Typiskt...
Vaknade aningens senare än planerat. (Kom å andra sidan i säng senare också...)
Åt en stilla frukost med morgontidning (det har en tjusning med morgontidning ändå. Jag har precis börjat prenumerera tack vare ett sånt där oemotståndligt erbjudande som man får per telefon... ). Kaffe på det naturligtvis.
Dagens plan stavades r e n o v e r i n g med stora bokstäver. Det är ett smutsigt jobb, men någon måste göra det, sa nån gång nån kändis...
För att skjuta lite på det gjorde jag en till kaffe, och eftersom bönorna i kvarnen tog slut kände jag att det var dags att prova det nya exklusiva kaffet med det skumma namnet "234.0°".
Då kom jag på att det är nog lika bra att göra rent kvarnen på gamla kafferester.
Och då kom jag på att man kanske skulle göra en storrengöring som jag gjorde för något år sedan.
Jag började skruva isär fanskapet (förlåt, den fina kvarnen) och upptäckte att förra gången hade jag ju inte alls skurvat isär den lika långt som jag kanske borde, för att få rent den.
Jag bestämde mig för att göra det nu.
Det tog sin lilla tid kan jag säga. Det är lärorikt för visso. Det är bra att veta hur saker i ens omgivning fungerar och är konstruerade. Det här beteendet började redan när jag var liten och stod och tittade från sidan hur brevinkastet fungerade där hemma...
Kvarnen visade sig ha ganska mycket kaffe, jämnt fördelat i skrymslen och vrår. Och kvarnverket hade bitvis tjocka avlagringar. De av er läsare som trodde att kaffe var ett torrt pulver har fel! Kaffe är fett och kladdigt. Det blir som torkad sirap till slut. Eller nåt sånt...
När jag sedan skruvat ihop den visade det sig att den malde alldelens för grovt... Jag visste vad jag skulle göra för att justera det. No problems. Problemet var bara att jag hade lyckats dra sönder skruvhuvudet på en av skruvarna som tillverkaren valt en alldelens för litet mejselspår för. Samma skruvstorlek används nämligen på undersidan, och har ett rejält tilltaget spår... Suck.
Det var bara till att borra upp... Och med det kom problemen. När jag till slut skulle få loss plastlocket som hölls av skruvarna lyckades jag på bråkdelen av en sekund hugga av mig halva fingertoppen.
Oj! tänkte jag och gick och sköljde och så lugnt som möjligt, och satte på ett plåster för att inte fingertoppen skulle hamna på golvet...
I samma veva sprack denna plastdetalj (Varför görs så mycket i vår omgivning av plast? Har folket på Gaggia ingen känsla för kvalitet?) Jag har fått lite nya kriterier på listan nu, nästa gång det ska köpas utrustning. Plast går bort helt enkelt!
Till slut fick jag ihop kvarnen. Och nu fungerar den minst lika bra som tidigare.
Fingret läker nog. Förhoppningsvis snart. Och så hade renoveringsarbetet skjutits fram en sisådär 2-3 timmar... :)
Det är inte utan att man undrar hur det fungerar för andra. Jag misstänker att få plockar isär sin kvarn i syfte att göra rent den. Och så länge den inte är trasig fortsätter folk att använda den. Hmmmm.... Fräscht!
Åt en stilla frukost med morgontidning (det har en tjusning med morgontidning ändå. Jag har precis börjat prenumerera tack vare ett sånt där oemotståndligt erbjudande som man får per telefon... ). Kaffe på det naturligtvis.
Dagens plan stavades r e n o v e r i n g med stora bokstäver. Det är ett smutsigt jobb, men någon måste göra det, sa nån gång nån kändis...
För att skjuta lite på det gjorde jag en till kaffe, och eftersom bönorna i kvarnen tog slut kände jag att det var dags att prova det nya exklusiva kaffet med det skumma namnet "234.0°".
Då kom jag på att det är nog lika bra att göra rent kvarnen på gamla kafferester.
Och då kom jag på att man kanske skulle göra en storrengöring som jag gjorde för något år sedan.
Jag började skruva isär fanskapet (förlåt, den fina kvarnen) och upptäckte att förra gången hade jag ju inte alls skurvat isär den lika långt som jag kanske borde, för att få rent den.
Jag bestämde mig för att göra det nu.
Det tog sin lilla tid kan jag säga. Det är lärorikt för visso. Det är bra att veta hur saker i ens omgivning fungerar och är konstruerade. Det här beteendet började redan när jag var liten och stod och tittade från sidan hur brevinkastet fungerade där hemma...
Kvarnen visade sig ha ganska mycket kaffe, jämnt fördelat i skrymslen och vrår. Och kvarnverket hade bitvis tjocka avlagringar. De av er läsare som trodde att kaffe var ett torrt pulver har fel! Kaffe är fett och kladdigt. Det blir som torkad sirap till slut. Eller nåt sånt...
När jag sedan skruvat ihop den visade det sig att den malde alldelens för grovt... Jag visste vad jag skulle göra för att justera det. No problems. Problemet var bara att jag hade lyckats dra sönder skruvhuvudet på en av skruvarna som tillverkaren valt en alldelens för litet mejselspår för. Samma skruvstorlek används nämligen på undersidan, och har ett rejält tilltaget spår... Suck.
Det var bara till att borra upp... Och med det kom problemen. När jag till slut skulle få loss plastlocket som hölls av skruvarna lyckades jag på bråkdelen av en sekund hugga av mig halva fingertoppen.
Oj! tänkte jag och gick och sköljde och så lugnt som möjligt, och satte på ett plåster för att inte fingertoppen skulle hamna på golvet...
I samma veva sprack denna plastdetalj (Varför görs så mycket i vår omgivning av plast? Har folket på Gaggia ingen känsla för kvalitet?) Jag har fått lite nya kriterier på listan nu, nästa gång det ska köpas utrustning. Plast går bort helt enkelt!
Till slut fick jag ihop kvarnen. Och nu fungerar den minst lika bra som tidigare.
Fingret läker nog. Förhoppningsvis snart. Och så hade renoveringsarbetet skjutits fram en sisådär 2-3 timmar... :)
Det är inte utan att man undrar hur det fungerar för andra. Jag misstänker att få plockar isär sin kvarn i syfte att göra rent den. Och så länge den inte är trasig fortsätter folk att använda den. Hmmmm.... Fräscht!
Kommentarer
Trackback
