Man ska inte tro på allt
Det vet Chad Hedrick. Nybliven världsrekordhållare på 10.000m skridsko.
De visade nyss ett inslag om honom på TV-sporten. Killen blev inspirerad förra OS och bestämde sig för att satsa på skridsko. Steget var kanske inte så jättelångt, från att ha åkt inlines, men ändå.
Han tog en plats i amerikanska landslaget efter två månader.
När SVT:s reporter var där siktade han på att slå världsrekordet på 10.000m. Något han lyckades med, det har jag ju redan avslöjat.
Killen verkar ha en skön attityd till saker och ting. Bland annat laddade han upp, kostmässigt iaf, på Subway, med en sandwhich och en läsk...
Han har väl insett att nyckeln till framgång kanske inte ligger bara i kosten. Ligger nog mer i huvudet. Han lär nog träna en hel del, och äter duktigt gör han säkert också. Men just att han inte stirrade sig blind på vad han skulle äta före loppet, det tyckte jag var skönt att se.
Jag tycker mig ha känt liknande, när man varit på gymmet och sprungit "dagen efter" och presterat riktigt bra för en gångs skull. Logiken i det vet jag inte riktigt. Men jag vet hur det kändes.
Nu ska det ju tilläggas att 10.000m skridsko inte är som femmilen på skidor, eller ett marathon. Det rör sig om 13 minuters ansträngning. Ungefär som ett femkilometers löplopp, för eliten. (Nu åkte ju jag i och för sig aldrig mer än 3000m, och de gångerna är lätt räknade, när jag var aktiv skridskoåkare. Får väl skylla på att sprint var mer min grej...)
På samma sätt tycker jag inte att man ska stirra sig blind på alla bantningsmetoder och kurer som är så poppis nu. (Vet inte om de blivit fler, eller om det är min perception som förändrats...)
När jag gick ner i vikt, och fick "ett nytt liv", var det väldigt mycket en mental sak. Dels en fråga om att komma iväg och träna, och uppmuntra sig själv mentalt. (En iPod i öronen gör inte saken svårare.)
Men även att lägga om kostvanorna. Undvika onödigt fett. Inget smör på smörgåsen. Ta en extra skiva kött istället! Köp lättkaviar istället för vanlig. Känner jag någon skillnad i smak? Nej. Drick lättmjölk istället för vanlig mjölk. (För en storkonsument som mig gör de stor skillnad om man räknar på det.)
Ändå har jag fett i teflonpannan när jag steker. Och pasta (som man ju inte ska äta, eller hur?) äter jag mer än någonsin. Vissa saker avstår jag helt enkelt inte ifrån förrän jag får konkreta livshot av det :-)
Godis och läsk har jag nästan skippat helt, och det tar inte så hemsk lång tid innan suget lägger sig.
Men det är också en mental utmaning att tänka positiva tankar varje gång man avstår från det onödiga.
Tänk positivt!
De visade nyss ett inslag om honom på TV-sporten. Killen blev inspirerad förra OS och bestämde sig för att satsa på skridsko. Steget var kanske inte så jättelångt, från att ha åkt inlines, men ändå.
Han tog en plats i amerikanska landslaget efter två månader.
När SVT:s reporter var där siktade han på att slå världsrekordet på 10.000m. Något han lyckades med, det har jag ju redan avslöjat.
Killen verkar ha en skön attityd till saker och ting. Bland annat laddade han upp, kostmässigt iaf, på Subway, med en sandwhich och en läsk...
Han har väl insett att nyckeln till framgång kanske inte ligger bara i kosten. Ligger nog mer i huvudet. Han lär nog träna en hel del, och äter duktigt gör han säkert också. Men just att han inte stirrade sig blind på vad han skulle äta före loppet, det tyckte jag var skönt att se.
Jag tycker mig ha känt liknande, när man varit på gymmet och sprungit "dagen efter" och presterat riktigt bra för en gångs skull. Logiken i det vet jag inte riktigt. Men jag vet hur det kändes.
Nu ska det ju tilläggas att 10.000m skridsko inte är som femmilen på skidor, eller ett marathon. Det rör sig om 13 minuters ansträngning. Ungefär som ett femkilometers löplopp, för eliten. (Nu åkte ju jag i och för sig aldrig mer än 3000m, och de gångerna är lätt räknade, när jag var aktiv skridskoåkare. Får väl skylla på att sprint var mer min grej...)
På samma sätt tycker jag inte att man ska stirra sig blind på alla bantningsmetoder och kurer som är så poppis nu. (Vet inte om de blivit fler, eller om det är min perception som förändrats...)
När jag gick ner i vikt, och fick "ett nytt liv", var det väldigt mycket en mental sak. Dels en fråga om att komma iväg och träna, och uppmuntra sig själv mentalt. (En iPod i öronen gör inte saken svårare.)
Men även att lägga om kostvanorna. Undvika onödigt fett. Inget smör på smörgåsen. Ta en extra skiva kött istället! Köp lättkaviar istället för vanlig. Känner jag någon skillnad i smak? Nej. Drick lättmjölk istället för vanlig mjölk. (För en storkonsument som mig gör de stor skillnad om man räknar på det.)
Ändå har jag fett i teflonpannan när jag steker. Och pasta (som man ju inte ska äta, eller hur?) äter jag mer än någonsin. Vissa saker avstår jag helt enkelt inte ifrån förrän jag får konkreta livshot av det :-)
Godis och läsk har jag nästan skippat helt, och det tar inte så hemsk lång tid innan suget lägger sig.
Men det är också en mental utmaning att tänka positiva tankar varje gång man avstår från det onödiga.
Tänk positivt!
Optimal uppladdning för ett världsrekord?
Kommentarer
Trackback
