Hur hamnade jag här?
Rent musikaliskt alltså.
Musik ha länge varit ganska viktigt för mig. Som barn var det allt från hårdrock (Kiss, Iron Maiden och diverse annat som jag inte visste vad det var, men som jag fått på mixkasetter och som lät tufft). Ett år innan jag åkte till USA som utbytesstudent lyssnade jag på ganska lättsmält rock/pop som Phil Collins, Tom Petty, Elton John (och en del annat som jag inte kommer på just nu.) Men innan jag kom iväg till USA hann mitt musikintresse svänga lite mot mindre lättsmält jazz, progg och en del klassisk musik. Jag minns att mina amerikanska värdföräldrar blev lite förvånade. Min musiksmak var ju en av de saker de såg som gemensamma beröringspunkter. Det var i mångt och mycket J. jag har att tacka för den omsvängningen. Det är verkligen något som gett mig mycket njutning.
Vi pratar musik såsom Mats och Morgan, Samla Mammas Manna, Michael Nyman, Jan Johansson och en jättelång lista därefter (borde någon gång publicera en lista på alla skivor jag har för att ha som referens när någon frågar vad man lyssnar på för musik, för det är få av mina skivor som jag inte sätter på frivilligt (men ja, de finns…)).
När man sedan fick åldern inne, och började gå ut på krogen, insåg man de dagar man vaknade med inte allt för dominerande huvudsmärtor, att det inte var för musiken som man gick ut. Någon gång hamnade man på ställen där det spelades annorlunda musik. Musik man inte hört tidigare (på radio eller hemma hos kompisar). Genast infann sig en kön känsla.
Det var klubbmusik. Spelad av en DJ med mer eller mindre passion för de han la på spelaren. Inte en repris av låtarna som gnagt i öronen tidigare samma dag i kommersiella radiokanaler.
Jag började forska i vad jag hörde och köpte skivor lite på chans. En av de definitiva inkörsportarna i den elektroniska dansmusikvärlden var Faithless. Ett brittiskt band som är ett av få i genren som faktisk har turnéer där de genomför regelrätta konserter med sin egen musik. (Jag återkommer till hur det annars brukar se ut i branschen). I detta band finns tre nyckelpersoner: Maxi Jazz, en tanig neger som rappar och skriver texter. Sister Bliss, musikalisk talang (vacker dessutom), med klaviatur som främsta instrument vid framträdanden. Och Rollo Armstrong: Musikaliskt mastermind som producerar (ofta med Sister Bliss) den mesta musik, men som däremot aldrig är med och turnérar eller uppträder. Rollo är för övrigt bror med popstjärnan Dido, som gjort en del tillsammans med Faithless.
Ett år efter att jag flyttade till Stockholm kom nästa stora källa till inspriation in i mitt liv: T, i form av kollega.
Han hade redan en hel del koll på genrerna, och har även varit aktiv själv både som hobby-DJ och kompositör av musik. T. är nog den som fått EDM (Elekronisk Dansmusik) att ta riktig fart i mitt liv och min skivsamling. Vi har bland annat varit på konsert med Faithless. Det var också T. som introducerade mig till Groove Armada som blev en slags inkörsport till mycket annat. När jag sedan var nere i Tyskland och hälsade på D. gick vi igenom EDM-utbudet i skivbutikerna, och där hittade jag en nysläppt skiva med Faithless som hette Back to mine.
Det lustiga var att jag några minuter senare hittade en ny skiva med Groove Armada med samma titel. Jag hade ju inte analyserat den första skivan så noga, utan konstaterade bara att det var en skiva jag inte hade, och då måste jag ju köpa den. Jag visste ju att jag gillade Faitheless. (En ganska vanlig beslutsbana när jag köper skivor… ) Det visade sig att detta var två skivor där respektive grupp samlat ihop sina favoritefterfestlåtar. Dvs låtar som kanske inte alltid har en BPM (Beats per minute) på 130+, och inte alltid kanske har någon beat alls. Mer eller mindre softa låtar helt enkelt.
Back to mine visade sig bli ytterligare en av de största källorna till breddandet av mitt musiklyssnande. Det är nämligen en serie med skivor där olika kända profiler i EDM-branschen fått sätta ihop en egen ”after-hours grooving”-skiva. Det har släppts 20 stycken. Jag har alla utom de tre sista. Eftersom de som satt ihop skivorna är erkända talanger på ett eller annat sätt borgar det i mitt tycke för att låtarna som väljs ut har något att tillföra lyssnaren, även om det är trallsamba eller musik från munkar med gutturala ljud blandat med atmosfärisk klassisk musik.
När man sedan upptäcker en site vid namn allmusic.com (en site som gör skäl för sitt namn) öppnar sig den musikaliska världen exponentiellt när man slår upp artister, kompositörer osv. och får tips på andra de samarbetat med, framfört verk av, eller bara påminner om.
Att upptäcka ny musik är bland det bästa som finns. Tack J. och T.!
Musik ha länge varit ganska viktigt för mig. Som barn var det allt från hårdrock (Kiss, Iron Maiden och diverse annat som jag inte visste vad det var, men som jag fått på mixkasetter och som lät tufft). Ett år innan jag åkte till USA som utbytesstudent lyssnade jag på ganska lättsmält rock/pop som Phil Collins, Tom Petty, Elton John (och en del annat som jag inte kommer på just nu.) Men innan jag kom iväg till USA hann mitt musikintresse svänga lite mot mindre lättsmält jazz, progg och en del klassisk musik. Jag minns att mina amerikanska värdföräldrar blev lite förvånade. Min musiksmak var ju en av de saker de såg som gemensamma beröringspunkter. Det var i mångt och mycket J. jag har att tacka för den omsvängningen. Det är verkligen något som gett mig mycket njutning.
Vi pratar musik såsom Mats och Morgan, Samla Mammas Manna, Michael Nyman, Jan Johansson och en jättelång lista därefter (borde någon gång publicera en lista på alla skivor jag har för att ha som referens när någon frågar vad man lyssnar på för musik, för det är få av mina skivor som jag inte sätter på frivilligt (men ja, de finns…)).
När man sedan fick åldern inne, och började gå ut på krogen, insåg man de dagar man vaknade med inte allt för dominerande huvudsmärtor, att det inte var för musiken som man gick ut. Någon gång hamnade man på ställen där det spelades annorlunda musik. Musik man inte hört tidigare (på radio eller hemma hos kompisar). Genast infann sig en kön känsla.
Det var klubbmusik. Spelad av en DJ med mer eller mindre passion för de han la på spelaren. Inte en repris av låtarna som gnagt i öronen tidigare samma dag i kommersiella radiokanaler.
Jag började forska i vad jag hörde och köpte skivor lite på chans. En av de definitiva inkörsportarna i den elektroniska dansmusikvärlden var Faithless. Ett brittiskt band som är ett av få i genren som faktisk har turnéer där de genomför regelrätta konserter med sin egen musik. (Jag återkommer till hur det annars brukar se ut i branschen). I detta band finns tre nyckelpersoner: Maxi Jazz, en tanig neger som rappar och skriver texter. Sister Bliss, musikalisk talang (vacker dessutom), med klaviatur som främsta instrument vid framträdanden. Och Rollo Armstrong: Musikaliskt mastermind som producerar (ofta med Sister Bliss) den mesta musik, men som däremot aldrig är med och turnérar eller uppträder. Rollo är för övrigt bror med popstjärnan Dido, som gjort en del tillsammans med Faithless.
Ett år efter att jag flyttade till Stockholm kom nästa stora källa till inspriation in i mitt liv: T, i form av kollega.
Han hade redan en hel del koll på genrerna, och har även varit aktiv själv både som hobby-DJ och kompositör av musik. T. är nog den som fått EDM (Elekronisk Dansmusik) att ta riktig fart i mitt liv och min skivsamling. Vi har bland annat varit på konsert med Faithless. Det var också T. som introducerade mig till Groove Armada som blev en slags inkörsport till mycket annat. När jag sedan var nere i Tyskland och hälsade på D. gick vi igenom EDM-utbudet i skivbutikerna, och där hittade jag en nysläppt skiva med Faithless som hette Back to mine.
Det lustiga var att jag några minuter senare hittade en ny skiva med Groove Armada med samma titel. Jag hade ju inte analyserat den första skivan så noga, utan konstaterade bara att det var en skiva jag inte hade, och då måste jag ju köpa den. Jag visste ju att jag gillade Faitheless. (En ganska vanlig beslutsbana när jag köper skivor… ) Det visade sig att detta var två skivor där respektive grupp samlat ihop sina favoritefterfestlåtar. Dvs låtar som kanske inte alltid har en BPM (Beats per minute) på 130+, och inte alltid kanske har någon beat alls. Mer eller mindre softa låtar helt enkelt.
Back to mine visade sig bli ytterligare en av de största källorna till breddandet av mitt musiklyssnande. Det är nämligen en serie med skivor där olika kända profiler i EDM-branschen fått sätta ihop en egen ”after-hours grooving”-skiva. Det har släppts 20 stycken. Jag har alla utom de tre sista. Eftersom de som satt ihop skivorna är erkända talanger på ett eller annat sätt borgar det i mitt tycke för att låtarna som väljs ut har något att tillföra lyssnaren, även om det är trallsamba eller musik från munkar med gutturala ljud blandat med atmosfärisk klassisk musik.
När man sedan upptäcker en site vid namn allmusic.com (en site som gör skäl för sitt namn) öppnar sig den musikaliska världen exponentiellt när man slår upp artister, kompositörer osv. och får tips på andra de samarbetat med, framfört verk av, eller bara påminner om.
Att upptäcka ny musik är bland det bästa som finns. Tack J. och T.!
Kommentarer
Trackback
