Säng säng säng......
Se på mig jag är trött, jag är slut
Jag är trött, jag är trött, jag är jättetrött, ååh!
Säng, säng, säng
Sova, sova, sova
Säng, säng, säng
Så går texten till en ganska kul låt av Galenskaparna.
Den känns relevant nu.
Har varit ute på turné i veckan. De började tidigt måndag morgon. Uppstigning 04.00. Tåget lämnade stationen 05.20.
Som vanligt sov jag dåligt på natten. Varför är det alltid så!? Kass!!!
Trodde för övrigt att 05.20-tåget var första som lämnade centralen. Men det går ett X2000 till Göteborg 05.06, via Västerås. Men det tar 45 minuter längre tid än det Göteborgståg som går en timmer senare. Så tidsvinsten blir futtiga 15 minuter.
Efter en ganska lång men rolig arbetsdag hos kund i Jönköping begav jag mig till L&E. Släktingar i dryg pensionsålder som jag fått kontakt med på senare år. Avnöjt en underbar middag med allt som hör där till, och satt och pratade fram till drygt elva. Uppstigning kvart över sex.
Jobb igen hos samma kund. Ännu en middag hos L&E.
Denna gång blev det inte riktigt lika sent. Främst pga den ackumulerade sömnbristen och det faktum att uppstigningen morgonen där på var planerad till 04.50... Taxi till centralen och buss till Borås.
(Jönköping är en hopplöst isolerad stad tågmässigt. Man kan tycka att en direkt linje till Göteborg via Borås vore det naturligaste som fanns, men tittar man på kartar ser man ett svart hål spårmässigt).
Swebus Express-buss till Borås. Framme 07.30.
Skulle ställa ut på en lite "mässa" med tillhörande seminarie på ett hotell. Var inte färdig med presentationen, men hade samtidigt som ambition att inte överarbeta det hela. Så få och enkla slides som möjigt. Det blir bäst så. Bäst är jag med en tuschpenna och tuschtavla (eng. Whiteboard).
Det gick bra. Det var ett 30-tal åhörare anmälda, och jag tror att i stort sett alla dök upp. Pratade om framtiden trådlösa nät, IP-telefoni och gästnätverk.
Efter en lång dags arbete var det holabaloo på en resturang med alla som var på dagens tillställning. Som tur är blev det inte så sent. Delvis pga två "trubadurer" (en yrkeskår (om man nu ska kalla det så) som jag fortfarande avskyrr. Står inte ut.)
Väckningen i morse var åter igen vid 5-tiden. Denna gång var det den enda X2000-avgången från Borås till Stockholm som kallade. Hotellet hade ordnat några mackor, eftersom jag missade frukostbuffén.
Väl på tåget upptäckte jag att tågsetet är av något annorlunda snitt. Inredningen är inte alls i linje med övriga renoverade tåg. Jag har inte frågat varför, men får en känsla av att det kanske är ett experimentset. 1-klasskupén har inte de vanliga 1+2-sätena, utan 2+2, precis som i 2-klass Storlarna är lite styvare, men ganska välformade och sköna att sitta i. Längre bort har de riktiga arbetsplatser med skrivbord.
Tågnörd som man nästan är blir man lite nyfiken.
Nu ska det i alla fall bli skönt att komma hem. Hem till sängen...
Men först väntar en halv arbetsdag på kontoret.
Får jag sova lite, får jag sova lite, får jag sova
Så blir jag pigg, blir jag piggepigg, blir jag piggepigg
Piggelin, pigge piggelin, piggelin, nä
Jag är trött, jag är trött, jag är jättetrött, ååh!
Säng, säng, säng
Sova, sova, sova
Säng, säng, säng
Så går texten till en ganska kul låt av Galenskaparna.
Den känns relevant nu.
Har varit ute på turné i veckan. De började tidigt måndag morgon. Uppstigning 04.00. Tåget lämnade stationen 05.20.
Som vanligt sov jag dåligt på natten. Varför är det alltid så!? Kass!!!
Trodde för övrigt att 05.20-tåget var första som lämnade centralen. Men det går ett X2000 till Göteborg 05.06, via Västerås. Men det tar 45 minuter längre tid än det Göteborgståg som går en timmer senare. Så tidsvinsten blir futtiga 15 minuter.
Efter en ganska lång men rolig arbetsdag hos kund i Jönköping begav jag mig till L&E. Släktingar i dryg pensionsålder som jag fått kontakt med på senare år. Avnöjt en underbar middag med allt som hör där till, och satt och pratade fram till drygt elva. Uppstigning kvart över sex.
Jobb igen hos samma kund. Ännu en middag hos L&E.
Denna gång blev det inte riktigt lika sent. Främst pga den ackumulerade sömnbristen och det faktum att uppstigningen morgonen där på var planerad till 04.50... Taxi till centralen och buss till Borås.
(Jönköping är en hopplöst isolerad stad tågmässigt. Man kan tycka att en direkt linje till Göteborg via Borås vore det naturligaste som fanns, men tittar man på kartar ser man ett svart hål spårmässigt).
Swebus Express-buss till Borås. Framme 07.30.
Skulle ställa ut på en lite "mässa" med tillhörande seminarie på ett hotell. Var inte färdig med presentationen, men hade samtidigt som ambition att inte överarbeta det hela. Så få och enkla slides som möjigt. Det blir bäst så. Bäst är jag med en tuschpenna och tuschtavla (eng. Whiteboard).
Det gick bra. Det var ett 30-tal åhörare anmälda, och jag tror att i stort sett alla dök upp. Pratade om framtiden trådlösa nät, IP-telefoni och gästnätverk.
Efter en lång dags arbete var det holabaloo på en resturang med alla som var på dagens tillställning. Som tur är blev det inte så sent. Delvis pga två "trubadurer" (en yrkeskår (om man nu ska kalla det så) som jag fortfarande avskyrr. Står inte ut.)
Väckningen i morse var åter igen vid 5-tiden. Denna gång var det den enda X2000-avgången från Borås till Stockholm som kallade. Hotellet hade ordnat några mackor, eftersom jag missade frukostbuffén.
Väl på tåget upptäckte jag att tågsetet är av något annorlunda snitt. Inredningen är inte alls i linje med övriga renoverade tåg. Jag har inte frågat varför, men får en känsla av att det kanske är ett experimentset. 1-klasskupén har inte de vanliga 1+2-sätena, utan 2+2, precis som i 2-klass Storlarna är lite styvare, men ganska välformade och sköna att sitta i. Längre bort har de riktiga arbetsplatser med skrivbord.
Tågnörd som man nästan är blir man lite nyfiken.
Nu ska det i alla fall bli skönt att komma hem. Hem till sängen...
Men först väntar en halv arbetsdag på kontoret.
Får jag sova lite, får jag sova lite, får jag sova
Så blir jag pigg, blir jag piggepigg, blir jag piggepigg
Piggelin, pigge piggelin, piggelin, nä
Inget väcker så vackra minnen....
Är hemma och sjuk idag. Tjock i halsen. Det är nåt med min hals. Det är alltid den som drabbas när jag blir sjuk. Så har det varit i typ mer än tio år....
Vad gör man då när man är sjuk? Ja, sover så gott man kan. Men det funkar ju inte hela dagen.
I övrigt har ju lite saker "att göra", men det mesta är ju "klart" i väntan på den stora ankomsten....
Jag har lyssnat lite på musik. Plockat fram lite gamla "godingar" ur skivsamlingen. Skivor man gillar, men inte lyssnat på på länge för att man varit så insnöad. Det väcker minnen och associationer.
Har lyssnat på Michael Nyman, Paul McCartney, Tom Petty, Donald Fagen och nu Dave Matthews Band. Sen blir det nog lite Samla Mammas Manna.
Jag har också gått igenom en massa fotografier. Både foton man snudd på vill glömma, och bilder man vill krypa in i direkt... Inget väcker minnen som fotografier. På senare år har det mest blivit bilder från diverse fjällvandringar, vilket gjort att de flesta av bilderna jag har i min profil på dejtingsajten är på samma tema. Orakad eller med "semesterskägg".
I somras fick jag ihop till ett hyffsat helskägg innan det blev dags för kryssning och bröllop. Det tog ett tag att få bort med skäggtrimmer och hyvel. Jag provade till och med på hur det är att ha skepparkrans i några minuter... Det kändes Spexigt (för att använda ett uttryck från kusin K.)
Vad gör man då när man är sjuk? Ja, sover så gott man kan. Men det funkar ju inte hela dagen.
I övrigt har ju lite saker "att göra", men det mesta är ju "klart" i väntan på den stora ankomsten....
Jag har lyssnat lite på musik. Plockat fram lite gamla "godingar" ur skivsamlingen. Skivor man gillar, men inte lyssnat på på länge för att man varit så insnöad. Det väcker minnen och associationer.
Har lyssnat på Michael Nyman, Paul McCartney, Tom Petty, Donald Fagen och nu Dave Matthews Band. Sen blir det nog lite Samla Mammas Manna.
Jag har också gått igenom en massa fotografier. Både foton man snudd på vill glömma, och bilder man vill krypa in i direkt... Inget väcker minnen som fotografier. På senare år har det mest blivit bilder från diverse fjällvandringar, vilket gjort att de flesta av bilderna jag har i min profil på dejtingsajten är på samma tema. Orakad eller med "semesterskägg".
I somras fick jag ihop till ett hyffsat helskägg innan det blev dags för kryssning och bröllop. Det tog ett tag att få bort med skäggtrimmer och hyvel. Jag provade till och med på hur det är att ha skepparkrans i några minuter... Det kändes Spexigt (för att använda ett uttryck från kusin K.)
Steg tillbaka?
Då har den första budgeten från den nya, decimerade, regeringen lagts fram. Jag är väl ungefär som folk i allmänhet. Nöjda med vissa delar och missnöjd med andra...
Men var det någon som noterade samma som jag? Har Sverige och svensk politik tagit ett steg tillbaka?
Eller är det bara för att inte sticka i ögonen på HemPC-branschen? (Största statligt subventionerade lekstugan?)
Borde han inte bara ha mailat skiten till Westberg? (eller vem det nu är som får bära bördan vidare när han konkat klart) Finns ju färdigt för att bifoga: PDF
Men det är klart, då finns ju stor risk att den fastnar i nåt spamfilter...
Men var det någon som noterade samma som jag? Har Sverige och svensk politik tagit ett steg tillbaka?
90-talet, Wibble
2004, Ringholm
2005, Nuder
2006, idag, Borg
Eller är det bara för att inte sticka i ögonen på HemPC-branschen? (Största statligt subventionerade lekstugan?)
Borde han inte bara ha mailat skiten till Westberg? (eller vem det nu är som får bära bördan vidare när han konkat klart) Finns ju färdigt för att bifoga: PDF
Men det är klart, då finns ju stor risk att den fastnar i nåt spamfilter...
Nya insikter...
Så där ja, nu kan grannarna se in i mitt fina vardagsrum. Och övriga rum också för den delen.
Och framför allt(!) så kan jag se ut! Jag har nämligen putsat fönster på alla håll och kanter. Spegeldörrarna till garderoben fick en övergång också.
Sen har jag betalat räkningar och sorterat papper, "plockat", städat lite till.
Och nu är allt sådär genommysigt rent och snyggt.
Så nu är det bara att högtidligt vänta på den stora ankomsten, som väntas i veckan eller nästa. (Jag pratar om soffan, vilket alla ni som läser bloggen lite då och då känner till.)
En sak som soffans ickeexistens faktiskt bidragit till är att mitt TV-tittande i det närmaste uteblivit. Och det är faktiskt väldigt skönt. Oftast när jag slänger ett öga på TV-tablån i tidningen slås jag av vad mycket dåliga och ointressanta program det sänds. Har utbudet blivit sämre, eller är det bara jag som (blivit det) inbillar mig? Jag har börjat äta i köket, även när jag inte har besök(!). Även frukost. Men det kanske beror på dagstidningen som jag började prenumerera på ungefär samtidigt som renoveringsprojektet startade?
Dessutom är det ju inte så jätteskönt att sitta och äta på en kamelsadel...
Och framför allt(!) så kan jag se ut! Jag har nämligen putsat fönster på alla håll och kanter. Spegeldörrarna till garderoben fick en övergång också.
Sen har jag betalat räkningar och sorterat papper, "plockat", städat lite till.
Och nu är allt sådär genommysigt rent och snyggt.
Så nu är det bara att högtidligt vänta på den stora ankomsten, som väntas i veckan eller nästa. (Jag pratar om soffan, vilket alla ni som läser bloggen lite då och då känner till.)
En sak som soffans ickeexistens faktiskt bidragit till är att mitt TV-tittande i det närmaste uteblivit. Och det är faktiskt väldigt skönt. Oftast när jag slänger ett öga på TV-tablån i tidningen slås jag av vad mycket dåliga och ointressanta program det sänds. Har utbudet blivit sämre, eller är det bara jag som (blivit det) inbillar mig? Jag har börjat äta i köket, även när jag inte har besök(!). Även frukost. Men det kanske beror på dagstidningen som jag började prenumerera på ungefär samtidigt som renoveringsprojektet startade?
Dessutom är det ju inte så jätteskönt att sitta och äta på en kamelsadel...
Kamelsadel (inte min iofs)
Mys på ett grangolv... Och lite skäggtechno
Nu är det helg igen. Skönt. Den här helgen blir en ganska slapp helg.
Det började med en traditionsenlig fredagsöl med T & C.
Idag kom favoritmamman och favorithunden. Den senare är jag nu hundvakt åt. (Eller är jag hundvakt åt min mor kanske?) Men först åkte vi och köpte gardiner (sista pusselbiten förutom den efterlängtade soffan).
Och så köpte jag mitt livs första dubbelsängsunderlakan. Till soffan. Nåt ska ju gästerna sova på...
Efter att ha skjutsat mor min till T-banan kom T & C för lite hundpromenerande runt den lokala Lillsjön. Ett mysigt grönområde som faktiskt lyfter boendet avsevärt tycker jag.
Efter lunch blev det lite bloggande (förra inlägget). Det var ju ett tag sedan sist.
Sen blev det lite mys med Masken på mitt nya fina nyslipade och lackade grangolv. Max är bra mysig. Och han gillar att mysa. Det märks.
Han luktar fortfarande blöt hund. Och han är fortfarande fuktig. Han var nämligen lite olydig på promenaden och passade med några raska språng på att bada när vi lekte med bollen. Typiskt honom. Jag är inte ett dugg förvånad. Och troligen gjorde han ju rätt. Bad och bollar är ganska högprioriterat i hans liv liksom...
Ikväll blir det svensk minimalistisk "skäggtechno" på Grodan. Jag vet själv inte vad som avses med skägget. Men jag vet att skäggkillen lirar bra. Sverige har bra techno-talanger. Men det är det ingen som bryr sig om. Iaf inte tidningarna. De förstår sig inte på fenomenet.
Om du är nyfiken på elektronisk dansmusik ska du besöka Ishkur's Guide to Electronic Music. En väldigt bra och underhållande sida.
Där kan man se hur olika stilar och genrer förhåller sig till varandra, och hur de utveckats. Det finns även massor med musikexempel. Samt kommentarer från sajtens skapare. Alla är väl inte helt seriösa.
Men notera att det under Techno finns något som Swedish Techno, och att denna stil enligt skaparen är vad folk borde tänka på när de hör ordet techno.
Hedrande omdömme får man säga.
Det började med en traditionsenlig fredagsöl med T & C.
Idag kom favoritmamman och favorithunden. Den senare är jag nu hundvakt åt. (Eller är jag hundvakt åt min mor kanske?) Men först åkte vi och köpte gardiner (sista pusselbiten förutom den efterlängtade soffan).
Och så köpte jag mitt livs första dubbelsängsunderlakan. Till soffan. Nåt ska ju gästerna sova på...
Efter att ha skjutsat mor min till T-banan kom T & C för lite hundpromenerande runt den lokala Lillsjön. Ett mysigt grönområde som faktiskt lyfter boendet avsevärt tycker jag.
Efter lunch blev det lite bloggande (förra inlägget). Det var ju ett tag sedan sist.
Sen blev det lite mys med Masken på mitt nya fina nyslipade och lackade grangolv. Max är bra mysig. Och han gillar att mysa. Det märks.
Han luktar fortfarande blöt hund. Och han är fortfarande fuktig. Han var nämligen lite olydig på promenaden och passade med några raska språng på att bada när vi lekte med bollen. Typiskt honom. Jag är inte ett dugg förvånad. Och troligen gjorde han ju rätt. Bad och bollar är ganska högprioriterat i hans liv liksom...
Ikväll blir det svensk minimalistisk "skäggtechno" på Grodan. Jag vet själv inte vad som avses med skägget. Men jag vet att skäggkillen lirar bra. Sverige har bra techno-talanger. Men det är det ingen som bryr sig om. Iaf inte tidningarna. De förstår sig inte på fenomenet.
Om du är nyfiken på elektronisk dansmusik ska du besöka Ishkur's Guide to Electronic Music. En väldigt bra och underhållande sida.
Där kan man se hur olika stilar och genrer förhåller sig till varandra, och hur de utveckats. Det finns även massor med musikexempel. Samt kommentarer från sajtens skapare. Alla är väl inte helt seriösa.
Men notera att det under Techno finns något som Swedish Techno, och att denna stil enligt skaparen är vad folk borde tänka på när de hör ordet techno.
Hedrande omdömme får man säga.
Hopplöst fast...
Resan till London gick bra. Det är med delade känslor jag reser i jobbet (ibland). Det negativa är all tid som går åt. Och att t.ex. saker såsom träningsrutiner sätts ur spel. Det positiva är väl allt man lär sig, och erfarenheten man bygger på.
Storbrittanien är ju ett ansett av många, i många sammanhang. Men jag kan inte låta bli av att slås av hur efterblivet landet trots allt känns. De lever på nåt sätt hopplöst fast i nåt slags 60-tal....
Bara en sån sak som att en flygterminal inreds med heltäckningsmattor på 2000-talet.... (ok, de lades säkert dit på 80- eller 90-talet.) Kontrasten med Arlandas senaste tillskott känns enorm. Efter landning blev det taxi till kunden. En resa på 45 minuter eller så. Faschinerande att taxinäringen i Storbrittanien verkar vara svart som Guinness. De har taxa metrar. De tickar. Men kvitton skrivs för hand, och har ingen korrelation med taxametern. Faktum är att jag på hemresan fick ett kvitto på 60 pund, trots att jag bara betalade dryga 56 pund eftersom det var det enda jag hade (kort tog han inte, och överenskommelsen var 55 pund, men trafikstockningar gjorde att han ville ha lite mer. Dock blev det ingen dispyt kring det. Han förstod läget.)
Hos kunden kom man till ett stort kontorslandskap, och Dilbert-vibbarna infann sig. Lunchställen var det ont on, och istället kom flera olika matbilar till parkeringen utanför, dit man fick gå och köpa sig en varmkorv, en macka, eller chips, typ.... Första bilen kom vid halv tio, och sista strax före tolv. Alla med olika sortiment.
Efter en någorlunda sen arbetsdag bestämde jag mig för att promenera i mörkret till hotellet, som inte borde vara så hiskligt långt bort. Till slut kom jag fram. Ett lågprishotell med en ganska taskig standard. (Men det var billigare än taxiresan...) Men jag skulle ju bara sova där så det spelar ju inte så stor roll.
Men det var just det.... Sängen, eller ska vi kalla det fakirbädde?, var som en säng med fjädrar men utan bäddmadrass. Huruvida det var standard, eller om någon glömt lägga dit bäddmadrassen vet jag inte. Men det var bland det sämsta jag varit med om. Jag lyckades som tur var somna.
Som vanligt utomlands ingick inte frukost. (Varför gör det inte det? Eller varför gör det alltid det i Sverige? Kan någon förklara ursprunget till det?) Jag köpte full english breakfast. Dvs taskigt kaffe, rostad formfranska med olika marmelader, och en stor tallrik med "bacon" (som snarare var som rimmat sidfläsk), bönor, ägg, engelsk korv. Det enda som kändes någorlunda vettigt som frukostmat var nog Kellogg's All Bran och apelsinjuicen... Pris för detta? 130SEK...
Tur att man har traktamente på nästan 850SEK per dygn i Storbrittanien....
Jag promenerade tillbaka till kontoret. Under natten hade det regnat, men när jag gick var det uppehåll. Trots upprullad superandande hightech-jacka lyckades jag blir genomblöt på vägen... Hopplöst.
När jag skulle åka hem drabbades vi av trafikförseningar. Troligen bland annat pga ett "misstänkt" paket i Terminal 2, vilket gjorde att denna hade evakuerats... Det slutade med att jag missade sista incheckningstid med 5-10 minuter. I de lägena gäller det att hålla sig kall och inte stressa upp sig. Det löser sig alltid. Ingen svensk har dött på Heathrow pga sen ankomst. Som tur är försökte jag inte checka in manuellt. Hade jag gjort det (om jag nu hade lyckats) hade jag ändå inte hunnit. Istället ringde jag lugnt och sansat till SAS för att boka om till det senare flyget. Säkerhetskontrollerna på Heathrow tar nämligen extremt lång tid. Mest pga att de ha så många resenärer. Och så det nya förbudet mot vätskor i handbagaget. (Enda anledningen att jag hade något att checka in överhuvudtaget....)
Misstänkte väskor plockades åt sidan och lades på hög.
Plötsligt bestämde de sig för att all personal skulle ägna tid till att gå igenom dessa väskor. Övrig kontroll stod stilla.
En amerikansk barnfamilj framför mig hade t.ex. väskorna fulla med barnmat med mera. Det slutade med att de fick stå och öppna alla förpackningar och provsmaka. Många kilon med toalettartiklar fick också åka i sopen... Kan de inte läsa engelska? Mig veterligen är brittisk och amerikansk skriven engelska väldigt lik...
Väl igenom gjorde jag en snabb sondering av taxfree-utbudet. Det var inte den World of Whiskies (hela poängen med att flyga via Heathrow) jag varit på förut. Men de hade en del intressant. Det blev en burgare på TGI Fridays, och sedan gjorde jag en vända till bland spriten.
Valet föll på en Destiller's Edition av Caol Ila som jag aldrig sett förut. Inte så blodigt dyr. Därtill en årgångs-Kopke (portvin) från 1985.
Sov (eller försökte sova) hela vägen hem på planet. Välutrustad hade jag ögonmask och öronproppar med mig. Efter flygbuss och taxi var jag hemma i lägenheten halv två på natten...
Trots allt en ganska lyckad resa får man säga, trots premisserna.
Storbrittanien är ju ett ansett av många, i många sammanhang. Men jag kan inte låta bli av att slås av hur efterblivet landet trots allt känns. De lever på nåt sätt hopplöst fast i nåt slags 60-tal....
Bara en sån sak som att en flygterminal inreds med heltäckningsmattor på 2000-talet.... (ok, de lades säkert dit på 80- eller 90-talet.) Kontrasten med Arlandas senaste tillskott känns enorm. Efter landning blev det taxi till kunden. En resa på 45 minuter eller så. Faschinerande att taxinäringen i Storbrittanien verkar vara svart som Guinness. De har taxa metrar. De tickar. Men kvitton skrivs för hand, och har ingen korrelation med taxametern. Faktum är att jag på hemresan fick ett kvitto på 60 pund, trots att jag bara betalade dryga 56 pund eftersom det var det enda jag hade (kort tog han inte, och överenskommelsen var 55 pund, men trafikstockningar gjorde att han ville ha lite mer. Dock blev det ingen dispyt kring det. Han förstod läget.)
Hos kunden kom man till ett stort kontorslandskap, och Dilbert-vibbarna infann sig. Lunchställen var det ont on, och istället kom flera olika matbilar till parkeringen utanför, dit man fick gå och köpa sig en varmkorv, en macka, eller chips, typ.... Första bilen kom vid halv tio, och sista strax före tolv. Alla med olika sortiment.
Efter en någorlunda sen arbetsdag bestämde jag mig för att promenera i mörkret till hotellet, som inte borde vara så hiskligt långt bort. Till slut kom jag fram. Ett lågprishotell med en ganska taskig standard. (Men det var billigare än taxiresan...) Men jag skulle ju bara sova där så det spelar ju inte så stor roll.
Men det var just det.... Sängen, eller ska vi kalla det fakirbädde?, var som en säng med fjädrar men utan bäddmadrass. Huruvida det var standard, eller om någon glömt lägga dit bäddmadrassen vet jag inte. Men det var bland det sämsta jag varit med om. Jag lyckades som tur var somna.
Som vanligt utomlands ingick inte frukost. (Varför gör det inte det? Eller varför gör det alltid det i Sverige? Kan någon förklara ursprunget till det?) Jag köpte full english breakfast. Dvs taskigt kaffe, rostad formfranska med olika marmelader, och en stor tallrik med "bacon" (som snarare var som rimmat sidfläsk), bönor, ägg, engelsk korv. Det enda som kändes någorlunda vettigt som frukostmat var nog Kellogg's All Bran och apelsinjuicen... Pris för detta? 130SEK...
Tur att man har traktamente på nästan 850SEK per dygn i Storbrittanien....
Jag promenerade tillbaka till kontoret. Under natten hade det regnat, men när jag gick var det uppehåll. Trots upprullad superandande hightech-jacka lyckades jag blir genomblöt på vägen... Hopplöst.
När jag skulle åka hem drabbades vi av trafikförseningar. Troligen bland annat pga ett "misstänkt" paket i Terminal 2, vilket gjorde att denna hade evakuerats... Det slutade med att jag missade sista incheckningstid med 5-10 minuter. I de lägena gäller det att hålla sig kall och inte stressa upp sig. Det löser sig alltid. Ingen svensk har dött på Heathrow pga sen ankomst. Som tur är försökte jag inte checka in manuellt. Hade jag gjort det (om jag nu hade lyckats) hade jag ändå inte hunnit. Istället ringde jag lugnt och sansat till SAS för att boka om till det senare flyget. Säkerhetskontrollerna på Heathrow tar nämligen extremt lång tid. Mest pga att de ha så många resenärer. Och så det nya förbudet mot vätskor i handbagaget. (Enda anledningen att jag hade något att checka in överhuvudtaget....)
Misstänkte väskor plockades åt sidan och lades på hög.
Plötsligt bestämde de sig för att all personal skulle ägna tid till att gå igenom dessa väskor. Övrig kontroll stod stilla.
En amerikansk barnfamilj framför mig hade t.ex. väskorna fulla med barnmat med mera. Det slutade med att de fick stå och öppna alla förpackningar och provsmaka. Många kilon med toalettartiklar fick också åka i sopen... Kan de inte läsa engelska? Mig veterligen är brittisk och amerikansk skriven engelska väldigt lik...
Väl igenom gjorde jag en snabb sondering av taxfree-utbudet. Det var inte den World of Whiskies (hela poängen med att flyga via Heathrow) jag varit på förut. Men de hade en del intressant. Det blev en burgare på TGI Fridays, och sedan gjorde jag en vända till bland spriten.
Valet föll på en Destiller's Edition av Caol Ila som jag aldrig sett förut. Inte så blodigt dyr. Därtill en årgångs-Kopke (portvin) från 1985.
Sov (eller försökte sova) hela vägen hem på planet. Välutrustad hade jag ögonmask och öronproppar med mig. Efter flygbuss och taxi var jag hemma i lägenheten halv två på natten...
Trots allt en ganska lyckad resa får man säga, trots premisserna.
Resenärens vardag
Har med kort varsel fått veta att jag måste åka till London på måndag. En tvådagars visit som det är planerat. Företaget jag ska till ligger söder om London. Väldigt nära London/Gatwick Airport.
Kan man flyga dit från Sverige? Nejdå... Alla andra London-flygplatser, utom den...
De som läser denna blogg och hör till kategorin "gamla" i mina ögon kanske minns hur man gick till väga förr i tiden när man skulle boka biljetter för att ut och resa i världen. Man gick till resebyrån. Där satt de med unika datasystem och kunde lägga pussel med flygförbindelserna. Antalet flygbolag var säkert färre, så pusslet var säkert enklare. (Vad man gjorde innan datorerna vet jag faktiskt inte. Men det restes väl inte lika mycket heller...)
Idag är vi vår egen resebyrå. Något jag trivs med. Mycket.
Biljettbokning är det i särklass vanligaste ehandel jag idkar. Vare sig det är inrikes eller utrikes.
Möjligheten att själv jämföra och lägga pusslet utan att känna sig lurad är största fördelen. Elektroniska biljetter och kvitton är också en stor fördel.
De största bolagens hemsidor kan jag nästan utantill, och det går ganska snabbt för mig att sammanställa alla alternativ (tidsmässigt, prismässigt och färdsättsmässigt) för att nå fram till mitt mål i tid och på en acceptabel bekvämlighetsnivå.
Tills det kommer till Gatwick....
Jag vet visserligen hur man söker, men problemet är att man aldrig får träff. (Även om vissa sajter helt obehindrat styr en till Heathrow istället...)
Envis som man är börjar man söka internationellt. Jag har även varit inne på diverse flygplatssajter (t.ex. Gatwicks egen) där man kan se vilka som flyger till flygplatsen, och från vilka orter.
Gatwick har nästan 200 orter.... Men ingen i Sverige.
Det närmaste jag kom var att flyga via Köpenhamn. Men flyget därifrån gick 07.20. Och till det hinner man inte från Stockholm? Varför flyger man inte sådana där toktidiga flyg mellan de skandinaviska huvudstäderna?
Det andra var att flyga från Bromma flygplats, min hemmaflygplats (i dubbel bemärkelse), via Bryssel.
Men det Belgiska flygbolaget ser inte "Gatwick-via-Bryssel"-resenärer som sin primära födokälla, så flighterna ger inga möjligheter till flightbyte utan att hela dagen gått... Lite synd. Det hade varit flott annars.
Nu blir det flyg till Heathrow istället. Och risken är stor att det får bli en timme i taxi...
Krångligt resande är inge kul....
Kan man flyga dit från Sverige? Nejdå... Alla andra London-flygplatser, utom den...
De som läser denna blogg och hör till kategorin "gamla" i mina ögon kanske minns hur man gick till väga förr i tiden när man skulle boka biljetter för att ut och resa i världen. Man gick till resebyrån. Där satt de med unika datasystem och kunde lägga pussel med flygförbindelserna. Antalet flygbolag var säkert färre, så pusslet var säkert enklare. (Vad man gjorde innan datorerna vet jag faktiskt inte. Men det restes väl inte lika mycket heller...)
Idag är vi vår egen resebyrå. Något jag trivs med. Mycket.
Biljettbokning är det i särklass vanligaste ehandel jag idkar. Vare sig det är inrikes eller utrikes.
Möjligheten att själv jämföra och lägga pusslet utan att känna sig lurad är största fördelen. Elektroniska biljetter och kvitton är också en stor fördel.
De största bolagens hemsidor kan jag nästan utantill, och det går ganska snabbt för mig att sammanställa alla alternativ (tidsmässigt, prismässigt och färdsättsmässigt) för att nå fram till mitt mål i tid och på en acceptabel bekvämlighetsnivå.
Tills det kommer till Gatwick....
Jag vet visserligen hur man söker, men problemet är att man aldrig får träff. (Även om vissa sajter helt obehindrat styr en till Heathrow istället...)
Envis som man är börjar man söka internationellt. Jag har även varit inne på diverse flygplatssajter (t.ex. Gatwicks egen) där man kan se vilka som flyger till flygplatsen, och från vilka orter.
Gatwick har nästan 200 orter.... Men ingen i Sverige.
Det närmaste jag kom var att flyga via Köpenhamn. Men flyget därifrån gick 07.20. Och till det hinner man inte från Stockholm? Varför flyger man inte sådana där toktidiga flyg mellan de skandinaviska huvudstäderna?
Det andra var att flyga från Bromma flygplats, min hemmaflygplats (i dubbel bemärkelse), via Bryssel.
Men det Belgiska flygbolaget ser inte "Gatwick-via-Bryssel"-resenärer som sin primära födokälla, så flighterna ger inga möjligheter till flightbyte utan att hela dagen gått... Lite synd. Det hade varit flott annars.
Nu blir det flyg till Heathrow istället. Och risken är stor att det får bli en timme i taxi...
Krångligt resande är inge kul....
Var går gränsen?
När jag var liten, på 80- och början av 90-talet då var det nyttigt att äta potatis och pasta. Pasta var bland det bästa som fanns. För där var det mest kolhydrater. Det åt Gunde Svan och Tomas Wassberg.
Sedan en tid tillbaka (hur lång har jag tappat kollen på) är det tvärt om. Kolhydrater är av ondo. Kolhydrater ska undvikas. Och jakten går längre och längre.
Ett fulknep är t.ex. läsk (och besläktade dryckesgenrer) som nu börjar komma i sugarfree-versioner, som man spontant känner sig lite lockad av då man inte rikgit gillar det där jättesöta smaken. I hopp om att få en lite mildare smak av det nu smakämnena smakar.
Istället överöses man av aspartam, NutraSweet och så vidare...
Det finns ju även fullkornspasta. Det var jag ju tvungen att testa. Jag som äter mer pasta än någon på den här planeten, typ... Men till min stora besvikelse smakar de flesta fullkornspastorna skokartong. Cardboard.
Så jag har återgått till det gamla och goda, även om fullkorn känns nyttigare (och den mentala motivationen kan ju vara viktig den också, men där går min gräns. Jag sitter inte och äter skokartong för att vara "lite" mer nyttig... Vanlig pasta som är så gott...)
Det senaste jag provat är något så avancerat som fullkornsfiskpinnar (!!!). Ja, det är sannt. Ströbrödet kring pinnarna är nu inte gjort av uttorkad formfranska utan av mosat knäckebröd. Typ. Eller ja, någon gnutta av det i alla fall. Man måste ju nämligen inte ha bara fullkorn för att få kalla det för en fullkornsprodukt.
Förpackningen är glatt pyntad i något försök att dra barnablickar till sig. Om det fungerar vete fåglarna...
Men tydligen är det tillräckligt spretigt ströbröd i alla fall för att ta så mycket plats att man numera inte får plats med 16 pinnar i en förpackning. Nu är det istället 15... Helt plötsligt är min extremt systematiska symetri kring fiskpinnar förstörd. Nu kan jag inte ta 8 pinnar per matlagningstillfälle (nej, jag får aldrig anledning att ta mer, eftersom jag aldrig skulle få för mig att bjuda gäster på denna goda barnmat...). I stället måste jag prioritera. Vill jag ha 7 pinnar nu och 8 nästa gång? Eller är jag så hungrig att jag tar 8 den här gången istället? Gaaah!!!!
Rubba inte mina cirklar!
Sedan en tid tillbaka (hur lång har jag tappat kollen på) är det tvärt om. Kolhydrater är av ondo. Kolhydrater ska undvikas. Och jakten går längre och längre.
Ett fulknep är t.ex. läsk (och besläktade dryckesgenrer) som nu börjar komma i sugarfree-versioner, som man spontant känner sig lite lockad av då man inte rikgit gillar det där jättesöta smaken. I hopp om att få en lite mildare smak av det nu smakämnena smakar.
Istället överöses man av aspartam, NutraSweet och så vidare...
Det finns ju även fullkornspasta. Det var jag ju tvungen att testa. Jag som äter mer pasta än någon på den här planeten, typ... Men till min stora besvikelse smakar de flesta fullkornspastorna skokartong. Cardboard.
Så jag har återgått till det gamla och goda, även om fullkorn känns nyttigare (och den mentala motivationen kan ju vara viktig den också, men där går min gräns. Jag sitter inte och äter skokartong för att vara "lite" mer nyttig... Vanlig pasta som är så gott...)
Det senaste jag provat är något så avancerat som fullkornsfiskpinnar (!!!). Ja, det är sannt. Ströbrödet kring pinnarna är nu inte gjort av uttorkad formfranska utan av mosat knäckebröd. Typ. Eller ja, någon gnutta av det i alla fall. Man måste ju nämligen inte ha bara fullkorn för att få kalla det för en fullkornsprodukt.
Förpackningen är glatt pyntad i något försök att dra barnablickar till sig. Om det fungerar vete fåglarna...
Men tydligen är det tillräckligt spretigt ströbröd i alla fall för att ta så mycket plats att man numera inte får plats med 16 pinnar i en förpackning. Nu är det istället 15... Helt plötsligt är min extremt systematiska symetri kring fiskpinnar förstörd. Nu kan jag inte ta 8 pinnar per matlagningstillfälle (nej, jag får aldrig anledning att ta mer, eftersom jag aldrig skulle få för mig att bjuda gäster på denna goda barnmat...). I stället måste jag prioritera. Vill jag ha 7 pinnar nu och 8 nästa gång? Eller är jag så hungrig att jag tar 8 den här gången istället? Gaaah!!!!
Rubba inte mina cirklar!
Vem hade trott det?
Efter en helg med städning, plock och småarbeten var det dags att bättra på träningssamvetet.
Skulle jag åka till gymmet eller skulle jag ge mig ut och springa i det vackra vädret?
Inget svårt val egentligen. Lite dagsljus kan ju inte skada.
I pressen skrivs det om varningar från meteorologer och andra förståsigpåare beträffande den efterhängsna sommaren. Jag är visserligen miljövän och någorlunda miljömedveten, men de här konsekvenserna har jag för stunden i alla fall inget emot. Hela förklaringen tror jag heller inte ligger i växthuseffekten. Vi har en tursommar helt enkelt. Man kan ju bara hoppas på en riktig vinter.
Det var bara att ta på sig munderingen. Skor, shorts, kortärmad tröja, iPod, pulsband, pulsklocka, armbandsvattenflaska och till och med solglasögon(!) (ja, det blir ganska stark motsol när man springer ut till C-G vid den här tiden på dygnet).
Och någon tanke på att det var kallt fanns inte. Termometern pekade på närmare 18 grader när jag stack.
iPoden var laddad med en mix från Club Essential (från Sundsvall) och deras treårsjubileum, med melodisk uplifting trance. Sånt är sporrande när man springer.
Jag såg några, men inte många, andra löpare. Cyklister var det som vanligt gott om. Stråket jag springer är en populär cykelsträcka ut mot mälaröarna.
Plötsligt bryts mina euforiska sommarkänslor. Det kommer en rullskidåkare. Vad tänker han!? Det är ju sommar! (även om vi precis kommit in i höstmånad nummer två....) Jaja, han är nog bara en Vasalöpare som förbereder sig i god tid. Det kan ju kanske behövas för de 90 kilometrarna.... Rullskidåkare såg jag för övrigt senast i tisdags, i större mängder, i Östersund.
Som vanligt kändes första halvan tyngst, som kom jag in i någon slags andra andning. Ganska typiskt när man inte är så topptränad, men ändå har lite grundkondition att luta sig på. Landade på 48.28. Får väl betraktas som OK ändå. En minut över utomhusrekordet om jag minns rätt. (Rätt svar står säkert att läsa någon annanstans i bloggen.)
Traditionsenligt tog jag med mig min vattenflaska, (och ett sittunderlag), och gick upp och på berget där jag bor för att stretcha och pusta ut. Ser några plan flyga in mot flygplatsen. Ett av dem var helinklätt av en rosa finanstidning. Vad kostar ett sånt reklamjippo? Och hur sjutton kan någon veta att sådan marknadsföring är effektiv och "lönar sig"? Man får onekligen en känsla av att det ofta händer att reklamfolk får en påse pengar att sätta sprätt på och börjar sin brainstorming med joint...
Det här var troligen årets sista löprunda utomhus. Men det gör inte så mycket. För jag ser fram emot att sitta och mysa i höstmörkret i mitt nya vardagsrum, i min nya soffa, som kanske kommer nån gång senare denna månad....
Skulle jag åka till gymmet eller skulle jag ge mig ut och springa i det vackra vädret?
Inget svårt val egentligen. Lite dagsljus kan ju inte skada.
I pressen skrivs det om varningar från meteorologer och andra förståsigpåare beträffande den efterhängsna sommaren. Jag är visserligen miljövän och någorlunda miljömedveten, men de här konsekvenserna har jag för stunden i alla fall inget emot. Hela förklaringen tror jag heller inte ligger i växthuseffekten. Vi har en tursommar helt enkelt. Man kan ju bara hoppas på en riktig vinter.
Det var bara att ta på sig munderingen. Skor, shorts, kortärmad tröja, iPod, pulsband, pulsklocka, armbandsvattenflaska och till och med solglasögon(!) (ja, det blir ganska stark motsol när man springer ut till C-G vid den här tiden på dygnet).
Och någon tanke på att det var kallt fanns inte. Termometern pekade på närmare 18 grader när jag stack.
iPoden var laddad med en mix från Club Essential (från Sundsvall) och deras treårsjubileum, med melodisk uplifting trance. Sånt är sporrande när man springer.
Jag såg några, men inte många, andra löpare. Cyklister var det som vanligt gott om. Stråket jag springer är en populär cykelsträcka ut mot mälaröarna.
Plötsligt bryts mina euforiska sommarkänslor. Det kommer en rullskidåkare. Vad tänker han!? Det är ju sommar! (även om vi precis kommit in i höstmånad nummer två....) Jaja, han är nog bara en Vasalöpare som förbereder sig i god tid. Det kan ju kanske behövas för de 90 kilometrarna.... Rullskidåkare såg jag för övrigt senast i tisdags, i större mängder, i Östersund.
Som vanligt kändes första halvan tyngst, som kom jag in i någon slags andra andning. Ganska typiskt när man inte är så topptränad, men ändå har lite grundkondition att luta sig på. Landade på 48.28. Får väl betraktas som OK ändå. En minut över utomhusrekordet om jag minns rätt. (Rätt svar står säkert att läsa någon annanstans i bloggen.)
Traditionsenligt tog jag med mig min vattenflaska, (och ett sittunderlag), och gick upp och på berget där jag bor för att stretcha och pusta ut. Ser några plan flyga in mot flygplatsen. Ett av dem var helinklätt av en rosa finanstidning. Vad kostar ett sånt reklamjippo? Och hur sjutton kan någon veta att sådan marknadsföring är effektiv och "lönar sig"? Man får onekligen en känsla av att det ofta händer att reklamfolk får en påse pengar att sätta sprätt på och börjar sin brainstorming med joint...
Det här var troligen årets sista löprunda utomhus. Men det gör inte så mycket. För jag ser fram emot att sitta och mysa i höstmörkret i mitt nya vardagsrum, i min nya soffa, som kanske kommer nån gång senare denna månad....
