illectric

Det slutade med att vi begav oss till Rånö. På tok för tidig uppstigning på fredagsmorgonen.
P&D hämtade med bil strax före nio, sedan gick båten från Nynäshamn vid 11.20.

Rånö var en trevlig ö, med stugbyn en kilometer från färjeplatsen, affären och resturangen.
Vi bodde tre i vår stuga. Totalt var vi 14 pers vid långbordet när det nalkades midsommarlunch.
Det skrålades en del. Och skålades. Vi var nog bäst på det sista.
Efter lite midsommarlekar var det dags för bastu i två timmar. Till det kom årets första dopp.

Framåt kvällen blev det dags för livskvalitet: cigarr och whisky. Glennfiddish Gran Reserva, dubbellagrad på kubanska romfat. Cigarren var en The Griffin's Robusto Tubos.
Som tur var hade jag tagit med mig ljudanläggningen som lät lika väl som vanligt. Eller ja, det varierade med musiken. Jag styrde inte musikvalet hela kvällen... :)

Igår sov vi ut. Vi som stannat uppe någorlunda länge sov längre än de som slocknade skammligt tidigt...

Dagen efter laddades det med lite tremottre-fotboll innan vi gick bort till resturangen för att se "floppen" ackompanjerat av en god trerätters. Renstek, Lammstek och chokladkaka.

På kvällen gick vi längst ut på en udde och grillade.

Imorse blev det ett lugnt uppvaknande varefter vi städade och utrymde stugan. Båten gick 12.45.

Hela helgen var extremt lyckad. Inte minst tack vare ett strålande väder rakt igenom.
Känns som att hyra en stuga i skärgården blir ett förstahands val nästa år!

Jag får väl passa på att tacka alla som deltog, för en underbar helg!

I brist på fyrverkerier kan man vända upp och ner på

en engångsgrill som nästan slocknat och skaka lite.

Precis som vanligt såhär års blir jag arg och ledsen. Nu går vi mot mörkare tider. Katastrof!!!
Ljuset är ju ändå det i särklass bästa med sommaren. Den svenska.
Bättre än värmen. Bättre än jordgubbar. Bättre än fotobolls-VM.
Och jag har missat det... I stort sett.

Nej, riktigt så illa är det inte förstås. Det kommer att vara ljusa kvällar en till två månader till.

De senaste dagarna har jag funderat på vad det ska bli på midsommar. Det har gått fram och tillbaka. Och när man känner som mest osäkerhet, och någon slags beslutsångest, eller snarare ångest över att det klockrena alternativet inte infunnit sig, känner jag nästan att jag inte orka bry mig, eller bestämma mig. Ta midsommar som den kommer. Kan ju vara skönt det också, eller?

Ska försöka att njuta av sommarljuset så mycket jag kan. Återstår att se var. Och hur.
Blev i skrivande stund sugen på en cigarr. Av en händelse har jag ett kundbesök sen eftermiddag imorgon, inte långt från tobaksbutiken... :-) Måste vara ett år sedan sist jag blossade. Då satt jag på den här bänken. På toppen av Nuvolau.

Jaha, då sitter man här igen, på X2000. Med Malmö i ryggen och Broloppet i benen. Vissa känner mer än andra...

I fredags gick vi ut och åt på en charmig kvarterskrog vid namn Anytime, innan vi hämtade P. på stationen.
Sen blev det i stort sett nanna direkt, vilket var välbehövligt. Vi fick närmare tolv timmars uppladdningssömn. Med lite gröt i magen gav vi oss av vid lunchtid mot Malmö stadion för att hämta ut nummerlappar och ta plats i bussarna. I detta läget hade det börjat regna, vilket inte kändes allt för kul. Men lagom till vi kom ut till Pepparholm, där loppet startade, så blev det uppehåll och fortsatt vackert väder, loppet ut. Det var skönt!
Första fem kilometrarna började logiskt nog i uppförsbacke, för att sedan övergå i motsvarande nedförsbacke. Jag tog det ganska lugnt, och släppte P. tidigt. Det var relativt generöst med vätskekontroller, och det fanns till och med några åskådare längs vägen som satt upp egna vätskekontroller. Ett annat vanligt inslag var att folk bjöd på duschar med hjälp av trädgårdsvattenspridare väl placerade.
Som väntat var det orken i benen sosm svek mig, vilket gjorde att jag gick kortare stunder. Med lite trycklättning och stretching i förebyggande syfte blev tiden också därefter. 1.56.33 närmare bestämt. Ingen katastroftid, men jag är inte nöjd. Så det får kanske bli revansch på St Eriksloppet i höst. Då har jag ju tid att träna upp benen också.
Någon som däremot är nöjd, och har anledning till det, är P! 1.39.36(!!!)
Helt otroligt. Killen kan pressa sig till det mesta, och sprang enligt egen utsago med mer eller mindre raka ben mot slutet, för att förhindra en annalkande kramp. Måste ha sett roligt ut.
Ni ser ju sjävla på bilden nedn hur nöjd han är när han tittar på klockan.

Benen bar fortfarande i detta skede

Är han nöjd, eller är han nöjd?

På kvällen gick vi ut för att äta. Det blev lammfilé respektive hamburgare, förgånget av carpaccio (andra carpaccion på två dagar!) och vitlöksbröd. Pga lite dålig service bestämde vi oss för att gå vidare och kolla på fotboll och äta desert på ett annat ställe. Malmö är väldigt rikt på resturanger och uteserveringar.
Sen avslutade vi med whisky på Pick Wick's.

Efter en god natts sömn, och lite frukost släpade vi år packning runt på stan, och slog oss ner för en kaffe och lite sommarspaning.
Och nu sitter vi på X2000, i första klass. Ett klart komfortabelt sätt att resa.

Efter en tvådagars turné med jobbet till Göteborg och Malmö (med en tur förbi Ystad) har jag nu landat i Malmö, hos N&I. P. ansluter om två timmar. Är typ hur hungrig och trött som helst i skrivande stund. Det ska snart åtgärdas dock.
Och imorgon bär det av!!! Prognosen pekar mot att det blir varmt. Troligen lite väl varmt... Den som lever får se.
Jag lär rapportera på söndag... :)

Nu har jag äntligen fixat punkteringen på cykeln. Men det blev först efter två besök i cykeltillbehörsaffären. Jag lyckades nämligen vara lite väl hårdhänt när jag skulle dra åt ventilringen som håller fast ventilen i fälgen. Ventilen släppte från slangen... Klantigt! Men nu är Gamla Bettan back in buiness. Varje gång jag tänker på det faschineras jag av att jag haft cyklen sedan jag var 11 år eller nåt sånt. Och den fungerar fortfarande.
På tisdagen gav jag mig sedan ut på sista löpturen innan det stora loppet. Det blev milen i sommarkvällen. Jag gav mig ut vid niotiden, vilket visade sig vara helt perfekt temperatur- och ljusmässigt.
Jag har sagt det förr, och jag säger det igen: Svensk sommar är nåt visst.

Det blev ingen halvmara I söndags alltså. Värmen och benorken knäckte mig. Så det blev 15km. Sen blev det buss hem. (Jag hade ju varit förutseende, och hade SL-kortet med mig... :) )
Men det var nästan tur. Jag hade ju nämligen städningen kvar, och ambitionsnivån var lite över det vanliga. Men även där fick jag kompromissa lite för att hinna till mitt middagbesök. Jag hade inte ens bestämt vad jag skulle servera. Hade bara fått tips om att något "hälsosamt" skulle uppskattas.
Jag hade några sparade recept från Stockholm City (gratistidningen) som hängde kylskåpet, men som aldrig fått visa vad de går för. Dock kändes det som att bara ingredienslistan skulle tagit för lång tid att inhandla, så det blev lite improviserat efter ett av recpten.
Resultatet blev i alla fall att jag nu för första gången testat ostron! Ganska gott faktiskt. Även om vi hade på tok helt fel taktik för att öppna de små liven... (fräscha ostron är nämligen levande). Det smakade väldigt mycket saltvatten. Men den råa och lite seg-slemmiga konsistensen tilltalar mig på något sätt jag inte kan motivera här och nu.
Till det fick det bli champagne. När vi satt i oss vårt ostron blev det kräftstjärtar i chililsås.

Huvudrätten bestod av stekt gösfilé med rödbetsris (hackade rödbetor nedrört i ris) och en yoghurtsås med hackade pistagenötter både i sås och som lite "strössel".
Det blev faktiskt riktigt gott!
Efterrätten blev ett stort fruktfat med Citron/Kaktus-sorbet. Meloner, päron, physalis och aprikoser.
Sen toppades det med Stiltonost och portvin. En riktigt lyckad kväll, som inte avslutades förrän vid midnatt, trots vardag dagen efter...

Nu blev det sådär igen... Tiden går för fort.
Har hunnit med en hel del sedan sist. Jobbat (vad annars?), haft favorithunden (han vars fuktiga kalla tryne pryder min bloggs förstasida) på besök. Haft middagsbesök av favorithundens matte, tillika min mor, med vännina. Lyckades styra ihop en rätt av vad som fanns förvånandsvärt väl. :-) Jag lyckades även trycka in ett milslopp till i benen. Det andra efter sjukdomsfrånvaron.

Sen bar det av till Jönköping med första tåget som lämnar Stockholm.
På kvällen besökte jag några släktingar där nere. Förstklassigt mottagande med en förtjusande middag. Kändes inte så kul att veta att jag skulle åka hem redan dagen efter. Hade gärna stannat ett tag till.

Igår blev det en relativt skön dag på kontoret. Vi har nu begåvats med en "riktig" espressomaskin. En likadan som jag har hemma. Gaggia Classic. Med samma kvarn och samma bottenplatta. Det hade jag nog inte trott. Men jag är glad att det blev en seriös "satsning". Jag sa en gång till chefen att det bästa med att jobba hemifrån var kaffet, varpå han sa att vi skulle köpa in något till kontoret. Det var ett tag sedan iofs. Men nu har det alltså hänt! Fett!

När jag kom hem blev det ett milslopp till. Skönt i den svenska sommarkvällen. Gick väl hyffsat. Fick ta ut mig rejält, och lyckades även pressa mig bra. Bra att "skrämma" igång pumpen igen...
Efter att ha stretchat duschat och ätit begav jag mig till Bishops i Sumpan där jag stämt träff med T&C. Det är en skön känsla att kunna ta bussen i bara T-shirt till puben, utan att behöva frysa när man ska hem sen. Svensk sommar!

Idag var det tänkt att jag skulle uträtta det mesta och lite till. Städa osv...
Jag har varit och handlat. Och ja, jag har fått upp en gardin i sovrummet. Inte den snyggaste, men det ser bättre ut än innan. Och så har jag dragit elsladd till garderoben, där jag numera har ganska mycket elektriskt. Passade även på att köpa en sladdlös telefon. Även den basen är i garderoben. Blev riktigt nöjd med installationen. Tyvärr har jag inte hunnit så mycket mer dock... Ska väl "plocka" lite mer innan jag går och lägger mig. Resten av städningen får jag ta imorgon. Har ju lite "press" på mig eftersom jag ordnade middagsgäster i fredags. Kan vara bra med lite press ibland.

Imorgon bitti springer jag min andra, och sista halvmara innan loppet, som går nästa lördag. Usch vad tiden går fort....

En ny kompis på jobbet

Fick anledning att tankar ur en bild ur min mobilkamera, som är allt annat än bra. Skulle gärna vara utan den faktiskt...
Då hittade jag en bild som jag tog i våras när jag var i Malmö. Vi promenerade genom en kyrkogård i centrala Malmö. Vissa gravar större än de andra. Naturligtvis många med mindre monument.
Bland dessa hittade jag denna skylt vid en av gravarna...

Man kan alltså gå en SMS-guidad tur på kyrkogårdar. Vilket söndagsnöje!

Jaha, då är jag tillbaka på X2000. Den här gången har tåget inte ens börjat rulla när jag börjar skriva.
Det har varit en intensiv, men roligt dygn. (Har väl varis hos kusin vitamin i drygt 26 timmar typ...)
Träffade många trevliga människor. Både nya och gamla bekanntskaper. Bra med lite "pejling" innan det stundande bröllopet i augusti.

Idag var det strålande väder, och det kändes som att det var läge att testa kroppen. Nån gång måste man ta steget. Det är lätt att man känner efter för mycket och inbillar sig, efter en sjukdom.
Så det blev idag. Tur att tanken hade slagit mig tidigare, och att jag hade löparutrustningen med mig.
Det är ett vackert försommarlandskap i Halland. Ganska böljande och kuperat. Dofterna varierade med terrängen. Sprang förbi ett par välväxta kor, två gånger. Första gången stod en av de stora bestarna och glodde förbryllat. När jag sprang tillbaka stod nästan alla korna och blängde, sådär som bara kor kan göra. Jag undrar om det var solglasögonen, MP3-spelaren eller pulsklockan som väckte uppmärksamhet. Eller kanske vattenflaskan på höger arm?
Det blev en mil på ett ungefär. Och orken var riktigt hyffsad. Över förväntan i alla fall. Skönt att vara tillbaka på rätt spår.
Nu är det bara 12 dagar kvar till broloppet...

...med att åka tåg.
Susa fram, inte helt ljudlöst, men ganska ljudisolerat ändå, genom det grönskande landskapet.
Sitter just nu på X2000 på väg till Halmstad, och min kusin som tar examen. Det var lite segt imorse onekligen, och min kompis J. citat "Det spelar ingen roll hur många timmar man sover. Det är när på dygnet man vaknar som avgör hur trött man är" är åter igen träffsäkert. Strax före sex ringde klockan. Packningen drog ut på tiden, så frukost fick det bli på stationen och på tåget. När jag satt där vid Coffee Cup och drack latte och åt en bagel spanade jag naturligtvis nogrannt in baristan när han gjorde kaffe efter kaffe. Det går snabbt. Och det blir gott. Fan vet om man inte borde skaffa sig ett extraknäck på helgerna och bara stå och göra kaffe några timmar på helgen... :) Jag blir bra sugen. Undrar om man är välkommen. De tror väl att man är psycho om man säger att man vill jobba 3-4 timmar per helg på ren och skär entusiasm...

Tillbaka till tåget. Det är lite spännande med internet på tåget. Fungerar förvånandsvärt bra. Det har jag skrivit förut. Nu sitter jag i förstaklass, eftersom merkostnaden var ungefär 30k för en Just-nu-biljett i första jämfört med andra klass. Och då sitter man bättre, kan använda datorn bättre, får gratis internetanslutning, och gratis kaffe och frukt. En No-Brainer som jenkarna kallar det. Hjärnlöst? Nej, smart!

Har läst en del i min SQL-bok. Jag börjar få grepp om det. Ser mer och mer fram emot installationen senare i veckan. Kommer att bli häftigt.
När man tycker att något på jobbet är häftigt har man nog rätt jobb. Eller? Finns det bättre känslor att ha på jobbet? Vet inte. Vissa känslor vill man väl reservera för fritiden. Men häftigt får gärna inträffa i jobbet. Nu ska jag nog fortsätta läsa, med försommarsverige förbisusande...

Man kan bli glad av många saker.
Som t.ex. att det är vackert väder och fortfarande ljust när man går till postutlämningen strax före nio på kvällen. Törs jag påpeka att det bara är tre veckor kvar innan det vänder? Det är KATASTROF!
Jag har i alla fall kommit på att man kanske skulle bo i Stavanger. Ni kan ju fundera på varför...

Andra glädjeämnen är när man kommer hem och det dimpt ner en CD full med en massa bra, ny (för mig iaf) musik! En av fördelarna med att prenumerera på DJ Magazine.

På dagens minuskonto står beskedet om att en god vän som jag känner genom min mor ligger på Uppsala Akademiska med havererad lever. I behov av transplantation troligen. Lever är inget man som levande kan donera. Bara som död.
Jag har tänkt tanken förr, men som vanligt inte kommit till skott. Nu gjorde jag det.
Jag anmälde mig till donationsregistret. Det tycker jag du också ska göra, även om du är tveksam.
Det är nämligen gjort på under en minut. Och är du tveksam kan du fortsätta att fundera. Bestämmer du dig senare för att du ångrat dig så är det lika lätt det också. Senast anmälda gäller så att säga.
Och har du inte bestämt dig för att avstå donation den dag du avlider var det väl sak samma, eftersom övertygelsen om att inte donera inte var tillräckligt stark. Eller?
Om du inte anmäler dig däremot, kan dina organ, som kanske är fullt fungerande, aldrig komma någon till nytta. (Inte med dagens lagstiftning i alla fall.)
Har du bestämt dig för att du inte vill donera kan du anmäla det aktivt också. Jag får anta att detta har högre vikt den dag en lagstiftning gör donation till "förval" i motsats till idag.

Ställning tar du här!