Blodad tand
Steg upp ovanligt tidigt för att vara lördag kombinerat med födelsedag.
Orsaken var ett inplanerat fallskärmhopp.
J&J hämtade, något försenat... :)
Eftersom jag stod först på listan över tandempassagerare kom vi iväg med andra planet som lyfte. Och tur var det, för senare blev det regn och jäkelskap.
De flesta som ska hoppa tandemhopp är nog ganska nervösa innan. Det var inte jag. Mest på grund av att jag hoppat bungy-jump och allt sedan dess längtat till den dag jag gör nästa hopp...
Fallskärmshopp och bungyjump är två på sätt och vis ganska olika upplevelser.
Så det riktiga skräckadrenalinet uteblev. Men känslan var inte sämre för det. Ser fram emot den dag jag gör mitt första hopp själv. Jag hade trots allt närmare 120 kilo på ryggen den här gången...
Den kyliga luften blir påtaglig, och ljudet av fartvinden är påtaglig.
När sedan skärmen fälls ut, efter ett fall på ungefär 2500m infinner sig snabbt en skön tystnad med lite vindsus.
Hur lång tid hoppet, eller de olika delmomenten tog vet jag i ärlighetens namn i skrivande stund.
Men det känns som att det gick fort. Mer vill jag ha i alla fall.
Och det ska jag se till att få.
Såhär konstig ser man ut när man är glad och samtidigt koncentrerar sig på att ha stängd mun. (Fick instruktioner om att andas med näsan, vilket jag förstår i efterhand inte nödvändigtvis betyder att man måste ha stängd mun... )
Orsaken var ett inplanerat fallskärmhopp.
J&J hämtade, något försenat... :)
Eftersom jag stod först på listan över tandempassagerare kom vi iväg med andra planet som lyfte. Och tur var det, för senare blev det regn och jäkelskap.
De flesta som ska hoppa tandemhopp är nog ganska nervösa innan. Det var inte jag. Mest på grund av att jag hoppat bungy-jump och allt sedan dess längtat till den dag jag gör nästa hopp...
Fallskärmshopp och bungyjump är två på sätt och vis ganska olika upplevelser.
Så det riktiga skräckadrenalinet uteblev. Men känslan var inte sämre för det. Ser fram emot den dag jag gör mitt första hopp själv. Jag hade trots allt närmare 120 kilo på ryggen den här gången...
Den kyliga luften blir påtaglig, och ljudet av fartvinden är påtaglig.
När sedan skärmen fälls ut, efter ett fall på ungefär 2500m infinner sig snabbt en skön tystnad med lite vindsus.
Hur lång tid hoppet, eller de olika delmomenten tog vet jag i ärlighetens namn i skrivande stund.
Men det känns som att det gick fort. Mer vill jag ha i alla fall.
Och det ska jag se till att få.
Såhär konstig ser man ut när man är glad och samtidigt koncentrerar sig på att ha stängd mun. (Fick instruktioner om att andas med näsan, vilket jag förstår i efterhand inte nödvändigtvis betyder att man måste ha stängd mun... )
Foto: Dr C
Kommentarer
Postat av: Martin
Häftigt... med blogg alltså! Det här är faktiskt den första blogg jag är inne på tror jag! Snacka om att man inte är lika uppdaterad på det "datoriska" idag som man var förr! Nåväl, kul läsning var det, och häftigt, att hoppa alltså!
Trackback
