Det blir inte alltid som man tänkte sig...
Åkte till Norge, eller närmare bestämt Bergen i onsdags för att hålla kurs. Har aldrig varit där.
På vägen dit passade jag på att köpa en av få flaskor med Port Ellen på Arlanda. Lustigt nog var den billigare än den Port Ellen jag köpte i Paris på ett och ett halvt år sedan. Men jag tänkte att priset till trots får jag passa på. Man vet aldrig när de inte går att få tag på längre. Destilleriet är ju nedlagt sedan länge.
Bergen är en fascinerande stad, utbredd över ett till synes stort område, kuperad och splittrat av berg, dalar och fjordar. När mörkret lagt sig var det som i någon saga eller äventyrsspel där alla husen lyser strax ovan sin granne.
Jag passade på att träna på SATS i Bergen. Har ju en del SATS-anläggningar på min lista, och nu börjar det nästan bli sport att ha tränat på fler.
På torsdagen slank jag och kollegan in på Platekompaniet. Troligen Bergens största skivbutik.
Döm om min förvåning när de hade flera hyllmeter uppmärkt Electronica.
Jag började bläddra och hittade genast ett antal godbitar. Bland annat en skiva med norska electronicagruppen Xploding Plastix vars äldre skivor jag försökt få tag på i Sverige, men senare fått reda på att det inte går. Jag hittade även några skivor med min nya favorit, Steve Lawler. Summa sumarum blev det nytt rekord i skivinköp. Beloppet låter jag kvarstå höljt i dunkel, men de norska priserna gjorde kanske inte saken bättre. Jag fick i alla fall rabattkort (som visserligen bara fungerar i Bergen) som gav bonusutbetalning direkt. Eftersom det var ett tag sedan jag senast köpte skivor kändes det trots hålet i plånboken välförtjänt. En nöjd slösa helt enkelt....
Efter två jobbiga dagar med kurs, kursförberedelser och en massa telefonsupport såg jag bara fram emot att få komma hem. Lyssna på musik och dricka lite whisky.
Kursen, som avslutades med praktiskt certifieringsprov för mina elever, drog ut på tiden, och det kändes till slut lite tight tidsmässigt. Det var det inte, visade det sig. Flyget var försenat. Och mer försenat blev det. Till slut så försenat att jag missade flyget från Oslo till Arlanda. Har aldrig drabbats av detta förut, och fasade för det krångel som skulle uppstå med bagage (incheckat hela vägen) och hotellövernattning. Man vet ju aldrig hur flygbolagen tolkar sina texter. Jag har lärt mig att tolka texter till sämsta möjliga. Och då återstår inte mycket för resenären.
Men till min stora förvåning, och lättnad, var allt mycket väl ordnat. Vid ankomstservice på Gardemoen möttes jag av en norsk kvinna som tindrade med ögonen som aldrig förr (visserligen troligen pga gravt missanpassade kontaktlinser, men ändå…) och frågade vad jag hette. Allt var förberett. Jag fick en rekvisition och kunde sedan sätta mig på en direktbuss till ett hotell där all rimligt var betalt för mig. Upp sex i morse visserligen. Men så fick man ju hotellbuffé också. Buss tillbaka. Och nu sitter jag här på Gardemoen igen, och ska gå ombord om fem minuter. Längtar fortfarande efter att lyssna på den nya musiken. Men för stunden lockar inte whisky.
På vägen dit passade jag på att köpa en av få flaskor med Port Ellen på Arlanda. Lustigt nog var den billigare än den Port Ellen jag köpte i Paris på ett och ett halvt år sedan. Men jag tänkte att priset till trots får jag passa på. Man vet aldrig när de inte går att få tag på längre. Destilleriet är ju nedlagt sedan länge.
Bergen är en fascinerande stad, utbredd över ett till synes stort område, kuperad och splittrat av berg, dalar och fjordar. När mörkret lagt sig var det som i någon saga eller äventyrsspel där alla husen lyser strax ovan sin granne.
Jag passade på att träna på SATS i Bergen. Har ju en del SATS-anläggningar på min lista, och nu börjar det nästan bli sport att ha tränat på fler.
På torsdagen slank jag och kollegan in på Platekompaniet. Troligen Bergens största skivbutik.
Döm om min förvåning när de hade flera hyllmeter uppmärkt Electronica.
Jag började bläddra och hittade genast ett antal godbitar. Bland annat en skiva med norska electronicagruppen Xploding Plastix vars äldre skivor jag försökt få tag på i Sverige, men senare fått reda på att det inte går. Jag hittade även några skivor med min nya favorit, Steve Lawler. Summa sumarum blev det nytt rekord i skivinköp. Beloppet låter jag kvarstå höljt i dunkel, men de norska priserna gjorde kanske inte saken bättre. Jag fick i alla fall rabattkort (som visserligen bara fungerar i Bergen) som gav bonusutbetalning direkt. Eftersom det var ett tag sedan jag senast köpte skivor kändes det trots hålet i plånboken välförtjänt. En nöjd slösa helt enkelt....
Efter två jobbiga dagar med kurs, kursförberedelser och en massa telefonsupport såg jag bara fram emot att få komma hem. Lyssna på musik och dricka lite whisky.
Kursen, som avslutades med praktiskt certifieringsprov för mina elever, drog ut på tiden, och det kändes till slut lite tight tidsmässigt. Det var det inte, visade det sig. Flyget var försenat. Och mer försenat blev det. Till slut så försenat att jag missade flyget från Oslo till Arlanda. Har aldrig drabbats av detta förut, och fasade för det krångel som skulle uppstå med bagage (incheckat hela vägen) och hotellövernattning. Man vet ju aldrig hur flygbolagen tolkar sina texter. Jag har lärt mig att tolka texter till sämsta möjliga. Och då återstår inte mycket för resenären.
Men till min stora förvåning, och lättnad, var allt mycket väl ordnat. Vid ankomstservice på Gardemoen möttes jag av en norsk kvinna som tindrade med ögonen som aldrig förr (visserligen troligen pga gravt missanpassade kontaktlinser, men ändå…) och frågade vad jag hette. Allt var förberett. Jag fick en rekvisition och kunde sedan sätta mig på en direktbuss till ett hotell där all rimligt var betalt för mig. Upp sex i morse visserligen. Men så fick man ju hotellbuffé också. Buss tillbaka. Och nu sitter jag här på Gardemoen igen, och ska gå ombord om fem minuter. Längtar fortfarande efter att lyssna på den nya musiken. Men för stunden lockar inte whisky.
En gammal favorit, och en ny (fast något äldre)
Kommentarer
Trackback
