illectric

Åkte till Oslo i måndags. Skulle hålla kurs. Tränade lite löpning på SATS och gick sedan för att äta. Det tilltänkta stället var stängt för ombyggnad så det fick bli en lite sportbar runt hörnet från hotellet. Det är lite lustigt i Norge, för krogbranchen verkar nästan myllra av svenskar. Och inne på sportbaren visade man allsvensk ishockey. Alltså inte allnorsk, utan allsvensk. Både svenskar och norrmän i publiken. Tänk att norrmännen tycker sånt är kul. När tittar vi svenskar på norsk inhemsk idrott?

Kursandet gick bra, men man känner att det tär på halsen att stå och prata hela dagen med röstläget något högre än vanligt (volymmässigt alltså...) i hopp om att höras bättre till bakre raden. När jag kom tillbaka till hotellet hade jag ingen större lust med att äta på sportbaren igen, även om jag fick en utsökt enchillada dagen innan (klart högre ambitioner från kocken än jag hade räknat med på ett sånt hak).
Så jag gick in på Luca's Deli (typ 7-eleven) och köpte ett paket sushi och lite mineralvatten. Fick ju en mindre chock när jag upptäckte att paketet (som visserligen var med typ 18 bitar) kostade 156 kronor. Norska! Men jag hämtade mig snabbt. Det var ju gott iaf.

Morgonen därpå upptäckte jag att väckarklockan i nya mobilen inte fungerar riktigt som jag trodde. Den ringde nämligen inte, eftersom man ska ställa in veckodag också. Den stod på gårdagens. Som tur är var det alarm på kalenderbokningarna. Så det fick bli en blixtdusch och taxi. Jag hann till kursen, som dessutom skulle börja lite tidigare efter mina önskemål och rekommendationer.

På vägen hem till Sverige och Stockholm stod jag som bäst och valde bland champagnerna på Gardemoen (måste ju fylla på lite efter förra helgens bartömning...) när brandlarmet gick. Det, kära läsare, var bland det sämsta jag varit med om. Det påkallade inte särskilt mycket uppmärksamhet. Folk tog det väldigt lugnt och man kunde se att de flesta tänkte ungefär som jag: Måste vi verkligen agera? Det är ju säkerligen falsklarm eller en brand som någon kan blåsa ut för hand.... Personalen instruerade folk att lämna sina korgar i butiken och bege sig till nödutgången. Jag gick först, och kom till en dörr som var stängd. Det var bara att "krossa" glaset till dörröppnarknappen och börja gå ut på bryggan. Ut genom en nöddörr, ner för en trappa och ut på planen där flygplanen parkerar. Vi var några stycken till slut. Efter ett tag började vi kolla hur vi kunde ta oss in igen. De flesta visste väl liksom att det inte skulle bli en lång övning. Då visade det sig att vi inte kunde komma in igen genom den dörr vi gått ut genom. Jag lyckades hitta en bakväg, men blev något förvånad när jag upptäckte att dörren vi gått ut genom nu inte gick att gå ut genom ens inifrån, utan att krossa ytterligare ett knappglas. Sagt och gjort.
Samtidigt kunde jag höra att brandlarmet avblåsts i högtalarsystemet.

Det riktigt bisarra uppstod när vi kom in i terminalen igen. Där stod folk och köpte fika. Några satt och drack öl i godan ro. Inte så seriöst och förtroendeingivande från OSL:s sida... Stålschalusiet till taxfree-avdelningen var nerfällt och folk radade upp sig utan för som inför värsta kollektionsreleasen på HM... Skattefrisprit är fortfarande väldigt högt på listan för resenärerna. Även när det är brandlarm.
Det slutade med två flaskor Laurent-Perrier 10 årig Millésimé, som jag innan brandövningen, hört en säljare rekommendera som bästa köp till en annan kund. Säljaren i fråga kom fram till mig när jag precis plockat flaskorna och påpekade vilket bra val jag gjort. Tre gånger. Minst. Det är försäljning och marknadsföring det. Berätta för dina kunder vilket bra val de gjort.

Väl hemma var det dags för nästa kurs. Två dagar. Den ena för första gången. Hade planerat förberedelser på en dag eller så innan, men pga annat blev dett aldrig av. Det slutade med att jag skissade ner några punker på ett papper under 15 minuter innan jag stängde ögonen på onsdagskvällen. Kursen gick utmärkt. Sådana upptäckter är sköna. Att upptäcka att man faktiskt klarar mer än man tror med lite improvisation.

På kvällen blev det den senaste i raden av dejter. Inget napp denna gång heller. Ska det vara så svårt att hitta den rätte? Tydligen...

När arbetsveckan var till ända blev det öl på Bishop's med T&C. Länge sedan sist.

Nu sitter jag här och har läst tidningen och druckit cappucino och funderar på hur mycket gröt jag ska laga. Planen är att springa åtminstone 15km på gymmet idag. Med rådande väder är det ju nästan så att man borde springa ute. Men det är knepigt med klädsel tycker jag. Man svettas ju en hel del. Och det är nog lätt att bli förkyld om man misslyckas med klädseln...
Sen blir det nog lite tid vid mixern och skivspelarna...