Blod, svett och tinnitus...
Jaha, hur var Özgür och Gielen kanske någon undrar?
Özgür var inte alls kan jag säga. Vi fick nämligen tillbringa avsevärd tid i diverse köer. Först trodde man att problemet låg i insläppskön, men snart insåg man att problem var i garderoben. (Trots att avgiften var inkluderad i entrén/förköpsbiljetten). Det tog en mindre evighet, och galgarna var slut, så de stuvade ner varje jacka i en liten plastpåse som de nogsamt knöt ihop och skrev ett nummer på....
(Kommentarer överflödiga.)
Gielen däremot levde klart upp till "snacket". Värre ös vete sjutton om jag varit med om.
Vi dansade till och från i två och en half timme. Mot slutet blev det två och en halv timme i streck.
Och att det skulle vara så mycket folk kvar på golvet in i det sista förvånade mig. Normalt brukar det tunnas ut mot slutet pga tunnelbana, garderobsköskräck (den hade vi motat med mental förberedelse sedan länge denna gång). Men nu var nästan alla kvar till fyra.
Johan själv verkade mycket nöjd. Konstigt vore det annars. Har svårt att se hur en spelning ska vara så mycket bättre (i Sverige iaf) liksom...
Svettig blev man också. Jag tror bara jag blivit lika svettig vid två tidigare tillfällen. När Nick Warren spelade på Mondaybar i somras, samt när jag sprang en halvmara på löpbandet på S.A.T.S för ett och ett halvt år sedan. Då hade det runnit så mycket svett ner i skorna att det kände som att man hade plurrat...
Det får mig att tänka på årets löparmål, sista broloppet som jag och P. ska springa. En halvmara det med, över bron från Danmark till Sverige. Det gäller att ligga i om man ska nå sina mål på bron.
Så frågan är om jag ska springa femman och pressa mig till nya tider, eller ta en lite lugnar mil imorgon...
Får väl se vad som känns bäst, och när jag vaknar imorgon... :-)
Blod och tinnitus då, kanske någon undrar. Nej, klubbkvällarna på Mondaybar är så långt från blod man kommer i Stockholms uteliv skulle jag gissa.
Tinnitus däremot är nog betydligt vanligare. Själv har jag dock lärt mig av mina egna misstag (läs: min egen idioti) och använder numera alltid öronproppar av olika slag. Det har flera fördelar.
Özgür var inte alls kan jag säga. Vi fick nämligen tillbringa avsevärd tid i diverse köer. Först trodde man att problemet låg i insläppskön, men snart insåg man att problem var i garderoben. (Trots att avgiften var inkluderad i entrén/förköpsbiljetten). Det tog en mindre evighet, och galgarna var slut, så de stuvade ner varje jacka i en liten plastpåse som de nogsamt knöt ihop och skrev ett nummer på....
(Kommentarer överflödiga.)
Gielen däremot levde klart upp till "snacket". Värre ös vete sjutton om jag varit med om.
Vi dansade till och från i två och en half timme. Mot slutet blev det två och en halv timme i streck.
Och att det skulle vara så mycket folk kvar på golvet in i det sista förvånade mig. Normalt brukar det tunnas ut mot slutet pga tunnelbana, garderobsköskräck (den hade vi motat med mental förberedelse sedan länge denna gång). Men nu var nästan alla kvar till fyra.
Johan själv verkade mycket nöjd. Konstigt vore det annars. Har svårt att se hur en spelning ska vara så mycket bättre (i Sverige iaf) liksom...
Svettig blev man också. Jag tror bara jag blivit lika svettig vid två tidigare tillfällen. När Nick Warren spelade på Mondaybar i somras, samt när jag sprang en halvmara på löpbandet på S.A.T.S för ett och ett halvt år sedan. Då hade det runnit så mycket svett ner i skorna att det kände som att man hade plurrat...
Det får mig att tänka på årets löparmål, sista broloppet som jag och P. ska springa. En halvmara det med, över bron från Danmark till Sverige. Det gäller att ligga i om man ska nå sina mål på bron.
Så frågan är om jag ska springa femman och pressa mig till nya tider, eller ta en lite lugnar mil imorgon...
Får väl se vad som känns bäst, och när jag vaknar imorgon... :-)
Blod och tinnitus då, kanske någon undrar. Nej, klubbkvällarna på Mondaybar är så långt från blod man kommer i Stockholms uteliv skulle jag gissa.
Tinnitus däremot är nog betydligt vanligare. Själv har jag dock lärt mig av mina egna misstag (läs: min egen idioti) och använder numera alltid öronproppar av olika slag. Det har flera fördelar.
Om ett knappt halvår:
Kommentarer
Trackback
