Nu slipper jag gissa
Det blev en tur till Västerås igår.
Men Swebus hade som vanligt supit bort sig själva. (Det företaget är i kris organisatoriskt... men de verkar ju vara på dekis så det är väl ett minne blott snart...)
Hjälpte min mor köpa TV. Stor sak. Men snygg. Som hon sa idag: Man vänjer sig snabbt.... så det är nog svårt att gå tillbaka.
Sen blev det lite kvalificerad lekstuga i ett serverrum. Kom väl inte en bråkdel så långt som det vi initialt hade tänkt oss. Men tur var väl det eftersom det är ganska stora förändringar vi planerade.
Vi lyckades i alla fall komma fram till en plan, samt synkronisera versionsnummer på alla leksaker. Min kompis J., som äger serverhallen, har köpt ett större parti datorutrustning som jag en gång sålt till ett värde av flera miljoner för några tusenlappar. Nu är det lite mitt kall att hjälpa till att sätta dessa i drift och se till att han får Västerås bästa serverhall, på sikt. Ganska kul, och mycket nördigt.
Men nördigast var nog när T. en gång sa att han i händelse av att vinna en miljon på Lotto eller dylikt, skulle köpa en serverhall. Rätt snart kom vi fram till att det inte räcker så långt. Fast med Js. taktik är det inte helt omöjligt.
Sen blev det lite öl inne hos grannen, A. som annars roade sig med att titta på en tveksam film från sin iPod.
Sen bar det av till ett annat ställe som står ganska lågt. Blue Moon Bar. Har inte varit där sedan de fick namnet. Men det var väl ungfär lika hemskt som jag hade trott. Som tur är lyckades man med lite förvirrad taktik att ta sig in utan att betala entré.
I övrigt blev det en del flashbacks från liknande ställen där folk går som pingviner i oorganiserad militärmarsch i sillformation. På något sätt hade ägarna lyckats skapa ett par riktigt trånga passager där alla skulle passera i båda riktningarna samtidigt... Suck... Är det det som kallas umgänge?
Needless to say, musiken på samtliga dansgolv sög kamelgenetalier... Och diskojockarna (en av dem åtminstone) framstod som ett skämt när man hörde hur han mixade. Kunde nästan lika gärna spelat på ett dubbelkassettdäck...
Det enda som var bra var väl att det verkade finnas en del trevligt folk där, i varierande ålder. Synd bara att de ska matas med så tråkig musik. Jag är fullständigt övertygad om att fler skulle tilltalas av delar av (inte all) musiken jag förespråkar i dessa sammanhang. Men att missionera i Sverige, eller ännu värre, i Västerås är nog inte helt lätt.
Nåja, nu vet jag i alla fall vad jag vad jag tackar nej till framöver. Tidigare har jag ju bara gjort kvalificerade gissningar.
Men Swebus hade som vanligt supit bort sig själva. (Det företaget är i kris organisatoriskt... men de verkar ju vara på dekis så det är väl ett minne blott snart...)
Hjälpte min mor köpa TV. Stor sak. Men snygg. Som hon sa idag: Man vänjer sig snabbt.... så det är nog svårt att gå tillbaka.
Sen blev det lite kvalificerad lekstuga i ett serverrum. Kom väl inte en bråkdel så långt som det vi initialt hade tänkt oss. Men tur var väl det eftersom det är ganska stora förändringar vi planerade.
Vi lyckades i alla fall komma fram till en plan, samt synkronisera versionsnummer på alla leksaker. Min kompis J., som äger serverhallen, har köpt ett större parti datorutrustning som jag en gång sålt till ett värde av flera miljoner för några tusenlappar. Nu är det lite mitt kall att hjälpa till att sätta dessa i drift och se till att han får Västerås bästa serverhall, på sikt. Ganska kul, och mycket nördigt.
Men nördigast var nog när T. en gång sa att han i händelse av att vinna en miljon på Lotto eller dylikt, skulle köpa en serverhall. Rätt snart kom vi fram till att det inte räcker så långt. Fast med Js. taktik är det inte helt omöjligt.
Sen blev det lite öl inne hos grannen, A. som annars roade sig med att titta på en tveksam film från sin iPod.
Sen bar det av till ett annat ställe som står ganska lågt. Blue Moon Bar. Har inte varit där sedan de fick namnet. Men det var väl ungfär lika hemskt som jag hade trott. Som tur är lyckades man med lite förvirrad taktik att ta sig in utan att betala entré.
I övrigt blev det en del flashbacks från liknande ställen där folk går som pingviner i oorganiserad militärmarsch i sillformation. På något sätt hade ägarna lyckats skapa ett par riktigt trånga passager där alla skulle passera i båda riktningarna samtidigt... Suck... Är det det som kallas umgänge?
Needless to say, musiken på samtliga dansgolv sög kamelgenetalier... Och diskojockarna (en av dem åtminstone) framstod som ett skämt när man hörde hur han mixade. Kunde nästan lika gärna spelat på ett dubbelkassettdäck...
Det enda som var bra var väl att det verkade finnas en del trevligt folk där, i varierande ålder. Synd bara att de ska matas med så tråkig musik. Jag är fullständigt övertygad om att fler skulle tilltalas av delar av (inte all) musiken jag förespråkar i dessa sammanhang. Men att missionera i Sverige, eller ännu värre, i Västerås är nog inte helt lätt.
Nåja, nu vet jag i alla fall vad jag vad jag tackar nej till framöver. Tidigare har jag ju bara gjort kvalificerade gissningar.
Kommentarer
Trackback
