Smaksensationer i ensamheten

För första gången firar jag nyår själv. Ensamt kan tyckas, men ganska skönt på sätt och vis.
Nog hade det varit roligare med sällskap. Eventuellt skulle P. ha kommit. Men pga viss grad av illamående avstod han, vilket säkert var klokt. Inte mycket som är kul när man inte mår bra.
Det fanns ett flertal alternativ för mig, men jag valde vad som kanske skulle kallas ensamheten.

Jaha, vad gör man då en nyårsafton i ensamhet? Tja, efter kaffeporrsurfandet, ackompanjerat av massor med bra musik (jag har tyvärr inget annat än bra musik att spela… ;-) ), blev det en promenad till affären för att inhandla middag och göra sig av med returglas och pantflaskor, även det ackompanjerat av en massa bra musik. I detta fall James Zabielas mixalbum ALiVE som jag ännu ej hade hunnit lyssna på.
Även om den snö som föll var ganska blöt var det ändå ganska skönt att få sig en liten promenad.

Som sig bör ackompanjerades matlagningen av en Dry Martini. Finns det en bättre drink att ta före maten? Nej.
Fysik har sedan jag fick det på schemat i grundskolan varit ett favoritämne. Och en av Sveriges bästa och mest underhållande fysiker är Hans-Uno Bengtsson.
Han skrev en mindre avhandling i en kolumn i en tidning en gång, som jag fick av S. om Dry Martini. Han kunde på ett fysikaliskt sätt motivera varför James Bond är ute och cyklar när han beställer sin drink “Shaken, not stirred”. Det ska nämligen vara tvärt om.
En av anledningarna att jag gillar artikeln är också att han bekräftar min åsikt att Bombay Sapphire är klotets bästa gin. Det var något jag lärde mig redan när jag bodde i USA, av D. Dvs redan innan jag hade åldern inne för sånt (!!).
De tyckte lustigt nog att det var lite lyx med BS. Det var långt ifrån alltid som de använde det. Hur en femtilapp (eller vad det nu kan ha varit tal om) i prisskillnad (mot "vanlig" Bombay, som inte ens säljs i Sverige) kan avgöra ett val av sprit när man är välbärgad har jag ingen förståelse för. Ska man njuta ska man väl inte göra det halvhjärtat?
För den som undrar, den perfekta Dry Martinin gör du (med hänvisning till Hans-Unos källor, som verkar ha god smak) av sju delar Bombay Sapphire och en del Noilly Prat (Fransk Dry). Oliven är naturligtvis jätteviktig. Citronskalet får dock vara för min del. Känns dumt att köpa en hel citron för att sedan använda en hundradel av skalet...
Däremot måste inte oliven vara av typisk paprikaspäckad typ. De “nya” varianterna med vitlök eller chili är också goda alternativ. Citronspäckad kanske den bästa?

Middagen bestod av stekt svärdsfisk (igen? Äter han inget annat? Jo, jag äter fiskpinnar också... :-P ) med ris och citronsås. Fisken preparerad med citronpeppar. Extremt enkelt (man ska inte överdriva när man inte ska bjuda tredjepart). Och väldigt gott.
Till detta drack jag kvällens största sensation. Innis & Gunn eklagrad öl. Alltså öl lagrad i ekfat som egentligen används till whisky.
Jag funderade länge på om jag skulle ta vin. Och då var frågan om jag skulle ta vitt vin, vilket enligt de vedertagna reglerna är vad man ska ha till fisk, men som egentligen sällan ger den där stora smaksensationen. Eller skulle jag ta rött vin och vara lite rebellisk, i min ensamhet? Svärdfisk är ju ändå inte som torsk, flundra eller annan vit fisk, och inte heller som lax eller annan fetare fisk.
Då kom jag ihåg att jag i vanlig ordning samlat på mig så många nya och tilltalande öl som möjligt senast jag var på gröna kiosken. Bland dessa fanns Innis & Gunn.
Ölet har tydligen vunnit pris nyligen, med omdömmet “Flavoursome, Refreshing, Unique”. Inte en helt tokig beskrivning. Upplevelsen skulle jag vilja likna vid den av ett fint rödvin till matchande god mat (rödvin utan mat, eller av fel sort kan ju ibland upplevas som lite surt och beskt). Aromen och ölet liksom växer i munnen och ger en smaksensation i hela munhålan relativt snabbt. Årets ölupptäckt? Ja, kanske för mig iaf. Bättre sent än aldrig.
Jag uppmanar nu alla som läser detta att någon gång prova Innis & Gunn som måltidsdryck till en finare middag med liknande fisk eller en bit kött.

Till efterrätt blir det lite “vitt” portvin med ädelost. Tyvärr hade affären inte Stilton, så det fick bli nåt slags surrogat.

Den som tror att jag satt och njöt av denna måltid i ensamhet och tystnad tar fel. Den som varit hemma hos mig kanske kan gissa att musiken flödade även under middagen. Jag har ju “HiFi” även i köket... :-)
Fördelen med att vara själv är ju att musiken kan vara på aningens högre, då ingen konversation finns att ta hänsyn till.
Musikvalet föll på Zero7:s Simple things. En skiva som känns som att alla borde kunna ta till sig och gilla. Jag misstar mig säker, men den är väldigt bra och i min mening lättsmält. En till rekommendation helt enkelt.

Men, som Coffecup skriver på sina påsar som man får när man köper med sig kaffebönor, “Det bästa sättet att njuta av ensamheten är tillsammans.”
Tänkvärt.

Innis & Gunn



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0