illectric

Jaha, då var man tillbaka i "lunken". Eller vad man nu ska säga.
Startskottet gick i lördags. Jag blev inspirerad av det vackra vädret och bestämde mig för att ge mig ut och springa milen.
Sen blev det ett besök på gymmet i måndags. (Pinsamma fakta: Senast jag var på gymmet (trots vad månadskortet kostar) (bortsett från ett patetiskt försök att bättra på bestyrkan i juli inför fjällvandringen) var mitten av april... Fatta. Det är snart ett halvår sedan.

Det har ändå gått ganska bra. I måndags landade PI:n på 56 på 5km.
Idag sprang jag 2,5km. Tack vare god andning som gav låg puls landade PI på nya rekordet 66!!

En smärre överraskning (om den är negativ eller positiv har jag egentligen inte bestämt mig för än...) var att jag gått ner 3 kilo...
Så nu är det bara att börja äta mycket och rätt.

En mindre angenäm upptäckt är nog hur mycket tid det ändå tar att träna inklusive transporter osv.
Ska man dessutom se resultat krävs ganska många pass i veckan.

Det är ändå skönt att vara igång igen. Det är ändå nåt slags tecken på att den konstiga vardag jag levt i renoveringskaoset börjar lägga sig (även om det allt inte är helt färdigt i lägenheten.).

En annan skön sak är att jag nu fått tillbaka min kängor som jag skickade in för omsulning.
Och det är inte utan att jag funderar på om det inte till och med är bättre nu än de var när jag köpte dem.
Supernöjd är ordet! Längtar ut i terrängen!