illectric

Jaha, då tänkte jag göra ett ryck och försöka blogga lite igen. Några av er har kanske saknat det (eftersom ni hittat tillbaka). Ungefär om förra året blev det ett längre blogguppehåll. Denna gang längre än föra. Jag har fått frågor om jag lagt ner bloggen, och svaret har väl varit att så inte är fallet. Och det är väl detta ett bevis för. Jag har tänkt på bloggen ganska många ganger de senaste månaderna. Men tid har varit en bristvara I min tillvaro känns det som, och då har bloggen fått stryka på foten, trots att jag tycker att det är skönt att skriva. Skriva av sig helt enkelt. Även om man kanske inte alltid skriver så fritt och naket om man ibland skulle önska. Mycket har hänt sedan sist. Nya bekantskaper. Ytterligare ett år i fallskärmssporten, om än en ganska misslyckat för egen del. En resa till Grönland(!). Det största som hänt är troligen att jag bytt jobb. Inte helt lätt i början, men det löste sig bättre än väntat till slut. Jag jobbar nu för ett amerikanskt företag och har min gamla arbetsgivare som kund. På visitkortet står det att jag ansvarar för norra och östra Europa. Hittills har det inneburit Skandinavien, Finland, Holland, Belgien och Tyskland. Men framför allt Norge där jag nästan tillbringat halva min tid. Jag brukar skämtsamt säga att jag snart är hedersmedborgare där. Och för att driva lite extra med mina svenska kollegor så slänger jag mig med norska ord så mycket jag kan… ☺ Det har varit mycket resande. Väldigt mycket. Eftersom jag är ganska bra på att planera så har saldot i kylskåpet varit väldigt lågt under hösten och det märks troligen i plånboken när jag gör bokslut (just nu är jag inte helt klart med min utläggsredovisning så jag har lite dålig koll för stunden). Hur är det då med det nya jobbet? Jag är ännu lite friare i mitt arbete när det gäller upplägg och arbetstider. Därmed inte sagt att jag jobbar mindre. Tvärtom hittills. Det blir också mer arbete på kvällen. En naturligföljd av att man har så stor andel av kollegorna nio timmar bakom. Är man dessutom och reser så mycket som jag så hinner man inte med allt under dagtid. Och för att inte förslappas helt framför en sunkig hotell-TV så blir det mest jobb och internet även på kvällarna på hotellrummet. Det nya jobbet innebär också en större organisation. Mycket större en någon jag jobbat i tidigare. Och med det kommer mer byråkrati och i viss mån seghet. Beslut fattas ibland på lite andra grunder än man kanske är van vid också, och de fattas lite längre bort i många fall. 9 timmar närmare bestämt. Sen är det där med kommunkationen. Jag vet att jag ibland har lätt att missförstås i min relativt raka och, ska vi säga odiplomatiska kommunkation. Något som kan skapa problem ibland. Men jag jobbar på det, utan att för den skull bli en sån där som tassar som katten runt het gröt. Det blir ineffektivt och inte så konstruktivt. Det roligaste med det nya jobbet är tvåfalt. Dels har man plötsligt fått väldigt många duktig(are) kollegor. Duktiga kollegor som man kan lära av är nog det jag uppskattar mest faktiskt. Visst är det kul att vara sedd som den som som kan mycket eller mest och få lära andra (i den mån de är mottagliga), men i det långa loppet känns det som ganska ohållbart. Jag behöver kollegor på min eller högre nivå för att trivas riktigt bra. Problemet med kollegorna just nu är nog de där 9 timmarna och ett antal tusen kilometer.