom vid datorn, ömsom vid flightcasen. Har satt ihop vad som kanske skulle kunna bli en bra mix. Testmixade, och de känndes hyffsat. Nu gäller det bara att "sätta" den...
Sen blev det öl på söder med J&J. Oliver Twist. Provade lite olika öl i vanlig ordning.
Bland annat "Left hand" stout.
J. köpte en öl med instruktioner till bartenderna att vederbörande drack "svår öl och mörk öl" (med reservation för felcitering) och att vederbörande skulle få något nytt, varpå bartendern var på väg att hälla upp just en Left hand. "Nej, han började kvällen med en sån..." blev svaret.
Istället blev det en till synes rysk falsköl. En stout. En "Old Rasputing Russian Imperial Stout". Riktigt god måste jag som stout/porter-fantast säga. Men etiketten avslöjade snabbt att denna namnet till trots var amerikansk(!). (Vilket också påpekades av bartendern vid beställning kan tilläggas.)
Vinotek. Samling av vin. Konceptet går ut på att man köper kort i olika valörer (100, 300 eller 500kr) och stoppar in i automaten för att sedan få 4cl vin per knapptryck. Olika många kronor dras från kortet beroende på vin.
Ganska kul koncept. Trevlig atmosfär. Såhär i efterhand kan jag ju räkna ut att det inte var något billigt sätt att dricka vin. Men som sagt, kul. Sortimentet var så att det räckte för kvällen. Jag han prova viner vars smakbeskrivning innehöll formuleringar såsom "brännt gummi" och "gris"(?)!.
Maten mycket bra också, även om jag kanske hellre sett carpaccion serverad utan krämig vitlöksdressing...
Själva dejten blev väl inte riktigt enligt förhoppning. Men jag börjar vänja mig...
Dagen har jag tillbringat i lägenheten. Ömsom vid datorn, ömsom vid flightcasen. Har satt ihop vad som kanske skulle kunna bli en bra mix. Testmixade, och de känndes hyffsat. Nu gäller det bara att "sätta" den...
Sen blev det öl på söder med J&J. Oliver Twist. Provade lite olika öl i vanlig ordning.
Bland annat "Left hand" stout.
J. köpte en öl med instruktioner till bartenderna att vederbörande drack "svår öl och mörk öl" (med reservation för felcitering) och att vederbörande skulle få något nytt, varpå bartendern var på väg att hälla upp just en Left hand. "Nej, han började kvällen med en sån..." blev svaret.
Istället blev det en till synes rysk falsköl. En stout. En "Old Rasputing Russian Imperial Stout". Riktigt god måste jag som stout/porter-fantast säga. Men etiketten avslöjade snabbt att denna namnet till trots var amerikansk(!). (Vilket också påpekades av bartendern vid beställning kan tilläggas.)
Rysk eller amerikansk?
Köpings kändiselit, stulna skämt och oläsbara böcker
Var på jobb i Köping. Höll kurs. Första dagen avslutade vi med att gå ut och spela lite bowling och äta.
Väl inne i bowlinghallen blev jag snabbt informerad om att Köpings kändiselit var där och spelade. Ja, både Tobbe, Micke, Linda och Mats var där. Och ett gäng till. Vissa duktigare än andra.
Det är nog så nära kändisskådning man kommer i Köping. En av dem är ju tydligen vald till årets kvinna dessutom.
I lördags fick jag besök av killarna med sinne för tid, planering, marginaler och otur. Vi började på Vildmarksmässan i Älvsjö. Förväntningarna var väl inte så högt ställda. En ganska trevlig mässa får man säga med mycket gemyt. Det var väggklättring, kajakmaskiner (!!!), och fullskaligt flugfiske. Runda bastustugor, segelflyg, hemslöjd, läderprylar och allt möjligt ätbart. Tyvärr var det väl inte så hemskt mycket "matnyttigt" för mig.
De stora drakarna lyste med sin frånvaro. Något jag känner igen från mässor i andra branscher...
Hade gärna sett fler tält, sovsäckar, ryggsäckar och funktionskläder från de stora märkena. Men i deras frånvaro passade uppstickarna på att synas.
Jag var även och lyssnade på två föreläsare. Först Fredrik Sträng. Killen som klarade "Seven Summits" på ny rekordtid. Som föredragshållare var han inte så kul. Det blev mest nåt mellanting mellan skådspelare och ståuppkomiker, vilket han inte gör sig som. När han dessutom har stulna vitsar blir det nästan lite pinsamt att lyssna på honom....
Den andre var Janne Corax. En mer erfaren äventyrare med lite mer avspänd berättarstil. Mindre show, mer berättelse. Betydligt bättre!
Efter det blev det efter lite farsartad kollektiv hemtransport lite bastu, varpå vi pga tidsnöd fick ta taxi ner till stan och Texas Longhorn. Där fick jag mig en länge efterlängtad 400g New York Striploin Steak. Rare. Precis som jag vill ha den. Denna gång var den dessutom inte kylskåpskall i mitten...
Sedan promenerade vi till Grodan, där Ida Engberg följt av Dinky från New York höll dansgolvet igång. Helt OK musik.
De spelade båda mycket av den musik jag lyssnar på just nu. Efter ett tag gjorde sig åldern påminnd hos gästerna och hemresan blev ett faktum.
Efter en rekordsnabb sorti morgonen efter kunde jag avnjuta söndagslunken helt på egen hand.
Till sist tänkte jag berätta om några roliga observationer från massmedia:
Vi har väl alla hört talas om kvinnan med svanarna i lägenheten.
Nu har man hittat en familj i Malmö som vid vräkningen visade sig ha en ponny i lägenheten(!)
Som Robert Gustavsson en gång sagt: "Skulle vi basera våra sketcher på verkligheten skulle folk inte tro det är sannt"
Ytterligare ett exempel på det är från dagens tidning där det berättas om en flygning mellan London och New Dehli där en kvinna avlider under flygturen.
Hon förflyttas från andra till första klass där hon spänns fast och stöttas upp av kuddar. En gråtande dotter placeras i stolen intill...
Pga turbulensen glider kroppen ner på golvet flera gånger.
I mina öron låter det som nåt i klass med Mr Bean...
Flygbolaget ber nu om ursäkt. Samtidigt vet jag inte riktigt vad de skulle ha gjort annorlunda. Inte lätt att stanna och lasta om till bagageutrymmet.
Till sist kunde jag med viss stolthet notera i söndagens kulturdel av SvD att det finns en nyupprättad lista över böcker som betraktas som oläsbara. Där återfinns bland annat David Beckhams biografi My Side på tredje plats.
Etta kommer en bok av Stephen Hawking som heter A brief history of time. En bok om teoretisk fysik och fenomenet tiden. En bok som jag har. Och en bok som jag läst! Och en gång i tiden till större delen förstod.
Pinsamt nog måste jag säga att fysikhjärnan inte gymnastiserats särskilt mycket de senare åren... Det som var mitt favoritämne i skolan en gång i tiden...
Väl inne i bowlinghallen blev jag snabbt informerad om att Köpings kändiselit var där och spelade. Ja, både Tobbe, Micke, Linda och Mats var där. Och ett gäng till. Vissa duktigare än andra.
Det är nog så nära kändisskådning man kommer i Köping. En av dem är ju tydligen vald till årets kvinna dessutom.
I lördags fick jag besök av killarna med sinne för tid, planering, marginaler och otur. Vi började på Vildmarksmässan i Älvsjö. Förväntningarna var väl inte så högt ställda. En ganska trevlig mässa får man säga med mycket gemyt. Det var väggklättring, kajakmaskiner (!!!), och fullskaligt flugfiske. Runda bastustugor, segelflyg, hemslöjd, läderprylar och allt möjligt ätbart. Tyvärr var det väl inte så hemskt mycket "matnyttigt" för mig.
De stora drakarna lyste med sin frånvaro. Något jag känner igen från mässor i andra branscher...
Hade gärna sett fler tält, sovsäckar, ryggsäckar och funktionskläder från de stora märkena. Men i deras frånvaro passade uppstickarna på att synas.
Jag var även och lyssnade på två föreläsare. Först Fredrik Sträng. Killen som klarade "Seven Summits" på ny rekordtid. Som föredragshållare var han inte så kul. Det blev mest nåt mellanting mellan skådspelare och ståuppkomiker, vilket han inte gör sig som. När han dessutom har stulna vitsar blir det nästan lite pinsamt att lyssna på honom....
Den andre var Janne Corax. En mer erfaren äventyrare med lite mer avspänd berättarstil. Mindre show, mer berättelse. Betydligt bättre!
Efter det blev det efter lite farsartad kollektiv hemtransport lite bastu, varpå vi pga tidsnöd fick ta taxi ner till stan och Texas Longhorn. Där fick jag mig en länge efterlängtad 400g New York Striploin Steak. Rare. Precis som jag vill ha den. Denna gång var den dessutom inte kylskåpskall i mitten...
Sedan promenerade vi till Grodan, där Ida Engberg följt av Dinky från New York höll dansgolvet igång. Helt OK musik.
De spelade båda mycket av den musik jag lyssnar på just nu. Efter ett tag gjorde sig åldern påminnd hos gästerna och hemresan blev ett faktum.
Efter en rekordsnabb sorti morgonen efter kunde jag avnjuta söndagslunken helt på egen hand.
Till sist tänkte jag berätta om några roliga observationer från massmedia:
Vi har väl alla hört talas om kvinnan med svanarna i lägenheten.
Nu har man hittat en familj i Malmö som vid vräkningen visade sig ha en ponny i lägenheten(!)
Som Robert Gustavsson en gång sagt: "Skulle vi basera våra sketcher på verkligheten skulle folk inte tro det är sannt"
Ytterligare ett exempel på det är från dagens tidning där det berättas om en flygning mellan London och New Dehli där en kvinna avlider under flygturen.
Hon förflyttas från andra till första klass där hon spänns fast och stöttas upp av kuddar. En gråtande dotter placeras i stolen intill...
Pga turbulensen glider kroppen ner på golvet flera gånger.
I mina öron låter det som nåt i klass med Mr Bean...
Flygbolaget ber nu om ursäkt. Samtidigt vet jag inte riktigt vad de skulle ha gjort annorlunda. Inte lätt att stanna och lasta om till bagageutrymmet.
Till sist kunde jag med viss stolthet notera i söndagens kulturdel av SvD att det finns en nyupprättad lista över böcker som betraktas som oläsbara. Där återfinns bland annat David Beckhams biografi My Side på tredje plats.
Etta kommer en bok av Stephen Hawking som heter A brief history of time. En bok om teoretisk fysik och fenomenet tiden. En bok som jag har. Och en bok som jag läst! Och en gång i tiden till större delen förstod.
Pinsamt nog måste jag säga att fysikhjärnan inte gymnastiserats särskilt mycket de senare åren... Det som var mitt favoritämne i skolan en gång i tiden...
En svårläst tjomme
Typiskt svenskt?
När nu huvudstaden helt bytt från böljande vågor till ettor och nollor (som egentligen också går som vågor i luften) så har detta uppmärksammats som aldrig förr i media.
Som till exempel följande bild från DN.se
Det kanske bara är jag som reagerar, men är det inte större ståhej när det gamla och omoderna stängs av än när det nya och moderna aktiveras? Har inget minne av motsvarande uppmärksamhet när ettorna och nollorna började sändas.
Är inte det ganska typiskt svensk? Lite bakåtsträvande på nåt sätt...
Som till exempel följande bild från DN.se
Det kanske bara är jag som reagerar, men är det inte större ståhej när det gamla och omoderna stängs av än när det nya och moderna aktiveras? Har inget minne av motsvarande uppmärksamhet när ettorna och nollorna började sändas.
Är inte det ganska typiskt svensk? Lite bakåtsträvande på nåt sätt...
Man får ju skämmas...
Jag erkänner. Jag tittade, lite, på riksspektaklet på TV ikväll. Omröstningen. Mest för att se Gustafsson som dansbands-Roland från Torsk på Tallinn. Detta var dock en stor besvikelse.
När det gäller själva tävlingen kan jag väl säga att jag tror jag tycker rätt låt vann. Och det var lite kul att Tommy Nilsson slutade på noll. Frågan är vad som är värst. Att få en (1) poäng, eller att får noll. Jag är inte helt säker.
När väl tittarrösterna skulle presenteras blev man ju nästan upprörd. Över två miljoner svenskar hade ringt och röstat. Av detta hade fem miljoner (lite drygt) kronor i välgörenhet genererats. Slår man ut det per tittare blir det......inte så mycket... Det är garanterat inte ens i närheten av t.ex. värdet av den pant som alla dryckesbehållare som tömdes under programmets gång var värd. 2:50,- per röstande tittare! Ynkligt. Hur SVT över huvudtaget kan erbjuda ett snålnummer (4kr istället för 10, eller vad det var...) är ett mysterium. Är det för att folk ska ha chans att känna sig duktiga? Uppenbarligen inte så många som tog den....
Som sagt...
När det gäller själva tävlingen kan jag väl säga att jag tror jag tycker rätt låt vann. Och det var lite kul att Tommy Nilsson slutade på noll. Frågan är vad som är värst. Att få en (1) poäng, eller att får noll. Jag är inte helt säker.
När väl tittarrösterna skulle presenteras blev man ju nästan upprörd. Över två miljoner svenskar hade ringt och röstat. Av detta hade fem miljoner (lite drygt) kronor i välgörenhet genererats. Slår man ut det per tittare blir det......inte så mycket... Det är garanterat inte ens i närheten av t.ex. värdet av den pant som alla dryckesbehållare som tömdes under programmets gång var värd. 2:50,- per röstande tittare! Ynkligt. Hur SVT över huvudtaget kan erbjuda ett snålnummer (4kr istället för 10, eller vad det var...) är ett mysterium. Är det för att folk ska ha chans att känna sig duktiga? Uppenbarligen inte så många som tog den....
Som sagt...
Omogen maskinpåpuckling och lyxiga matrester
Är lite besviken på att det inte ser ut att bli mer än ett ynka pass skidskoåkning i år.
Det är nog Max också.
Sprang dryga 15km på gymmet på eftermiddagen idag. Konditionsmässigt gick det ganska bra, men första löpbandet la av efter dryga 8km, så konditionsmätningen gick åt h-lv-te... Det blev lite könsord och en välriktad örfil till maskinen innan jag hoppade över till bandet intill... Inte så "moget" kanske, men i stundens hetta kändes det väldigt frustrerande...
Sprang på ungefär 80 minuter. Siktade först på 75. Det känns ändå bra eftersom jag fullföljde det utan större plågor, vilket får ses som ett gott tecken.
Väl hemma var det läge att äta, och det blev nästan lite lyxmat, kändes det som. Potatiskaka som varit fryst sedan förra helgen, med svampsås (också från förra helgen) samt en redig majskycklingfilé. Fan vet om det inte är potatiskakan som är det bästa i kompositionen. Fruktansvärt goda rester är det iaf... :)
Det är nog Max också.
Sprang dryga 15km på gymmet på eftermiddagen idag. Konditionsmässigt gick det ganska bra, men första löpbandet la av efter dryga 8km, så konditionsmätningen gick åt h-lv-te... Det blev lite könsord och en välriktad örfil till maskinen innan jag hoppade över till bandet intill... Inte så "moget" kanske, men i stundens hetta kändes det väldigt frustrerande...
Sprang på ungefär 80 minuter. Siktade först på 75. Det känns ändå bra eftersom jag fullföljde det utan större plågor, vilket får ses som ett gott tecken.
Väl hemma var det läge att äta, och det blev nästan lite lyxmat, kändes det som. Potatiskaka som varit fryst sedan förra helgen, med svampsås (också från förra helgen) samt en redig majskycklingfilé. Fan vet om det inte är potatiskakan som är det bästa i kompositionen. Fruktansvärt goda rester är det iaf... :)
Ännu en vecka till ända...
Åkte till Oslo i måndags. Skulle hålla kurs. Tränade lite löpning på SATS och gick sedan för att äta. Det tilltänkta stället var stängt för ombyggnad så det fick bli en lite sportbar runt hörnet från hotellet. Det är lite lustigt i Norge, för krogbranchen verkar nästan myllra av svenskar. Och inne på sportbaren visade man allsvensk ishockey. Alltså inte allnorsk, utan allsvensk. Både svenskar och norrmän i publiken. Tänk att norrmännen tycker sånt är kul. När tittar vi svenskar på norsk inhemsk idrott?
Kursandet gick bra, men man känner att det tär på halsen att stå och prata hela dagen med röstläget något högre än vanligt (volymmässigt alltså...) i hopp om att höras bättre till bakre raden. När jag kom tillbaka till hotellet hade jag ingen större lust med att äta på sportbaren igen, även om jag fick en utsökt enchillada dagen innan (klart högre ambitioner från kocken än jag hade räknat med på ett sånt hak).
Så jag gick in på Luca's Deli (typ 7-eleven) och köpte ett paket sushi och lite mineralvatten. Fick ju en mindre chock när jag upptäckte att paketet (som visserligen var med typ 18 bitar) kostade 156 kronor. Norska! Men jag hämtade mig snabbt. Det var ju gott iaf.
Morgonen därpå upptäckte jag att väckarklockan i nya mobilen inte fungerar riktigt som jag trodde. Den ringde nämligen inte, eftersom man ska ställa in veckodag också. Den stod på gårdagens. Som tur är var det alarm på kalenderbokningarna. Så det fick bli en blixtdusch och taxi. Jag hann till kursen, som dessutom skulle börja lite tidigare efter mina önskemål och rekommendationer.
På vägen hem till Sverige och Stockholm stod jag som bäst och valde bland champagnerna på Gardemoen (måste ju fylla på lite efter förra helgens bartömning...) när brandlarmet gick. Det, kära läsare, var bland det sämsta jag varit med om. Det påkallade inte särskilt mycket uppmärksamhet. Folk tog det väldigt lugnt och man kunde se att de flesta tänkte ungefär som jag: Måste vi verkligen agera? Det är ju säkerligen falsklarm eller en brand som någon kan blåsa ut för hand.... Personalen instruerade folk att lämna sina korgar i butiken och bege sig till nödutgången. Jag gick först, och kom till en dörr som var stängd. Det var bara att "krossa" glaset till dörröppnarknappen och börja gå ut på bryggan. Ut genom en nöddörr, ner för en trappa och ut på planen där flygplanen parkerar. Vi var några stycken till slut. Efter ett tag började vi kolla hur vi kunde ta oss in igen. De flesta visste väl liksom att det inte skulle bli en lång övning. Då visade det sig att vi inte kunde komma in igen genom den dörr vi gått ut genom. Jag lyckades hitta en bakväg, men blev något förvånad när jag upptäckte att dörren vi gått ut genom nu inte gick att gå ut genom ens inifrån, utan att krossa ytterligare ett knappglas. Sagt och gjort.
Samtidigt kunde jag höra att brandlarmet avblåsts i högtalarsystemet.
Det riktigt bisarra uppstod när vi kom in i terminalen igen. Där stod folk och köpte fika. Några satt och drack öl i godan ro. Inte så seriöst och förtroendeingivande från OSL:s sida... Stålschalusiet till taxfree-avdelningen var nerfällt och folk radade upp sig utan för som inför värsta kollektionsreleasen på HM... Skattefrisprit är fortfarande väldigt högt på listan för resenärerna. Även när det är brandlarm.
Det slutade med två flaskor Laurent-Perrier 10 årig Millésimé, som jag innan brandövningen, hört en säljare rekommendera som bästa köp till en annan kund. Säljaren i fråga kom fram till mig när jag precis plockat flaskorna och påpekade vilket bra val jag gjort. Tre gånger. Minst. Det är försäljning och marknadsföring det. Berätta för dina kunder vilket bra val de gjort.
Väl hemma var det dags för nästa kurs. Två dagar. Den ena för första gången. Hade planerat förberedelser på en dag eller så innan, men pga annat blev dett aldrig av. Det slutade med att jag skissade ner några punker på ett papper under 15 minuter innan jag stängde ögonen på onsdagskvällen. Kursen gick utmärkt. Sådana upptäckter är sköna. Att upptäcka att man faktiskt klarar mer än man tror med lite improvisation.
På kvällen blev det den senaste i raden av dejter. Inget napp denna gång heller. Ska det vara så svårt att hitta den rätte? Tydligen...
När arbetsveckan var till ända blev det öl på Bishop's med T&C. Länge sedan sist.
Nu sitter jag här och har läst tidningen och druckit cappucino och funderar på hur mycket gröt jag ska laga. Planen är att springa åtminstone 15km på gymmet idag. Med rådande väder är det ju nästan så att man borde springa ute. Men det är knepigt med klädsel tycker jag. Man svettas ju en hel del. Och det är nog lätt att bli förkyld om man misslyckas med klädseln...
Sen blir det nog lite tid vid mixern och skivspelarna...
Kursandet gick bra, men man känner att det tär på halsen att stå och prata hela dagen med röstläget något högre än vanligt (volymmässigt alltså...) i hopp om att höras bättre till bakre raden. När jag kom tillbaka till hotellet hade jag ingen större lust med att äta på sportbaren igen, även om jag fick en utsökt enchillada dagen innan (klart högre ambitioner från kocken än jag hade räknat med på ett sånt hak).
Så jag gick in på Luca's Deli (typ 7-eleven) och köpte ett paket sushi och lite mineralvatten. Fick ju en mindre chock när jag upptäckte att paketet (som visserligen var med typ 18 bitar) kostade 156 kronor. Norska! Men jag hämtade mig snabbt. Det var ju gott iaf.
Morgonen därpå upptäckte jag att väckarklockan i nya mobilen inte fungerar riktigt som jag trodde. Den ringde nämligen inte, eftersom man ska ställa in veckodag också. Den stod på gårdagens. Som tur är var det alarm på kalenderbokningarna. Så det fick bli en blixtdusch och taxi. Jag hann till kursen, som dessutom skulle börja lite tidigare efter mina önskemål och rekommendationer.
På vägen hem till Sverige och Stockholm stod jag som bäst och valde bland champagnerna på Gardemoen (måste ju fylla på lite efter förra helgens bartömning...) när brandlarmet gick. Det, kära läsare, var bland det sämsta jag varit med om. Det påkallade inte särskilt mycket uppmärksamhet. Folk tog det väldigt lugnt och man kunde se att de flesta tänkte ungefär som jag: Måste vi verkligen agera? Det är ju säkerligen falsklarm eller en brand som någon kan blåsa ut för hand.... Personalen instruerade folk att lämna sina korgar i butiken och bege sig till nödutgången. Jag gick först, och kom till en dörr som var stängd. Det var bara att "krossa" glaset till dörröppnarknappen och börja gå ut på bryggan. Ut genom en nöddörr, ner för en trappa och ut på planen där flygplanen parkerar. Vi var några stycken till slut. Efter ett tag började vi kolla hur vi kunde ta oss in igen. De flesta visste väl liksom att det inte skulle bli en lång övning. Då visade det sig att vi inte kunde komma in igen genom den dörr vi gått ut genom. Jag lyckades hitta en bakväg, men blev något förvånad när jag upptäckte att dörren vi gått ut genom nu inte gick att gå ut genom ens inifrån, utan att krossa ytterligare ett knappglas. Sagt och gjort.
Samtidigt kunde jag höra att brandlarmet avblåsts i högtalarsystemet.
Det riktigt bisarra uppstod när vi kom in i terminalen igen. Där stod folk och köpte fika. Några satt och drack öl i godan ro. Inte så seriöst och förtroendeingivande från OSL:s sida... Stålschalusiet till taxfree-avdelningen var nerfällt och folk radade upp sig utan för som inför värsta kollektionsreleasen på HM... Skattefrisprit är fortfarande väldigt högt på listan för resenärerna. Även när det är brandlarm.
Det slutade med två flaskor Laurent-Perrier 10 årig Millésimé, som jag innan brandövningen, hört en säljare rekommendera som bästa köp till en annan kund. Säljaren i fråga kom fram till mig när jag precis plockat flaskorna och påpekade vilket bra val jag gjort. Tre gånger. Minst. Det är försäljning och marknadsföring det. Berätta för dina kunder vilket bra val de gjort.
Väl hemma var det dags för nästa kurs. Två dagar. Den ena för första gången. Hade planerat förberedelser på en dag eller så innan, men pga annat blev dett aldrig av. Det slutade med att jag skissade ner några punker på ett papper under 15 minuter innan jag stängde ögonen på onsdagskvällen. Kursen gick utmärkt. Sådana upptäckter är sköna. Att upptäcka att man faktiskt klarar mer än man tror med lite improvisation.
På kvällen blev det den senaste i raden av dejter. Inget napp denna gång heller. Ska det vara så svårt att hitta den rätte? Tydligen...
När arbetsveckan var till ända blev det öl på Bishop's med T&C. Länge sedan sist.
Nu sitter jag här och har läst tidningen och druckit cappucino och funderar på hur mycket gröt jag ska laga. Planen är att springa åtminstone 15km på gymmet idag. Med rådande väder är det ju nästan så att man borde springa ute. Men det är knepigt med klädsel tycker jag. Man svettas ju en hel del. Och det är nog lätt att bli förkyld om man misslyckas med klädseln...
Sen blir det nog lite tid vid mixern och skivspelarna...
Ännu en lyckad middag...
Favorit i repris brukar man säga.
Jag har längtat i över ett år.
Gjorde samma middag som i februari förra året. Det kan du läsa om här!
Samma stress. Samma shoppingrutiner. Åter igen en glömd ingrediens. Denna gång maizenamjöl istället för sirap.
Men lika gott!
M&P och J&P stod för sällskapet. Vi började med bastu, där damerna prövade nåt nytt: Champagne i bastun....
Varför inte?
Matlagningen tog sin lilla tid. Men det var det värt. Och det tror jag att alla stämmer in i.
Denna gång blev det en flaska Bonnaire till förrätten, och Lehmanns Barossa till huvudrätten efter rekommendation från Aftonbladet av alla källor... Ett mycket gott val!
Efter middagen spelade vi spel. Jag hade varit och köpt "Kampen mellan kvinna och man, Rond 2". Det var kul, även om det kanske blev lite sent för att engagemanget skulle vara på topp. Till detta var det dags för något annat som väntat närmare ett år. J. och jag skulle dricka Sam Adams Trippelbock (som jag skrev om här).
Det visade sig dock vara lite för hardcore för en av oss. Denna gång drack jag den dock rumstempererad. Och återigen var intrycket: portvin.
Nu återstår att se vem jag ska sätta på prov med den tredje och sista flaskan... A? E?
Kvällen avslutades i köket, där jag och M. satt och pratade till dryga tretiden.
Jag har dock lärt mig att man ska passa sig för småbarnsföräldrar. De är tydligen grymt morgonpigga...
När vi väl kom upp fick vi börja med att diska upp slagfältet i köket. Sen blev det en lugn söndagsfrukost.
Och nu sitter jag här, en underbart lugn söndagseftermiddag, och bloggar. För första gången på över en månad.
Jag har längtat i över ett år.
Gjorde samma middag som i februari förra året. Det kan du läsa om här!
Samma stress. Samma shoppingrutiner. Åter igen en glömd ingrediens. Denna gång maizenamjöl istället för sirap.
Men lika gott!
M&P och J&P stod för sällskapet. Vi började med bastu, där damerna prövade nåt nytt: Champagne i bastun....
Varför inte?
Matlagningen tog sin lilla tid. Men det var det värt. Och det tror jag att alla stämmer in i.
Denna gång blev det en flaska Bonnaire till förrätten, och Lehmanns Barossa till huvudrätten efter rekommendation från Aftonbladet av alla källor... Ett mycket gott val!
Efter middagen spelade vi spel. Jag hade varit och köpt "Kampen mellan kvinna och man, Rond 2". Det var kul, även om det kanske blev lite sent för att engagemanget skulle vara på topp. Till detta var det dags för något annat som väntat närmare ett år. J. och jag skulle dricka Sam Adams Trippelbock (som jag skrev om här).
Det visade sig dock vara lite för hardcore för en av oss. Denna gång drack jag den dock rumstempererad. Och återigen var intrycket: portvin.
Nu återstår att se vem jag ska sätta på prov med den tredje och sista flaskan... A? E?
Kvällen avslutades i köket, där jag och M. satt och pratade till dryga tretiden.
Jag har dock lärt mig att man ska passa sig för småbarnsföräldrar. De är tydligen grymt morgonpigga...
När vi väl kom upp fick vi börja med att diska upp slagfältet i köket. Sen blev det en lugn söndagsfrukost.
Och nu sitter jag här, en underbart lugn söndagseftermiddag, och bloggar. För första gången på över en månad.
Plocka upp tråden...
Nu var det länge sedan sist. Några av er har kanske funderat. Undrat. Dragit slutsater.
Ett tag saknade jag inspiration. Men mest har det berott på att jag prioriterat annat.
Det har i alla fall hänt en del.
Jag har äntligen fått mitt bord... Men det satt långt inne. Har fått prata med flertalet personer på Asko, den ena mindre ansvarstagande än den andra. Till slut gick ordern igenom, och jag betalade in hela summan inklusive hemkörning. Sen blev det försenat, och när det väl dök upp kunde de inte köra hem det i tid. Det slutade med att jag en lunch fick låna kollegans bil och åka och hämta bordet själv och konka upp det i lägenheten.
Det som brådskade var besök av P & D.
Det blev bastu, middag och allmänt ljug.
Sen har jag varit på lumpar-reunion. Det var kul! Framför allt för att se vad det blivit av alla. Det blev utgång på kvällen. Först mongolisk barbeque, och sedan gick vi till Solidaritet. Första gången för mig. Inte särskilt kul måste jag säga. Det enda positiva var väl att jag kunde konstatera att även riktigt kassa DJ:s får spela på vissa ställen...
Sen var jag på Berns på Mondaybar XL och lyssnade på Ferry Corsten med T. Tyvärr blev det en jättestor besvikelse. Ferry visade sig ha glömt vad som gör Ferry till Ferry. Udden i musiken var som bortblåst, och allt som levererades av tråktrance. Ljudet i lokalen var inte särskilt bra heller. Kanske är svårt att få till. Kanske har de begränsningar. Har nyligen fått reda på att nästa stora tillställning som MB hade planerat där nu är flyttat till annan lokal för att ha bättre kontroll över ljudet bland annat.
Dock ska det nämnas att stämningen i övrigt var på topp, och att lokalerna rent visuellt var magnifika för ett sådant event. Och ljussättningen som Mondaybar hade fixat var bland det bästa jag sett.
Men mest var det alltså Ferry själv som sabbade...
Sen har jag åkt årets första skridskor! Med Max i Björnösundet. Bra is och väder. Tyvärr orkar inte Max dra full under den tid det tar, vilket är förståeligt. Så den riktiga frihetskänslan med de höga farterna uteblev. Hoppas att det blir fler tillfällen innan våren är här permanent.
Och så har det blivit en hel del ny musik från Beatport... Mums!
Ett tag saknade jag inspiration. Men mest har det berott på att jag prioriterat annat.
Det har i alla fall hänt en del.
Jag har äntligen fått mitt bord... Men det satt långt inne. Har fått prata med flertalet personer på Asko, den ena mindre ansvarstagande än den andra. Till slut gick ordern igenom, och jag betalade in hela summan inklusive hemkörning. Sen blev det försenat, och när det väl dök upp kunde de inte köra hem det i tid. Det slutade med att jag en lunch fick låna kollegans bil och åka och hämta bordet själv och konka upp det i lägenheten.
Det som brådskade var besök av P & D.
Det blev bastu, middag och allmänt ljug.
Sen har jag varit på lumpar-reunion. Det var kul! Framför allt för att se vad det blivit av alla. Det blev utgång på kvällen. Först mongolisk barbeque, och sedan gick vi till Solidaritet. Första gången för mig. Inte särskilt kul måste jag säga. Det enda positiva var väl att jag kunde konstatera att även riktigt kassa DJ:s får spela på vissa ställen...
Sen var jag på Berns på Mondaybar XL och lyssnade på Ferry Corsten med T. Tyvärr blev det en jättestor besvikelse. Ferry visade sig ha glömt vad som gör Ferry till Ferry. Udden i musiken var som bortblåst, och allt som levererades av tråktrance. Ljudet i lokalen var inte särskilt bra heller. Kanske är svårt att få till. Kanske har de begränsningar. Har nyligen fått reda på att nästa stora tillställning som MB hade planerat där nu är flyttat till annan lokal för att ha bättre kontroll över ljudet bland annat.
Dock ska det nämnas att stämningen i övrigt var på topp, och att lokalerna rent visuellt var magnifika för ett sådant event. Och ljussättningen som Mondaybar hade fixat var bland det bästa jag sett.
Men mest var det alltså Ferry själv som sabbade...
Sen har jag åkt årets första skridskor! Med Max i Björnösundet. Bra is och väder. Tyvärr orkar inte Max dra full under den tid det tar, vilket är förståeligt. Så den riktiga frihetskänslan med de höga farterna uteblev. Hoppas att det blir fler tillfällen innan våren är här permanent.
Och så har det blivit en hel del ny musik från Beatport... Mums!
