Vem hade trott det?
Efter en helg med städning, plock och småarbeten var det dags att bättra på träningssamvetet.
Skulle jag åka till gymmet eller skulle jag ge mig ut och springa i det vackra vädret?
Inget svårt val egentligen. Lite dagsljus kan ju inte skada.
I pressen skrivs det om varningar från meteorologer och andra förståsigpåare beträffande den efterhängsna sommaren. Jag är visserligen miljövän och någorlunda miljömedveten, men de här konsekvenserna har jag för stunden i alla fall inget emot. Hela förklaringen tror jag heller inte ligger i växthuseffekten. Vi har en tursommar helt enkelt. Man kan ju bara hoppas på en riktig vinter.
Det var bara att ta på sig munderingen. Skor, shorts, kortärmad tröja, iPod, pulsband, pulsklocka, armbandsvattenflaska och till och med solglasögon(!) (ja, det blir ganska stark motsol när man springer ut till C-G vid den här tiden på dygnet).
Och någon tanke på att det var kallt fanns inte. Termometern pekade på närmare 18 grader när jag stack.
iPoden var laddad med en mix från Club Essential (från Sundsvall) och deras treårsjubileum, med melodisk uplifting trance. Sånt är sporrande när man springer.
Jag såg några, men inte många, andra löpare. Cyklister var det som vanligt gott om. Stråket jag springer är en populär cykelsträcka ut mot mälaröarna.
Plötsligt bryts mina euforiska sommarkänslor. Det kommer en rullskidåkare. Vad tänker han!? Det är ju sommar! (även om vi precis kommit in i höstmånad nummer två....) Jaja, han är nog bara en Vasalöpare som förbereder sig i god tid. Det kan ju kanske behövas för de 90 kilometrarna.... Rullskidåkare såg jag för övrigt senast i tisdags, i större mängder, i Östersund.
Som vanligt kändes första halvan tyngst, som kom jag in i någon slags andra andning. Ganska typiskt när man inte är så topptränad, men ändå har lite grundkondition att luta sig på. Landade på 48.28. Får väl betraktas som OK ändå. En minut över utomhusrekordet om jag minns rätt. (Rätt svar står säkert att läsa någon annanstans i bloggen.)
Traditionsenligt tog jag med mig min vattenflaska, (och ett sittunderlag), och gick upp och på berget där jag bor för att stretcha och pusta ut. Ser några plan flyga in mot flygplatsen. Ett av dem var helinklätt av en rosa finanstidning. Vad kostar ett sånt reklamjippo? Och hur sjutton kan någon veta att sådan marknadsföring är effektiv och "lönar sig"? Man får onekligen en känsla av att det ofta händer att reklamfolk får en påse pengar att sätta sprätt på och börjar sin brainstorming med joint...
Det här var troligen årets sista löprunda utomhus. Men det gör inte så mycket. För jag ser fram emot att sitta och mysa i höstmörkret i mitt nya vardagsrum, i min nya soffa, som kanske kommer nån gång senare denna månad....
Skulle jag åka till gymmet eller skulle jag ge mig ut och springa i det vackra vädret?
Inget svårt val egentligen. Lite dagsljus kan ju inte skada.
I pressen skrivs det om varningar från meteorologer och andra förståsigpåare beträffande den efterhängsna sommaren. Jag är visserligen miljövän och någorlunda miljömedveten, men de här konsekvenserna har jag för stunden i alla fall inget emot. Hela förklaringen tror jag heller inte ligger i växthuseffekten. Vi har en tursommar helt enkelt. Man kan ju bara hoppas på en riktig vinter.
Det var bara att ta på sig munderingen. Skor, shorts, kortärmad tröja, iPod, pulsband, pulsklocka, armbandsvattenflaska och till och med solglasögon(!) (ja, det blir ganska stark motsol när man springer ut till C-G vid den här tiden på dygnet).
Och någon tanke på att det var kallt fanns inte. Termometern pekade på närmare 18 grader när jag stack.
iPoden var laddad med en mix från Club Essential (från Sundsvall) och deras treårsjubileum, med melodisk uplifting trance. Sånt är sporrande när man springer.
Jag såg några, men inte många, andra löpare. Cyklister var det som vanligt gott om. Stråket jag springer är en populär cykelsträcka ut mot mälaröarna.
Plötsligt bryts mina euforiska sommarkänslor. Det kommer en rullskidåkare. Vad tänker han!? Det är ju sommar! (även om vi precis kommit in i höstmånad nummer två....) Jaja, han är nog bara en Vasalöpare som förbereder sig i god tid. Det kan ju kanske behövas för de 90 kilometrarna.... Rullskidåkare såg jag för övrigt senast i tisdags, i större mängder, i Östersund.
Som vanligt kändes första halvan tyngst, som kom jag in i någon slags andra andning. Ganska typiskt när man inte är så topptränad, men ändå har lite grundkondition att luta sig på. Landade på 48.28. Får väl betraktas som OK ändå. En minut över utomhusrekordet om jag minns rätt. (Rätt svar står säkert att läsa någon annanstans i bloggen.)
Traditionsenligt tog jag med mig min vattenflaska, (och ett sittunderlag), och gick upp och på berget där jag bor för att stretcha och pusta ut. Ser några plan flyga in mot flygplatsen. Ett av dem var helinklätt av en rosa finanstidning. Vad kostar ett sånt reklamjippo? Och hur sjutton kan någon veta att sådan marknadsföring är effektiv och "lönar sig"? Man får onekligen en känsla av att det ofta händer att reklamfolk får en påse pengar att sätta sprätt på och börjar sin brainstorming med joint...
Det här var troligen årets sista löprunda utomhus. Men det gör inte så mycket. För jag ser fram emot att sitta och mysa i höstmörkret i mitt nya vardagsrum, i min nya soffa, som kanske kommer nån gång senare denna månad....
Kommentarer
Trackback
