Raketfart i motregn
Tisdag 1 augusti
Den stora dagen hade anlänt. Eldprovet. Eller vattenprovet kanske man skulle säga. Precis som meteorologerna förutspått var det nämligen regnoväder hela dagen.
Jag bestämde mig för att ändå ge mig ut. Det är inte så mycket roligare att sitta inne i ett hundrum en hel dag när det regnar jämfört med att vara ute och gå.
Så framåt 11-tiden gav vi oss av. Jag hade ingen större brådska eftersom kängornas limning gärna skulle stå så länge som möjligt. Nu hade de härdat 21 timmar.
Det regnade ganska ihärdigt, och en vind som varierade mellan 5 och 10 sekundmeter. Ryggsäcken min var ganska stor, och med max liggunderlag på toppen blir det en ganska reslig pjäs. Tyvärr ställer detta till problem när man ska dra över regnskyddet på ryggsäcken. Jag hade varit förutseende och tagit med mitt stora. Men att få detta att sitta bra, och framför allt täcka in det som skyddas skall visade sig vara svårare.
Eftersom jag tyckte mig se små antydningar till haltande på Max dagen innan bestämde jag mig för att ta hans packning i min. Men Max traskade på bra i regnet. Mycket bra till och med!
Efter 10km kom vi till en nödstuga med skyltning osv. Då hade vi gått i 2 timmar(!!!). Måste vara ett mindre rekord. För oss i alla fall. I den här tabellen kan man se hur lång tid STF räknar med att det tar att gå.
Ungefär vid denna tid brast lagningen på kängan, och det blev till att köra med remknepet igen.Jag har nu också fått klart för mig att kängan inte alls, i motsats till vad jag kanske trott lite, har som en strumpa av goretex i sig. Underifrån förutsätts sulan (med all rätt kan man ju iofs tycka) hålla tätt.
Det här gjorde mina kängor extremt blöta, och jag skojar inte om jag säger att det var som att hälla i en liter vatten och stoppa ner foten. Smutsigt vatten trängde in underifrån vilket visades på mina vita yllesockar. Lite bittert. Men tydligen är det då man går som bäst i oväder.
Efter ett tag stannade vi för en snabb näringspåfyllning i form a lite mackor som jag hade kvar, samt torrfoder.
Efter 5 timmar var vi framme vid Helags. Genomblöta. Motregnet (kombination av motvind och regn) hade dessutom gjort stora delar av in ryggsäck dyngsur, eftersom regnskyddet mest satt som ett vindfång på "fel" sida av säcken, från regnet sett.
Den där regnklädesindustrin måste vara tidernas bluff och humbug. Nästan i alla fall. Jag tror mig ha förstått hur det fungerar, någorlunda.
Jag har en Klättermusen Grim jacka, och ett par Gore-Tex-byxor från Fjällräven. Båda är av så kallat ?andande? material (även om Klättermusen iofs tar avstånd uttrycket och har en mindre C-uppsats i ämnet på sin web under titeln MFR på sin hemsida. Intressant och lärorikt läsande. Men det löser tyvärr inte mina problem.
Jackan Grim är nog utan tvekan en av marknadens mest ventierade. Bland annat med hjälp av en helt upprullningsbar rygg. Problemet är bara att i dåligt regnväder är det ingen bra idé att öppna, eftersom vattnet kommer in den vägen ganska snabbt, via ryggsäcken osv.
Materialen har ju två huvudegenskaper. De är vattentäta och de ?andas? (Det är enklast att använda det ordet). Så om det är uppehåll och kanske till och med blåser så andas de. Regnar det så är de vattentäta och släpper inte in regnet. Problemet är bara att när det regnar och matieralet blir blött på utsidan försämras andningsegenskaperna markant!
Jag har sett demonstrationer av Gore-Tex i tidernas begynnelse där man har ett plexiglasrör som man sågat av och lagt ett Gore-Tex-lager mellan och limmat i hop. Sedan har man fyllt på med vatten uppifrån, som naturligtvis hålls upp av Gore-Texen. På den undra delen monterar man handklämd luftpump. Och när man klämmer på den kan man snällt se att det minsann tränger igenom luftbubblor genom upp genom vattnet. Hipp hurra. Problemet är ju bara att det kräv att man trycksätter luften i den undre delen för att detta ska ske. Vilket tryck tror ni att man bygger upp inne i en jacka eller byxa? Precis.
Om man dessutom, som jag, har lätt för att svettas, har ryggsäck på sig (som i sig ger härliga svettningar vid ländrygg och över axlar) blir man helt enkelt plaskblöt inifrån.
Nu kanske det låter som att jag är missnöjd med mina kläder. Men det har jag faktiskt svårt att vara, eftersom jag vet att det ändå inte blir så mycket bättre. Det skulle vara om jag på något sätt kan svettas mindre, men mig veterligen är det svårt att göra något åt. Man kan ju iofs gå lite långsammare, kanske skaffa en sherpa. Men det är väl det. Och när man använder kläderna som vindkläder, eller när det duggar, ja då fungerar de utmärkt.
Det var skönt att ta in på rummet då. Dock dröjde det inte många minuter innan det kom ett ungt par från Sundsvall med en ung Schäferhane (vid namn Kompis) som skulle dela rum med oss. Det verkarde fungera bra till en början. Men framåt kvällen skedde en liten urladdning, och Kompis var en ganska nervös och hispig hund under natten som skulle hålla koll på Max. Max däremot var kolugn. Även denna kväll blev det bastu och en välbehövlig dusch. I vanlig ordning berättas det om dagens strapatser. Det är nästan obligatoriskt.
En kille som kom lite senare berättade för sina tjejkompisar att det var någon som som gått från Sylarna på fem timmar, med ett litet utropstecken efter. "Men det var väl du?" sa de och tittade på mig. "Ja, jag och min draghund" svarade jag.
Jag passade även på att återbörda mina kartor, som lyckligtvis hade lämnats in i receptionen på Helags.
Eftersom mitt känghaveri ställt till det ganska duktigt var jag väldigt inställd på att nästa dag bara ta mig ner till Kläppen och åka hem. H&A&T fick gå själva upp på Helags på fredag.
Men efter att ha pratat med H. först och fått erbjudande om att de skulle fixa fram skodon och ta med sig på torsdagen, och ha funderat på det hela i bastun, bestämde jag mig stanna vid Helags och invänta dem. Något jag inte skulle ångra. Vädret skulle ju nämligen bli bättre. (Kunde det bli annat?)
Den stora dagen hade anlänt. Eldprovet. Eller vattenprovet kanske man skulle säga. Precis som meteorologerna förutspått var det nämligen regnoväder hela dagen.
Jag bestämde mig för att ändå ge mig ut. Det är inte så mycket roligare att sitta inne i ett hundrum en hel dag när det regnar jämfört med att vara ute och gå.
Så framåt 11-tiden gav vi oss av. Jag hade ingen större brådska eftersom kängornas limning gärna skulle stå så länge som möjligt. Nu hade de härdat 21 timmar.
Det regnade ganska ihärdigt, och en vind som varierade mellan 5 och 10 sekundmeter. Ryggsäcken min var ganska stor, och med max liggunderlag på toppen blir det en ganska reslig pjäs. Tyvärr ställer detta till problem när man ska dra över regnskyddet på ryggsäcken. Jag hade varit förutseende och tagit med mitt stora. Men att få detta att sitta bra, och framför allt täcka in det som skyddas skall visade sig vara svårare.
Eftersom jag tyckte mig se små antydningar till haltande på Max dagen innan bestämde jag mig för att ta hans packning i min. Men Max traskade på bra i regnet. Mycket bra till och med!
Efter 10km kom vi till en nödstuga med skyltning osv. Då hade vi gått i 2 timmar(!!!). Måste vara ett mindre rekord. För oss i alla fall. I den här tabellen kan man se hur lång tid STF räknar med att det tar att gå.
Ungefär vid denna tid brast lagningen på kängan, och det blev till att köra med remknepet igen.Jag har nu också fått klart för mig att kängan inte alls, i motsats till vad jag kanske trott lite, har som en strumpa av goretex i sig. Underifrån förutsätts sulan (med all rätt kan man ju iofs tycka) hålla tätt.
Det här gjorde mina kängor extremt blöta, och jag skojar inte om jag säger att det var som att hälla i en liter vatten och stoppa ner foten. Smutsigt vatten trängde in underifrån vilket visades på mina vita yllesockar. Lite bittert. Men tydligen är det då man går som bäst i oväder.
Efter ett tag stannade vi för en snabb näringspåfyllning i form a lite mackor som jag hade kvar, samt torrfoder.
Efter 5 timmar var vi framme vid Helags. Genomblöta. Motregnet (kombination av motvind och regn) hade dessutom gjort stora delar av in ryggsäck dyngsur, eftersom regnskyddet mest satt som ett vindfång på "fel" sida av säcken, från regnet sett.
Den där regnklädesindustrin måste vara tidernas bluff och humbug. Nästan i alla fall. Jag tror mig ha förstått hur det fungerar, någorlunda.
Jag har en Klättermusen Grim jacka, och ett par Gore-Tex-byxor från Fjällräven. Båda är av så kallat ?andande? material (även om Klättermusen iofs tar avstånd uttrycket och har en mindre C-uppsats i ämnet på sin web under titeln MFR på sin hemsida. Intressant och lärorikt läsande. Men det löser tyvärr inte mina problem.
Jackan Grim är nog utan tvekan en av marknadens mest ventierade. Bland annat med hjälp av en helt upprullningsbar rygg. Problemet är bara att i dåligt regnväder är det ingen bra idé att öppna, eftersom vattnet kommer in den vägen ganska snabbt, via ryggsäcken osv.
Materialen har ju två huvudegenskaper. De är vattentäta och de ?andas? (Det är enklast att använda det ordet). Så om det är uppehåll och kanske till och med blåser så andas de. Regnar det så är de vattentäta och släpper inte in regnet. Problemet är bara att när det regnar och matieralet blir blött på utsidan försämras andningsegenskaperna markant!
Jag har sett demonstrationer av Gore-Tex i tidernas begynnelse där man har ett plexiglasrör som man sågat av och lagt ett Gore-Tex-lager mellan och limmat i hop. Sedan har man fyllt på med vatten uppifrån, som naturligtvis hålls upp av Gore-Texen. På den undra delen monterar man handklämd luftpump. Och när man klämmer på den kan man snällt se att det minsann tränger igenom luftbubblor genom upp genom vattnet. Hipp hurra. Problemet är ju bara att det kräv att man trycksätter luften i den undre delen för att detta ska ske. Vilket tryck tror ni att man bygger upp inne i en jacka eller byxa? Precis.
Om man dessutom, som jag, har lätt för att svettas, har ryggsäck på sig (som i sig ger härliga svettningar vid ländrygg och över axlar) blir man helt enkelt plaskblöt inifrån.
Nu kanske det låter som att jag är missnöjd med mina kläder. Men det har jag faktiskt svårt att vara, eftersom jag vet att det ändå inte blir så mycket bättre. Det skulle vara om jag på något sätt kan svettas mindre, men mig veterligen är det svårt att göra något åt. Man kan ju iofs gå lite långsammare, kanske skaffa en sherpa. Men det är väl det. Och när man använder kläderna som vindkläder, eller när det duggar, ja då fungerar de utmärkt.
Det var skönt att ta in på rummet då. Dock dröjde det inte många minuter innan det kom ett ungt par från Sundsvall med en ung Schäferhane (vid namn Kompis) som skulle dela rum med oss. Det verkarde fungera bra till en början. Men framåt kvällen skedde en liten urladdning, och Kompis var en ganska nervös och hispig hund under natten som skulle hålla koll på Max. Max däremot var kolugn. Även denna kväll blev det bastu och en välbehövlig dusch. I vanlig ordning berättas det om dagens strapatser. Det är nästan obligatoriskt.
En kille som kom lite senare berättade för sina tjejkompisar att det var någon som som gått från Sylarna på fem timmar, med ett litet utropstecken efter. "Men det var väl du?" sa de och tittade på mig. "Ja, jag och min draghund" svarade jag.
Jag passade även på att återbörda mina kartor, som lyckligtvis hade lämnats in i receptionen på Helags.
Eftersom mitt känghaveri ställt till det ganska duktigt var jag väldigt inställd på att nästa dag bara ta mig ner till Kläppen och åka hem. H&A&T fick gå själva upp på Helags på fredag.
Men efter att ha pratat med H. först och fått erbjudande om att de skulle fixa fram skodon och ta med sig på torsdagen, och ha funderat på det hela i bastun, bestämde jag mig stanna vid Helags och invänta dem. Något jag inte skulle ångra. Vädret skulle ju nämligen bli bättre. (Kunde det bli annat?)
Kommentarer
Trackback
