Oförskämt...
...var ordet. Oförskämt pigg kände jag mig på löpbandet idag. Någon särskild uppladdning? Nej, ätit "rätt" har jag knappast gjort. Jag har väl egentligen bara avstått från träning längre än jag egentligen ville.
Men det verkar ju göra susen.
Det kändes redan efter några hundra meter på löpbandet. Målet var inställt på att ta mig under 21 minuter på 5km, för första gången sedan skada i somras. (Jag började träna löpning igen i november.)
Och det lyckades.
Det fina med att springa på löpband är att man kan lägga upp sitt lopp på ett helt annat sätt, och pressa sig på ett annat sätt. För det första kan du digitalt bestämma vilken hastighet du vill ha.
Jag har till och med gjort en stor tabell med olika kilometertider, hastigheter och sluttider för sträckorna 5, 10 och 21,1 kilometer. Bara att bestämma sig för en tid och ställa in rätt hastighet...
Idag blev det 20.50.
Det gick som på räls skulle man kunna säga. En underbar känsla.
Självklar hade det inte varit möjligt utan min kära iPod. Och idag sprang jag för första gången med min Nano. Detta efter att A. ratat sitt armband, eftersom Nanon hamnar fel, något jag vant mig vid. Svårt att få den rätt på överarmen liksom.
Jag förstår mig inte på folk som springer utan iPod måste jag säga. Finns ju inget bättre än att springa med skön, drivande musik i öronen, som dessutom gör att man slipper höra Mixmegapol (nu spelar de iofs inte det på SATS...) löpbandets oväsen eller sitt eget flås. Det sistnämda är något som brukar sabba den samma för mig....
Just nu är Paul van Dyks Champion mix det hetaste. När jag blir klar med mitt Oidipus-jobb ska jag göra en egen mix. En för varje måltid. (Nej, inte lunch och middag osv.) Med rätt tempo för att kunna springa i takt... :-)
Jag har nu satt som mål att springa på 20 minuter blankt, och därmed slå personligt rekord med en halvminut. (Rapportering på fredagkväll?) Sedan kan jag lägga 5km bakom mig och sikta in mig på att prestera lite gamla goda tider på milen för att sedan ta mig an halvmaran inför Broloppet i sommar.
Frågan är vad man ska sikta på för tid? Till i vår kanske man ska klara milen på 46 minuter? 45 kanske?
Vad målet för Broloppet blir återstår att se. Första målet var att springa snabbare än P. Men det kanske går om intet pga att några killar från olika delar av världen ska sparka boll i Tyskland då. Tydligen poppis att titta på.
Troligtvis är ju ett tidsmål inom bättre räckhåll, oavsett tid... ;-)
Den som lever får se. Tills gatukontoret sopat bort allt grus som snöröjarna vräkt ut under vintern förbereder jag mig på bandet...
Men det verkar ju göra susen.
Det kändes redan efter några hundra meter på löpbandet. Målet var inställt på att ta mig under 21 minuter på 5km, för första gången sedan skada i somras. (Jag började träna löpning igen i november.)
Och det lyckades.
Det fina med att springa på löpband är att man kan lägga upp sitt lopp på ett helt annat sätt, och pressa sig på ett annat sätt. För det första kan du digitalt bestämma vilken hastighet du vill ha.
Jag har till och med gjort en stor tabell med olika kilometertider, hastigheter och sluttider för sträckorna 5, 10 och 21,1 kilometer. Bara att bestämma sig för en tid och ställa in rätt hastighet...
Idag blev det 20.50.
Det gick som på räls skulle man kunna säga. En underbar känsla.
Självklar hade det inte varit möjligt utan min kära iPod. Och idag sprang jag för första gången med min Nano. Detta efter att A. ratat sitt armband, eftersom Nanon hamnar fel, något jag vant mig vid. Svårt att få den rätt på överarmen liksom.
Jag förstår mig inte på folk som springer utan iPod måste jag säga. Finns ju inget bättre än att springa med skön, drivande musik i öronen, som dessutom gör att man slipper höra Mixmegapol (nu spelar de iofs inte det på SATS...) löpbandets oväsen eller sitt eget flås. Det sistnämda är något som brukar sabba den samma för mig....
Just nu är Paul van Dyks Champion mix det hetaste. När jag blir klar med mitt Oidipus-jobb ska jag göra en egen mix. En för varje måltid. (Nej, inte lunch och middag osv.) Med rätt tempo för att kunna springa i takt... :-)
Jag har nu satt som mål att springa på 20 minuter blankt, och därmed slå personligt rekord med en halvminut. (Rapportering på fredagkväll?) Sedan kan jag lägga 5km bakom mig och sikta in mig på att prestera lite gamla goda tider på milen för att sedan ta mig an halvmaran inför Broloppet i sommar.
Frågan är vad man ska sikta på för tid? Till i vår kanske man ska klara milen på 46 minuter? 45 kanske?
Vad målet för Broloppet blir återstår att se. Första målet var att springa snabbare än P. Men det kanske går om intet pga att några killar från olika delar av världen ska sparka boll i Tyskland då. Tydligen poppis att titta på.
Troligtvis är ju ett tidsmål inom bättre räckhåll, oavsett tid... ;-)
Den som lever får se. Tills gatukontoret sopat bort allt grus som snöröjarna vräkt ut under vintern förbereder jag mig på bandet...
Kommentarer
Trackback
