Med ett leende på läpparna
I morse synkade jag av någon anledning min iPod innan jag gav mig av till bussen.
En av de nya filerna som fördes över var senaste avsnittet av P3s Hej Domstol! och Public Service.
När jag sedan tittade i listan över podcasts visade det sig att jag hade en lång lista med "olyssnade" program. (Jag lyssnar inte jätte ofta på pocasts. Det blir mest musik.)
Det visade sig vara min räddning idag. SL kom nämligen, traditionsenligt när det blir kallare, med diverse förseningar, inställda och plötsligt vändande tåg... Då är de skönt att ha lite underhållande radio.
Gick ett ärende på stan idag efter jobbet, och fortsatte lyssna. (Det var säkert en 2-3 timmar olyssnade program.) Ibland är det så kul att man småskrattar för sig själv.
Man kan ju undra vad folk omkring en tänker när man sitter och småskrattar när man läser någon halvtråkig gratistidningssida på pendeln.
Faktum är att det kändes lite som glädjemissionerande när jag gick och ömsom log och ömsom skrattade på stan.
Samtidigt får det en att inse vad tråkig man egentligen är till vardags.
Ett leende gör så mycket.
En av de nya filerna som fördes över var senaste avsnittet av P3s Hej Domstol! och Public Service.
När jag sedan tittade i listan över podcasts visade det sig att jag hade en lång lista med "olyssnade" program. (Jag lyssnar inte jätte ofta på pocasts. Det blir mest musik.)
Det visade sig vara min räddning idag. SL kom nämligen, traditionsenligt när det blir kallare, med diverse förseningar, inställda och plötsligt vändande tåg... Då är de skönt att ha lite underhållande radio.
Gick ett ärende på stan idag efter jobbet, och fortsatte lyssna. (Det var säkert en 2-3 timmar olyssnade program.) Ibland är det så kul att man småskrattar för sig själv.
Man kan ju undra vad folk omkring en tänker när man sitter och småskrattar när man läser någon halvtråkig gratistidningssida på pendeln.
Faktum är att det kändes lite som glädjemissionerande när jag gick och ömsom log och ömsom skrattade på stan.
Samtidigt får det en att inse vad tråkig man egentligen är till vardags.
Ett leende gör så mycket.
Kommentarer
Trackback
