Var går gränsen?

När jag var liten, på 80- och början av 90-talet då var det nyttigt att äta potatis och pasta. Pasta var bland det bästa som fanns. För där var det mest kolhydrater. Det åt Gunde Svan och Tomas Wassberg.

Sedan en tid tillbaka (hur lång har jag tappat kollen på) är det tvärt om. Kolhydrater är av ondo. Kolhydrater ska undvikas. Och jakten går längre och längre.
Ett fulknep är t.ex. läsk (och besläktade dryckesgenrer) som nu börjar komma i sugarfree-versioner, som man spontant känner sig lite lockad av då man inte rikgit gillar det där jättesöta smaken. I hopp om att få en lite mildare smak av det nu smakämnena smakar.
Istället överöses man av aspartam, NutraSweet och så vidare...

Det finns ju även fullkornspasta. Det var jag ju tvungen att testa. Jag som äter mer pasta än någon på den här planeten, typ... Men till min stora besvikelse smakar de flesta fullkornspastorna skokartong. Cardboard.
Så jag har återgått till det gamla och goda, även om fullkorn känns nyttigare (och den mentala motivationen kan ju vara viktig den också, men där går min gräns. Jag sitter inte och äter skokartong för att vara "lite" mer nyttig... Vanlig pasta som är så gott...)

Det senaste jag provat är något så avancerat som fullkornsfiskpinnar (!!!). Ja, det är sannt. Ströbrödet kring pinnarna är nu inte gjort av uttorkad formfranska utan av mosat knäckebröd. Typ. Eller ja, någon gnutta av det i alla fall. Man måste ju nämligen inte ha bara fullkorn för att få kalla det för en fullkornsprodukt.
Förpackningen är glatt pyntad i något försök att dra barnablickar till sig. Om det fungerar vete fåglarna...
Men tydligen är det tillräckligt spretigt ströbröd i alla fall för att ta så mycket plats att man numera inte får plats med 16 pinnar i en förpackning. Nu är det istället 15... Helt plötsligt är min extremt systematiska symetri kring fiskpinnar förstörd. Nu kan jag inte ta 8 pinnar per matlagningstillfälle (nej, jag får aldrig anledning att ta mer, eftersom jag aldrig skulle få för mig att bjuda gäster på denna goda barnmat...). I stället måste jag prioritera. Vill jag ha 7 pinnar nu och 8 nästa gång? Eller är jag så hungrig att jag tar 8 den här gången istället? Gaaah!!!!

Rubba inte mina cirklar!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0