illectric

Nu var det ett tag sedan jag bloggade. Någon har hintat lite. När jag lämnade av begav jag mig till det kvardröjande Storbritannien (man slås av hur efterblivet det brittiska samhället känns i vissa delar). Fyra dagar kurs i tjänsten. Lärorikt och kul, även om det inte är någon hit att resa utan sällskap.
Vissa människor verkar se det här med hotellboende som lite lyxigt och glamouröst. Och visst kan det väl vara trevligt att få sängen bäddad varje dag. Fast jag tycker nästan att det är lite skämmigt att lämna sängen precis så som den ser ut när man stigit ur den, och snyggar till lite…  Sen får städpersonalen perfektionera det hela. Det kommer man liksom inte ifrån.
Men ni som tycker att hotell och restaurang är lyxigt ska vara medvetna om att bland det värsta som finns är att äta ensam på resturang (jag överdriver naturligtvis lite, svält och krig osv är så klart värre).
Höjdpunkten med resan var, som förutspått, besöket på World of Whiskies på Heathrow. De har whisky så det vattnas i munnen på en. Jag hade bestämt mig för att köpa en lite finare. Var lite inställd på en 30-årig Laphroaig, även om de är väldigt dyra. Samtidigt är de erkänt fina. Väl omtalade helt enkelt.
När jag kom dit kollade jag i den sektionen där jag förra gången hittade Longmorn Glenlivet för en, i sammanhanget, struntsumma. Där fann jag en 49-årig Strathisla.
Till slut föll valet på en 34-årig Bunnahabhain. Islay är ändå Islay…
Jag har dock inte haft andakt nog för att prova den. Får se när det blir av. Jag dricker trots allt helst whisky i sällskap.