illectric

Idag är det exakt ett halvår sedan jag senast bloggade. Några har undrat om jag slutat blogga. Svaret har hela tiden varit att jag ska återuppta det. Och de senaste 2-3 månaderna har jag nog tänkt på bloggen i stort sett varje dag. Det finns så mycket att berätta. Det har hänt en hel del på ett halvår. Det känns som att jag fått ett nytt liv...

En liten summering då. Vad har hänt?
Strax efter att jag slutade blogga träffade jag en tjej via nätdejtingen. A. från Texas, men boende i Täby. Hon fastnade först, och kanske främst, för Max iofs. Den svarta nosen till höger ( i skrivande stund) på bloggen. Men vi började umgås vi också.
Eftersom min mor pga knäproblem börjat leta efter ett nytt hem åt Max slutade det med att hon fick ta han om honom. Främst tills vi hittat någon med trädgård eller som bor på landet. Så Max bodde och hade det bra i en lägenhet i Täby en dryg månad. När sedan mamma blev tvungen att ta hand om Max igen, eftersom hans nya matte skulle resa utomlands, gick det undan och hon hittade ett nytt hem åt honom. Det gick tyvärr lite väl fort. Så när A. kom hem igen hade Max ett nytt hem.... Ett hem inte ens jag besökt. Under denna tid tog dessutom relationen med A. slut också. Det hade iofs inget med Max att göra. Dålig match. Det kanske är nackdelen att köra hundtricket?

Faktum är att A. träffade Max senare än jag.
Den stora besvikelsen infann sig när jag fått reda på att jag inte skulle få ha Max med mig till fjällen på årets fjällvandring. Den nya familjen ville inte. Jag förstår det till del, men tycker mest synd om Max, eftersom jag vet hur mycket han älskar att vandra i fjällen.
Och nu törs jag inte åka och hälsa på honom, med rädsla för att Max ska tro att jag är där för att hämta honom. Inget är definitivt, men det är iaf fyra månader sedan nu... Vi får se hur jag gör.
Jag saknar honom SÅÅÅ MYCKET!!!!

Jag och P. sprang Göteborgsvarvet för första gången. Det gick bra. Drygt 1.48 för min del. P missade sitt rekord från förra året med några sekunder... Men han verkade ta det ganska bra ändå... Nästa år ska vi på?n igen. Då har vi förstärkning av D, som fått sin anmälan i födelsedagspresent....

Sen har jag varit på USA-visit. Med jobbet. Först leverantörsbesök en och en helv dag i Kalifornien för att sedan skynda till Las Vegas och träffa mina amerikanska päron. Det blev en hel del golf, trots att jag inte hade mina prylar med mig, samt den del softma vid deras pool. Las Vegas i maj är inte helt fel kan jag informera om. Vi spelade även rugbybasket i poolen. Det blev en hård match. Så hård att vi båda började blöda om fotsulorna. Något som inte uppdagades förrän vi kom upp ur vattnet. Sen var det årets stora datakommässa i Las Vegas.
I samband med USA-resan
var jag även väldigt nära att byta jobb. Men det slutade med att jag jobbar kvar med lite bättre förutsättningar istället. Ett beslut som jag för stunden faktiskt inte ångrar.

I början av juni började starten på mitt nya liv, i form av en kurs. Mer om det sen.
Midsommar blev en trevlig repris på förra året. Rånö i Nynäshamns skärgård.
Det var också starten på en för mig rekordtidig semester. Fyra veckor.
Jag var bland annat uppe i Hälsingland och hälsade på en god vän. Sen åkte jag till Sundsvall där en kompis assisterade vid bungy-hoppning på Sundsvalls gatufestival. Ganska pissigt väder mot kvällen. Men det var annan blöta som stod för den största underhållning när snoddprecisionen inte riktigt levde upp till det utlovade.
Själv agerade jag testdocka. Två hopp i rad(!) från 80m cirka. Eftersom jag gjort det tidigare, och även hoppat fallskärm sedan dess trodde jag självklart att det skulle vara piece of cake att slänga sig ut avslappnat och stilfullt. Men till mitt stora förtret trädde någon dold spärr in, och första hoppet försenades tio sekunder medan jag tog mig samman. Andra hoppet gick bättre.

Årets fjällvandring skedde med kusin och make. Vi började med en ganska soft dag med lite inhandling av frystorkat. Det avslutades med en trevlig grillkväll på bergsknallen utanför mitt sovrumsfönster.

Efter ett antal timmar kom vi upp till Storulvån. Vi gick ut i fjällvärlden för att hitta lämpligt tältställe. Vädret hade vi inte riktigt med oss. Ganska regnigt, med hot om temperaturer ner mot noll och snö.

Vid pauserna uppsöktes gärna vindskydd och nödstugor. Där blev det dags för lite kaffe...

A. hade fått för sig att ananas var den ideala färdkosten. Något ingen motsade när vi väl kommit fram till Sylarna och de tre konservburkarna fördelades.

Höjdpunkten, som jag hade sett fram emot, var sittningen på Blåhammarens Fjällstation. Sveriges högst belägna med bastu med utsikt mot fjällvärdlen genom ett stort runt fönster. Middagen serverades och presenterades på sedvanligt vis. Vi drack diverse rekommenderade viner och lite avec. Bland annat ett finskt hjortrondessertvin. Kalas om man gillar hjortron.

Dessert med lingon och mastig chokladkaka.

Som tur är hade vi ett fåtal gluggar med bra väder så att mitt vandringssällskap fick en uppfattning om hur det kan vara. Jag tror och hoppas att det inte var sista gången i fjällen. Och då var det ju lyckat!

Sista helgen på semester var jag med samma gäng i Kungsträdgården. Den här gången var jag DJ, två dagar i rad. Det var kul, och framför allt lärorikt! Mer omixad musik, och mer lättlyssnad musik är vad jag måste fixa. När jag spelar vissa av de riktigt bra låtarna börjar nämligen vissa knorra lite... Och det är klart, att för den oinvigde är det kanske inte helt lätt att ta till sig.

Men det var många som kom fram och berömde. Folk ville köpa mina skivor och undrade var de fanns till salu. Fick även lite jobberbjudande som jag tyvärr inte svarat på än.
Det avslutades med ett hopp från 100m i Kungsträdgården med magnifik utsikt!

Jag har även hjäpt min mor med renovering (främst tapetsering) i den lägenhet hon köpt efter att ha gjort sig av med Max. Inget jag skulle köpa kanske, men det är väl mycket för att det är i ett hus där jag slavat med reklamutdelning några år. Utsikten från balkongen är det dagis där jag växte upp.... Go figure liksom...

På musikfronten har det varit relativt skralt. Väldigt få klubbesök. Det blev några stycken innan Cocktail Club på Grodan stängde. Men i övrigt har jag missat det mesta andra som jag velat gå på, pga mitt nya liv.

Något jag INTE missade dock, var när världens störste och kanske bäste DJ genom tiderna, alla kategorier, kom till Alvik och spelade. Promenadavstånd hemifrån mig liksom! Vad är oddsen?
En mycket trevlig tillställning av Mondaybar som överträffat sig själva med både ljud och ljus. De lyckades till och med skapa det totala folkhav som denne, Carl Cox, är van vid. Det finns tydligen ett fåtal DJs man som arrangör inte kan köpa sig. Carl Cox är den ena. (Den andre är Danny Tenaglia, som jag personligen rankar snäppet högre faktiskt.). Jag var riktigt nyfiken på hur Calle Kula, som vi kallar honom, skulle spela. Det mesta jag hört av honom är många år gammalt, och DJs förändrar sig faktiskt över tiden. Carl höll dock hög klass! Om än lite väl mycket publikfrieri i början med låtar åt trancehållet. (Mondaybars stamklientel är trance och neon all the way...)
En något full entusiast kom fram till mig (kanske var det våra technoskägg som gjorde att det blev jag?) och frågade sig högt: Varför spelar Carl Cox trance? Förklara!? Paus ?Men han är ju tight som en...ehhh... gurka! Nej, nu ska jag gå och sprida lite bitterhet...
Lustig prick, som även lät meddela att det minsann var fjärde gången han såg Calle.

Carl Cox är nog DJ-elitens ende DJ som använder mikrofon i sina set. Han klassiska, och återkommande Oh yes! Oh yes! Oh yes! ekar än. En riktig party machine.
Bilden är smyglånad från Mondaybar. Övriga enastående foton av Tony Persson hittar ni här. De ger en liten hint om den stämning som infann sig i Alvik den kvällen i september.

I övrigt har tiden mest fyllts med jobb. Lite turer till Norge. Och så har jag sprungit omkring med en rullator i ett fryslager mitt i sommaren, med en skylt där fram där det stod IT-skadad. På rullatorn satt en truckdator med vilket vi mätte radionät. Make till värk i händerna när man kom ut i värmen får man leta efter...

Till sist kan jag meddela att jag tagit stora vuxenpoäng! Jag har börjat pensionsspara! Jag som inte ens haft något vanligt organiserat banksparande tidigare... Ska bli spännande att se hur det går... Men med autogiro blir ju allt lättare...