Vardagspassion
Många, om inte alla, mina vänner känner till min relation till kaffe.
Jag dricka nästan hur mycket som helst på en helg, om det är gott kaffe.
Oftast måste jag göra kaffet själv. Något jag absolut inte har något emot.
Men det är lite smått hjärtskärande när man i brist på lägenhetens faciliteter måste köpa kaffe på något av världens alla hippa kaffeställen och upptäcker att de inte förstått hälften av vad som borde ingå i en baristautbildning. Halva problemet är nog att många av de inte gått något utbildning alls...
Senast igår förfärades jag. Var på väg hem med tåg och hade lite tid kvar innan tåget gick. Bestämde mig för att köpa en cappucino på Wayne's Coffee. Problemet var att kaffet var aldelens för varmt. Och om kaffe blir för varmt dödar det smaken direkt. Det smakar också mer brännt, och mindre rostat. Lättare brännskador i munnen gör inte saken bättre heller, eftersom dessa inte återhämtar sig tills kaffet svalnat...
En teori kan ju vara att de tror sig ha en typkund som sätter sig på tåget till Stockholm med muggen och förväntas sitta och småsippa på sitt kaffe fram till Sundbybergs station.
Som en första uppmaning, i ett försök att frälsa världen med bättre kaffe, kan alltså sägas:
Bevaka temperaturen på mjölken. Helst ska man ha en tunn kanna i rostfritt så att man kan lägga handen om och känna temperaturen. Det ska vara varmt, men inte så varmt att det bränner eller att man egentligen skulle vilja ta bort handen.
Det finns naturligtvis de ställen som är betydligt bättre än ovan nämda. Framför allt är jag övertygad om att det hänger mer på vem som står vid kaffemaskingen än vad det är för logotyp på pappmuggen, eller porslinskoppen i bästa fall.
Ett exempel är Coffee Cup vid Göteborgs Central. Jag och M. hade lite tid över en gång och gick för att ta oss en kopp. M. är för övrigt en av de jag frälst med gott kaffe.
Jag har ju sedan några år en liten våt dröm om att jobba en säsong, en sommar eller jobba extra, som barista. För den som inte vet, barista betyder bartender på italienska, och baren är kaffebaren.
Jag märkte direkt att killen var duktig i sitt yrke, och frågade om de hade utbildningar för nyanställda, samt hur långa dessa var. De visade sig vara (om jag minns rätt) 4 timmar. Till slut klämde han ur sig att det var han som brukade hålla utbildningarna...
Jag frågade då om han hade några knep för att åstadkomma de mönster i kaffet som jag precis serverats. (Jag har ju sett det göras tidigare, men inte på nära håll. Hade inte lyckats återskapa det till fullo hemma.)
Han visade mig då lite snabbt hur han gjorde. Det mesta kände jag till. Som t.ex. temperaturavkänningen...
Till slut kom vi fram till att felet jag gjorde var främst att jag hade fel tillbringare.
Och då hade jag ändå köpt den nere i Italien.
Vilken av nedanstående kannor tror du är rätt resp. fel?
Rätt kanna är den med pip. <-- Kaffetips nummer två!
Jag tackade för lektionen och började fantisera om vilka flådiga cappucino jag skulle göra när jag kom hem. :-)
Lite senare dök några kompisar till Mr Barista upp. Av samtalet framgick att han precis deltagit i Barista-SM.
Hmmm... Känns som att vi pratade med rätt person i ämnet iaf...
Hans insats var tydligen inte till belåtenhet. Han hade missat att utrustningen var helt ny och således torr, och inte lite oljig, somkaffeutrustning snabbt blir. Det fick tydligen konsekvenser för espresson och dess crema. Det är de små detaljerna som gör det... :-)
Jag dricka nästan hur mycket som helst på en helg, om det är gott kaffe.
Oftast måste jag göra kaffet själv. Något jag absolut inte har något emot.
Men det är lite smått hjärtskärande när man i brist på lägenhetens faciliteter måste köpa kaffe på något av världens alla hippa kaffeställen och upptäcker att de inte förstått hälften av vad som borde ingå i en baristautbildning. Halva problemet är nog att många av de inte gått något utbildning alls...
Senast igår förfärades jag. Var på väg hem med tåg och hade lite tid kvar innan tåget gick. Bestämde mig för att köpa en cappucino på Wayne's Coffee. Problemet var att kaffet var aldelens för varmt. Och om kaffe blir för varmt dödar det smaken direkt. Det smakar också mer brännt, och mindre rostat. Lättare brännskador i munnen gör inte saken bättre heller, eftersom dessa inte återhämtar sig tills kaffet svalnat...
En teori kan ju vara att de tror sig ha en typkund som sätter sig på tåget till Stockholm med muggen och förväntas sitta och småsippa på sitt kaffe fram till Sundbybergs station.
Som en första uppmaning, i ett försök att frälsa världen med bättre kaffe, kan alltså sägas:
Bevaka temperaturen på mjölken. Helst ska man ha en tunn kanna i rostfritt så att man kan lägga handen om och känna temperaturen. Det ska vara varmt, men inte så varmt att det bränner eller att man egentligen skulle vilja ta bort handen.
Det finns naturligtvis de ställen som är betydligt bättre än ovan nämda. Framför allt är jag övertygad om att det hänger mer på vem som står vid kaffemaskingen än vad det är för logotyp på pappmuggen, eller porslinskoppen i bästa fall.
Ett exempel är Coffee Cup vid Göteborgs Central. Jag och M. hade lite tid över en gång och gick för att ta oss en kopp. M. är för övrigt en av de jag frälst med gott kaffe.
Jag har ju sedan några år en liten våt dröm om att jobba en säsong, en sommar eller jobba extra, som barista. För den som inte vet, barista betyder bartender på italienska, och baren är kaffebaren.
Jag märkte direkt att killen var duktig i sitt yrke, och frågade om de hade utbildningar för nyanställda, samt hur långa dessa var. De visade sig vara (om jag minns rätt) 4 timmar. Till slut klämde han ur sig att det var han som brukade hålla utbildningarna...
Jag frågade då om han hade några knep för att åstadkomma de mönster i kaffet som jag precis serverats. (Jag har ju sett det göras tidigare, men inte på nära håll. Hade inte lyckats återskapa det till fullo hemma.)
Han visade mig då lite snabbt hur han gjorde. Det mesta kände jag till. Som t.ex. temperaturavkänningen...
Till slut kom vi fram till att felet jag gjorde var främst att jag hade fel tillbringare.
Och då hade jag ändå köpt den nere i Italien.
Vilken av nedanstående kannor tror du är rätt resp. fel?
Rätt kanna är den med pip. <-- Kaffetips nummer två!
Jag tackade för lektionen och började fantisera om vilka flådiga cappucino jag skulle göra när jag kom hem. :-)
Lite senare dök några kompisar till Mr Barista upp. Av samtalet framgick att han precis deltagit i Barista-SM.
Hmmm... Känns som att vi pratade med rätt person i ämnet iaf...
Hans insats var tydligen inte till belåtenhet. Han hade missat att utrustningen var helt ny och således torr, och inte lite oljig, somkaffeutrustning snabbt blir. Det fick tydligen konsekvenser för espresson och dess crema. Det är de små detaljerna som gör det... :-)
Kommentarer
Trackback
