Öl, bygghelg och jobb

Och här ekar det tomt...
Som vanligt har jag tänkt skriva många gånger.
Vad har hänt sedan sist? Ja, som vanligt mycket jobb.
En till bygghelg i Gryttjom. Om ni vill se lite bilder av hur en helg kan se ut kolla här.
Ännu en tur till Oslo har det blivit.
Lite mer Esque också. Först Ida Engberg och Jolabola och sedan Dandy Digital och Style of Eye. Båda kvällarna var bra. Lite klen uppslutning den första. Och för hög volym den andra. Linus (Style of Eye även kallad) var kul att se. Framstod nästan som lite närvös när han for över mixerbordet. Men resultatet var bra, och det är väl det som räknas... Volymen var dock på tok för hög. Själv hade jag i vanlig ordning öronproppar i. Men även jag reagerade. Och man såg många som grimagerade. Även gamla klubbrävar... Det säger en del.

I övrigt har jag kommit igång med träningen. Börjar bli dags nu med tanke på det stundande Göteborgsvarvet i mitten av maj. Men det går TRÖGT. Och ojämnt. Har varit och tränat en tidig morgon, och upptäckte att det verkar som att man har lägre puls tidigt på morgonen, även om det var lite jobbigt. Idag när jag sprang fick jag nån slags kramp i höger magmuskel. Helskummt... Planen för framtiden är lite osäker. Känns på nåt sätt som att jag måste får lite styrsel på femkilometerslöpningen, och sedan göra det samma med milen, för att därefter öka en gång eller två till femton. Sen bör jag försöka få två halvmaror i kroppen innan loppet. Ingen aning om hur allt det ska hinnas dock...

För en dryg vecka sedan var jag på "show" med min mor och några vänner. Vi började kvällen med middag på Stockholm fisk. Toast skagen och champagne till förrätt och halstrad uer till huvudrätt. (En fisk som jag nu skulle våga mig på att köpa hem och tillaga tror jag...) Drack även ett mycket speciellt vin till huvudrätten med toner av fläder, fänkål och brännässlor.
Det blev lite stressigt till teatern, där Maria Möller show väntade. Väl där kollade jag på kvittot från middagen och upptäckte att de glömde ta betalt för champagnen. Man tackar!
Efter Marias show (som var sådär, lite ojämn, och lite för lite "skoj", mer sång och talangbriljerande...) fick jag med mig de andra till Monk's Café för lite öl. Det blev senare än jag trott. Mycket god öl. Nögnes Julöl, Malheur 10 och Monster Ale. Sedan upptäckte jag till min stora glädje mot slutet av kvällen att de har en gammal goding som jag drack i början av min belgiska ölkarriär: Leute Bockbier. Sån blir det nästa gång vill jag lova!


Malheur 10




Monster Ale




I fredags fick jag ett infall och åkte via Sundbyberg för att köpa lite livsförlängare till min dator. Mer minne och nytt batteri blev det. På vägen hem från butiken slank jag in på systemet. Döm om min upphetsning när jag upptäcker att ett hörn i butiken är, om inte full av så i alla fall mer än vanligt fyllt, med julöl av olika kvalisorter. Det blev inte mindre än 12 flaskor som jag tänkte spara. Och så ett rejält gäng utöver det också. Bland annat norska Nögnes julöl från 2007, á 40kr. Och Nils Oscars julöl á 50kr. När det till skillnad från vissa julöl med utgångsdatum till sommaren står att de är hållbara till 2012, ja då vet man att man kan, om inte till och med bör, lagra dem. Så får det bli. Troligen åker jag dit och köper fler flaskor. Ska man göra ölkällare i källarförådet måntro?

Damn proper...

Ännu en vecka till ända.
Var nere i sydligaste Sverige två dagar. Besöket blev kortare än planerat, men det var ganska skönt att komma hem tidigare.
Blev påminnd om varför man vill bo i en storstad. Efter en viss tidpunkt är allt stängt... Ju mindre håla, desso tidigare. Höll nästan inte på att få någon mat vid halvnio...

Igår var det så dags för "förnyelsesamtal" i hoppklubben. Lite repetition av repetitionen (BAS-kursen för två veckor sedan) skulle man kunna säga.
Sen hade jag J&J över på middag. Det blev "min" berömda whiskylax. Lika gott som alltid. Sen bar det av på filmfestival. Med tema fallskärmshoppning...
Egentligen är det väl mer en förtäckt fest för fallskärmssverige.... Trevligt att träffa alla hoppkompisar. Filmbiten var lite i tunnaste laget.. Bara sex bidrag. Avsevärt färre än vad det varit tidigare år tydligen.
Men de var ganska häftiga, och framför allt infann sig ett enormt sug efter att hoppa. Blev SÅÅÅ sugen!

När sedan programmet var avslutat blev det disko... En stackars DJ som stod i något avlägset DJ-bås bakom nåt slags galler som fick honom att se ut som en Guantanamo-fånge... Jag rörde mig som planerat vidare.

Det som lockade var Esque, och en spelning med Tom Middleton. En brittisk DJ/producent/etc som höjts till skyarna på ett webforum där jag är ltie aktiv.
Kom dit strax för ett.
Jag skrev för ungefär ett år sedan om upplevelsen med Ralph Lawson på Grodan/Cocktail club. "Proper f*cking house" var rubriken. Det skulle den kunna vara även nu. Tom spelade riktigt snuskigt skön house med en hel del funksmak.
Jag har nog inte dansat så mycket på väldigt länge... Man blev lycklig. Och rejält svettig, utan att trängas med folk, eftersom jag höll mig på vänstersidan om DJ-båset för att kunna glutta på mannen in action... (Spelningen med Nick Warren på Mondo för en massa år sedan är dock ohotad när det gäller dans och svett....)
Stannade tills de stängde, vid tretiden. Då skulle Tom och grabbarna bakokm klubben-i-klubben (Oh!) vidare till Neu, som hade avslutningshelg. Jag åkte hem och kom hem vid fyratiden...
Väckning strax före tio... (Urk!) Tvättstugan väntade. Och det gör den nu också.







Galet bra brittisk DJ!



Slitigt

Det har varit mycket jobb på sistone. Mycket resande.
Småland inte mindre än två gånger. Bil tur och retur en dag. Kundmöte. Och flyg t/r två andra dagar (driftsättning av ett system på en stor industri). Jobbade till 22-tiden första kvällen. Kom i säng vid ettiden efter att jobbat lite till på hotellrummet.
Var i Åre tur och retur över dagen också. Felsökning och test av bredbandsnät i glesbygd.
Det har även varit en del kvällsjobb. I förrgår var jag ute hos kund och konsultade. Hade fått reda på att kollegan var sjuk, och att jag därför blev tvungen att ta tredjedel av seminariepresentationen som skulle hållas igår. De andra två tredjedelarna var redan mina. Det är tur att man är trygg i att stå och prata.

Kom till kontoret kvällen innan för att plocka ihop prylarna jag skulle ha med mig. En timme eller två högst hade jag väl tänkt mig. Hade fått ett supportmail där det behövde göras en uppgradering. Tänkte jag skulle vara snäll och göra den. En lättare panik infann sig när uppgraderingen gick åt fanders och alla tänkbara tricks inte ledde någonvart. Hade som tur är inte tappat kontakten med systemet helt och hållet. Men med mycket listigt arbete i 4-5 timmar lyckades jag till slut få ordning på det (utan att veta om det verkligen fungerade, det vet man ju inte utan att testa på plats). Blev til slut färdig och tog taxi hem vid kvar över midnatt. Kom i säng vid ettiden. Upp tidigt nästa morgon och bege sig till konferenshotellet. När dagen äntligen var slut (det gick utmärkt trots viss trötthet) var även jag det. Totalt.

Gick förbi Mega och unnade mig lite nya skivor. Det var länge sedan sist. Har ju mest handlat spår på Beatport. Det blev Chemical Brothers - We are the night (ganska nytt album), Hernán Cattáneo - Sequential Vol. 2 (dubbelmixskiva med house), Nitin Sawhney - In the mind of Nitin Sawhney (en samling favoritlåtar av lite mer avslagen typ. Nitin är en ganska soft kille även annars...) och Cr2 Unmixed Vol.2 (Tre skivor med omixade låtar från skivbolaget Cr2 som gör mycket house och electrohouse.)

På vägen hem på tunnelbanan kunde jag känna i kroppen att jag var sliten om jag tog ett djupt andetag. Jag inte skulle ha några problem att somna. Kom i säng vid strax före tio (när händer det en vardagkväll?) Sov elva timmar och har nu haft en typisk maratonfrukost i några timmar.

Vi får se vad jag hittar på i helgen. Kanske lite jobb av det lugnare slaget. Kanske ut och äta? Troligen blir det ett besök på Esque där DJ:n och producenten Style of Eye (aka Linus Eklöw) spelar house och techno. Han verkar intressant och lovande.

Galet avslut...

Så var det då nytt år igen...
2007 är historia. Och det går till min historia som året jag började hoppa fallskärm. Men det finns naturligtvis en del annat också. Sista (halva) året med Max till exempel...

Det avslutades på bästa tänkbara sätt: Ett beachparty, mitt i "den svenska vintern" (ett uttryck som kanske inte innebär det samma som det gjort iofs...).
Tänk flyghangar, 250 kubikmeter sand, värmefläktar, swimmingpool, DJ, fett ljud och ljus, vedeldade badtunnor, nyårsfyrverkerier och 250 festglada människor! (Glömde jag säga att baren i det närmaste tömdes?)

Så var det i alla fall. Där gled man omkring. Först i tunn silkesskjorta och shorts samt halmhatt, och senare badbyxor och pälsmössa. Tänk att en pälsmössa kan göra så mycket med outfiten!

Festen tog nog inte slut förrän vid femtiden, om ens det... själv åkte jag vid halv fem.

Idag visade sig så "den svenska vintern" från sin absolut sämsta sida. Snöblandat regn och blåst. Slask.

Ställde mig och spelade in en mix som jag pillat lite med de senaste dagarna. Den går i electro housens tecken. Några låtar är bytta från ursprungslistan. Och mixen är i vanlig ordning inte perfekt, men jag orkar inte köra en gång till. Man tröttnar liksom. Har dessutom redan mentalt börjat planera för nästa...

Mixen finns här. Och tracklisten finns här.

Vila upp eller varva ner?

Så var den äntligen här. Ledigheten. Fem sköna dagar utan påtaglig stress.
Det har varit mycket nu på sistone. Efter att årsfestbestyren lagt sig har det i stort sett bara varit en massa jobb. Med avbrott för tidigare redovisade julölsprovning. Ganska mycket jobb dessutom. Utbildningar Sveriges alla hörn, flytt på jobbet (vilket i sig är ganska skönd dock, tack vare ombytet och den kortare resvägen till kontoret).
Flytt i fredags och flyttmeck i helgen. Flyttkaos på måndagen och så kurs tisdag och onsdag. Inte många timmars sömn då. Åkte från jobbet vid 21.30 på måndagen, och till jobbet 05.30 morgonen där på. Ut på kvällen med två av deltagarna som jag känner väl efter flertalet års samarbete samt en fd kollega. Den bästa jag haft, hittills. Om det är något jag saknar på jobbet just nu så är det en duktig teknisk kollega. Vill ha någon att bolla idéer med. Någon att lära sig från.
Upp onsdag igen för andra kursdagen. Avfärd vid 06.20. Efter kursens slut åkte jag till stationen för att åka tåg till Karlstad. Framme 22.15. In på hotell. Sova lite. Gå upp 05.45. Hämtad 06.30. Avresa till nordligaste Värmland. Så långt norr och väster ut att Telenor välkomnade mig till Norge... Tillbaka till Karlstad på kvällen. Framme 22.15. In på samma hotell igen. Samma rum till och med. (Det var inte planerat). Upp 05.50. Tåg 06.38 till Stockholm. En sväng till kontoret. In till stan och en kund. Ut till kontoret. Mecka det sista innan jag åkte hem vid 17. Man var hyffsat mosig när man kom hem. Ställde mig och mixade lite. Blev inget som duger att spara. Men det var kul. Och skönt. Musiken har blivit mer och mer en trygg avslappningspunkt i mitt liv. Är jag utan musik en längre tid blir jag alltid lika uppspelt när jag upptäcker hur kul och skönt det är med bra musik. Sen upptäckte jag att det var en programrepris på TV som jag faktiskt ville se, mitt i all smörja som sänds. Magnus Bettnérs ståuppshow "Ingenting är heligt". Han är skön. Han har en skön inställning och attityd. Lite neggo kan tyckas, men han uttrycker den rakt och ärligt och då blir det roligt. Se den om du inte gjort det. Den finns på Kanal 5s hemsida.
Det blev första gången på en halv evighet som jag mer eller mindre somnade framför TV:n, eller i alla fall slumrade till programmet. Inte så konstigt kanske med tanke på hur trött jag var. Dessutom hade jag ju tagit fram både kudde och täcke till soffan, så.... Programmet började för övrigt 23.50 och slutade en timme senare.
Gjorde en recap på "luckorna" på websidan idag.

Idag ska jag bara ta det lugnt och så sakteliga bege mig till Västerås och min mor. Ingen stress. Imorgon ska jag idka lite datorhjälp till behövande vänner och bekannta. Det vankas middag också. Sen är det julafton. Kanske ska jag hälsa på Max också. Saknar honom. Vad är julen värd utan honom? Undrar hur han kommer att reagera. Man skulle vilja läsa hans tankar då.

Jag har fått några julkort i år. Samma människor som vanligt som skickar. Jag är och förblir usel på att skicka något tillbaka.
Jag har fått några få julklappar på jobbet. Ett multiverktyg (ja, jag har hädat och öppnat presenten, men det var faktiskt en kollega som var först) av jobbet (lustigt, eftersom jag fick det av övriga festkommittén också...). Och världens skummaste ostknivset av en kund.
Jag har också tackat nej till julklappar. När folk undrat vad jag önskar mig vill säga. Jag önskar mig liksom inget som folk kan köpa... Bara ett batteri till min dator typ.
Jag har heller inte köpt någon julklapp. Första året utan en enda. Så om någon av er som läser detta hade hoppats på något så får jag tyvärr göra er besvikna.
Istället har jag gjort som jag gjorde förra året. Då skänkte jag pengar till välgörande ändamål. Läkarmissionen närmare bestämt.
I år fyller de 50 år. I år fick de 100kr. För varje år. Känns som att det är bättre spenderade pengar än att köpa något till folk som de antingen inte använder, eller glömmer bort. Någon av välgörenhetsorganisationerna hade det i sin reklam: "Kommer du ihåg vad du fick i julklapp förra året?" Mitt svar var "Nja, tveksamt, jag kan kanske gissa på nåt handduksset eller lakan och någon DVD, men inte med säkerhet.", och det säger väl en del om hur poänglöst det är i längden.

Däremot tänkte ja unna mig själv en sak. På julafton ska jag köpa en massa musik på nätet. Jag ska beatporta till jag somnar. No limits. Det kommer i alla fall till användning.

På juldagen blir det tillbaka till Stockholm för min andra jultradition. Den första är julölen, så klart. På juldagen spelar Gud och Jesus på Esque. Adam och Joel alltså. Beyer och Mull. Ska bli fett med najs. Techno när den är som bäst. Har inte varit på klubb sedan Cox om jag minns rätt... En evighet.

Dubbel besvikelse

Är uppe i Arvidsjaur. Tre dagar med kurs. Här är det riktig vinter. Eller det var i alla fall... Snö och minusgrader. Tills idag. Nu är det tööööö....

Bor på ett av ortens få hotell. Det största. "Lappis". Det kryllar med italienare, tyskar, fransmän, engelsmän, göteborgare och trollhättingar. Det testas bilar här....

Idag tänkte jag att jag skulle ta och träna lite. Hotellet skriver på sin hemsida att de har gym och trådlöst internet. Det sistnämda visade sig att det sistnämda bara gäller i lobbyn. Så det är där jag sitter om kvällarna, och chattar, läser, surfar, mailar, och nu bloggar. Lite kasst egentligen.

Gymmet hade jag inga som helst förväntningar på. Jag vet hur hotellgym kan vara. Men det här var banne mig sämre än sämst. Mest en massa trasiga maskiner. Maskiner utformade utan att ha provats ut. Inget löpband. Och inga instruktioner till de skumma multimaskiner som fanns, och som inte var så trasiga att de inte gick att röra på.... Ska man ha ett gym kan man väl åtminstone se till att rep och vajrar är hel i alla fall. Så dyrt kan det inte vara. Argumentet är säkert att det ändå inte är någon som använder det. Men då kan man ju fråga sig hur det gått sönder. Och dessutom är det ju lite hönan och ägget. Men i det fallet är det ju ganska klart. Prylarna måste vara hela för att folk ska använda dem. Ett riktigt bra gym skulle man till och med kunna tänka sig att betala en slant för att använda. Och troligen skulle arbetsgivare gladeligen göra det åt sina anställda också. Om de får det vet jag inte...
Det blev lite improviserat. Uppvärmning på cykel och så lite skivstång (nej den var nästan det enda som inte var trasigt...) och lite underamsträning. Lite situps (först på en bänk för ända målet som var oduglig och sedan utan utrustning...)

Efter träning och dusch begav jag mig till restaurangen för att äta middag. På menyn hittade jag något som liknar min paradgren. Reninnanlår, svampsås och västerbottenpotatiskaka. 225 pistoler. Kunde snabbt konstatera att jag utklassar dem med hästlängder... Visst, jag kör med renfilé. Men det var så mycket annat som saknades också. Servicen var ganska kass den med...

För några veckor sedan lade jag ut en bild på en liten kub, som jag ville att ni läsare skulle gissa på vad det var. Få gjorde det dock. Lite trist.
Här kommer iaf facit:
Japan hade OS 1964 i Tokyo. Sedan dess har man haft en helgdag mitt på hösten för sport och idrott. Vi fick kuben som present av en japansk leverantör.
Öppnar man kuben kan man, något road, veckla ut inte mindre än... en t-shirt!!!
Kul måste jag säga. De känns lite annorlunda mot kroppen, men är ändå skön på något sätt. Och efter första tvätten lär den väl bli som vilken annan T-shirt som helst.


Halv utandning...

Har varit lite frånvarande i detta forum några veckor nu. Anledning: Mycket på jobbet, och ett stort projekt på fritiden.
Förra helgen var det bygghelg i Gryttjom igen. Målade oräkneliga meter med väggpanel med falu rödfärg. Var dock tvungen att åka hem på kvällen, för att delta på ett visionsmöte med klubben där klubbens framtid diskuterades. Det ska bli spännande att se hur panelen ser ut när den är uppsatt.
Visionsmötet var kul och intressant det med. Många idéer och problem stöttes och blöttes. Vi får väl se vad det mynnar ut i.

Det "stora projektet" jag nämnde är ÅrsFesten med stort F. En tradition i Stockholms Fallskärmsklubb som arrangeras av ett antal utpekade elever från det gångna året. Totalt har vi varit 12 personer som varit mer eller mindre aktiva. Jag hör till de mer aktiva. Festen bör ha ett tema, och efter lite brainstorming kring olika tema och deras för- och nackdelar blev det till slut "112" eftersom datumet för festen är 1/12. Först tänkte vi på sjukhustema. Sedan vidagdes det till "blåljus". Och tillslut 112. Ett val som visade sig röra upp en del känslor hos enstaka.
Kvällens innehåll planerades med ett möte och en massa mailväxling. Ett kommunikationssätt som inte är helt effektivt, men samtidigt nödvändigt när inte alla kommittémedlemmar bor i samma stad ens. Det diskuterades live-band, DJ-musik och ståuppkomik. Till slut blev det DJ-musik och ståuppare. Och det var ingen mindre än Janne Westerlund. Professionell på området.

Förberedelserna var många. Allt ifrån att göra små lappar till bordsplacering, ordna med ljus, fixa ljus för dansgolv, ljus för presentationer och prisutdelningar osv. Sista veckan blev det extremt mycket planerande. Vi hade dessutom en fin hemsida som en tjej i kommittén designat. Den skulle mot slutet uppdateras med alla anmälda, på daglig basis. Gärna flera gånger per dag.
Till på köpet fick en av konferenciererna förhinder att vara med på festen, vilket gjorde läget lite annorlunda. Något vi visste tre timmar före start...

Gästerna anlände mellan 19 och 20. De flesta utklädda enligt temat, i olika utrstäckning. Alltifrån trafikoffer, poliser, sjuksköterskor, kirurger (mig inräknat), brandmän, olyckor (utklädd till "Olyckan" med ett bl.a ett cykelhjul över bålen) till en enkel skylt på bröst och rygg där det står "Vadå 112? Man ringer ju 90.000". Generationstillhörigheten där förstår ni... :-)
Det var välkomstdrink som serverades i sprutor. Det gjorde alkotest. Det fotograferades mot typisk polisstationsbakgrund.
Sen började showen med att konferencieren entrade i ett litet minidrama. Mat hämtades i buffén (något som tog en halv evighet för övrigt, vi pratar 120 pers i en enda kö...).
Sen ville styrelsen ha ordet och dela ut lite utmärkelser. Först upp var ingen mindre än jag! För stor insats som Gryttjoms MacGyver belönades jag med ett diplom, och en fri hoppdag nästa år.
Sen var det dags för kvällens hemliga gäst (om jag minns ordningen rätt), efter ett lite omlagt program. Janne gjorde entré och körde ståupp. Riktigt roligt. Han avslutade med "live-karaoke" där ett antal, av oss i kommittén utvalda, personer fick tävla mot varandra i improviserad sång där mikrofonen flyttades emallan dem, och samma låt inte fick sjungas flera gånger, och man fick inte tveka och sjunka okända saker... Hur kul som helst!
Roliga blev dock avslutningen. I klubben finns numera två döva killar. De hade dövtolkar med sig under kvällen, varav en ställde sig bredvid under ståuppen och gjorde sitt jobb. Detta spann Janne vidare friskt på och undrade om hon körde en egen show. Hur visste han att hon inte sa nåt helt annat? Hon kanske dissade honom? Han frågade vad "DU" tycker om en viss sak. Tolken var hur proffsig som helst och svarade inte, utan översatte bara rakt av. Även Janne själv tyckte att detta var en riktig höjdpunkt. Något han inte varit med om tidigare. Och publiken fick sig ett gott skratt i en dryg halvtimme. Detta var nog punkten som utmärkte festen starkast. Det nyaste och proffsigaste inslaget. (Vi i kommittén är ju elever och har således inte varit med på tidigare årsfester, men har ändå hört lite och sett lite bilder.)
Sen var det dags för prisutdelning. Det delades ut pris för:

- Årets pyroman (som fick en DVD med pyromanporr)
- Årets fullaste ankomst
- Kvällens fullaste ankomst (Därav alkotesten vid entrén. Vinnaren hade för övrigt sönder apparaten...)
- Årets högsta flare (landningsbromsning är närmaste ordet jag kommer på)
- Årets Down!-mail (Down! är en maillista)
- Årets par
- Årets prestation (en VM-bronsmedaljör som vi är stolta att ha i klubben)
- Årets röv (en kille som satte sig på bastuaggregatet i somras, och som nu var på resa i Sydafrika. Men vi ringde upp och körde högtalartelefon med mic till PA-systemet.)
-
- Årets Down!-mail
- Årets Instruktör (en kategori som röstats fram av medlemmarna vid anmälan till festen. Mycket seriösare än övriga priser)
- Årets Elev (även det framröstat av deltagarna. Vinnare blev en av de döva killarna.)
- Kvällens Utklädnad

Sen hade mina kommittékollegor fört mig bakom ljuset, och presenterade ytterligare ett pris. Årets Handyman! Vinnare? MacGyver!
Smickrande. Roligt. J-vligt roligt till och med. Kul att det man gör uppskattas. Och som jag sa i mitt "tacktal" så har jag inga planer på att sluta pula, utan hoppas att fler vill hjäpa till att förbättra vårt Gryttjom på detaljnivå.

Sen var det pary natten lång. Två killar DJ:ade och spelade pop, soul och funk till 2-tiden. Själv höll jag mig nykter för att hjälpa till i dörren med eftersläppet, samt hålla koll på teknik. En ljuseffekt på 15kg åkte i backen (men höll!!!), en väggkontakt slets loss då någon snubblat på strömkabeln som var fasttejpad, men vars tejp börjat ge med sig pga fukt (läs: drinkar, öl och regn)). Delar av presentationsutrustningen skulle demonteras osv.
Sen vid 2-tiden fick jag spela en timme. Det var kul! Och precis som innan var det folk som kom fram och tyckte att något annat skulle spelas. Några kom fram och uppmuntrade till mer! Att tillgodose allas smak vid varje givet tillfälle är omöjligt med en så brokig skara människor som vår klubb.
Sen spelades det lite mer soulmusik. Mer av den softa sorten. Och musiken tystande stras före fyra. Men att utrymma lokalen tog sedan ytterligare 45 minuter typ. Hemma var vi inte förrän vid 5-tiden på morgonen. Trötta men nöjda! Även om inte allt gick som planerat så blev summan ändå en väldigt lyckad fest! Bilder jag tittat på idag väcker många glada minnen!

Sov kasst inatt. Fyra timmar innan jag började sova oroligt pga att jag tänkte på allt efterarbete. Så det var med lite huvudvärk vi sedan åkte tillbaka till lokalen för att plocka ihop våra saker. Som tur är slapp vi grovarbetet med att städa. Det luktade inte hallon så att säga, och det var inte utan att en viss bakfyllekänsla infann sig, trots att jag inte druckit dagen innan...

Nu är jag lagom mosig och ska gå och lägga mig.
Nu väntar en till jobbvecka. Drygt tre dagar i Lappland... Jobbschemat är för övrigt i praktiken fullbokat fram till jul. Då kan jag äntligen göra en hel utandning. Längtar redan!
Som tur är finns en riktig ljuspunkt på vägen. Årets julölsprovning på Akkurat med J & Co.

Tabu

Morgonen har avnjutits med obegränsade mängder cappucino och ett antal nummer av SvD som låg och väntade. Det här är första obokade helgen på ett halvår känns det som. Ändå har jag mer än nog att göra känns det som...

Ännu en vecka har gått. Denna gång har den mest spenderats i Norge. Bergen över dagen på tisdag för lite felsökning, och sedan Oslo tisdag kväll till igår kväll. Tre dagar kurs. Det är kul att hålla kurs. Men jag kan bli lite ostimulerad, på gränsen till uppgiven och upprörd över att många i branschen har så dåliga grundkunskaper. Skrämmande på något sätt. På ett egoistiskt plan kan det naturligtvis tolkas som en fördel för mig...
Roligast är dock att jobba med kompetenta människor som vet vad de pratar om och som man kan diskutera med. Diskussion är väl ändå den bästa formen av samtal i alla sammanhang?

Tog ett sent flyg hem från Gardermoen. Köpte två flaskor bubbel (måste ju upprätthålla lagren?) och belgisk choklad. Flyget var försenat. Till slut en dryg timme. Tur att man iaf bor i Stockholm. Killen bredvid bodde och jobbade i Oslo, men skulle hem till Skellefteå och överraska sin mor. Han missade sitt flyg och blev ombokad till ett flyg 11.30 nästa dag. Till Luleå... Och så skulle han jobba på måndag igen.

På Gardermoen skulle jag äta middag. Siktade in mig på en fisk- och skaldjursresturang som jag ätit på förut. De har en helt ok fiskburgare som med en Kilkenny skulle bli en god middag innan flyget hem. Tyvärr hade de för tillfället inga burgare att erbjuda. Det nämndes något om tillgång osv, men vad som skulle kunna vara brist på förstod jag inte riktigt. Sesambröd?
Jag fick leta upp alternativ i menyn. Men den bestod mest av olika smörgåsar typ smörebröd med räkor, kräftor osv, och efter tre dagar med liknande smörgåsar till lunch kändes det inte lockande. En del andra mindre mättande rätter erbjöds också. Kaviartallrik t.ex. Även kamchatkakrabba (kungskrabba?) för 300 norska erbjöds. Ett tillfälligt erbjudande fanns också. Valkött.
Det lät lockande. Att prova en ny typ av kött. Men det var nog första gången jag av etiska skäl tvekade kring vad jag skulle beställa att äta. Men jag bestämde mig ändå. Killen bredvid mig sa något i stil med att det var tur att det inte var någon miljöaktist där. Kanske hade han rätt.
Valköttet serverades tunnt skivat, till del fruset, med ruccolasallad, gräddfil och någon slags fullkornstunnbröd. Ingen supermättande måltid det heller om jag ska vara ärlig. Men smakupplevelsen var intressant. Köttet var mörkt, nästan som torkad renfilé. Smaken var lite åt det hållet också. Salt och lite lätt rökt. I övrigt var det som en blandning mellan rå tonfisk och carpaccio (även det är ju rått, men marinerat). Jag har ju en liten försmak för mat som är på gränsen till rå.
När man sedan funderar kring det etiska i att äta val finns det naturligtvis många argument som dyker upp. För och emot. Men faktum är så vitt jag förstår att det finns valsorter som inte är utrotningshotade. Dock har jag faktiskt ingen aning om vad detta var för val. Sen ska man ju inte tro att övrigt kött som serveras hamnar på tallriken med silkeshandskar...
Denna lilla tjuvlyssning är ju klart tänkvärd i sammanhanget.
Och även vissa av kommentarerna på denna sida om valkött. Där ser ni även en bild av hur mörkt köttet är. Mitt var lite mörkare. Och troligen mer fruset. Hade nog varit bättre om det varit mer tinat, men det var väl lättare att skära tunnt när det var fryst.

Upp och ner...

Det har varit en märklig helg. Kom hem strax efter fyra på fredageftermiddagen. Kusin K. och A. stod i köket och lagade mat. Väldigt bekvämt, men ovanligt tidigt.
Äta middag före 18 en fredag? Har det hänt förut? Vi softade, spelade spel, drack whisky och cognac och lyssnade på musik. När den där "sent på kvällen och lagom gosig i sinnet"-stämningen infunnit sig var klockan....inte mer än åtta.... Kändes märkligt. Det var dock bra på sätt och vis, för på lördagmorgonen skulle jag till Gryttjom, med uppstigning 06.10... Sista hopphelgen med bartömning och allt. Tyvärr visade sig vädret var grått och disigt. Så efter att jag konstaterat att något större hopp om väderomslag fanns i sikte åkte jag hem efter lunch. Det kändes som att jag kunde vara utan den så kallade bartömningen. Sjöslag är väl ett annat ord som fungerar i sammanhanget. Istället blev det lite softa hemma. Låg och lyssnade på Trentmöllers "The last resort" (som jag recenserade för något drygt halvår sedan) i hörlurar på hög volym. Den blir bara bättre och bättre. Sen blev det middag med A. & K. som kommit hem efter lite turistshopping i stan. Ännu en tidig kväll i samma lugna och sköna tempo. Precis vad min kropp behöver. Känns som att jag inte haft en ordentlig lugn stund för vila på ett halvår eller så...
Kvällsrutin vid elvatiden, vilket blir tiotiden med rådande tideräkning. Uppstigning halv åtta med den samma. Lugn och lång frukost. Vid tiotiden begav sig A. & K. hem mot Halland. Själv kunde jag fortsätta min softa söndag med musik, kaffe, bloggande och lite annat... Känns helt främmande.
Ikväll är det tvättstugan som gäller. Och fram tills dess funderar jag på lite diskojockande....

Vad kan 6 månader göra med ens liv?

Idag är det exakt ett halvår sedan jag senast bloggade. Några har undrat om jag slutat blogga. Svaret har hela tiden varit att jag ska återuppta det. Och de senaste 2-3 månaderna har jag nog tänkt på bloggen i stort sett varje dag. Det finns så mycket att berätta. Det har hänt en hel del på ett halvår. Det känns som att jag fått ett nytt liv...

En liten summering då. Vad har hänt?
Strax efter att jag slutade blogga träffade jag en tjej via nätdejtingen. A. från Texas, men boende i Täby. Hon fastnade först, och kanske främst, för Max iofs. Den svarta nosen till höger ( i skrivande stund) på bloggen. Men vi började umgås vi också.
Eftersom min mor pga knäproblem börjat leta efter ett nytt hem åt Max slutade det med att hon fick ta han om honom. Främst tills vi hittat någon med trädgård eller som bor på landet. Så Max bodde och hade det bra i en lägenhet i Täby en dryg månad. När sedan mamma blev tvungen att ta hand om Max igen, eftersom hans nya matte skulle resa utomlands, gick det undan och hon hittade ett nytt hem åt honom. Det gick tyvärr lite väl fort. Så när A. kom hem igen hade Max ett nytt hem.... Ett hem inte ens jag besökt. Under denna tid tog dessutom relationen med A. slut också. Det hade iofs inget med Max att göra. Dålig match. Det kanske är nackdelen att köra hundtricket?

Faktum är att A. träffade Max senare än jag.
Den stora besvikelsen infann sig när jag fått reda på att jag inte skulle få ha Max med mig till fjällen på årets fjällvandring. Den nya familjen ville inte. Jag förstår det till del, men tycker mest synd om Max, eftersom jag vet hur mycket han älskar att vandra i fjällen.
Och nu törs jag inte åka och hälsa på honom, med rädsla för att Max ska tro att jag är där för att hämta honom. Inget är definitivt, men det är iaf fyra månader sedan nu... Vi får se hur jag gör.
Jag saknar honom SÅÅÅ MYCKET!!!!

Jag och P. sprang Göteborgsvarvet för första gången. Det gick bra. Drygt 1.48 för min del. P missade sitt rekord från förra året med några sekunder... Men han verkade ta det ganska bra ändå... Nästa år ska vi på?n igen. Då har vi förstärkning av D, som fått sin anmälan i födelsedagspresent....

Sen har jag varit på USA-visit. Med jobbet. Först leverantörsbesök en och en helv dag i Kalifornien för att sedan skynda till Las Vegas och träffa mina amerikanska päron. Det blev en hel del golf, trots att jag inte hade mina prylar med mig, samt den del softma vid deras pool. Las Vegas i maj är inte helt fel kan jag informera om. Vi spelade även rugbybasket i poolen. Det blev en hård match. Så hård att vi båda började blöda om fotsulorna. Något som inte uppdagades förrän vi kom upp ur vattnet. Sen var det årets stora datakommässa i Las Vegas.
I samband med USA-resan
var jag även väldigt nära att byta jobb. Men det slutade med att jag jobbar kvar med lite bättre förutsättningar istället. Ett beslut som jag för stunden faktiskt inte ångrar.

I början av juni började starten på mitt nya liv, i form av en kurs. Mer om det sen.
Midsommar blev en trevlig repris på förra året. Rånö i Nynäshamns skärgård.
Det var också starten på en för mig rekordtidig semester. Fyra veckor.
Jag var bland annat uppe i Hälsingland och hälsade på en god vän. Sen åkte jag till Sundsvall där en kompis assisterade vid bungy-hoppning på Sundsvalls gatufestival. Ganska pissigt väder mot kvällen. Men det var annan blöta som stod för den största underhållning när snoddprecisionen inte riktigt levde upp till det utlovade.
Själv agerade jag testdocka. Två hopp i rad(!) från 80m cirka. Eftersom jag gjort det tidigare, och även hoppat fallskärm sedan dess trodde jag självklart att det skulle vara piece of cake att slänga sig ut avslappnat och stilfullt. Men till mitt stora förtret trädde någon dold spärr in, och första hoppet försenades tio sekunder medan jag tog mig samman. Andra hoppet gick bättre.

Årets fjällvandring skedde med kusin och make. Vi började med en ganska soft dag med lite inhandling av frystorkat. Det avslutades med en trevlig grillkväll på bergsknallen utanför mitt sovrumsfönster.



Efter ett antal timmar kom vi upp till Storulvån. Vi gick ut i fjällvärlden för att hitta lämpligt tältställe. Vädret hade vi inte riktigt med oss. Ganska regnigt, med hot om temperaturer ner mot noll och snö.


Vid pauserna uppsöktes gärna vindskydd och nödstugor. Där blev det dags för lite kaffe...

A. hade fått för sig att ananas var den ideala färdkosten. Något ingen motsade när vi väl kommit fram till Sylarna och de tre konservburkarna fördelades.



Höjdpunkten, som jag hade sett fram emot, var sittningen på Blåhammarens Fjällstation. Sveriges högst belägna med bastu med utsikt mot fjällvärdlen genom ett stort runt fönster. Middagen serverades och presenterades på sedvanligt vis. Vi drack diverse rekommenderade viner och lite avec. Bland annat ett finskt hjortrondessertvin. Kalas om man gillar hjortron.

Dessert med lingon och mastig chokladkaka.



Som tur är hade vi ett fåtal gluggar med bra väder så att mitt vandringssällskap fick en uppfattning om hur det kan vara. Jag tror och hoppas att det inte var sista gången i fjällen. Och då var det ju lyckat!

Sista helgen på semester var jag med samma gäng i Kungsträdgården. Den här gången var jag DJ, två dagar i rad. Det var kul, och framför allt lärorikt! Mer omixad musik, och mer lättlyssnad musik är vad jag måste fixa. När jag spelar vissa av de riktigt bra låtarna börjar nämligen vissa knorra lite... Och det är klart, att för den oinvigde är det kanske inte helt lätt att ta till sig.


Men det var många som kom fram och berömde. Folk ville köpa mina skivor och undrade var de fanns till salu. Fick även lite jobberbjudande som jag tyvärr inte svarat på än.
Det avslutades med ett hopp från 100m i Kungsträdgården med magnifik utsikt!



Jag har även hjäpt min mor med renovering (främst tapetsering) i den lägenhet hon köpt efter att ha gjort sig av med Max. Inget jag skulle köpa kanske, men det är väl mycket för att det är i ett hus där jag slavat med reklamutdelning några år. Utsikten från balkongen är det dagis där jag växte upp.... Go figure liksom...

På musikfronten har det varit relativt skralt. Väldigt få klubbesök. Det blev några stycken innan Cocktail Club på Grodan stängde. Men i övrigt har jag missat det mesta andra som jag velat gå på, pga mitt nya liv.

Något jag INTE missade dock, var när världens störste och kanske bäste DJ genom tiderna, alla kategorier, kom till Alvik och spelade. Promenadavstånd hemifrån mig liksom! Vad är oddsen?
En mycket trevlig tillställning av Mondaybar som överträffat sig själva med både ljud och ljus. De lyckades till och med skapa det totala folkhav som denne, Carl Cox, är van vid. Det finns tydligen ett fåtal DJs man som arrangör inte kan köpa sig. Carl Cox är den ena. (Den andre är Danny Tenaglia, som jag personligen rankar snäppet högre faktiskt.). Jag var riktigt nyfiken på hur Calle Kula, som vi kallar honom, skulle spela. Det mesta jag hört av honom är många år gammalt, och DJs förändrar sig faktiskt över tiden. Carl höll dock hög klass! Om än lite väl mycket publikfrieri i början med låtar åt trancehållet. (Mondaybars stamklientel är trance och neon all the way...)
En något full entusiast kom fram till mig (kanske var det våra technoskägg som gjorde att det blev jag?) och frågade sig högt: Varför spelar Carl Cox trance? Förklara!? Paus ?Men han är ju tight som en...ehhh... gurka! Nej, nu ska jag gå och sprida lite bitterhet...
Lustig prick, som även lät meddela att det minsann var fjärde gången han såg Calle.


Carl Cox är nog DJ-elitens ende DJ som använder mikrofon i sina set. Han klassiska, och återkommande Oh yes! Oh yes! Oh yes! ekar än. En riktig party machine.
Bilden är smyglånad från Mondaybar. Övriga enastående foton av Tony Persson hittar ni här. De ger en liten hint om den stämning som infann sig i Alvik den kvällen i september.



I övrigt har tiden mest fyllts med jobb. Lite turer till Norge. Och så har jag sprungit omkring med en rullator i ett fryslager mitt i sommaren, med en skylt där fram där det stod IT-skadad. På rullatorn satt en truckdator med vilket vi mätte radionät. Make till värk i händerna när man kom ut i värmen får man leta efter...

Till sist kan jag meddela att jag tagit stora vuxenpoäng! Jag har börjat pensionsspara! Jag som inte ens haft något vanligt organiserat banksparande tidigare... Ska bli spännande att se hur det går... Men med autogiro blir ju allt lättare...

Klubba, polera och skumma...

Skönt med ledighet flera dagar i streck!
Började med att lätta samvetet inför helgen genom att springa lite på gymmet.
Sen begav jag mig till Grodan för att höra Ben Watt. En legend i branschen, som för övrigt fått extremt mycket publicitet i samband med sitt Sverige-besök. Bland annat pga en gammal bok han skrivit som nu kommit i svensk översättning...
Värmde gjorde helylle-Dana. Grym housekväll!

På fredagen begav jag mig till Västerås där det blev påsklunch, hundpromenader, påskmiddag och lite datapill hos vänner och bekanta. Lördagen ägnades till stor del åt bilvaxning. Det tar tid. Men det blev ganska bra tycker jag.
Jag besökte M&P i deras nya hus, där jag bjöds på jättegod kyckling och sedan höll en minibaristakurs med fokus på mjölkskumning... :)
På kvällen begav jag mig till Pluto där JdotP och Özgur Can (aka Dumb 'n Furry) röjde loss. Värre röj vid runda baren är det tveksamt om Västeråsarna sett. Riktigt bra!

Igår begav jag mig sedan till Stockholm. Efter lite softma hemma i lägenheten mötte jag upp J. på Söder för lite öl och nördsnack. Sen gick jag på Göta Källare där Nick Sinner och Under Sun spelade. Tunnt med folk tyvärr. Jag märker också mer och mer att trance går hem mindre och mindre i mitt inre...

Dagen är tänkt att ägnas åt lite arbete med databaser. Men duktig som man är på att skjuta på vissa typer av saker så sitter jag här och bloggar istället.... :)

Ben Watt


Ben Watt, houselegend och författare



Vombatjakt och klumpeduns

Förra helgen hade jag besök av kusinen med make.
Första kvällen blev en lugn hemmakväll med paradgrenen whiskylax och pasta.
A. fick även smaka Sam Adam's Trippel Bock. Det gick lite bättre än för J några helger tidigare... :-)
Så nu står de där, tre ljusblåa glasflaskor, på min hylla. Några fler verkar inte gå att få tag på på Systemet.

På lördagen blev det shopping och turistande. Vi gick bland annat på vombatjakt... (mentalt iaf...)
Jag köpte mina första blåjeans på närmare 15 år... Lunch i Östermalmshallen (ingen vombat dock...) och fika på Vete-katten. Med oss var kusinkusinen och kusinens fd. klasskamrat vars främsta unikitet är att han i sitt CV kan skriva att han jobbat som vingkonstruktör på Airbus, med ekonomiexamen som främsta merit... (en osannolik historia om missöde i översättning... Vet inte vad det säger om säkerhete på dagens flygplan, men kul är det!)

Sen avnjöt vi middag, alla fem, hemma i lägenheten. Avocado med smögenröra och champagne till förrätt, gotländsk oxfilé med klyftpotatis till huvudrätt, och sedan glass till efterrätt. Lärde mig att det inte är lätt att göra en stor köttbit "well done"...
Sen begav vi oss ut i Stockholms nattliv. Vi började i Gamla stan på Stampen, i hopp om att få se nåt jazzigt. Istället var stället fullt med 50-70-åringar (kändes det som), och på scen stod ett par pinsamt utklädda 50+:are i solglasögon och annan utstyrsel som förde tankarna till Slash och ZZ Top. De spelade iofs bra. Men utstyrseln blev liksom lite för mycket... På golvet var det blandad kompott. Bland annat en kille som stundtals flippade ut fullständigt. Troligtvis han som gett stället sitt namn. Mina tankar gick direkt till en låt av Mark Knight: Acid Test. Inte pga musiken. När spelningen var över visade det sig att killen var helt nykter och skulle åka motorcykel hem... :)
Originalen finns överallt...

Sen begav vi oss till Söder och Metro. Ett ställe jag inte varit på tidigare. Riktigt trevligt. Schysst musik, fri entré, trevlig atmosfär och inredning. Och till och med ett område utan musik, men dit musiken i bakgrunden ändå nådde fram. Det gick att samtala!! Enda problemet var väl att halva baren av urfunktion (bara storstark-kranen fungerade) och bartendern inte hade alla hästar hemma.


De föds såhär...




Och till slut blir de såhär präktiga!


Hjärnsläpp, tidsändringsförslag och lite drömmar...

Hjärnsläppet:
Såg Aktuellt. Inget konstigt med det. Det var inslag om strejkvarslet inom handeln. En process som troligtvis är lika dålig propaganda för svenskt näringsliv som när herr Treschkow uttalade sig för några månader sedan...
Det följde ett reportage om en bransch där facket försöker att hålla nere lönerna. IT-branschen. Kontentan var ganska vettig. Och man pratade om bristen på utbildad (borde vara kompentent, men ordet utbildad användes...) personal i branschen. Man nämde även att det var få sökande till IT-utbildningar.
Och man konstaterade att det var färre som sökte än till Big Brother.

Ursäkta, backa bandet... Var det färre än som sökte till Big Brother? Vem kom på den jämförelsen? Vad ska den visa? Att Big Brother är populärare än IT? Att den utbildade IT-personalen flyr till Big Brother? Eller vad?
Kan någon förklara för mig vad någon tänkte när inslaget gjordes? Kommentera gärna om ni har några förslag...

Tidsändringsförslaget:
Idag var det ganska varmt ute. Det är sommartid. Sommatid = ljusa kvällar. Något mörkare mornar om man går upp tidigt. Men det är övergående. Ljuset är utan tvekan det bästa med sommaren.
Jag tror mig ha sagt det förut, men jag säger det igen: Jag tycker vi borde ha en till sommartidstimme om en månad eller så. Som det är nu så förskjuter vi mörkaste tiden på dygnet från 12 till 01 på natten. Mörkret håller sig alltså till lika stor del om båda sidor om detta klockslag. När då natten är t.ex. 8 timmar lång, blir det mörkt klockan 21 och ljust klockan 5. Vore det inte bättre om vi förskjöt det till 22 resp. 6? Eller som när natten är 4 timmar. Mörkt från 23 till 03. Vore det inte bättre med ljust fram till midnatt och soluppgång klockan 4? Ytterst få har nytta av ljuset mellan 03 och 04 vågar jag påstå.
Bra eller dålig idé? Kommentera.

Drömmarna:
Läser på e24 om ett nytt hastighetsrekordförsök. Denna gången på räls. 17 år sedan sist. Det är fransmän, och det är (hör och häpna) på vanlig räls (dvs vanlig sånär som på att den är lite längre och rakare än svenska genomsnittet).
Själv trodde jag att magnet tågen innehade rekordet, men så är alltså inte fallet. Även om magnettågen tydligen (enligt kommentarerna, som man iofs ofta ska ta med en nypa salt) är byggda för högre hastigheter.
Det är nåt visst med tåg. Det har jag nog alltid tyckt. Och det tycker nog många. Det är ett behagligt och verklighetsnära sätt att resa.Tågresandet har utan tvekan utvecklats på sistone. I Sverige pratar man om att börja provköra i 250km/h. Det franska tåget har tänkt knäcka 540km/h. Samma typ av spår.
Jag kan inte låta bli att fantisera lite kring vad ett tåg i 540km/h skulle innebära för största långdistanssträcka. Stockholm/Göteborg. Man borde kunna köra på dryga timmen. Det ställer iofs vissa krav på ombyggnationer längs vägen. Och som någon av kommentarerna kommenderar så måste man i praktiken inhägna spåret hela vägen för att inte få för mycket splatter på loket av vilt och annat konstigt som hittar upp på spåret...
Häftigast av allt vore nog ändå en tågbana upphöjd sisådär en 6-7 meter (varför just 6-7? jo för då kan vanliga fullhöjdslastbilar köra under) som gick genom det svenska landskapet. Det skulle kunna bli en riktig turistattraktion till och med. Även om huvudnyttan vore att transportera människor effektivt. Tyvärr är det knappast realistiskt med tanke på vår folkmängd. Dessutom skulle ingen politiker tordas ens försöka finansiera det hela. Åtminstone inte så länge som staten är delägare i SAS...

Bonushjärnsläpp:
Hade tänkte springa i söndags. Långt. På löpband. Men jag fick av någon anledning för mig att inspektera fötterna först, och upptäckte då att vad som ibland kännts lite svidande på hälen i själva verket var en blåsa. Den skulle naturligt vis den klåfinrige ägaren punktera för att tömma på var.
Efter det såg skinnet, som i dessa trakter blir ganska tjockt, ganska dött ut, så jag bestämde mig för att ta bort det med en liten sax. Mindre klokt kanske. Nu bildades vad som kan likans vid en mindre krater, och i botten rent och skärt kött... :) Svider det? Ibland...
Har med fotfil försökt att minska på kraterdjupet, men skulle behöva en fotrasp snarare än en fotfil. Nu sitter det iaf en compeed som ett trumskin över avgrunden. Fungerar över förväntan.
Tycker det är ofta som man får sådana här hjärnsläpp som man sedan ångrar...

Krater

Krater




Öl vs. Vin

I fredags var jag på Terrenos Vinotek. På dejt.
Vinotek. Samling av vin. Konceptet går ut på att man köper kort i olika valörer (100, 300 eller 500kr) och stoppar in i automaten för att sedan få 4cl vin per knapptryck. Olika många kronor dras från kortet beroende på vin.
Ganska kul koncept. Trevlig atmosfär. Såhär i efterhand kan jag ju räkna ut att det inte var något billigt sätt att dricka vin. Men som sagt, kul. Sortimentet var så att det räckte för kvällen. Jag han prova viner vars smakbeskrivning innehöll formuleringar såsom "brännt gummi" och "gris"(?)!.
Maten mycket bra också, även om jag kanske hellre sett carpaccion serverad utan krämig vitlöksdressing...
Själva dejten blev väl inte riktigt enligt förhoppning. Men jag börjar vänja mig...

Dagen har jag tillbringat i lägenheten. Ömsom vid datorn, ömsom vid flightcasen. Har satt ihop vad som kanske skulle kunna bli en bra mix. Testmixade, och de känndes hyffsat. Nu gäller det bara att "sätta" den...

Sen blev det öl på söder med J&J. Oliver Twist. Provade lite olika öl i vanlig ordning.
Bland annat "Left hand" stout.
J. köpte en öl med instruktioner till bartenderna att vederbörande drack "svår öl och mörk öl" (med reservation för felcitering) och att vederbörande skulle få något nytt, varpå bartendern var på väg att hälla upp just en Left hand. "Nej, han började kvällen med en sån..." blev svaret.
Istället blev det en till synes rysk falsköl. En stout. En "Old Rasputing Russian Imperial Stout". Riktigt god måste jag som stout/porter-fantast säga. Men etiketten avslöjade snabbt att denna namnet till trots var amerikansk(!). (Vilket också påpekades av bartendern vid beställning kan tilläggas.)

?l vs. Vin

Rysk eller amerikansk?




Köpings kändiselit, stulna skämt och oläsbara böcker

Var på jobb i Köping. Höll kurs. Första dagen avslutade vi med att gå ut och spela lite bowling och äta.
Väl inne i bowlinghallen blev jag snabbt informerad om att Köpings kändiselit var där och spelade. Ja, både Tobbe, Micke, Linda och Mats var där. Och ett gäng till. Vissa duktigare än andra.
Det är nog så nära kändisskådning man kommer i Köping. En av dem är ju tydligen vald till årets kvinna dessutom.

I lördags fick jag besök av killarna med sinne för tid, planering, marginaler och otur. Vi började på Vildmarksmässan i Älvsjö. Förväntningarna var väl inte så högt ställda. En ganska trevlig mässa får man säga med mycket gemyt. Det var väggklättring, kajakmaskiner (!!!), och fullskaligt flugfiske. Runda bastustugor, segelflyg, hemslöjd, läderprylar och allt möjligt ätbart. Tyvärr var det väl inte så hemskt mycket "matnyttigt" för mig.
De stora drakarna lyste med sin frånvaro. Något jag känner igen från mässor i andra branscher...
Hade gärna sett fler tält, sovsäckar, ryggsäckar och funktionskläder från de stora märkena. Men i deras frånvaro passade uppstickarna på att synas.

Jag var även och lyssnade på två föreläsare. Först Fredrik Sträng. Killen som klarade "Seven Summits" på ny rekordtid. Som föredragshållare var han inte så kul. Det blev mest nåt mellanting mellan skådspelare och ståuppkomiker, vilket han inte gör sig som. När han dessutom har stulna vitsar blir det nästan lite pinsamt att lyssna på honom....

Den andre var Janne Corax. En mer erfaren äventyrare med lite mer avspänd berättarstil. Mindre show, mer berättelse. Betydligt bättre!

Efter det blev det efter lite farsartad kollektiv hemtransport lite bastu, varpå vi pga tidsnöd fick ta taxi ner till stan och Texas Longhorn. Där fick jag mig en länge efterlängtad 400g New York Striploin Steak. Rare. Precis som jag vill ha den. Denna gång var den dessutom inte kylskåpskall i mitten...

Sedan promenerade vi till Grodan, där Ida Engberg följt av Dinky från New York höll dansgolvet igång. Helt OK musik.
De spelade båda mycket av den musik jag lyssnar på just nu. Efter ett tag gjorde sig åldern påminnd hos gästerna och hemresan blev ett faktum.
Efter en rekordsnabb sorti morgonen efter kunde jag avnjuta söndagslunken helt på egen hand.

Till sist tänkte jag berätta om några roliga observationer från massmedia:
Vi har väl alla hört talas om kvinnan med svanarna i lägenheten.
Nu har man hittat en familj i Malmö som vid vräkningen visade sig ha en ponny i lägenheten(!)
Som Robert Gustavsson en gång sagt: "Skulle vi basera våra sketcher på verkligheten skulle folk inte tro det är sannt"
Ytterligare ett exempel på det är från dagens tidning där det berättas om en flygning mellan London och New Dehli där en kvinna avlider under flygturen.
Hon förflyttas från andra till första klass där hon spänns fast och stöttas upp av kuddar. En gråtande dotter placeras i stolen intill...
Pga turbulensen glider kroppen ner på golvet flera gånger.
I mina öron låter det som nåt i klass med Mr Bean...
Flygbolaget ber nu om ursäkt. Samtidigt vet jag inte riktigt vad de skulle ha gjort annorlunda. Inte lätt att stanna och lasta om till bagageutrymmet.

Till sist kunde jag med viss stolthet notera i söndagens kulturdel av SvD att det finns en nyupprättad lista över böcker som betraktas som oläsbara. Där återfinns bland annat David Beckhams biografi My Side på tredje plats.
Etta kommer en bok av Stephen Hawking som heter A brief history of time. En bok om teoretisk fysik och fenomenet tiden. En bok som jag har. Och en bok som jag läst! Och en gång i tiden till större delen förstod.
Pinsamt nog måste jag säga att fysikhjärnan inte gymnastiserats särskilt mycket de senare åren... Det som var mitt favoritämne i skolan en gång i tiden...


Oläsbara böcker


En svårläst tjomme




Typiskt svenskt?

När nu huvudstaden helt bytt från böljande vågor till ettor och nollor (som egentligen också går som vågor i luften) så har detta uppmärksammats som aldrig förr i media.
Som till exempel följande bild från DN.se

Typiskt svenskt?


Det kanske bara är jag som reagerar, men är det inte större ståhej när det gamla och omoderna stängs av än när det nya och moderna aktiveras? Har inget minne av motsvarande uppmärksamhet när ettorna och nollorna började sändas.
Är inte det ganska typiskt svensk? Lite bakåtsträvande på nåt sätt...

Omogen maskinpåpuckling och lyxiga matrester

Är lite besviken på att det inte ser ut att bli mer än ett ynka pass skidskoåkning i år.
Det är nog Max också.

Sprang dryga 15km på gymmet på eftermiddagen idag. Konditionsmässigt gick det ganska bra, men första löpbandet la av efter dryga 8km, så konditionsmätningen gick åt h-lv-te... Det blev lite könsord och en välriktad örfil till maskinen innan jag hoppade över till bandet intill... Inte så "moget" kanske, men i stundens hetta kändes det väldigt frustrerande...
Sprang på ungefär 80 minuter. Siktade först på 75. Det känns ändå bra eftersom jag fullföljde det utan större plågor, vilket får ses som ett gott tecken.

Väl hemma var det läge att äta, och det blev nästan lite lyxmat, kändes det som. Potatiskaka som varit fryst sedan förra helgen, med svampsås (också från förra helgen) samt en redig majskycklingfilé. Fan vet om det inte är potatiskakan som är det bästa i kompositionen. Fruktansvärt goda rester är det iaf... :)

Ännu en vecka till ända...

Åkte till Oslo i måndags. Skulle hålla kurs. Tränade lite löpning på SATS och gick sedan för att äta. Det tilltänkta stället var stängt för ombyggnad så det fick bli en lite sportbar runt hörnet från hotellet. Det är lite lustigt i Norge, för krogbranchen verkar nästan myllra av svenskar. Och inne på sportbaren visade man allsvensk ishockey. Alltså inte allnorsk, utan allsvensk. Både svenskar och norrmän i publiken. Tänk att norrmännen tycker sånt är kul. När tittar vi svenskar på norsk inhemsk idrott?

Kursandet gick bra, men man känner att det tär på halsen att stå och prata hela dagen med röstläget något högre än vanligt (volymmässigt alltså...) i hopp om att höras bättre till bakre raden. När jag kom tillbaka till hotellet hade jag ingen större lust med att äta på sportbaren igen, även om jag fick en utsökt enchillada dagen innan (klart högre ambitioner från kocken än jag hade räknat med på ett sånt hak).
Så jag gick in på Luca's Deli (typ 7-eleven) och köpte ett paket sushi och lite mineralvatten. Fick ju en mindre chock när jag upptäckte att paketet (som visserligen var med typ 18 bitar) kostade 156 kronor. Norska! Men jag hämtade mig snabbt. Det var ju gott iaf.

Morgonen därpå upptäckte jag att väckarklockan i nya mobilen inte fungerar riktigt som jag trodde. Den ringde nämligen inte, eftersom man ska ställa in veckodag också. Den stod på gårdagens. Som tur är var det alarm på kalenderbokningarna. Så det fick bli en blixtdusch och taxi. Jag hann till kursen, som dessutom skulle börja lite tidigare efter mina önskemål och rekommendationer.

På vägen hem till Sverige och Stockholm stod jag som bäst och valde bland champagnerna på Gardemoen (måste ju fylla på lite efter förra helgens bartömning...) när brandlarmet gick. Det, kära läsare, var bland det sämsta jag varit med om. Det påkallade inte särskilt mycket uppmärksamhet. Folk tog det väldigt lugnt och man kunde se att de flesta tänkte ungefär som jag: Måste vi verkligen agera? Det är ju säkerligen falsklarm eller en brand som någon kan blåsa ut för hand.... Personalen instruerade folk att lämna sina korgar i butiken och bege sig till nödutgången. Jag gick först, och kom till en dörr som var stängd. Det var bara att "krossa" glaset till dörröppnarknappen och börja gå ut på bryggan. Ut genom en nöddörr, ner för en trappa och ut på planen där flygplanen parkerar. Vi var några stycken till slut. Efter ett tag började vi kolla hur vi kunde ta oss in igen. De flesta visste väl liksom att det inte skulle bli en lång övning. Då visade det sig att vi inte kunde komma in igen genom den dörr vi gått ut genom. Jag lyckades hitta en bakväg, men blev något förvånad när jag upptäckte att dörren vi gått ut genom nu inte gick att gå ut genom ens inifrån, utan att krossa ytterligare ett knappglas. Sagt och gjort.
Samtidigt kunde jag höra att brandlarmet avblåsts i högtalarsystemet.

Det riktigt bisarra uppstod när vi kom in i terminalen igen. Där stod folk och köpte fika. Några satt och drack öl i godan ro. Inte så seriöst och förtroendeingivande från OSL:s sida... Stålschalusiet till taxfree-avdelningen var nerfällt och folk radade upp sig utan för som inför värsta kollektionsreleasen på HM... Skattefrisprit är fortfarande väldigt högt på listan för resenärerna. Även när det är brandlarm.
Det slutade med två flaskor Laurent-Perrier 10 årig Millésimé, som jag innan brandövningen, hört en säljare rekommendera som bästa köp till en annan kund. Säljaren i fråga kom fram till mig när jag precis plockat flaskorna och påpekade vilket bra val jag gjort. Tre gånger. Minst. Det är försäljning och marknadsföring det. Berätta för dina kunder vilket bra val de gjort.

Väl hemma var det dags för nästa kurs. Två dagar. Den ena för första gången. Hade planerat förberedelser på en dag eller så innan, men pga annat blev dett aldrig av. Det slutade med att jag skissade ner några punker på ett papper under 15 minuter innan jag stängde ögonen på onsdagskvällen. Kursen gick utmärkt. Sådana upptäckter är sköna. Att upptäcka att man faktiskt klarar mer än man tror med lite improvisation.

På kvällen blev det den senaste i raden av dejter. Inget napp denna gång heller. Ska det vara så svårt att hitta den rätte? Tydligen...

När arbetsveckan var till ända blev det öl på Bishop's med T&C. Länge sedan sist.

Nu sitter jag här och har läst tidningen och druckit cappucino och funderar på hur mycket gröt jag ska laga. Planen är att springa åtminstone 15km på gymmet idag. Med rådande väder är det ju nästan så att man borde springa ute. Men det är knepigt med klädsel tycker jag. Man svettas ju en hel del. Och det är nog lätt att bli förkyld om man misslyckas med klädseln...
Sen blir det nog lite tid vid mixern och skivspelarna...


Plocka upp tråden...

Nu var det länge sedan sist. Några av er har kanske funderat. Undrat. Dragit slutsater.
Ett tag saknade jag inspiration. Men mest har det berott på att jag prioriterat annat.
Det har i alla fall hänt en del.

Jag har äntligen fått mitt bord... Men det satt långt inne. Har fått prata med flertalet personer på Asko, den ena mindre ansvarstagande än den andra. Till slut gick ordern igenom, och jag betalade in hela summan inklusive hemkörning. Sen blev det försenat, och när det väl dök upp kunde de inte köra hem det i tid. Det slutade med att jag en lunch fick låna kollegans bil och åka och hämta bordet själv och konka upp det i lägenheten.
Det som brådskade var besök av P & D.
Det blev bastu, middag och allmänt ljug.

Sen har jag varit på lumpar-reunion. Det var kul! Framför allt för att se vad det blivit av alla. Det blev utgång på kvällen. Först mongolisk barbeque, och sedan  gick vi till  Solidaritet. Första gången för mig. Inte särskilt kul måste jag säga. Det enda positiva var väl att jag kunde konstatera att även riktigt kassa DJ:s får spela på vissa ställen...

Sen var jag på Berns på Mondaybar XL och lyssnade på Ferry Corsten med T. Tyvärr blev det en jättestor besvikelse. Ferry visade sig ha glömt vad som gör Ferry till Ferry. Udden i musiken var som bortblåst, och allt som levererades av tråktrance. Ljudet i lokalen var inte särskilt bra heller. Kanske är svårt att få till. Kanske har de begränsningar. Har nyligen fått reda på att nästa stora tillställning som MB hade planerat där nu är flyttat till annan lokal för att ha bättre kontroll över ljudet bland annat.
Dock ska det nämnas att stämningen i övrigt var på topp, och att lokalerna rent visuellt var magnifika för ett sådant event. Och ljussättningen som Mondaybar hade fixat var bland det bästa jag sett.
Men mest var det alltså Ferry själv som sabbade...

Sen har jag åkt årets första skridskor! Med Max i Björnösundet. Bra is och väder. Tyvärr orkar inte Max dra full under den tid det tar, vilket är förståeligt. Så den riktiga frihetskänslan med de höga farterna uteblev. Hoppas att det blir fler tillfällen innan våren är här permanent.

Och så har det blivit en hel del ny musik från Beatport... Mums!

Techno, bonusresor, möbelstrul och köttfrossa...

Glapp igen.
Lurade på att blogga tidigare i veckan. Fick en känsla av att bloggningsbenägenheten ökar när jag är ute och reser.... Vad har hänt sedan sist då?
Mer musik. Fler intryck. Var på Grodan igen och lyssnade på Özgür. Tyvärr kom vi dit väldigt sent. Och att ha med sig folk som inte är helt entusiastiska kring musiken är inte helt perfekt heller.... (Note to self.)
Sen har jag varit i Borås, Jönköping och Vetlanda. Mycke resa blire....
Första gången jag åkte med en Eurobonus-biljett. Hade en massa poäng som gick ut vid månadsskiftet. Och så lätt ska de inte komma undan, SAS...tänkte jag. Upptäckte att man som EuroBonus-kund inte står överst på listan iaf. Sådana avgångar där det bara finns FullFlex-biljetter kvar till är man inte välkommen på.
Dessutom märkte jag att man med EuroBonus-poäng inte kan boka annat än tur- och returbiljetter. Så någon stol gick tom i onsdags... Dumt.
I övrigt håller mitt bordköp på att gå åt fanders... Ringde idag ihop om att de kanske fått in det och till och med kunde leverera idag eller imorgon. Då fick jag reda på att de annulerat ordern. Eftersom jag inte betalat någon handpenning. En handpenning jag aldrig blivit ombedd att betala. Att jag sedan hade ringt efter två veckor för att kolla status på beställningen (och kolla så att den fanns i systemet) utan att de anmärkt spelade tydligen inte mycket roll. Men efter två veckor utan förskottsbetalning så annuleras beställningen...
Ringt mig hade de tydligen också gjort. Rätt nummer hade de. Men har de lämnat något meddelande? Nej då... Nu skulle killen kolla med tjejen som tog emot beställningen och kanske ringa tillbaka (senare ändrat till utan kanske). Har han ringt? ...
Annars har jag en ganska lugn helg framför mig. Blir väl lite mixa, lite ärenden, lite softa. Och så imorgon kväll spelar ju allas vår Adam Beyer på Grodan. Ett måste.
Kvällen bjöd på en dry martini utan oliv och en enkel med lyxig middag bestående av +300gr oxfilé och klyftpotatis. Är man extra oetisk om man smäller i sig 300gr oxfilé helt själv? Vad säger en vegan?

Tidigare inlägg
RSS 2.0