Elixir
Då har man klivit iland igen då...
Det var länge sedan jag bloggade. Mest pga för mycket att göra kring jobbet.
I fredags körde jag hårt in i det sista. Hade prov med kursdeltagarna, och fast bara en var färdig blev jag tvungen att beställa en taxi vid fyratiden, till halvfem.
Det blev stressigt. Till slut fick jag lämna dem och slänga mig in i en taxi mot Värtahamnen. Som tur är gick resan bra, och jag hann i tid med god marginal.
Denna gången var det kryssning till Tallin, ordnad av Fokused och Renaissance. Hade aldrig varit i Estland eller Baltikum.
Mina farhågor besannades, och båden var långt ifrån fullsatt. Å andra sidan var båten kopiöst stor... Men kunden springa halvmara i korridorerna kändes det som. Allt var större än med Silja, utom hytten som kändes aningens mindre.
Men det fanns ingen anledning att deppa. Vi hade ju allt som behövdes, inklusive musikanläggningen till hytten som i vanlig ordning regerade. De tre dansgolven hade en lång och gedigen lista på DJ:s och andra uppträdanden. Och de levererade. Som väntat var Lawler och Warren bäst.
Maten var bättre än på Silja också. Lite dyrare iofs, men det var det värt.
Sömnmässigt var den här kryssen sämre. Var vaken till femtiden på lördagmorgonen, men hade väckning vid niotiden för att hinna av båten och upptäcka Tallin.
Vi var fyra killar som irrade omkring i Tallin och letade efter ett ställe för frukost eller brunch. Det slutade efter långt knatande med pasta på ett litet italienskt hak i en källare. I övrigt hade inte Tallin mycket att erbjuda. Vi gick i motsvarigheten till Gamla stan, och jag tyckte mest att det var hantverks- och souvernirbutiker. Något som inte tilltalar mig. Och matutbudet var skralt.
När vi väl kom tillbaka ombord la vi oss för tre timmars ytterligare sömn innan kväll nummer tvås röj. Det blev drygt fyra. Medan de andra kände av John Blund lite tidigare stannade jag uppe för att fullfölja mitt mål, att höra gamlingen/veteranen Nick Warrens set.
De andra trodde mig knappt först när jag lite diskret hintade om att det var en av kryssningens två stora namn som gick förbi inne i bufféresturangen. Det märks att han varit med ett tag, och således inte är lika purung som de han avlöste. Men med erfarenheten och integriteten levererade han ett underbart set.
Jag kröp till kojs strax efter halv sju på morgonen. Uppstigning vid nio...
Då kan du ju räkna ut själv vilken nivå jag ligger på nu när jag skriver detta, med en cappuccino framför mig och frukost i magen.
Längtar redan till nästa kryssning, i december. De är bra för själen.
Det var länge sedan jag bloggade. Mest pga för mycket att göra kring jobbet.
I fredags körde jag hårt in i det sista. Hade prov med kursdeltagarna, och fast bara en var färdig blev jag tvungen att beställa en taxi vid fyratiden, till halvfem.
Det blev stressigt. Till slut fick jag lämna dem och slänga mig in i en taxi mot Värtahamnen. Som tur är gick resan bra, och jag hann i tid med god marginal.
Denna gången var det kryssning till Tallin, ordnad av Fokused och Renaissance. Hade aldrig varit i Estland eller Baltikum.
Mina farhågor besannades, och båden var långt ifrån fullsatt. Å andra sidan var båten kopiöst stor... Men kunden springa halvmara i korridorerna kändes det som. Allt var större än med Silja, utom hytten som kändes aningens mindre.
Men det fanns ingen anledning att deppa. Vi hade ju allt som behövdes, inklusive musikanläggningen till hytten som i vanlig ordning regerade. De tre dansgolven hade en lång och gedigen lista på DJ:s och andra uppträdanden. Och de levererade. Som väntat var Lawler och Warren bäst.
Maten var bättre än på Silja också. Lite dyrare iofs, men det var det värt.
Sömnmässigt var den här kryssen sämre. Var vaken till femtiden på lördagmorgonen, men hade väckning vid niotiden för att hinna av båten och upptäcka Tallin.
Vi var fyra killar som irrade omkring i Tallin och letade efter ett ställe för frukost eller brunch. Det slutade efter långt knatande med pasta på ett litet italienskt hak i en källare. I övrigt hade inte Tallin mycket att erbjuda. Vi gick i motsvarigheten till Gamla stan, och jag tyckte mest att det var hantverks- och souvernirbutiker. Något som inte tilltalar mig. Och matutbudet var skralt.
När vi väl kom tillbaka ombord la vi oss för tre timmars ytterligare sömn innan kväll nummer tvås röj. Det blev drygt fyra. Medan de andra kände av John Blund lite tidigare stannade jag uppe för att fullfölja mitt mål, att höra gamlingen/veteranen Nick Warrens set.
De andra trodde mig knappt först när jag lite diskret hintade om att det var en av kryssningens två stora namn som gick förbi inne i bufféresturangen. Det märks att han varit med ett tag, och således inte är lika purung som de han avlöste. Men med erfarenheten och integriteten levererade han ett underbart set.
Jag kröp till kojs strax efter halv sju på morgonen. Uppstigning vid nio...
Då kan du ju räkna ut själv vilken nivå jag ligger på nu när jag skriver detta, med en cappuccino framför mig och frukost i magen.
Längtar redan till nästa kryssning, i december. De är bra för själen.
Kommentarer
Trackback
